Alla inlägg av fredriknasberg

Klimathot och Bibeln

Är jorden och dess befolkning på väg att gå under till följd av klimatförändringar? Och ska bibeltroende kristna ställa sig i klimatrörelsens domedagskör för att rädda världen? Om man betraktar nedanstående citat är det lätt att svara jakande på dessa frågor.

2006: ”Humans may have only 10 years left to save the planet from turning into a total frying pan.” Al Gore, före detta amerikansk vicepresident, Nobelpristagare och miljöaktivist.

2007: ”If there’s no action before 2012, that’s too late. What we do in the next two to three years will determine our future. This is the defining moment.” Rajendra Pachauri, före detta ordförande i FN:s klimatpanel.

2017: ”Four years to save the Earth: 2020 is the deadline to avert climate catastrophe, experts claim in chilling commentary. ’When it comes to climate, timing is everything’ Nature commentary said. Letter was signed by former UN climate chief Christiana Figueres, three top climate scientists, and two sustainability experts from the business sector.”

2019: ”The world is going to end in 12 years if we don’t adress climate change.” Demokraten Alexandria Acacio Cortez.

2019: ”Människor dör, hela ekosystem kollapsar. Vi är i början på en massutrotning.” Greta Thunberg.

2019: ”Vi är elva år från en klimatkollaps som är oåterkallelig.” Greta Thunberg.

Listan kan förstås göras mycket längre men av utrymmesskäl stannar jag här. Det stora och fundamentala problemet med alla dessa domedagsprofetior är att de ligger i konflikt med Bibeln. En allsmäktig och allvetande Gud har full kontroll på sin skapelse och han har redan uppenbarat hur allt kommer att sluta. Alla ovanstående uttalande blir ett direkt eller indirekt ifrågasättande av Guds allmakt och uppenbarelse, som om Gud sitter hjälplös i himlen och hoppas att människorna ska rädda planeten från en oplanerad och oförutsedd undergång.

Här följer ett antal bibelförankrade punkter som visar varför vi som kristna inte behöver vara oroliga för att ovannämnda varningar ska bli verklighet:

1. Gud har lovat att jorden kommer bestå tills dess Gud själv förgör den i framtiden (2 Pet 3:12-13, Upp 21:1).

2. Gud har lovat att årstiderna, inklusive kyla, kommer att bestå så länge jorden består (1 Mos 8:22).

3. Gud har lovat att jorden och dess invånare aldrig mer riskerar en global översvämning som ”utrotar allt liv och fördärvar jorden” (1 Mos 9:8-11),

4. Gud har satt gränser för havets utbredande (Job 38:10-11, Ord 8:29, Ps 104:9, Jer 5:22).

5. Gud uppenbarar vanligtvis extraordinära och världsomfattande skeenden och händelser i Bibeln, exempelvis den dåtida syndafloden och den framtida vedermödan. När Gud beskriver tecknen på tidens avslutning står det inget om någon människoorsakad klimatkris eller klimatkatastrof. Istället talas det om att människorna ska leva vanliga och normala liv (Matt 24:37-39) i ”fred och trygghet” (1 Thess 5:3).

6. Vi lever sedan syndafallet i en värld under förbannelse så relativ miljö- och klimatskada, exempelvis naturkatastrofer, är en del av verkligheten (Rom 8:18-25).

7. Gud har uppmanat kristna att inte oroa sig och vara rädda men alla ovanstående citat göder just detta.

8. Nästa globala miljö- och klimatkatastrof kommer att vara iscensatt av Gud själv under vedermödan (bland annat Upp 6:12-17, 8:5-13).

Människan kan förvisso använda jordens resurser på ett ansvarslöst sätt, ett sätt som har negativ inverkan på miljön och klimatet, men det är långtifrån detsamma som att vi står inför hot om undergång om inget görs (som de inledande citaten indikerar).

Utöver detta finns det heller inga bibliska uppmaningar om att ”rädda jorden” utan vår primära uppgift är att rädda människor för evigheten. Många kristna brukar åberopa ”skapelsemandatet” i 1 Mos 1:26-28, dvs att människan ska ”råda över skapelsen”, som stöd för miljö- och klimaträddningsarbete. Problemet med detta är dock att verserna svårligen kan appliceras på människan efter syndafallet då människans förmåga att råda över skapelsen har ändrats dramatiskt.

Dr. Christopher Cone utvecklar: ”Man was no longer qualified to govern creation, as evidenced by: (1) the curse that came to the earth as a result of Adam’s governance (3:17), (2) increased difficulty in working with the earth (3:17), (3) finite lifespan that would make discovery of nature far more difficult (3:19), and most importantly, (3) the image of God in man was now altered or augmented by the image of Adam – of fallen man (5:3). God’s subsequent description of human quality sounds nothing like an endorsement of human qualification for governing the earth:

Then the Lord saw that the wickedness of man was great on the earth, and that every intent of the thoughts of his heart was only evil continually. (6:5)

Later, after God judges the world and begins anew with Noah and his family, God repeats the “be fruitful and multiply” imperative (c.f., 1:28 and 9:7), but omits entirely any discussion of ruling or subduing. Clearly, humanity has lost both the ability and the priviledge to govern.” Från boken ”Authentic Social Justice, What does the Bible say about environmental responsibility”.

Efter syndafloden upprepar Gud det ursprungliga skapelsemandatet i förbundet med Noa i 1 Mos 9, men det finns en viktig skillnad: uppmaningen att råda över skapelsen och lägga den under sig är borttagen. Med andra ord är inte människan längre förmögen att råda över Guds skapelse. Och även om vi faktiskt skulle ha mandat att råda över skapelsen är det trots allt inte ett giltigt skäl att ställa sig bakom miljörörelsens skrämselpropaganda eftersom de alarmistiska varningarna fortfarande ligger i konflikt med Guds löften i punkterna ovan.

Betyder detta att vi som kristna ska strunta i miljön och klimatet? Nej. Men istället för att i oro försöka rädda planeten genom olika panikåtgärder (som dessutom ofta bygger på lösa antaganden som saknar vetenskapligt stöd) ska vi, i trygg förvissning om att Gud har full kontroll på sin skapelse, vara goda förvaltare av Guds ägodelar och resurser – till Hans ära. Vidare bör vi förstå att miljö- och klimatproblematiken bara är symptom på ett djupare problem.

Dr. Cone igen:”The disease isn’t simply an ecological crisis, but it is first and foremost a spiritual crisis that has many destructive manifestations in the world around us. The disease of sin can only be cured by the grace of God through faith in Jesus Christ. If we ignore the symptoms, then we are bad stewards, missing opportunities to show God’s love and compassion to His creation around us. If we ignore the disease itself, then we fail at one of the greatest stewardships He has provided us – the priviledge of presenting the cure, namely reconciliation to God.”

