Den här texten är primärt en respons på Anders Gärdeborns You Tube-video om Uppryckandet (länk i slutet). I den argumenterar han för den så kallade ”Posttrib”-tolkningen – läran att den kristna församlingen ska genomlida den kommande sjuåriga vedermödan. Min övertygelse är att församlingen kommer att ryckas upp till himlen strax före nämnda vedermöda och att vi ska komma tillbaka till jorden tillsammans med Jesus vid vedermödans slut. Den tolkningen kallas i teologiska kretsar för ”Pretrib”.

Gärdeborn är för övrigt verksam inom skapelseföreningen Genesis och har där gjort ett förtjänstfullt arbete i försvaret av den historiska och bokstavliga förståelsen av 1 Mos 1-11.

Intentionen var att posta det här svaret som kommentar till videon men textens omfång tillät inte detta. Min tanke är också att när tid ges skriva en något mer kortfattad text om ”Pretrib”-tolkningen och varför jag tror att den är den bibliskt korrekta.

Innan jag går in på mina invändningar vill jag först säga att jag inte ser detta som en frälsningsavgörande fråga. Med andra ord är det en ”in the house”-diskussion. Vad som också kan sägas är att jag själv, efter att ha blivit övertygad av bibliska argument, bytt ståndpunkt i den här frågan. Och även om inte Gärdeborns argumentation får mig att återigen ändra uppfattning så ska det sägas att hans presentation är välgjord och genomarbetad. Det fanns även några bibelverser/argument som jag inte tidigare reflekterat över.

Ett övergripande problem med presentationen och argumentationen är enligt mig fokuseringen på likheter på bekostnad av skillnader. Det finns exempelvis många likheter mellan en bil och en lastbil eller ett träd och en buske, men det är trots allt inte samma sak eftersom det finns viktiga skillnader. Eller för att ta ett mer bibelrelaterat exempel så finns det många likheter mellan människa och djur men det är skillnaderna som separerar de båda grupperna. På samma sätt finns det likheter mellan uppryckandet och Jesu återkomst samtidigt som det också finns viktiga skillnader. Mer om dessa skillnader i slutet.

En vanlig orsak till att många landar i ”Posttrib”-tolkningen är någon form av ”ersättningsteologi” – tron på att den kristna församlingen är det nya Israel och att löftena om Israels och judarnas upprättelse uppfylls symboliskt i nämnda församling. En sådan syn leder till att viktiga distinktioner mellan Guds handlande med Israel och den kristna församlingen i ändens tid suddas ut, exempelvis skillnaden mellan uppryckandet och Jesu synliga återkomst. Det leder också till många bibliska motsägelser och konflikter.

Men spelar det någon större roll eftersom det inte är frälsningsavgörande? Ja, dels för att alla bibelläror är viktiga och dels för att det påverkar det dagliga kristna livet. Det är stor skillnad på att vänta på Antikrist och att vänta på det ”välsignade hoppet” – uppryckandet. Läran om ett tidigt uppryckande blir dessutom levande för alla kristna genom hela den kristna historien, dvs det måste inte föregås av en mängd tecken och Antikrists globala styre över jorden.

Nedan följer först mina kommentarer till argumenten som framförs i videon (citaten är parafraseringar och skrivna i kursiv stil). Rubrikerna utgår från Gärdeborns presentation.

————————————————————————————————————

Definitioner

”Det är bara kyrkan, dvs de hednakristna, som kommer att ryckas upp medan judarna kommer att vara kvar på jorden.”

* Detta stämmer delvis. Det är sant att dispensationalister ser den sjuåriga vedermödan som den ”sjuttionde årsveckan” och att denna primärt handlar om en straffdom mot Israel. Men de menar också att Kristi kropp, dvs församlingen/kyrkan som bildades på pingstdagen, består av både troende judar och hedningar (dvs människor av alla folkslag) och således är det inte bara hednakristna som kommer ryckas upp.

”Församlingen har alltid varit en och densamma, frälsta i alla tider.”

