Inledning
Den bokstavliga och naturliga/normala bibeltolkningen, som präglade Bibelns författare och den tidiga församlingen, fick en renässans under reformationen efter den i biblisk mening mörka och allegoriska medeltiden. Allt blev inte perfekt på en gång men de viktigaste områdena – Luthers fem ”solas” (endast genom Skriften, endast av nåd, endast genom tro, endast (genom) Kristus och endast Gud till ära) – åtgärdades och därefter fortsatte den bokstavliga restaureringsprocessen under de efterföljande århundradena.
Dr. Andy Woods: ”Reformatorerna hade en fantastisk tolkningsmetod – men de applicerade den inte konsekvent på hela Bibeln. Och det fanns orsaker till detta. Men andra kristna tog över stafettpinnen och använde deras hermeneutiska metod på hela Bibeln. Dispensationalisterna är de som gjort detta och därigenom fullbordades det goda verk som de protestantiska reformatorerna påbörjade.”
Dispensationalismen (utförligare redogörelse av denna rörelse kommer i en separat text senare), som växte fram på 1800-talet och alltså kan ses som reformationens slutstation, är med andra ord synonymt med en normal och bokstavlig läsning av hela Bibeln, även på eskatologins område. Det var framförallt detta område som Luther och de andra reformatorerna inte förändrade utan där behöll man den allegoriska tolkningen som Augustinus infört på 300-talet. Mer om det här: https://godanyheterna.com/2021/06/28/bibeltolkning-i-historiens-ljus/
Men samtidigt som den ursprungliga tolkningsmetoden återkom började den moderna vetenskapen växa fram under 1600- och 1700-talen och i dess kölvatten kom den gudsfientliga upplysningen (trots att många av den moderna vetenskapens förgrundsfigurer var bibeltroende kristna, exempelvis Newton). Det som tidigare hade förklarats med Gud och det övernaturliga skulle under upplysningen, till följd av naturvetenskapliga upptäckter, förklaras med naturliga orsakssamband utan Gud.
Denna upplysning, som satte människan och hennes förnuft över Gud och Bibeln, påverkade även den kristna kyrkan. Under 1800-talet, framför allt efter evolutionslärans introduktion, blomstrade den bibelkritiska liberalteologin – eller modernistisk teologi som den också kallas – där mycket av det övernaturliga ifrågasattes och bortförklarades och den objektiva sanningen ersattes av subjektivism. Bibelns auktoritet, dess tillförlitlighet och ofelbarhet, var inte längre självklar. Här är några uttalanden från liberalteologer under 1900-talet som bekräftar detta:
Julius Bewer: “Skapelseberättelsen är inte trovärdig” (Bewer, Te Literature of the Old Testament, 1940).
Millar Burrows: “Vi kan inte ta hela Bibeln som gudomlig sanning” (Burrows, Outline of Biblical Teology).
Learoy Sperry: “Det är omöjligt att tro att Gud skapade allting 4000 år f. Kr.” (Sperry, Signs of Tese Times, New York: Doubleday, 1929, p. 110).
John Spong: “Jungfrufödseln kan så klart inte förstås bokstavligt.” (John Spong, Rescuing the Bible from Fundamentalism: A Bishop Rethinks the Meaning of Scripture, Harper & Row, 1991, pp. 215, 234).
Problemet med den här utvecklingen var att bibelkritiker, likt de ovan nämnda, började ta över bibelseminarier och pastorsutbildningar, vilket i förlängningen fick förödande konsekvenser för kristenheten. För precis som grodan inte känner faran när värmen stiger successivt blir församlingen lätt förförd när förändringar inom bibelsyn och olika läror sker gradvis. Det som ansågs chockerande och otänkbart för många i början på 1900-talet ses idag som normalt och den som ifrågasätter bedöms ofta som dömande, kärlekslös och splittrande.
I slutet av 1800-talet växte dock en motrörelse fram inom kristenheten – de så kallade fundamentalisterna. De accepterade inte attackerna på Bibeln utan förespråkade istället separation och avståndstagande från den liberala strömningen. Men den här motrörelsen började med tiden – i hegeliansk, dialektisk anda – själva kompromissa och söka samförstånd över ”blockgränserna”. Detta mynnade ut i vad som kom att kallas ”New Evangelicalism”, en ny och inkluderande evangelikal rörelse som ville förändra inifrån.
Innan jag går in på kompromisserna och den nya rörelsens kännetecken tänkte jag först försöka beskriva Bibelns syn på församlingens syfte och dessutom peka på vad som kommer att prägla kristenheten i den sista tiden.
Guds syfte och design med församlingen
Den kristna församlingen, även kallad Kristi kropp, föddes på pingstdagen i Apg 2 och i Bibeln framkommer tre centrala uppgifter för ”kroppen”: 1) Ära Gud (Ef 3:21), 2) Utrusta dess ”lemmar” (Ef 4:11-15), och 3) Uppfylla missionsuppdraget (Matt 28:18:20).
För att ovannämnda uppgifter ska kunna skötas på bästa sätt behövs sund bibelundervisning och efterföljande bibelförståelse. NT beskriver hur den första församlingen troget höll fast vid apostlarnas undervisning (Apg 2:42) och att församlingen, inte media eller det sekulära utbildningsväsendet, är sanningens pelare och grundval (1 Tim 3:15).