Avslutningsvis bör det tilläggas att det också finns en eskatologisk aspekt när det gäller klimatrörelsen, en aspekt som jag diskuterat lite utförligare i en tidigare text (länk nedan) och som handlar om den sista tidens obibliska globalism. Slutsatsen blir alltså att kristna varken ska oroa sig för jordens undergång eller alliera sig med bibelfientliga rörelser.

Evangeliet – Goda nyheter om vad? Del 4

Frälsning vs. Lärjungaskap

När man läser Bibeln och ska dra läromässiga slutsatser är det viktigt att lägga märke till både likheter och skillnader. Om inte detta görs blir Bibeln full av motsägelser och frågetecken, vilket kan leda till både svag tro och bristande växt i den kristnes liv. Inte sällan resulterar det dessutom i ett ifrågasättande av den egna frälsningen. Med andra ord rör det sig inte om teologiska hårklyverier utan om grundläggande sanningar som får reella och praktiska konsekvenser i vardagen.

Att frälsningen genom alla tider varit ”av nåd genom tro” är ett exempel på en central biblisk likhet. En av de viktigaste distinktionerna är däremot skillnaden mellan frälsning och lärjungaskap. Ordet lärjunge, som i generell mening betyder ”följare” eller ”elev”, används 264 gånger i NT och återfinns enbart i de fem första böckerna, evangelierna och apostlagärningarna. Dess innebörd varierar beroende på kontexten: Jesu tolv lärjungar (Luk 6:13), troende som inte följde Jesus offentligt (Joh 19:38), offentliga följare som inte trodde på Jesus (Joh 6:60-66) och de som både trodde och följde Jesus (Joh 8:30-32). Alla troende är alltså inte nödvändigtvis sanna lärjungar.

Dr. Stegall: ”Alla genuina Jesu lärjungar är Jesustroende men inte alla Jesustroende är genuina Jesu lärjungar.”

Nedan följer en lista på diametrala skillnader mellan frälsningen och det sanna lärjungaskapet.

1. Frälsningen är gratis (Rom 3:24) – Lärjungaskapet kostar (Luk 14:25-31)

2. Frälsningens krav är tro (Joh 3:16) – Lärjungaskapets krav är att ”förbli” i Kristus (Joh 15:4-5)

3. Frälsningen handlar om Jesu kors (1 Pet 2:24) – Lärjungaskapet handlar om den kristnes kors (Luk 14:27)

4. Frälsningen handlar om vad Gud ger till oss (Rom 6:23) – Lärjungaskapet handlar om vad vi ger upp för Kristus (Mark 8:35)

5. Frälsningen handlar om att ”komma till Kristus” (Joh 6:35) – Lärjungaskapet handlar om att ”följa efter Kristus” (Mark 8:34-35)

6. Frälsningen är en ögonblickshändelse när någon kommer till tro (Joh 3:16) – Lärjungaskapet är en process över tid (Luk 9:23)

7. Frälsningen är inget vi förtjänar (Ef 2:8) – Lärjungaskapet leder till förtjänst/lön (Ef 6:8)

Om man som kristen blandar ihop dessa begrepp (vilket jag själv gjorde i flera år) blir som sagt Bibeln ytterst svårbegriplig och motsägelsefull. Därutöver leder det ofta till ett liv utan frälsningsvisshet, där man hela tiden tittar på sina egna gärningar och uppoffringar för att validera sin frälsning.

Evolutionsteorin i den svenska skolan

Nedan följer en artikel från föreningen Genesis senaste tidningsutgåva, som handlar om hur man som kristen elev/student bör använda kritiskt tänkande i mötet med den svenska skolans läroböcker. Exemplet som används är biologiämnet och dess framställning av evolutionsteorin. Mycket av det som presenteras som vetenskaplig fakta är i själva verket antaganden utifrån en naturalistisk världsbild. Texten är lika relevant för föräldrar och kristna i allmänhet då evolutionsteorin ifrågasätter Bibelns trovärdighet och fundament (skapelseberättelsen).

”Om att läsa kritisktI skolans läroplaner står det att det är skolans uppdrag att du som elev ska träna dig i att tänka kritiskt, att granska information och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ1. Det innebär att du ska kunna analysera en text kritiskt för att kunna avgöra vad i den som är trovärdigt och vad du bör ”ta med en nypa salt”, det vill säga inte ta för givet. Det gäller förstås även när din lärare eller någon på TV eller Youtube påstår någonting. Det är lätt att gå på fake news om man inte kollar upp saker och ting.

Naturligtvis behöver du inte alltid vara kritisk när du läser en text i en lärobok. I din bok i matte, engelsk grammatik eller kemi finns det knappast någonting att ifrågasätta. Men när det handlar om SO-ämnen är det annorlunda. De som skriver läroböckerna i samhällskunskap, religionskunskap och speciellt historia återger vad majoriteten av forskare i de olika ämnena anser vara sant. Men eftersom forskares åsikter hela tiden förändras så kommer innehållet i läroböckerna att ändras lite grand med varje ny läroboksversion. Dessutom är det så att olika läroboksförfattare tycker lite olika, och därför skiljer sig läroböckerna åt beroende på vem som skrivit dem.

Och en sak till: eftersom man vet om att barn och ungdomar är lätta att påverka så är det också viktigt för många politiker vad som står i skolböckerna. Står det någonting som inte är ”politiskt korrekt” i en lärobok så kan den få kritik och dåliga recensioner och då är det inte så många skolor som väljer att köpa in den. Det gör att läroboksförlagen ser till att det står ”rätt saker” i böckerna så att de kan sälja många exemplar och tjäna så mycket pengar som möjligt på dem. Där kan alltså ibland stå de ”rätta” förklaringarna men inte alltid de bästa.

Hur är det då med ett ämne som biologi? Ja, det mesta i biologiböckerna handlar om hur levande varelser är uppbyggda, fungerar och samverkar med varandra, och hur de förändras och anpassar sig över tid – det som brukar kallas ”mikroevolution”. Sådant bygger på forskning som liknar den i kemi, där man observerar och gör experiment och drar slutsatser. Men där finns också ett område som liknar historieämnet, nämligen det om livets historia på jorden, hur en bakterieliknande varelse som levde för tusentals miljoner år sedan ska ha omvandlats till människor och alla andra varelser som finns på jorden idag – ”makroevolution”. Det är den del av evolutionsteorin som man inte kan observera eller göra experiment på, utan som man bara kan formulera olika tänkbara förklaringar till (så kallade hypoteser). Det som står i böckerna om mikroevolution behöver du därför inte vara särskilt kritisk till, men när det gäller den historiska makroevolutionen bör du vara uppmärksam precis som i det vanliga historieämnet.