* Pretribbare menar att den kristna församlingen, dvs Kristi kropp, bildades på pingstdagen och var ett tidigare mysterium som uppenbarades i NT efter himmelsfärden (Ef. 3:1-13). Jesu ord i Matt 16:15 bekräftar den uppfattningen när han säger att han ska (futurum) bygga församlingen i framtiden. Att frälsningen alltid varit ”av nåd genom tro” ligger inte i konflikt med att Gud har olika ”program” för Israel och den kristna församlingen. Det finns för övrigt många skillnader mellan Israel i GT och den kristna församlingen i NT: http://www.middletownbiblechurch.org/dispen/israelch.htm

”Vi kommer att vara kvar på jorden men kommer att skyddas på ett särskilt sätt precis som Noa.”

* En del troende kommer att dödas under vedermödan (Upp 6:9-11). Med andra ord finns en tydlig skillnad mellan Noas beskydd under syndafloden och vedermödans martyrer (Upp 6:9-11, 20:4).

————————————————————————————————————

Är det viktigt?

”Pretribbare kommer stå oförberedda om posttrib är sann.”

* Detsamma skulle i princip kunna sägas om exempelvis islam också: ”Kristna kommer stå oförberedda om islam är sann”. Det är alltså inget argument i sig utan dessa läror ska i sådana fall bestridas utifrån bibliska argument.

* Skriften manar återkommande – ända sedan apostlarnas dagar – till vaksamhet då djävulen och ”antikristers” går runt som rytande lejon redan nu så det är fullt möjligt att vara vaksam på ondskan även utan postribtolkningen. Därutöver lever vi i en gudsfientlig värld som Bibeln också varnar för. Och dispensationalister/pretribbare är traditionellt sett de som tar Bibelns undervisning om separation, dels från världen och dels från en avfallen kyrka, på störst allvar och därför blir argumentet mindre passande.

* Dispensationalister/pretribbare är de som generellt sett har störst kännedom om vedermödans detaljer så även om de skulle tolka detta fel, dvs ett tidigt uppryckande, är de till skillnad från majoriteten av kristenheten väl medvetna om att det ska komma en Antikrist så sannolikheten är trots allt stor att de i sådana fall skulle korrigera sin uppfattning.

”Jesus sätter här ett villkor på frälsningen, att hålla ut till änden.”

* Matteus 24 handlar, enligt dispensationalister/pretribbare, i huvudsak om det judiska folket och Israel under vedermödans tid. Och i kontexten är det tydligt att det handlar om fysisk förföljelse och fysisk räddning/frälsning, precis som ordet ”frälst” nästan uteslutande används i GT. Vi vet från många andra skriftställen att den eviga frälsningen, till skillnad från relationen med Herren, inte kan förloras (vilket Upp 13:8 bekräftar för troende under vedermödan). Mer argument för evig säkerhet här, även om det är lite off-topic: https://godanyheterna.com/2021/06/24/evig-sakerhet-en-gang-fralst-alltid-fralst/

”Pretribbare menar att församlingen kommer att slippa undan lidandet.”

* Både ja och nej. Ja, i den bemärkelsen att vi kommer att slippa Guds vredesdomar under vedermödan. Nej, i bemärkelsen att vi vet att lidanden är en del av det kristna livet i en fallen och ond värld där djävulen härskar.

————————————————————————————————————

Kommer Jesus överraskande?

”Jesus kommer inte överraskande.”

* Det är sant att pretrib lär att Jesus kan komma när som helst. Men det betyder inte att de som lever i den sista generationen inte kan se hur manegen krattas för vedermödans tid (Israels återsamlande, globalism, avfall/ekumenik etc).

* Poängen med det plötsliga uppryckandet är att det ska leda till vaksamhet och ett helgat liv och den poängen förstörs, i alla fall delvis, om Antikrist och vedermödan måste komma före.

* Kristna under den apostoliska perioden (33-100 e. Kr.) trodde att Jesus kunde komma tillbaka när som helst.

* Jesus talade inte om några tecken i anslutning till Joh. 14:1-3. Mer om detta nedan.

”Uppryckandet sker efter vedermödan när Jesus samlar sina utvalda enligt Matt 24:29-31.”