Dr. Andy Woods: ”När de förstod lärorna kunde de börja praktisera det kristna livet på korrekt sätt.”
Woods summerar den första församlingens praktiker utifrån Apg 2 (där den första ligger till grund för resten):
1. Undervisning/Läror
2. Förordningar (dop och nattvard)
3. Bön
4. Evangelisation
5. Tillbedjan/lovsång
6. Godhet
7. Gemenskap
8. Separation
Bibelns förutsägelser om församlingen i den sista tiden
Alla Bibelns tidsperioder – dispensationer – har slutat med avfall och dom och detsamma kommer att hända i slutet av församlingens tid, något som kulminerar under vedermödans tid. Mer om detta i en särskild text om dispensationalism.
2 Tim 3:1-13 är kanske det bibelställe som tydligast beskriver församlingens växande bortvändhet från Gud ju närmare återkomsten vi kommer. Människor kommer att vara självcentrerade istället för gudscentrerade.
”Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!”
Det här är tyvärr ingen beskrivning av världen och människor generellt eftersom de alltid, mer eller mindre, präglats av sådant beteende och leverne. Nej, det är tyvärr en redogörelse av kristna i den sista tiden.
Dr. Woods igen: ”Det här är en profetia om att den världsliga andan och kulturen kommer att invadera församlingen i de sista dagarna.”
Kompromisser och utmärkande drag för ”New Evangelicalism”
Som nämnts ovan växte det, ur striden mellan liberalteologer och fundamentalister, fram en kompromissrörelse under 1900-talets första hälft. Denna kom som sagt att kallas ”New Evangelicalism”, den nya evangelikalismen.
Utåt sett ville de gärna framstå som en mildare form av fundamentalism – bibeltrogen, rationell och inkluderande – men i själva verket var det enligt kritikerna sminkad och förförisk liberalteologi. Och när man tittar på ”sakfrågorna” nedan är det inte svårt att hålla med.
David Cloud, pastor och författare till boken New Evangelicalism:
”Till följd av det enorma inflytande som dessa nyevangelikala företrädare har så har nyevangelikalismen svept över jorden. Nästan alla som kallar sig evangelikala idag är nyevangelikala.”
John Ashbrook, pastor och författare till boken Axioms of Separation:
“[New Evangelicalism] har varit som en bomb som detonerat i alla kristenhetens riktningar. Denna spridning har inte gjort någon skada på liberalteologin utan enbart på konservativt bibeltroende. Överallt där den spridit sig har den nedmonterat Bibelns auktoritet och tillförlitlighet.”
Utmärkande drag för den nya evangelikalismen
I nedanstående punkter kan man skönja ett mönster, nämligen en önskan om att bli accepterad och omtyckt av det omgivande sekulära samhället. En sådan önskan leder oundvikligen till ett förvanskat och nedtonat evangelium och förändrat missionsuppdrag.
1. Avståndstagande från separation
Bibeln
- Bibeln lär att kristna ska ta avstånd från bland annat falska läror, kristna som lever i uppenbar synd och det som världen står för. (Exempelvis 2 Kor 6:14-17, 1 Pet 1:14-16, 1 Kor 5:9-13, 1 Tess 5:22, 2 Tess 3:6, 1 Joh 2:15-4:5, 1 Tim 6:5, 2 Tim 2:21, 2 Tim 3:5, Tit 3:10, 2 Joh 10, 1 Kor 15:33). En mer utförlig argumentation för biblisk separation kommer även det i en separat text senare.
- Pastor Cloud igen: ”Separation är inte ont eller kärlekslöst, det är lydnad mot Gud och ett skydd mot osunt andligt inflytande.”
Nyevangelikalismen
- Harald Ockenga, den förste ledaren i den nyevangelikala rörelsen, menade att läran om separation måste avskaffas och att detta var en stor anledning till varför fundamentalismen måste ersättas.
- Billy Graham, en annan frontfigur inom rörelsen, sade följande till en grupp katoliker som övervägde att lämna sin kyrka: ”Dra inte utan stanna och hjälp kyrkan istället!”. Att katolikerna predikar ett annat evangelium tycktes alltså inte bekymra Graham. Grahams ekumeniska hållning, i synnerhet gentemot katolska kyrkan, var en tydlig skillnad jämfört med fundamentalisterna.
- Rick Warren är en annan och mer nutida pastor som öppet välkomnar katoliker i den kristna familjen.
- Många av dessa har dessutom anammat en postmillennialistisk syn på historiens slut, vilket innebär att man tror att församlingen ska ta över världen innan Jesus kommer tillbaka. Det här ska ske genom kristen infiltration av kulturen, istället för separation. Problemet är dock att detta är en obiblisk tanke. Kristna kan och bör vara salt och ljus men vi är bara kapabla att begränsa ondskans utbredande innan Jesu återkomst. Vår primära uppgift är istället att predika evangelium och försöka rädda människor för evigheten. Mer om tidens slut under kategorin ”Eskatologi”, https://godanyheterna.com/eskatologi/.