Här kommer några tips på hur du kan tänka när du lyssnar på din lärare eller läser en text om livets historia på jorden. Börja med att ställa dig följande frågor:

1. Vad i texten bygger på experiment eller observationer? Stryk under.

2. Vad i texten är av historisk karaktär? Stryk under.

3. Vad i berättelsen är antaganden, sådant som läroboksförfattaren eller forskarna gissar eller tror? Stryk under.

4. Finns det andra sätt att förklara experimentresultaten och observationerna på?

5. Finns det resultat och observationer som inte omnämns som kan spela roll?

6. Kan lärarens, författarens eller forskarnas religiösa eller filosofiska övertygelse/tro påverka hur de väljer att tolka evidensen (”bevismaterialet”, faktan)?

7. Som kristen kan du också ställa dig frågan: Står det någonting i Bibeln om det här?

Låt oss ta ett konkret exempel: Det står i läroboken att fossilen utgör evidens (”bevis”) för evolutionen eftersom man kan följa utvecklingen från små primitiva organismer längst ner till allt större och mer komplexa organismer uppåt genom berglagren. Vi tillämpar våra kontrollfrågor:

1. Vad är experiment eller observationer?

Svar: Man hittar fossil av många olika slags organismer i berglagren. Alla olika sorter finns inte överallt, och man hittar till exempel inga dinosaurier längst ner och inga trilobiter (en slags utdöda kräftdjur) högst upp. Det finns vissa mönster i hur fossilen påträffas, exempelvis att de längst ner är bottenlevande havsdjur och att däggdjur, fåglar och människor hittas ganska högt upp i lagren. De olika livsformerna är väl avgränsade i förhållande till varandra (en fossil mus är alltid en mus och en fossil fladdermus alltid en fladdermus och man har aldrig hittat något mittemellan).

2. Vad i berättelsen har med historia att göra?

Svar: Att författarna utgår från att berglagren med fossil har bildats under hundratals och ibland tusentals miljoner år.

3. Vad i berättelsen är antaganden?

Svar: Att alla djur och växter har utvecklats gradvis trots att deras fossil alltid dyker upp plötsligt, utan några föregångare (mellanformer) i berglagren. Att det är biologiskt möjligt för de olika livsformerna att förändras steg för steg till nya sorters organismer, det vill säga idén att variationen inte har några gränser – en bakterie kan utvecklas till en människa, bara det finns tillräckligt mycket tid.

4. Finns det andra sätt att förklara fossilen på?

Svar: Att det saknas tydliga mellanformer av organismerna i fossilen kan också bero på att sådana aldrig funnits. De flesta fossil kan ha bildats på kort tid i samband med en jättestor naturkatastrof i stället för under hundratals miljoner år av normala, stillsamma förhållanden. Fossilens fördelning i berglagren inte behöver bero på när de levde utan till exempel var de levde och i vilket skede av en översvämningskatastrof som de begravdes.

5. Finns det resultat och observationer som inte omnämns som kan spela roll?

Svar: Många observationer inom geologin pekar på snabb berg- och fossilbildning. I naturen bildas fossil ytterst sällan och då i samband med små eller stora naturkatastrofer, praktiskt taget aldrig under normala omständigheter på land, i hav och sjöar. Experiment och observationer inom biologin visar att det i praktiken alltid finns gränser för hur mycket en organism kan förändras.

6. Kan tro eller filosofi spela roll?

Svar: Forskare och andra som anser sig ”veta” att världen är urgammal och att ”evolutionen är ett faktum” – det vill säga människor som valt att utgå från en naturalistisk2 syn på världen – ifrågasätter aldrig att fossilen avspeglar livets urgamla historia på jorden. Men att inte ifrågasätta någonting är detsamma som att vara okritisk. Det bör man som sagt inte vara när det gäller historiska vetenskaper som biologins makroevolution eller historisk geologi.

7. Står det någonting i Bibeln om det här?

Svar: I Bibelns första kapitel står det att Gud skapade de olika varelserna ”efter sina slag” utan några mellanformer. Bibeln dokumenterar också på ett väldigt detaljerat sätt en global översvämning, syndafloden, på Noas tid som kan förklara fossilbildning av en global omfattning.3

Det här var som sagt bara ett exempel. Naturligtvis är det inte så lätt för dig som elev – i synnerhet inte på grundskolan – att ha koll på en massa saker som du kanske aldrig hört så mycket om. Men det här handlar egentligen inte alls om att bevisa att läraren har fel eller att skapelsetroende har rätt. Det enda du behöver göra är egentligen att be om sakliga motiveringar, evidens, för vad läraren eller läroboken påstår. Bevisbördan ligger nämligen på dem som tror att livets mångfald skapat sig självt.

Du kan därför säga: – Jag tycker inte att det där låter särskilt övertygande eller – Det där måste väl vara en tolkningsfråga. Då blir det liksom du som tar kommandot.

Om du känner att läraren eller kompisen lägger fram argument som du inte har svar på, så säg att du ska undersöka saken och återkommer i ärendet. Genesis är din resurs. Hittar du inte svar på vår webbsida i artiklar eller föredrag, så mejla oss på redaktionen. Vi brukar svara redan samma dag.

/Redaktionen 1 Citatet är hämtat från gymnasiets läroplan under rubriken Skolans uppdrag, men är ungefär detsamma för grundskolan. 2 Naturalism innebär lite kortfattat att allting som finns har naturliga orsaker. Inom naturalismen finns ingen plats för en Gud som på något vis skulle ha med den naturliga världen att göra. 3 Se föregående nummer av Genesis (nr 4 december 2020) som handlade om syndafloden.”

Ondskans problem

Hur kan en god, allsmäktig och allvetande Gud tillåta lidande och ondska i världen?

Ett av de mest frekventa argumenten mot Guds existens är ondskans realitet. Argumentet, som även kallas Teodicéproblemet, är inte nytt utan kan spåras till den grekiske filosofen Epicurus som levde på 300-talet f. Kr. För att kunna svara på invändningen är det först nödvändigt med definitioner. Och i sammanhanget kan det också vara bra att göra vissa grundläggande distinktioner utifrån världsbild, vilket annars lätt glöms bort eller tas för givet.

Biblisk definition: Ondska är allt som avviker från Guds vilja och moraliska perfektion.