Dr. Stanley Toussaint om Matt 24:29-31 från boken ”Behold the King: A Study of Matthew”: ”When He comes the King will send forth His angels to regather His people Israel from the extremeties of the earth… For several important reasons it is evident that the faithful of Israel are in view. First of all, the word ‘elect’ is used in the Old Testament of Israel (1 Chronicles 16:13, Ps. 105:6, 43; 106:5, Isaiah 41:8, 43:20; 45:4). It was not only used of Israel as a nation but also of the faithful ones in that nation (Isaiah 65:9, 15, 22). It is in this latter sense that Christ uses it here. When He comes again, the believing remnant of Israel will be regathered from the corners of the earth to be placed in the land. This is prophesied clearly in the Old Testament (Jeremiah 16:14-15; Isaiah 11:11-16; 27:13). Herein is the second evidence that the church is not in view in this passage. A third is found in the Jewish context of the discourse from Matthew 24:3-25:30. Such terms as the gospel of the Kingdom (24:14), the holy place (24:15), the sabbath (24:20) and the Messiah (24:23-24) indicate that Israel as a nation is in view. Fourthly, the discourse relates to the end time described in Daniel´s prophecy of the seventieth week (24:15).”

* 1 Kor 15:50-51 påtalar att läran om uppryckandet är en ”hemlighet” som där och då uppenbaras, dvs en tidigare icke uppenbarad lära. Med andra ord är det ännu ett argument till varför Matt 24:30-31 inte handlar om uppryckandet eftersom Matteus skrevs tidigare. Detta blir också ett argument för att det handlar om två olika skeenden i tidens avslutning.

* ”Samla” och ”rycka upp” är inte heller samma ord i grundtexten.

”Uppståndelsen måste ske före uppryckandet enligt 1 Tess 4:16-17.”

* Det här är pretribbare helt överens om. Men eftersom det i praktiken (precis som du också är inne på) är samma händelse, eller i mycket nära anslutning, är det inget argument emot att Jesus kan komma överraskande.

”Den sista basunens ljud i 1 Kor 15:51 måste vara densamma som den sjunde basunen Upp 11.”

* Även om det kan tyckas vara en obetydlig detalj så är det olika benämningar på dessa ställen, dvs det står inte ”den sista basunen” i Upp 11:15 utan ”den sjunde ängelns ljud”. Nu kan man dock utläsa från Upp 8:2 att detta rör sig om en basun men det står hur som helst inte ”den sista basunen”, vilket inte är helt irrelevant.

* Basuner är omnämnt på olika ställen i Bibeln och används i olika syften beroende på kontext. I exempelvis i 4 Mos. 10 är det ett basunljud för när Israel skulle samlas och ett annat för när de skulle gå och detta kan ses som två olika kategorier av ”sista basuner”, en för att samlas och en för att gå. På samma sätt är 1 Kor 15:51-52 och Upp 11:15-18 två olika kategorier av basuner. Basunen i 1 Kor 15 står i singularis och nämns i ett sammanhang av uppståndelse och härlighet medan basunen i Upp 11 är en av sju domsbasuner. Med andra ord blir det för onyanserat att okritiskt likställa dessa bibelställen.

”There are no sufficient grounds for supposing that there is here any reference to the seventh Apocalyptic trumpet (Rev. xi. 15), or to the seventh and last trumpet.” Charles J. Ellicott, St. Paul’ s First Epistle to the Corinthians: With a Critical and Grammatical Commentary

”If he had thought of this trumpet as one of seven, he would undoubtedly have said something like the following: ”For when the trumpets will be sounded and the time comes for the last one to sound, the dead in Christ shall be raised.” At any rate, there is no ground for identifying the ”trump” in 1 Cor. 15:52 with the seventh trumpet in Rev. 11:15. Those in the Revelation introduce fearful judgments upon the world and mankind; this one calls the dead in Christ out of their graves and summons both the ones raised and the believers still living into the Lord’ s presence.” Henry C. Thiessen, Will the Church Pass Through the Tribulation?

* Ett annat argument till varför det rör sig om olika basuner är att den sjunde basunen efterföljs av månader av flera andra straffdomar över världen, vilket inte är i harmoni med en posttribtolkning av 1 Kor 15:51-52 i sådana fall.