2. Dialog
Bibeln
- Pastor Cloud igen: ”Teologisk dialog bygger dock på en falsk lära om kristen enhet. Dialog tonar också ner allvaret i villoläror och falska evangelier, då man istället fokuserar på det som förenar. Att förklara och genomskåda falska läror och lärare är kärleksfullt och centralt i det kristna livet. Jesus, Paulus, Johannes och Petrus var inga som förde dialog – i alla fall inte på ett ekumeniskt och nyevangelikalt sätt – utan de predikade evangelium och korrigerade läror och beteenden.
- Detta betyder dock inte att kristna ska isolera sig från omvärlden. Tvärtom ska vi predika ”i tid och otid” och vara salt och ljus med våra liv.
- Dialog värnar om ”ömsesidig respekt” och förutsätter att man lyssnar till varandra på ett relativt neutralt sätt. Visst ska kristna alltid ha respekt för sina medmänniskor och lyssna på vad de säger, men detta är inte detsamma som den dialog nyevangelikala företrädare vurmar för. Vidare är det farligt då lögnen kan vara väldigt förrädisk och dold. Mormonerna, adventisterna, Jehovas vittnen och katolikerna är alla exempel på rörelser som försöker dölja sina obibliska läror. Enligt Bibeln ska vi inte ha dialog med villoläror (Tit 3:9-11).
Nyevangelikalismen
- Istället för separation propagarerar nyevangelikala för dialog, både inomkyrkliga och utomkyrkliga. Även om dialogen i sig, i meningen att samtala med andra människor, inte är fel finns det här en underliggande kompromissagenda där Bibeln inte har högsta auktoritet.
- Kenneth Kantzer, nyevangelikal pastor om hur evangelikala ska förena sig och lära från den katolska kyrkan: “Vi ska ha dialog med katoliker då dessa är en del av den stora församlingen och eftersom vi har mycket att lära av dem också.” (Kantzer, “Church on the Move,” Christianity Today, Nov. 7, 1986).
- Richard Mouw, nyevangelikal president för Fuller teologiska semirarium om kristna som distanserat sig från mormoner: “Låt mig vara tydlig: vi har syndat mot er genom att demonisera er.”
- John Stott, känd nyvangelikal om liberalteologer som förnekar människans syndafördärv och Jesu försoningsverk och uppståndelse (dvs evangeliet): ”Det är våra kristna bröder och systrar.” (Iain Murray, Evangelical Essentials, p. 228).
3. Kärlek till positivism och en icke-dömande attityd
Bibeln
- Bibeln lär att prövande och dömande av falska förkunnare och läror inte är fel (ex. Fil 3:2, Gal 1:8-9, 2 Tim 3:13, 2 Kor 11:1-4, 1 Joh 2:22-26, Ef 5:11, Joh 7:24, 1 Kor 2:15-16, 1 Kor 5:3, 12, 1 Kor 14:29, 1 Joh 4:1). Profeterna i GT var inga lyckoprofeter. De varnade och predikade om omvändelse och straff. Jesus och apostlarna fokuserade inte heller på det ”positiva” utan ofta på det som väckte anstöt. Jesus predikade exempelvis mer om risken för helvetet än himlen. För att förstå evangeliet, dvs de goda nyheterna, måste människor först förstå de dåliga nyheterna, dvs att människan utan Jesus är en hjälplös syndare på väg mot helvetet.
- Även om vi ska döma så ska vi döma rättfärdigt och inte hycklande och kärlekslöst (Matt 7:1-5, Jak 4:12).
Nyevangelikalismen
- Robert Schuller, känd nyevangelikal ledare och pastor: ”Om kristenheten ska överleva måste den upphöra att vara en negativ religion och bli positiv.”
- Billy Graham hade som princip att aldrig kritisera någon som kallade sig kristen, oavsett om denna predikade uppenbar villolära.
- Huvudproblemet med nyevangelikalismen är inte predikande av ren villolära utan undvikandet av bibliska och mindre ”smickrande” sanningar. I sin iver att vinna fler församlingsmedlemmar tonas exempelvis talet om synd, dom och frälsning ner. För att inte tala om skapelseberättelsen och den kommande vedermödan. Med andra ord är det inte primärt vad som sägs utan vad som inte sägs som är det stora problemet. Kristna ska dock förkunna hela Guds vilja och plan (Apg 20:27), inte utvalda och icke anstötliga delar.
- Att prata om synd och lögn i generella ordalag är dock inte ovanligt men aldrig/sällan specifikt och tydligt. Abort är till exempel väldigt populärt att tala om som synd inom nyevangelikala kretsar, då detta till stor del kan backas upp av naturvetenskapen och ”humanistiska”/allmänmänskliga argument.
- Positivismen hänger också tätt ihop med den postmillennialistiska synen som nämnts ovan, där världen kristnas och allt blir bättre och bättre.
4. Upphöjande av kärlek och enhet över läran
Bibeln
- Bibeln lär att kristna ska separera sig från falska lärare, inte förenas med dem i kärlekens namn. Detta för att Bibeln och evangeliet bygger på särskilda doktriner, dvs att tron på Jesus Kristus och hans försoningsverk är den enda vägen till himlen (Rom 6:17, Rom 16:17, Ef 4:14, 1 Tit 1:3, 1 Tit 4:16, 2 Tim 3:16, 2 Tim 4:2, Tit 1:9, 1 Joh 2:27).