Ateistisk och naturalistisk definition: Det människan själv uppfattar som ont i en given tid, på given plats. I en naturalistisk världsbild, där materialism och fysikens lagar ersätter allt övernaturligt, finns ingen egentlig grund för ondska. Om allt bara är ett resultat av slumpmässiga och planlösa mutationer och kemiska kombinationer från ett ursprungligt Big Bang går det inte prata om moral och hur saker borde vara. Detta då det inte finns någon objektiv standard att förhålla sig till utan allt blir människokonstruerade ”värdegrunder” som varierar från tid till annan. Människan blir här per definition determinerad, antingen genom arv (biologisk determinism) eller miljö (självförgörande miljödeterminism), och kan i strikt mening inte hållas ansvarig för sitt handlande utan är bara ”offer” för omständigheterna.

Med andra ord måste ateister hoppa in på den teistiska planhalvan för kunna framföra argumentet på ett trovärdigt sätt.

————————————————————————————————————————————————————————————

Förenklad problemställning

Premisser/Antaganden

A. Om Gud är alltigenom god vill han utplåna ondskan.

B. Om Gud är allsmäktig kan han utplåna ondskan.

C. Ondskan finns och därför kan inte Gud vara alltigenom god och allsmäktig.

Slutsats: Gud finns inte.

Utförligare problemställning

Premisser/Antaganden

A. Om Gud existerar är han allvetande.

B. Om Gud existerar är han allsmäktig.

C. Om Gud existerar är han alltigenom god.

D. Om ondska existerar är inte Gud allvetande.

E. Om ondska existerar är inte Gud allsmäktig.

F. Om ondska existerar är inte Gud alltigenom god.

G. Ondska existerar.

Slutsats: Gud finns inte.

En eller flera premisser måste alltså vara fel för att landa i en annan slutsats än att Gud inte finns.

Men som framkommer nedan stämmer inte premiss 4-6 med Bibeln.

Bibelns utsagor

1. Gud är allvetande. (1 Joh 3:20)

2. Gud är allsmäktig. (Ps 33:6)

3. Gud är alltigenom god. (Ps 106:1)

4. Gud kan inte skapa ondska. (Jak 1:13)

5. Gud skapade allt mycket gott. (1 Mos 1:31)

6. Gud gav både änglar och människor möjligheten att välja mellan rätt och fel och sedan ta konsekvenserna av dessa val. (1 Mos 2:16-17)

7. Människan valde ondskan genom att göra uppror mot Gud. (1 Mos 3:6-7)

8. Gud har redan straffat ondskan, framförallt i den globala syndafloden där det bara var den rättfärdige Noa med familj som skonades. (1 Mos 7)

9. Gud är nådig och väntar med det slutgiltiga domen eftersom han vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. (1 Tim 2:4)

10. Gud kommer att upprätta allt i ett kommande paradisiskt rike där ondskan inte längre existerar. (Upp 21)

Med andra ord skapades allting utan ondska och allting kommer att återgå till detta tillstånd i framtiden. Skillnaden mellan den första och sista ”anhalten” är att det var en oprövad godhet i den första. Och som framgår i punkt 6 ovan är det människans fria vilja som är orsaken till ondskan. En kärleksfull Gud vill att människorna väljer honom av fri vilja, inte som förprogrammerade robotar, och detta är själva kärnan i ”problematiken”.

En allsmäktig Gud hade förstås kunnat skapa himmelriket direkt men det hade varit som ett arrangerat bröllop utan frivilligt medgivande. Ett universum utan logisk möjlighet till ondska är också ett universum utan logisk möjlighet till äkta kärlek, uppoffring och lycka. Gud tillåter ondskan för att uppnå ett högre mål längre fram.

Dr. Norman Geisler: ”Storheten i moraliska val innebär förmågan att antingen välja det goda som Gud designat för oss eller att välja bort detsamma. Det sistnämnda kallas ondska. Det är gott att vara fri, men frihet gör ondskan möjlig. Fri vilja är något gott i sig själv men det innebär också förmågan att välja motsatsen till det goda.

Om Gud skapade fria varelser, och om det är gott att vara fri, ligger ondskans ursprung i missbruket av friheten. Det här är inte svårt att förstå. Vi älskar alla friheten att köra bil men många missbrukar friheten genom att köra hänsynslöst. Med andra ord kan inte myndigheterna som tillåter bilkörning skuldbeläggas för all olovlig körning. De vars oansvariga körning leder till andras död är ansvariga för det inträffade. Kom ihåg att myndigheten som gav oss tillåtelse att köra också informerade oss om hur man framför fordonet på ett säkert sätt.

På samma sätt är Gud ansvarig för givandet av det goda – dvs den fria viljan – men Han är inte moraliskt ansvarig för allt det onda vi använder den fria viljan till. Precis som Salomon påpekar i Predikaren 7:30: ‘Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människan god, men de har tänkt ut många påhitt.’ ” Slut citat.

Samma resonemang kan för övrigt appliceras på sexualakten mellan man och kvinna. I rätt sammanhang är det något fint, gott och Gud välbehagligt men så fort människan går utanför Bibelns ramar blir det osunt missbruk.

En annan vanlig invändning är att ondskan och lidandet är oproportionerlig och orättvis och att Gud är för passiv. Här följer några bibliska motargument:

1. Alla är syndare och ingen förtjänar egentligen att leva.

2. Gud har redan dömt ondskan vid många tillfällen i historien, i synnerhet genom den globala syndafloden. Skulle det inte vara för hans godhet, beskydd och tillbakahållande skulle ondskan vara långt mer utbredd än vad den är idag.

3. Bibeln talar även om lidandets roll och syfte i tillvaron. Den har en märklig förmåga att föra den ofrälsta människan till vägs ände, till ett tillstånd där hon ger upp kampen och förtröstar på Gud istället för sig själv. Lidandet fyller även en funktion i den kristnes liv. Job är kanske det främsta bibliska exemplet på detta. Han var en rättfärdig man (dock inte perfekt i Guds ögon) som trots detta utsattes för extremt och tillsynes orättfärdigt lidande. Men Gud visste förstås vad han gjorde och lidandet och sorgen ledde till lovprisning, tacksamhet och andlig mognad. När Job, som först ifrågasatte Guds godhet och rättvisa, insåg Guds suveränitet och allvetande ångrade han att han överhuvudtaget öppnade munnen.

4. I Guds slutliga dom för icketroende kommer alla som inte trott/förtröstat på Guds evangelium få stå till svars för sina handlingar. Inga synder glöms bort av en allvetande Gud. Med andra ord kommer absolut rättvisa att skipas i framtiden. Även troendes gärningar och liv kommer att bedömas rättvist men det handlar om lön och sker i Kristi domstol.

5. Att dö ung, som av människor ofta bedöms som orättvist, behöver inte vara något negativt. Som kristen är det definitivt något positivt, i alla fall på ett individuellt plan. Paulus räknar exempelvis döden som ”en vinst” (Fil 1:21), då han får vara med Jesus och slippa lidande. Sedan är det många kristna som tror på ”age of accountability”, dvs att Gud kommer att visa nåd för små barn som inte hunnit bli kapabla att förstå och ta ställning till evangeliet (2 Sam 12:21-23).