”If the seventh trumpet in Revelation and the last trumpet in 1 Corinthians 15:52 are supposed to be a reference to the same thing, then why are there many more months of judgment that follow the supposed last trumpet in Revelation 11. The view that equates the last trumpet in 1 Corinthians 15:52 with the seventh trumpet of Revelation does not harmonize in any way.” Dr. Tommy Ice, https://www.pre-trib.org/articles/all-articles/message/the-last-trumpet/read

”Eftersom avfallet och laglöshetens människa måste träda fram innan Herrens dag kan inte uppryckandet ske före vedermödan.”

* Det finns i alla fall två alternativa tolkningar som ligger inom ramen för pretribförståelsen här:

1. Att dessa händelser, dvs ett särskilt andligt avfall och intåget av laglöshetens människa, inträffar innan vedermödans straffdomar, dvs ”Herrens dag”. I GT kan ”Herrens dag” syfta på både de avslutande straffdomarna och det kommande tusenåriga riket så är alltså inte en specifik och enskild dag som avses här. Orsaken till att Paulus skrev 2 Tess. var att uppmuntra tessalonikerna då dessa börjat tro att de levde i just vedermödan till följd av lidande och förföljelse och falska brev(1:4-5, 2:2). Och orsaken till att han nämner uppryckandet i 2:1 är att han tidigare (1 Tess) talat om att detta ska komma och rädda dem från Guds vredesdomar.

2. Att ”avfallet” i 2:3 syftar på uppryckandet. Längre argumentation för den här tolkningen här: https://pre-trib.org/pretribfiles/pdfs/Ice-TheDepartureIn2Thess2-3.pdf

”Jesus talar i Matt 24 om stegrande födslovåndor vilket indikerar att vi, precis som den havande kvinnan, kommer gå igenom en längre period av lidande innan uppryckandet.”

* Matt. 24 utspelar sig, precis som nämnts ovan, i en judisk kontext som beskriver skeendet efter uppryckandet och tecknen för hans synliga återkomst till jorden. Uppryckandet var som bekant ett ännu icke uppenbarat mysterium här.

”Överraskningsmomentet är villkorat, enligt 1 Tess 5:4.”

* 1 Tess 5:4 handlar om Herrens dag, dvs vedermödan då Guds vredesdomar kommer över världen. Och detta kommer efter 1 Tess 4 som talar om uppryckandet. De som lever i ljuset är alltså kristna som kommer ryckas upp innan vedermödan.

”Upp 3:3 beskriver att det bara är sovande kristna som kommer att överraskas av uppryckandet.”

* Upp 3:3 handlar om disciplinering av kristna, inte om uppryckandet.

Dr. Thomas Constable om Upp 3:3: ”Failure to heed these warnings would result in Jesus Christ sending severe and sudden discipline on the believers that would surprise them (”I will come like a thief”)!”

Dr. Robert Dean om Upp 3:3: ”If therefore you will not watch, I will come on you as a thief, and you will not know what hour I will come.” This is coming in judgment. If they don’t straighten up there are going to be consequences and the Lord is going to come with judgment. It may end up in the sin unto death or some other form of serious divine discipline, but they won’t know when it is coming. The principle: Don’t wait for the Lord to start discipline, the wake up call is right now: ”Become watchful and strengthen what remains.”

”När vi kommer att se alla dessa tecken som beskrivs i Matt 24 då vet vi att uppryckandet är nära.”

* Matt 24:33 syftar, enligt traditionella dispensationalister/pretribbare, på den framtida judiska generationen som får se dessa tecken (utifrån den judiska kontexten av Matt 24 som nämnts tidigare).

————————————————————————————————————

1 Tess 4 – När sker uppryckandet?

1. Pretribbare brukar göra en tydlig distinktion mellan 1 Tess 4 och 5, dvs kapitel 4 talar om uppryckandet medan kapitel 5 talar om vedermödans domar. Sista versen i kap 4 knyter ihop säcken om uppryckandet medan kap 5 börjar med ett nytt tema.