- Biblisk kärlek är starkt förknippad med lydnad till Gud och hans Ord – inte upplevelser, snällhet och tolerans för allehanda tolkningar (Joh 14:23, 1 Joh 5:3). Fil 1:9-10 förknippar för övrigt kärlek med kunskap och att fälla rätt domar.
- Enheten som efterfrågas i Bibeln innefattar inte falska läror och lärare. Enheten bygger på sanningen. Det är dessutom Andens enhet, inte någon synlig och organiserad enhet. Biblisk enhet är adresserad till den lokala församlingen, inte en ekumenisk världskyrka med minsta gemensamma nämnare.
- Cloud: ”Inte alla läror är lika viktiga men alla läror är viktiga.”
Nyevangelikalismen
Eftersom det överordnade målet är att vara populär bland massorna omdefinierar nyevangelikaler bibliska termer som kärlek och enhet. Det blir då kärlek och enhet på bekostnad av sanningen.
- Billy Graham, om kärlek utan lära: “Kristen lärjungaskap handlar inte om rätt lära utan om kärlek.” (quoted from Iain Murray, Evangelicalism Divided, p. 33).
- Edward Carnell, tidigare president vid Fuller teologiska seminarium på samma tema: ”När Jesus beskriver en sann lärjunge talar han om kärlek, inte om läror.”
5. En mjuk och icke-dogmatisk inställning
Bibeln
- Att ta hela Bibeln på allvar och stå för det den lär är inte kärlekslöst eller dömande i negativ mening. Detta trots vår synd och begränsning. Bibelns författare var inte heller felfria men de gav sitt liv för Bibelns bokstavliga sanningar. Därför är det av stor vikt att studera och rätt förstå Guds uppenbarelse i Skriften (2 Tim 4:2-3, Tit 2:15, 1 Pet 4:11.
- Cloud: ”Den tydliga läromässiga hållning som framgår i Skriften lyser med sin frånvaro. Tolerans och öppenhet för villoläror är nyevangelikala ledord som är främmande för Bibeln. Jag menar inte att vi vet allt men jag vi ska vara frimodiga med Bibelns uppenbara sanningar.”
Nyevangelikalismen
- En vanlig hållning inom nyevangelikala kretsar är att försöka hitta minsta gemensamma nämnare och sedan vara öppen för olika tolkningar i alla andra frågor. Och eftersom det är svårt att ens enas om evangeliets innebörd och innehåll är det enklare att enas om att Gud existerar, att han älskar alla människor och att arbeta för en ”bättre” värld.
6. Mjuk attityd mot villolärare
Bibeln
- Bibeln är full med exempel på en hård attityd mot villolärare, inte minst genom offentliga tillrättavisningar och identifiering av vederbörande (Ex. Luk 13:32, Apg 13:9-10, Apg 19:13-16, 1 Kor 5:1-2, 11-13, Gal 2:4-14, Fil 4:2-3, 1 Tim 1:19-20, 1 Tim 5:20, 2 Tim 1:15, 2 Tim 2:16-18, 2 Tim 4:10).
Nyevangelikalismen
- John Carnell, tidigare president vid Fuller teologiska seminarium om liberalteologen Karl Barth: ”Om fundamentalister tror att jag ska ansluta mig till deras ‘heliga krig’ mot Barth tar de fel… oavsett Barths teologiska fel och inkonsekventa tolkningar kompenserar han det med sin kärleksfulla personlighet.” De teologiska fel som åsyftades var Barths förnekande av Guds ofelbara Ord och Jesu jungfrufödsel, i kombination med ifrågasättande av helvetet som en bokstavlig realitet.
7. Pragmatism
Den nyevangelikala rörelsen är, till följd av sin iver att blidka människor, pragmatisk till sin natur. Budskapet och församlingsverksamheten anpassas efter det som är kulturellt accepterat och intressant. ”Purpose Driven Church” och ”Emerging Church” är kända begrepp inom nyevangelikalismen.
Bibeln
Bibliska mål
1. Vi ska bara ha ett mål och det är att vara lydiga Gud och hans Ord (Pred. 12:13, Apg 20:27, Jud 1:3).
2. Vi ska underordna oss allt som Herren säger i Bibeln (Matt 28:20).
3. Vi ska bevara budskapet rent och oförfalskat (1 Tim 6:13-14).
4. När kung Saul bara lydde delar av Guds direktiv dömdes han (1 Sam 15:20-23).
- Folket älskar falska profeter som säger vad folk vill höra (Jer 5:31, 2 Tim 4:3-4).
Nyevangelikalismen
Istället för att predika Bibelns evangelium och Guds hela rådslut sätter man upp egenkonstruerade målbilder med det primära syftet att växa.
- Fokus på människors behov. Maslow’s antropocentriska behovspyramid har vunnit insteg i församlingen. Den går ut på att appellera till människans behov – en eller flera i pyramiden- för att ”sälja in” den kristna tron. Till följd av denna ”marknadsanpassning” talas det knappt om synd, dom, helvetets realitet eller Jesu återkomst i församlingarna idag.
Pragmatiska mål
- Påverka och förändra världen för Kristus. Detta på bekostnad av den sanna läran. Kompromisser och olydnad mot Bibeln försvaras och rättfärdigas med evangelisation, dvs ändamålet helger medlen.