Utifrån det faktum att människan är ansvarig för ondskan blir alltså den stora frågan hur en helig och rättvis Gud kan ha sådant tålamod med syndare, inte varför han tillåter ondskan. Vår existens är helt beroende av Guds nåd. Dr. Voddie Baucham sammanfattar detta på ett bra sätt i den länkande videon.

Julens budskap – Oss är en Frälsare född

Även om Bibeln inte säger något specifikt om tidpunkten för Jesu födelse (av allt att döma inte i december) finns det alltid anledning till eftertanke och tacksamhet för det som hände för ca 2000 år sedan. Gud själv steg ner i sin skapelse för att åtgärda det som hände i Edens lustgård.

Den förste Adam – syndens och dödens orsak

Adam, den första människan och som i Bibeln beskrivs som ”den förste Adam”, är upphovet till hela skapelsens stora problem: synden och döden. Som första människa var han representant för hela mänskligheten och därför ledde hans synd till alla människors synd och död (Rom 5:12, 1 Kor 15:22). Efter Adams fall föds alla människor med en kropp som, i tillägg till att vara självcentrerad och gudsfientlig, är begränsad av död, sjukdom och lidande. Och eftersom en alltigenom helig och rättvis Gud inte kan se mellan fingrarna på orättfärdighet och synd står vi alla som rättmätigt skyldiga. Nedan följer en lista på syndens konsekvenser i skapelsen:

Människan: Andlig och fysisk död. Adam och Eva dör den andliga döden omgående och blir utkastade från gemenskapen med Gud i lustgården och detta leder sedermera till den fysiska döden.

Mannen: Krävande arbete och bristande förmåga att leda äktenskapet i kärlek.

Kvinnan: Födslovåndor och bristande förmåga att underordna sig mannen i äktenskapet.

Jorden: Hela skapelsen är lagd under förgängelsen och ”suckar och våndas” i väntan på upprättelsen. Detta leder till bland annat till naturkatastrofer.

Djuren: Också djuren påverkas av syndens förbannelse och dör den fysiska döden.

Djävulen: Även om en allsmäktig Gud alltid har full kontroll beskriver Bibeln hur djävulen, sedan syndafallet och med Guds tillåtande vilja, är den här världens och tidsålderns härskare.

I Gamla Testamentet talas det återkommande om en framtida återlösare som ska åtgärda syndens problem permanent och denne Frälsare introduceras redan i 1 Mos 3:14-15, där det talas om hur ”ormens” huvud ska komma att krossas av ”kvinnans avkomma”. Med hela Bibeln till vårt förfogande är det lätt att se att detta syftar på Jesu seger över djävulen på korset och i förlängningen ondskans slutgiltiga utplånande. Här följer ytterligare profetiska kännetecken från GT på Frälsarens första ankomst:

1. ”Kvinnans avkomma”, Jesus Kristus, som skulle krossa djävulen (1 Mos 3:14-15 → Matt 1:25, Gal 4:4, 1 Joh 3:8, Joh 19:30)

2. En man (1 Mos 3:15 → Matt 1:1).

3. En evig och mäktig Man (Jes 9:6 → Matt 28:18, Mark 14:62).

4. Abrahams ättling (1 Mos 12:7, 22:18 → Matt 1:1-17, Gal 3:16).

5. Isaks ättling (1 Mos 21:12, 25:19-26 → Matt 1:1-17) .

6. Jakobs ättling (1 Mos 25:23, 27:27-29 → Matt 1:1-17).

7. Davids ättling (2 Sam 7:12-13 → Matt 1:1-17).

8. Från Juda stam (1 Mos 49:8-12 → Heb 7:14-16, Upp 5:5).

9. Född av en jungfru (Jes 7:14 → Matt 1:22-25).

10. Född i Betlehem (Mika 5:2 → Matt 2:1).

11. Föregicks av Johannes Döparen (Jes 40:3 → Matt 3:3)

12. Herodes barnamord (Jer 31:15 → Matt 2:18).

13. Återkomsten från Egypten (Hos 11:1 → Matt 2:15).

14. Ställföreträdande lidande och död för mänskligheten (Jes 53 → 1 Kor 15:3, Joh 8:46, Mark 9:12, Joh 1:29, 7:48, Matt 8:17).

Alla dessa profetior gick i bokstavlig uppfyllelse. Det är för övrigt lätt att betrakta Bibelns släktträd som tråkiga och intetsägande men när poängen med dessa klargörs är det intressant och berikande läsning. I 1 Mos 5 och 11 och Matt 1 kan den förutsagda släktkopplingen mellan den första och felande representanten för mänskligheten (Adam) och den sista och felfria representanten (Jesus Kristus) skådas.

Den siste Adam – syndens och dödens lösning

Eftersom Gud inte bara är fullkomligt helig och rättvis utan också är fullkomligt nådig och kärleksfull sände Han sin egen Son för att lösa problemet som Adam åsamkat. När Jesus Kristus, den felfria människan och som i Bibeln kallas ”den siste Adam”, dog på korset och uppstod på den tredje dagen betalade han priset för människans synd och besegrade döden. Bibeln utlovar därför att alla troende en dag ska få samma typ av uppståndelsekropp som Jesus hade vid sin uppståndelse, en kropp fri från död, lidande och synd.

Precis som den förste Adam representerade alla människor i sin olydnad representerade Jesus, den siste Adam, hela mänskligheten i sin lydnad på korset. Och genom tron på Jesu person och frälsningsverk får vi alltså tillräkna oss Hans rättfärdighet och glädja oss för frälsning och evigt liv! Hela skapelsen ska för övrigt återupprättas när Jesus kommer tillbaka och då ska det ursprungliga paradiset förverkligas på jorden.

Rom 5:18 ”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.”

1 Kor 15:21-22 ”Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus.”

Det stora hindret för många människor är dock självrättfärdighet och brist på ”sjukdomsinsikt”, dvs insikten om den inneboende synden och den kommande domen. Eller som Jesus säger i Luk 5:31: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.”

Paralleller mellan påskens ursprung och Jesu korsdöd

Ibland blir man extra fascinerad av Bibeln. Nu syftar jag inte på det faktum att det är den mest publicerade, citerade, översatta och inflytelserika boken i historien och att dess trovärdighet bekräftas av traditionella historicitetsstest av antik litteratur. Nej, det jag tänker på är den stora mängd profetior som gått i bokstavlig uppfyllelse och i det här fallet den profetiskt detaljerade kopplingen mellan påskens ursprung, dvs Israels befrielse och uttåg ur Egypten, och Jesu korsdöd.