2. Att det finns likheter betyder inte att det rör sig om samma sak. Och precis som jag sa i inledningen, även om det finns många likheter mellan en traktor och en bil, en buske och ett träd och en apa och en människa är det ändå inte samma sak. Det finns även likheter mellan Jesu första ankomst, dvs när han levde på jorden, och återkomsten. Men också tydliga skillnader vilket många judar hade svårt att förstå.

3. Att Jesus kommer från himlen vid både uppryckandet och återkomsten är en oomtvistad likhet. Men det finns också viktiga skillnader och distinktioner här. När Jesus kommer synligt vid återkomsten (Matt 24:30) kommer han komma ner till jorden och sätta sina fötter på Oljeberget. När Jesus kommer ner från himlen i 1 Tess 4:16 kommer han rycka upp församlingen och möta dem i himlen (1 Tess 4:17). Därifrån ska de fara till himlen och fira bröllopsfest med Herren (Upp 19:7-10, Joh 14:1-3).

4. Att ”basunljud” och ”Guds basun” används är, som påvisats ovan, inget starkt argument för att det rör sig om samma händelse.

5. 1 Tess 4 talar inte om att änglarna ska bli utsända och samla människor, vilket det gör i Matt 24.

6. Samlandet av de utvalda i Matt 24 handlar om det judiska folkets återsamlande till Israel från världens alla hörn i slutet av vedermödan (vilket profeterats om i GT på många ställen också) medan uppryckandet handlar om att möta Herren i himlen. Och återigen, det är olika ord som används för ”samla” och ”ryckas upp”.

7. I Matt 24:43 är det Jesus, inför sin synliga återkomst till jorden, som liknas vid tjuven medan det i 1 Tess 5:2 är Herrens dag, dvs vedermödans tid, som åsyftas som en tjuv för icketroende. Med andra ord finns det viktiga skillnader även här.

8. Att vara vaken och nykter är ett genomgående tema för alla troende i alla tider (även om det kan beskrivas med olika ord) så det faktum att vaksamhet och nykterhet nämns i både Matt 24 och 1 Tess 5 är naturligt.

————————————————————————————————————

1 Tess 4 – Vad innebär uppryckandet?

1. Pretribbare håller med om att ord kan ha olika betydelse i olika sammanhang. Kontexten är det som avgör vad ”harpazo” syftar till och här talas det om ”skyar” och att möta Herren i rymden (”meet the Lord in the air”), vilket pekar på ett himmelskt möte.

2. Även om det finns goda skäl att inte tolka Henoks och Elias bortryckande som jordiska förflyttningar är inte det något avgörande argument för läran om uppryckandet då denna kan jämföras med Jesu himmelsfärd. Jesus ”lyftes upp” till himlen och Han säger att han ska bereda plats för de sina dit han går. Utifrån detta är det rimligt att anta att vi också ska lyftas upp, eller ryckas upp, till himlen på samma sätt som Jesus i Apg. 1. En sådan tolkning är alltså rimlig oavsett var Henok och Elia tog vägen.

”Henok blev förflyttad till en annan jordisk plats.”

* 1 Mos 5:23-24 sägs att Henok först levde 365 år och sedan blev ”bortryckt” (dvs hans jordeliv slutade i och med bortryckandet) och det stämmer inte särskilt bra med att han skulle ha fortsatt leva på ett annat ställe. Den naturliga förståelse är att ”uppryckandet” skedde i direkt samband med slutet på jordelivet. Sedan står också att Henok blev ”hämtad” (både i 1 Mos 5 och Heb 11), dvs inte ”förflyttad”, vilket ytterligare indikerar att han blev tagen hem till Herren utan att dö den jordiska döden. ”Hämta” återfinns för övrigt i en annan central text om uppryckandet, nämligen Joh 14:1-3. ”Mordisk omgivning” står heller inte nämnt i kontexten.

* Henok nämns inte som ”jordiskt” levande efter bortryckandet, vilket hade varit rimligt om de hade flyttats till en annan jordisk plats. I fallet med Fillippus i Apg 8 ges information om den nya fysiska platsen, till vilken han hade flyttats, i direkt anslutning till bortryckandet.