- Påverka och förändra liberala församlingar/kristna. Problemet är bara att det motsatta händer, dvs det är de liberala som påverkar och förändrar de påstått bibeltrogna infiltratörerna.
- Påverka och förändra nationer till att bli ”godare” och mer moraliska. Social rättvisa är ett ledord. Det här behöver inte vara fel i sig (ofta som en automatisk konsekvens av människors frälsning) men när det blir församlingens prioritet och viktigare än människors eviga hälsa är det obibliskt.
- Sträva efter en stor kyrka. Numerisk tillväxt är viktigare än att behålla den sunda läran. Man vill inte fokusera på falska lärare och läror eftersom det kan förstöra ”kyrkan”. Bill Hybels och Rick Warren använder gärna kontemplativ lovsångsmusik och ett nedtonat budskap för att bygga en stor och populär kyrka. Sekulära marknadsstrategier där människors behov sätts i fokus är vanliga.
- Andy Stanley, känd kristen pastor: ”Kristna måste klippa banden med GT för att vara relevanta. Pastorer och bibellärare ska alltså inte predika ‘vers-efter-vers’ till dagens åhörare.”
- Brian Brodersen, pastor vid Calvary Chapel: ”Jag tror inte man behöver predika från alla 66 bibelböcker för att undervisa om Guds hela rådslut. Det räcker med NT.”
8. Rationalism
Nyevangelikala håller intellektet högt och högaktar teologisk och akademisk utbildning. Och som nämnts ovan vill de bli respekterade och accepterade för sin tro av det omgivande samhället.
Men vi vet att Bibeln talar om en fiendskap mellan kristna och världen och att hela världen är i den ondes våld (1 Joh 2:15 – 1 Joh 5:19). I 1 Kor 4:10 Paulus beskriver de sina som svaga och föraktade dårar, i kontrast till de aktade och samhällstillvända.
Bibeln
Bibeln om intellektet och rationellt tänkande
- Kristna har fått ett intellekt av Gud och trots vår syndanatur och begränsning är det, med den Helige Andes hjälp, tillräckligt för att förstå Bibeln.
- Herren har också gett församlingen pastorer och lärare i syfte att förklara och underlätta förståelsen. Med andra ord är inte teologisk utbildning fel utan något gott och bibliskt om det sker i sund regi. Men problemet med dagens teologiutbildningar är att den är så starkt påverkad av upplysningen och liberalteologin, vilket lett till ett lågt förtroende för Bibeln som helhet.
- Bibeln varnar för intellektuellt högmod och en kärlek till mänsklig vishet. Bibeltroende ska inte vara antiintellektuella, dvs emot lärande och utbildning, men de ska förstå faran med världens akademier och kunskap på grund av människans fallna natur. Och som kristen ska man tydligt ta avstånd från ”det som kallas kunskap/vetenskap utan att vara det” (1 Tim 6:20), exempelvis teistisk evolution.
Nyevangelikalismen
- John Stott: ”I över 50 år har jag propagerat för att äkta evangeliska kristna inte är fundamentalister då dessa tenderar att vara antiintellektuella.” Problemet med Stotts uttalande är att det han kallar för ”antiintellektuell” är att tro på exempelvis biblisk separation och en bokstavlig skapelseberättelse. Att det finns obibliska avarter bland så kallade fundamentalister är inget argument för att förkasta nämnda doktriner.
- Mark Noll, tidigare professor vid Wheaton Collage, varnade under 1990-talet för en ”skandalös” antiintellektuell strömning i kristenheten och åsyftade då bibeltroende ”fundamentalister”.
- “För 40 år sedan trodde alla evangelikaler på Bibelns inspiration och ofelbarhet men idag, efter nyevangelikalismens intåg, är det radikalt annorlunda.” (Harold Lindsell, The Bible in the Balance, 1979, p. 319)
9. Anti-fundamentalism
Nyevangelikaler har en tydlig tendens att fokusera mer på fel inom den fundamentalistiska rörelsen än fel inom den liberala och modernistiska fåran.
Bibeln
- Noa, David och Petrus är alla exempel på troshjältar som ivrigt kämpade för hela sanningen trots sina synder. Med andra ord behöver man inte vara perfekt för att frimodigt stå upp för Bibelns klara undervisning. När det är sagt är det så klart eftersträvansvärt för alla kristna att leva rättfärdigt och inte vara en hycklare, i synnerhet inte som pastor eller församlingsledare (1 Tim 3:1-13).
- Det är inte rätt att döma en hel rörelse på basis av enskilda och individuella snedsteg.
Rolland McCunes, teolog och pastor: “Det är sant att fundamentalister sagt och gjort dåliga saker saker men fundamentalismen som rörelse är inte dålig.” (Fundamentalism in the 1980s and 1990s).