Alltsedan Gud räddade Israel från det egyptiska slaveriet (ca 1446 f. Kr.) har folket, på Guds begäran, årligen firat minnet av detta under en veckolång påskhögtid. Räddningen föregicks av att Gud, till följd av Faraos vägran att släppa folket, sände tio plågor över Egypten och det var först efter den tionde plågan, där Gud dödade alla förstfödda egyptiska pojkar som inte befann sig i blodsbeskyddade hus, som Farao gick med på att låta Israels folk gå fria. Israel lyssnade istället på Guds uppmaning och lät slakta ett felfritt lamm, vars blod applicerades på dörrposterna för att därigenom rädda gossebarnen. En central del av ovannämnda högtid var (och är) att på fredagen, den 14:e dagen i hebreiska månaden Nisan, offra ett felfritt lamm av manligt kön till åminnelse av befrielsen.

Det som gör det hela så fascinerande och intressant är att Jesu död inträffade på exakt samma dag och exakt samma timme (nionde timmen) som påskalammet offrades i templet. I sammanhanget bör också nämnas att de som korsfäste Jesus var hans fiender och därför inte hade någon medveten avsikt att förverkliga profetior. Med andra ord är inte ”självuppfyllande profetia” ett berättigat motargument. Här följer en jämförelse mellan de båda händelserna:

1. Påskalammet var syndfritt – Jesus var och är syndfri.

2. Påskalammet var av manligt kön – Jesus var och är man.

3. Påskalammet dödades och dog i de hebreiska gossebarnens ställe – Jesus dödades och dog i människornas ställe.

4. Påskalammets blod applicerades på dörrposter av trä – Jesu blod utgjöts på ett träkors.

5. Israeliterna enda räddning var inne i det av offerblod skyddade huset – Människornas enda räddning är genom tron på Jesus Kristus och hans offerblod.

6. Dom och död blev lagd på påskalammet i gossebarnens ställe – På samma sätt blev hela mänsklighetens dom lagd på Jesus när han dog i vårt ställe.

7. Israeliterna blev tillsagda att inte bryta något ben på påskalammet – Jesu döda kropp var och förblev utan benbrott trots att det alltid var standard vid korsfästelse.

8. Påskalammet offrades vid nionde timmen på 14:e dagen i månaden Nisan – Jesus offrades vid exakt samma tid.

Israels fysiska frälsning genom påskalammets blod är alltså en profetisk bild på den eviga frälsningen genom Guds Lamms blod.

Joh 1:29 ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!”

Upp 5:12 ”Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången!”

Försoning och frälsning

Ända sedan Adams synd i Edens lustgård, den som ledde till både andlig och fysisk död, har människan varit i behov av försoning för att kunna återfå relationen med Gud och undgå syndens slutgiltiga konsekvens – evig död. En helig Gud kan nämligen inte ha gemenskap med synden och inte heller låta den vara ostraffad. Enligt Bibeln är problemet universellt och gäller därför alla människor, oavsett hur ”god” och moralisk man är i sina egna eller andras ögon. En kärleksfull Gud ger dock människan en möjlighet till frälsning och den räddningen är en gåva som endast kan tas emot genom tro.

Guds situation

* Gud är fullkomligt helig och rättvis och måste därför straffa synden.

* Gud är fullkomligt kärleksfull och vill därför rädda människan från syndens konsekvenser.

Människans situation utan Gud

* Vi har något vi inte vill ha – syndens straff.

* Vi saknar något som vi behöver – perfektion.

Juridisk jämförelse: På grund av synden står alla människor som skyldiga i Guds domstol och straffet är döden.

Finansiell jämförelse: På grund av synden har människan en skuld hon inte är förmögen att betala och syndens lön är döden.

Paradox: En fullkomligt helig och rättvis Gud måste straffa synden med döden samtidigt som han älskar alla människor och vill deras räddning.

Lösning

Förutsättning för att lösa paradoxen: Bibeln säger att ”utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse”. Synden måste sonas på ett sätt som uppfyller Guds krav och standard och för detta krävs ett syndfritt syndoffer. En syndig människa kan inte sona en annan människas synd. De behöver extern hjälp då båda sitter fast i samma ”gruvhål”. Och eftersom människan är skapad till Guds avbild, till skillnad från djuren, fungerar inte djuroffer som en permanent lösning. Det måste vara någon av samma dignitet ”för tjurar och bockars blod kan omöjligt utplåna synder”.

Tillfällig lösning: I Gamla Testamentet användes djuroffer som en temporär lösning på syndens problem. De beskrivs som en förebild på det slutgiltiga offret (”protoevangeliet” som introduceras direkt efter syndafallet) och fungerade som tillfällig försoning och ”övertäckning” av synd. Djuroffrens nödvändighet och praktisering kan också ses i början av Bibelns första bok där Gud klär Adam och Eva med djurskinn istället för fikonlöv och där Abels blodsoffer, i motsats till Kains blodsfria offer, accepteras.

Permanent lösning: Gud sände sin Son, det felfria offerlammet som både är 100% människa och 100% Gud, för att dö på korset i människornas ställe. När Jesus, på korset, utbrister ”Det är fullbordat” bekräftas att han tog vårt straff på sig och betalade vår skuld för att vi ska kunna gå fria. Att förlåten i templet, den som symboliserade sprickan och avståndet mellan Gud och människa till följd av synden, gick mitt itu när Jesus dog illustrerar problemets lösning. Eller som Johannes Döparen profetiskt uttrycker det innan Jesu korsdöd: ”Se Guds lamm, som borttager världens synd”.

Hur kan människan tillräkna sig Jesu frälsningsgärning och få evigt liv? Genom att tro på vem han är och vad han gjort för oss.

Joh 3:16 ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”

Socialism och Bibeln

Är socialismen förenlig med Bibeln? Finns det bibliska principer för hur kristna ska tänka politiskt?

Socialismen, som den utformades av Marx och Engels, var till sin natur mer omfattande än ”klasskampen”. Den var först och främst ett uppror mot Gud och den dominerande judekristna kulturen i västerlandet. Människan har ända sedan ursynden i Edens lustgård trotsat Gud och istället velat gå sin egen väg. Adam och Eva ville inte underordna sig Gud utan vara hans jämlikar. På ett liknande sätt ville Marx och Engels göra uppror mot Gud genom att avskaffa den privata äganderätten (som skapade klyftorna) och religion (som hade en lugnande effekt på massorna och därmed befäste klyftorna) för att uppnå ”jämlikhet” och ett ”rättvist” samhälle. Strävan efter jämlikhet är med andra ord inte unikt för socialismen utan har djupa historiska rötter.

I Bibeln framkommer ett annat tema än jämlikhetssträvan, nämligen underordning och ”ojämlikhet”. Kristna ska vara tjänare och underordna sig överheten, däribland arbetsgivare och arbetsledare. De ska inte heller ha begär till andras ägodelar utan vara tacksamma både som rika och fattiga. Bibeln talar också om en gudagiven rätt till privat ägande och rätten att njuta av frukten av arbete och inkomst. Att Gud dessutom gör vissa rika och andra fattiga och i framtiden ger kristna olika lön i himlen är i direkt konflikt med Marx och Engels ideologi. Utöver detta föds alla med olika förutsättningar, fallenheter och talanger vilket leder till naturliga skillnader i utfall.

Fattigdom, som är ett relativt begrepp (dvs det som ansågs som lyxigt överflöd för 200 år sedan kan ses som misär idag), är alltså en del av Guds plan och betyder inte orättvisa. Bibeln pekar på framförallt sex orsaker till fattigdom: 1) Olydnad mot Gud, 2) Personlig lathet, 3) Dumhet, 4) Förtryck, girighet eller annat orättfärdigt handlande, 5) Handikapp och brist på resurser, 6) Änkor och faderslösa. Med andra ord finns det fattigdom och lidande till följd av människans synd och ondska, men det är långt ifrån den största eller enda orsaken. Alla dessa orsaker står dock i bättre samklang med ett system som betonar förvaltarskap och ansvar, inte socialism. Och när det gäller rikedom beror den inte främst på den i vänsterkretsar vanligt förekommande uppfattningen om förtryck och exploatering av fattiga, utan på hårt arbete, rationellt tänkande och god arbetsmoral.

Bibeln är inte heller emot social hjälpverksamhet och rättvisa, tvärtom. Men hjälp ska främst ske på individuell och frivillig basis och rättvisan ska styras av lagar och rättsväsende. Att med tvång ta från de rika och ge till de fattiga, dvs genom högre procentuell skatt för höginkomsttagare, är stöld och inget Bibeln förespråkar. Det finns dock utrymme för statligt stöd till de mest utsatta människorna, de som inte kan arbeta och försörja sig.

Som skapad till Guds avbild har människan ett avancerat intellekt, fri vilja, kreativitet och känslor och det är mer kompatibelt med kapitalism. Stor statlig inblandning och styrning tar bort incitament för utveckling och hårt arbete medan den relativt fria marknaden leder till motivation, innovation, tillväxt och större välstånd för alla även om klyftorna ökar. Man kan därför påstå att huvudproblemet för många socialister är avundsjuka, inte fattigdom. Historien visar också att socialismen alltid misslyckats kapitalt överallt där den praktiserats.

Nedan följer en generell och övergripande jämförelse mellan Marx och Engels socialism och Bibeln.

Socialism

Gud: Ateism och självförgudning. Marx och Engels var uttalat gudsfientliga och målade istället upp människan som gudomlig. Ateism har dessutom präglat alla socialistiska länder.

Historiens drivkraft: Ekonomi och klasskamp.

Människans ursprung: Materialistisk evolution (dock oklart hur allt började).

Människovärde: Subjektivt och godtyckligt. Finns ingen grund för människovärde i en värld bestående av endast planlös materia. Marx menade att människans värde och identitet var identiskt hennes arbete och klasstillhörighet.

Människans natur: God (om man delvis bortser från den ”förtryckande” överklassen som skulle elimineras).

Människans syfte: Till följd av den materialistiska synen finns inget högre syfte då människan förmultnar när hon dör.

Människans problem: Externt. Kristendom och ”ojämlika” och ”orättvisa” samhällsstrukturer. Religion var enligt Marx ett opium för folket för att döva orättvisorna.

Människans lösning: Bekämpa kristendomen och den förtryckande överklassen.

Människans mål: Paradiset på jorden utan Gud, klasser och klyftor. Människan förmögen att uppnå målet.

Statens primära syfte: Utplåna klyftor genom våld och/eller stöld och därigenom uppnå ovanstående mål.

Äktenskapet och familjen: I det kommunistiska manifestet beskriver Marx och Engels hur man vill krossa familjen då den bygger på privat ägande. Kvinnans roll som hemmafru och underordnad mannen skulle också bort då det sågs som ojämlikhet och förtryck.

Uppfostran och utbildning: Primärt statens roll för att bryta med de judekristna idealen.

Ekonomi: Socialismens grundtanke om gemensamt/statligt ägande och avskaffande av privat ägande har historiskt sett alltid lett till diktatoriska och kollapsade samhällen.

Världsordning: Globalism. I det framtida kollektivistiska paradiset finns inga nationer och hierarkier.

Bibeln

Gud: Kristen teism. Gud finns.

Historiens drivkraft: Gud. Den allsmäktige och allvetande Guden har, trots den utbredda synden och ondskan i världen, full kontroll över historien och har uppenbarat i sitt Ord hur allt kommer att sluta.

Människans ursprung: Skapad av Gud och till Guds avbild.

Människovärde: Objektivt och okränkbart till följd av ursprunget.

Människans natur: Ond. Allt sedan syndafallet beskrivs människan som ond.

Människans syfte: Ära Gud genom att leva i enlighet med Guds uppenbarade vilja i Bibeln.

Människans problem: Internt. Människans synd och en kommande dom. Alla har syndat och står som skyldiga inför Gud.

Människans lösning: Frälsningen genom tron på Jesus Kristus och hans ställföreträdande död på korset. Den här världen är ond och kommer inte att återupprättas förrän Jesus kommer tillbaka med sitt rike.

Människans mål: Paradiset på jorden tillsammans med Gud. Människan oförmögen att uppnå målet i egen kraft.

Statens primära syfte: Begränsa ondskan.

Äktenskapet och familjen: Äktenskapet och kärnfamiljen instiftades av Gud och är grundpelarna för ett fungerande och Gud välbehagligt samhällsbygge.

Uppfostran och utbildning: Familjen har det övergripande ansvaret för barnens uppfostran och utbildning och där fyller Bibeln en central funktion.

Ekonomi: En relativt fri marknad där man värnar om den privata äganderätten.

Världsordning: Nationalism. Redan i Bibelns första bok uppmanade Gud människan att sprida ut sig över jorden och sedan, efter det globalistiska enhetsprojektet i Babel, leva separerat inom bestämda gränser. Enligt Bibeln kommer den här tidsåldern att avslutas med ett nytt globalt enhetsprojekt där Antikrist är ledare.

På ytan kan socialismens mål verka fromma och önskvärda men bakom döljer sig en hel världsbild som ligger i strid med Bibeln.