- Tillrättavisning och tydlig undervisning om synd går som en röd tråd i Bibeln och det har alltid väckt anstöt bland mottagarna. Några exempel: 1) Cain blev kärleksfullt tillrättavisad av Gud men mördade istället sin bror (1 Mos 4:6-7), 2) Israel ville inte höra sanningen om synden utan hellre lögnaktigt smicker (Jes 30:8-10), 3) Judarna på Jesu tid tyckte att hans predikan var för hård (Joh 6:60-66), 4) Hycklande fariséer och skriftlärda blev utdömda av Jesus (Matt 23:15), 5) Elymas blev hårt kritiserad av Paulus (Apg 13:8-10), 6) Johannes varnar för antikristliga läror och förespråkar separation (2 Joh 9-11), 7) Paulus säger att det ska komma en tid när människorna inte står ut med den sunda läran utan istället vill höra sådant som är icke anstötligt (2 Tim 4:3).
Nyevangelikalismen
- J.I. Packer, känd kristen pastor, angående kritiken mot hans signerande av ECT-dokumentet (Evangelicals and Catholics Together) 1994: ”Jag var förvånad över det protestantiska våldet och den stora rädslan som infann sig. Detta leder bara till att visheten och det sunda förnuftet försvinner.” Problemet var bara att inget våld förekom utan bara bibelförankrad och legitim kritik av den oheliga alliansen med katolska kyrkan.
- Francis Schaeffer, teolog och filosof: ”..kall fundamentalism är oattraktiv.” Som om Bibelns sanningar generellt är attraktiva.
- John Stott: “Fundamentalism är antiintellektuell; ett kulturellt fängelse; rasism; extremt högervriden politiskt.” (Stott, Essentials: A Liberal-Evangelical Dialogue, 1988, pp. 90-91).
10. Inkonsekvens och motsägelser
Nyevangelikaler talar ofta med kluven tunga och ger dubbla signaler, vilket leder till ovisshet och bristande bibelförtroende för åhörarna.
Bibeln
- Kristna ska inte bara bedöma vad pastorer och förkunnare säger utan också hur de lever (Matt 7:21-23). Att förkunna nådens evangelium och samtidigt rekommendera, acceptera eller samarbeta med personer som predikar gärningsevangelium är inte Bibelns väg.
Nyevangelikalismen
- Billy Graham predikade ena stunden om vikten av nådens evangelium om Jesus Kristus och andra stunden rekommenderade han nyomvända till församlingar med sakramentsevangelium. Vidare trodde han på jungfrufödseln samtidigt som han hyllade förnekare av samma lära. Han betonade också vikten av Bibelns auktoritet samtidigt som han vurmade för bred ekumenik, inklusive katoliker.
- J.I. Packer var också han ambivalent i sin framtoning. Å ena sidan prisade han den gamla och bibeltrogna evangelikalismen men å andra sidan var han inkluderande gentemot katoliker och modernister.
- John Stott, som också arbetade för bred ekumenik, sa å ena sidan att ”ignorans av Skriften är ignorans av Kristus” och å andra sidan att ”evangelikala tenderar att vara för dogmatiska”.
11. Viktigt och mindre viktigt
Nyevangelikaler menar att det bara är några få läror som är viktiga och som kristna behöver vara överens om och sedan får man acceptera varandras olikheter för enhetens skull.
Bibeln
- Även om inte allt är lika viktigt, i alla fall inte i frälsningshänseende, är allt Guds Ord viktigt (Matt 28:20).
- Paulus predikade ”hela Guds vilja och plan” (Apg 20:27) och han lärde Timoteus att tillrättavisa kristna i Efesus att inte förkunna några falska läror. Budskapet skulle dessutom bevaras ”helt rent och oförfalskat till Herren Jesu Kristi ankomst” (1 Tim 6:13-14). I kontexten syftar Paulus på läror som exempelvis krav på pastorer och församlingsledare, begränsningen av kvinnans roll i församlingen, omhändertagandet av änkor och församlingstukt. Detta är läror som av nyevangelikala ses som ”problematiska” och splittrande och därför inte är viktiga.
- Alla villoläror är inte lika förödande men alla villoläror ska bekämpas (2 Pet 2:1, Ef 4:14).
- Här följer ett längre citat från pastor David Nettletons bok Begränsat budskap eller begränsad gemenskap från 1950-talet, där han ifrågasatte den kompromissande evangelikala utvecklingen i kristenheten:
”Det var då innebörden i Apg 20:27 verkligen landade hos mig. Den store aposteln Paulus hade aldrig allierat sig med någon eller något som kunde äventyra budskapet. Han kunde säga med ett rent samvete, ‘jag är inte skyldig till någons blod för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan’. Varför kan så få säga så idag? I mitt och många andras fall berodde det på en önskan om att predika för stora människoskaror och att arbeta med en större grupp kristna.
Många saker är inte frälsningsavgörande men de är trots allt avgörande för full lydnad. Och kristna har inte friheten eller mandatet att sortera ut oviktiga saker i Bibeln. Det är vår skyldighet att förkunna hela Guds rådslut och att göra det överallt där vi går fram.
Idag väljer vi mellan två alternativ: ETT BEGRÄNSAT BUDSKAP ELLER BEGRÄNSAD GEMENSKAP. Om vi predikar och står upp för alla bibliska sanningar kommer det vara många församlingar och sammanhang där vi inte är välkomna. Om vi simmar medströms och går armkrok med massorna kommer det leda till ett nedtonat budskap. Och det är nästan alltid de bibelkonservativa som faller för trycket och kompromissar.
Läror som troendedopet, separation, evig säkerhet, Jesu snara återkomst, tillrättavisning av obibliska läror är inte längre självklart. Men sadducéer (liberalteologer) och fariséer (gärningsevangelier) måste belysas och stämplas även idag. Enligt den nya evangelikala strömningen i kristenheten måste vi dock lägga alla sådana olikheter och strider åt sidan i kärlekens och enhetens namn.”
Nyevangelikalismen
- Nyevangelikala vill gärna undvika sådant som är kulturellt anstötligt eller ses som löjeväckande och därför är det inte konstigt att man omtolkar Bibelns första och sista bok, dvs skapelseberättelsen och uppenbarelseboken. Att ha en normal förståelse av skapelseberättelsen och tidens avslutning leder inte till akademiska poäng och popularitet.
- Chuck Swindoll, pastor: ”Min uppmaning till er är att fokusera på det som förenar oss istället för de få saker som skiljer oss åt.”
12. Fokus på social rättvisa
Nyevangelikaler är kända för att fokusera på sociala och politiska frågor i lika hög (eller ofta högre) utsträckning som missionsbefallningen. Inte sällan finns här en tydlig slagsida åt den politiska vänsterhållet och kulturmarxismen, där skillnader i utfall ses som något ont som måste åtgärdas med obibliska metoder.
En intressant iakttagelse är att det kristna missionsarbetet, inte minst i Sverige, har övergått från evangelisation och en iver att vinna människor för evigheten till att nästan helt övergå till sociala hjälpinsatser. Nu behöver det förvisso inte vara fel med det sistnämnda men när det sker på bekostnad av det förstnämnda är det något fundamentalt fel.
Bibeln
- Missionsuppdraget innehåller inte sociala och politiska åtaganden utan handlar istället om att predika evangelium, döpa och göra troende till lärjungar Matt 28:18-20).
- Genom att studera apostlarna och den första församlingen i Apostlagärningarna och epistlarna framgår det tydligt att uppdraget inte inbegrep sociopolitiskt arbete (Apg 8:4). De försökte inte ändra beteendet och den moraliska kompassen på icketroende i det romerska imperiet utan ägnade sig istället åt problemens rot och lösning, dvs människans syndiga natur och behovet av pånyttfödelse.
- Även om kristna på individnivå kan involvera sig politiskt för att därigenom begränsa ondskans utbredning är det inte församlingens uppdrag. Vi vet att den här världen går mot sin undergång (1 Kor 2:6, 1 Kor 7:31) så allt tal om gudsrikets utbredande är obibliskt.
- Insikten om Jesu plötsliga ankomst och realiteten av ett evigt helvete utan Gud var tydliga drivkrafter för den första församlingen och därför predikades evangeliet i tid och otid.
Nyevangelikalismen
- Även om många nyevangelikala, likt nedanstående företrädare, säger sig värna om både evangeliespridning och socialt arbete är det nästan alltid det sistnämnda som är klart dominerande.
- Harold Ockenga, av många ansedd som nyevangelikalismens grundare: ”Vår kallelse involverar även socialt och politiskt arbete.”
- David Hubbard, president vid Fuller Seminary: ”Både evangeliet och socialt arbete ingår i den kristna missionsbefallningen.”
- Evangeliska Missionsorganisationen: ”Vi är alltid redo att ge skäl för vår tro när det är lämpligt och önskvärt i de länder där vi utför socialt arbete.”
- Glenda Moore, sjuksköterska och missionär, uttryckte sig på följande sätt när hon intervjuades angående det sociala arbetet hon utförde i Indien 2001: ”Vi vet att det inte är ett kristet område så för att inte väcka anstöt förkunnar vi inte evangelium.”
13. Andlig pacifism
Bibeln
- Församlingen ska vara strikt när det gäller läran och kristet leverne (1 Tim 1:3, Ef 5:11).
- Att vara strikt med läran och levernet betyder inte att man är kärlekslös och hård, även om det tyvärr kan förekomma. Både Jesus och Paulus är bra exempel på hur dogmatik och tillrättavisning går hand i hand med kärlek (Joh 8:11, 1 Tess 2:7).
Nyevangelikalism
- William Ashbrook, pastor, skrev följande kritiska ord om nyevangelikalismen redan på 1950-talet:
“En an kristenhetens nyaste rörelser är Nyevangelikalismen. Men en bättre titel är Nyneutraliteten då den ser den fallna människan som neutral. Den har även förenat sig med världens kultur och filosofi i sitt försök att vinna anhängare. Den söker hela tiden neutral mark och är därför aldrig fisk eller fågel, höger eller vänster, för eller emot – den är istället en kompromissande mitt.”
- Wayne Van Gelderen, baptistpastor,:
”Inom den nyevangelikala rörelsen är det klart större fokus på nya metoder för att nå tillväxt och de här metoderna är marknadsorienterade och gjorda för att tillgodose människors behov. Att inte väcka anstöt är av största vikt då detta kan skrämma iväg potentiella ”kunder”. Personlig separation och helighet ses som förlegade begrepp. Trots en markant ökning vad gäller kristna som lever i öppen synd lyser tillrättavisningar och församlingstukt med sin frånvaro då detta inte ligger i linje med ovannämnda filosofi.”