Vem var egentligen den historiske Jesus från nasaret?

Den brittiske författaren C.S. Lewis menade att det lite förenklat finns tre alternativ till Jesu person och anspråk: ”Liar, Lunatic or Lord”. Antingen var han alltså en lögnare, en dåre eller den han utgav sig för att vara. Han betonade att det inte finns utrymme för den vanligt förekommande uppfattningen att Jesus var en ”god moralisk lärare” i sin samtid. Vid en närmare titt på alternativen finns det bara ett som är rimligt och sant och det är det sistnämnda.

Alternativ 1: Lögnare

En lögnare har generellt sett två motiv till att ljuga, undvika obehag eller vinna något värdefullt. Jesus hade dock inte något sådant motiv. Till att börja med undviker han inte obehag eftersom han hade kunnat undvika den brutala korsdöden genom en lögn. Och istället för att vinna något värdefullt förlorade han allt. Vidare var han inte människor till lags, dvs inställsam för att vinna ära och berömmelse, utan pekade på människors synd och utmanade alla till omvändelse.

Alternativ 2: Dåre

En dåre är till skillnad från lögnaren omedveten om sina felaktiga påståenden och uppfattningar till följd av sin dårskap. Tror man att man är Gud har man tappat kontakten med verkligheten på ett mycket djupt plan. Jesus har dock inte dessa drag utan han var varmhjärtad, empatisk och klarsynt. Han var också skarp och konsekvent i teologiska diskussioner. Inte ens sekulära forskare kommer till den här slutsatsen.

Alternativ 3: Gud och Frälsare

Jesus förutser sin egen död och uppståndelse och sätter därmed hela sin trovärdighet på spel. Enligt Bibeln (1 Kor 15:14) är den kristna tron meningslös om Jesus inte uppstått från det döda. Bibeln är dock tydlig med att Jesus uppstod och att han därefter visade sig för många människor. Det faktum att han visade sig för fiender, tvivlare och skeptiker gör inte saken mindre trovärdig. Jesu liv, korsfästelse och uppståndelse ägde heller inte rum i periferin utan mitt i kritikernas centrum. Dessa hade lätt kunnat falsifiera påståendet om de haft tillgång till kroppen. Många gav dessutom sina liv för tron på den uppståndne Jesus men trots förföljelser, fängslande, tortyr och korsfästelse dog inte den kristna rörelsen ut.

När romarna, som hade hört talas om uppståndelsen, får höra om den tomma graven och Jesu uppståndelse försöker de tysta ner händelsen, vilket inte är den naturliga reaktionen vid en bluff. Att det var kvinnor som först upptäckte den tomma graven talar också för att källorna är autentiska. En fabricerad version skulle nämligen inte ha haft kvinnor som källor då dessa ansågs mindre värda.

Även ickekristna källor bekräftar Bibelns utsagor. Den mest kända och ansedda historikern från det första århundradet är Josefus Flavius och han föddes fyra år efter korsfästelsen. Han var inte kristen men skriver ändå följande angående uppståndelsen:

”At this time there was a wise man called Jesus, and his conduct was good, and he was known to be virtuous. Many people among the Jews and the other nations became his disciples. Pilate condemned him to be crucified and to die. But those who had become his disciples did not abandon his discipleship. They reported that he had appeared to them three days after his crucifixion and that he was alive. Accordingly, he was perhaps the Messiah, concerning whom the prophets have reported wonders. And the tribe of the Christians, so named after him, has not disappeared to this day.”

Jesu ställföreträdande död och uppståndelse är alltså historiska sanningar och grunden för människans frälsning.

Joh 3:16 ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son för att var och en som tror på Honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”

Blaise Pascal och profetior

När kung Ludvig XIV på 1700-talet frågade den framstående matematikern och filosofen Blaise Pascal om bevis för det övernaturliga svarade den till kristendomen nyomvände Pascal: ”Why, the Jews, your Majesty, the Jews.”

Bakgrunden till svaret var att Pascal, som av många anses vara sannolikhetslärans fader, hade studerat Bibelns profetior och kombinerat detta med sina matematiska sannolikhetsteorier. Han kom då fram till att sannolikheten för att profetiorna om judarna skulle gå i bokstavlig uppfyllelse, utan gudomlig inblandning, var obefintlig. Här är de profetior som Pascal främst syftade på:

1. Mose förutsåg att folket ska avfalla från Herren kort efter hans död. Uppfyllelse: Israel föll och började tjäna andra gudar strax efter Mose död och intåget till det utlovade landet.

2. Mose förutsåg att Jerusalem skulle falla och bli förstört och att folket skulle bli utspritt över hela jorden. Uppfyllelse: År 70 e. Kr. förstördes Jerusalem av romarna och folket spreds ut över hela världen.

3. Mose förutsåg att folket skulle lida under stort förtryck (antisemitism) var de än kom i världen. Uppfyllelse: Mellan år 70 e. Kr. och 1948 var judarna förskingrade till jordens alla hörn och det finns inget annat folk som lidit så mycket genom historien (inkvisitionen, pogromer, nazismen etc).

4. Mose förutsåg att folket, i motsats till andra historiska folkgrupper i exil, inte skulle assimileras i de främmande kulturerna utan i stor utsträckning behålla sin identitet (etnicitet, kultur och religion). Uppfyllelse: Judarna har på ett mirakulöst sätt lyckats behålla sin särprägel och identitet trots att man levt under mer eller mindre ständigt förtryck och förföljelse.

5. Mose förutsåg att Gud, strax före Jesu återkomst, skulle återsamla folket till landet som Gud med ed hade lovat Abraham till evig tid. Uppfyllelse: Folket började återvände till landet i mitten av 1800-talet till följd av utbredd förföljelse och detta mynnade ut i bildandet av det moderna Israel 1948.

Till saken hör att Pascal, av naturliga skäl, inte hade sett den sista punkten gå i uppfyllelse men hans övertygelse var ändå orubblig.

Varför är detta viktigt?

Först och främst är det en påminnelse om att Bibeln är Guds ofelbara ord. Det är den enda religionen som sätter sin trovärdighet på spel genom detaljerade profetior. Bibeln ger också svar på tillvarons stora frågor; universums ursprung, människans ursprung, ondskans ursprung, dödens ursprung, livets mening, människans grundläggande problem och människans lösning och framtid.

Vidare finns det en universell princip som är kopplad till det judiska folket och som gäller alla människor i alla tider (efter 1 Mos 12). Principen grundar sig i Abrahamsförbundet i 1 Mos 12 där Gud säger: ”Jag ska välsigna dem som välsignar dig och jag ska förbanna dem som förbannar dig. I dig ska alla släkter på jorden bli välsignade.”