14. Filosofisk apologetik
I sin iver att behålla akademisk kredibilitet och respekt i det sekulära samhället har nyevangelikala uppfunnit ett nytt och till stora delar utombibliskt sätt att försvara den kristna tron. Detta genom filosofiska och rationella sannolikhetsargument, primärt för Guds existens. I Bibeln lyser dock argument för Guds existens med sin frånvaro, då alla människor redan vet att Gud finns. Mer om olika apologetiska inriktningar kommer för övrigt i en separat text men nedan följer en kort sammanfattning och jämförelse.
Bibeln
- Kristna ska vara beredda att svara var och en som begär att vi ska förklara den kristna tron (1 Pet 3:15). Det primära som åsyftas här är evangeliet.
- Jesus och apostlarna var inga filosofer som använde världens sätt att argumentera (Kol 2:8). Och de är våra föredömen när det gäller att försvara tron. De utgick alltid från Skriftens auktoritet och Guds existens.
- Kristnas jobb är inte att ”sminka” sanningen och göra den mer sannolik/trolig, accepterad eller tilldragande. Vårt jobb är att försvara och proklamera dess sanningshalt och innebörd. Vi kan säga som Jesus ”Sannerligen, sannerligen” är detta sant..
Nyevangelikalismen
- Nyevangelikala ser sig ofta som brobyggare, som minröjare av intellektuella hinder på vägen, innan evangeliet kan presenteras. Först måste människan inse att Gud finns innan hon kan tro på evangelium, resonerar man. Problemet är dock att Bibelns författare alltid utgår från Guds existens eftersom alla människor – genom samvetet, skapelsen och en inneboende gudsmedvetenhet – vet att Gud finns (ex. Rom 1:18-20, 2 Tim 3:5).
- Den nyevangelikala apologetiken utgår från mänskligt förnuft istället för Guds uppenbarelse, allt för att vara mer attraktiv. Man kan därför inte använda Bibeln som bevismaterial i sin argumentation för Guds existens, utan istället läggs grunden för ”Gudstesen” med förnuftet och logiken (som då tar Guds auktoritativa plats). Ett sådant exempel är det så kallade ”Kalam-argumentet”. Problemet är som sagt att Bibelns apologetik utgår från Guds existens och Skriftens auktoritet.
- William Lane Craig är kanske den mest kände i den här disciplinen och han sätter sitt eget förnuft och logiska argument före Bibelns uppenbarelse. Han menar att vår tro är baserad på rationella argument. Människans förstånd och förnuft är dock underställd Guds logik, enligt Bibeln. Med andra ord är bibliska argument de verkligt rationella i Guds ögon.
- Rationella och evidensbaserade argument (arkeologi etc.) behöver inte nödvändigtvis vara fel men om det ska användas ska det vara som komplement till den bibelbaserade apologetiken. Problemet med den nyevangelikala apologetiken är att man så sällan eller aldrig kommer till själva poängen, dvs det frälsande evangeliet. Ett brobygge utan anhalt är inget lyckat projekt. Ett annat problem är att den bara kommer fram till att Gud och Bibeln är det mest sannolika, dvs inte helt och fullt Sant.
15. Mysticism och karismatik
En devalverad bibelsyn leder oundvikligen till ett uppsving för upplevelsebaserad mysticism och karismatik. Och en sådan utveckling ligger i linje med den nyevangelikala sökarvänligheten och pragmatismen. Människor vill ha andlighet och upplevelser utan att underordna sig någon helig Skrift. Även detta förtjänar en separat text vid ett annat tillfälle men några korta ord här.
Dr. Woods: ”Om du inte längre kan lita på Guds Ord men trots allt vill ha kvar gudstron och ‘höra’ från Gud uppstår lätt mysticism, dvs subjektiva upplevelser.”
Bibeln
- Mysticism är andlighet oberoende av Bibeln. Den kompletta Skriften är fullt tillräcklig för att leva ett gudfruktigt liv (2 Tim 3:16-17).
- Somliga kommer avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror (1 Tim 4:1).
- Antikrist kommer att kopiera Jesus när han kommer i stor makt och med lögnens under och tecken (2 Tess 2:9). Sataniska mirakler: 2 Mos 7-8, 5 Mos 13:1-3, Job 1:12-19, 2:7-8, 1 Sam 28, Matt 7:21-23, 24:24, Apg 8:9, 16:16, Gal 1:6-9, 2 Tess 2:9, Upp 13:3, 12, 15, 16:13-14.
- Satan kommer maskerad som en ljusets ängel så bara för att en upplevelse känns verklig och bra behöver den inte vara från Gud (2 Kor 11:14).
Mysticism och karismatik
- Bibeln är enligt mystiker inte tillräcklig för det kristna livet.
- Många utombibliska villoläror har kommit som en brev på posten genom utombiblisk uppenbarelse. Montanismen, mormonismen, katolicismen, nyortodoxin är alla exempel på detta.
Sammanfattning
Den gemensamma nämnaren för alla 15 punkter är att kristenheten – framförallt på grund av utom- och inomkyrkligt tryck och en önskan om acceptans, respekt och tillväxt – kompromissat med många av Bibelns läror och därigenom förlorat sin unika identitet och kallelse.
Goda Nyheterna 