* Kontexten i Heb 11 indikerar att ”alla” som dog inte syftar på hela kapitlet utan på de som inte hade fått de som var ”utlovat”, dvs det som hade blivit utlovat i Abrahamsförbundet (ett löfte som inte Henok hade fått).

Dr. Thomas Constable: ”All these” probably refers to Abraham, Sarah, Isaac, and Jacob (vv. 8-9, 11), who lived as exiled strangers, or aliens, by ”faith,” not all whom the writer had listed to this point.[652] ”Strangers and exiles” is probably a hendiadys meaning ”exiled strangers.” Verses 13-16 interrupt the recital of Abraham’s acts of faith. Evidently the writer decided to preach a little at this point, the middle of his exposition of the patriarchs’ example. He emphasized the eschatological perspective that is the point of this entire unit (vv. 8-22).”

* David Wright visar också på kapitlets (Heb 11) naturliga versindelningar: https://answersingenesis.org/bible-characters/to-die-or-not-to-die/
”Elia blev också förflyttad till en annan jordisk plats.”

* Även om det inte är ett argument i sig så kan man lägga märke till hur bibelöversättningarna väljer att rubriksätta 2 Kung 2: ”Elias himmelsfärd” (Folkbibeln), Elijah Ascends to Heaven (NKJV).

* I 2 Kung 2:15-18 säger Elisha att profetlärjungarna inte ska leta efter honom men han låter dem ändå göra det eftersom de tjatar. Elishas svar i vers 18, ”sade jag inte till er att ni inte skulle gå?”, indikerar att han redan från början visste att letandet var lönlöst eftersom han inte gick att finna. Profetlärjungarnas envisa vädjande kan väl till viss del jämföras med tvivlaren Tomas som var tvungen att känna på spikhålen för att kunna tro på det övernaturliga.

* I 2 Kung 2:1 står det att Herren tog upp Elia till himlen (dvs inte bara att Elia for upp till himlen), vilket förstärker intrycket av att Elia for upp till Herren i himlen.

* När det gäller Elias brev till Joram finns det ett antal förklaringsmodeller till hur Elia kunde ha skrivit detta, modeller som ligger i linje med ett permanent eller semipermanent uppryckande: https://answersingenesis.org/contradictions-in-the-bible/did-elijah-write-a-letter-from-heaven/

* Även om det mod förmodan skulle vara så att Elia kom tillbaka för att ge brevet så ligger det trots allt i linje med andra ”återkomster efter bortryckande” – hans egen på förklaringsberget och församlingens vid Jesu återkomst.

* I GT är det vanligt att centrala personers död omnämns (exempelvis Elishas) men det står inget om Elias död.

* När det gäller John 3:13 finns det även här rimligare och vanligare tolkningar än att ingen hade varit i himlen före Jesus. https://www.compellingtruth.org/John-3-13.html; https://www.gotquestions.org/John-3-13.html

————————————————————————————————————

Övriga händelser på Herrens dag

Punkterna här bygger till stor del på att uppryckandet och återkomsten är samma händelse/skeende så därför blir det här ”bara” en frukt av detta, enligt mig, felaktiga antagande.

* Pretribbare skulle hålla med om att Matt 24:30, Upp 1:7, 14:14 och Dan 7:13 talar om att Jesus kommer synligt på himlen men den skulle säga att detta inte syftar på uppryckandet (som alltså var ett mysterium som inte var uppenbarat i GT).

* Pretibbare skulle också hålla med om att återkomsten sker till Olivberget.

* Pretribbare skulle också hålla med om uppståndelsen och förvandlingen men inte att det sker i samband med Jesu synliga återkomst utan vid uppryckandet.

* Pretribbare håller också med om att Herren ska samla sina utvalda vid den synliga återkomsten men skillnaden är att de tror detta återsamlande, utifrån GT:s profetior och den judiska kontexten i Matteus 24, handlar om judarna i slutet av vedermödan (som nämnts tidigare).

* Pretribbare menar att 2 Tess 2:1, utifrån kontexten (skrivet efter församlingens bildande och introducerandet av hemligheten om uppryckandet, bland annat i slutet av 1 Tess 4), syftar på uppryckandet.

* Pretibbare menar att Upp 14 och Joel 3 primärt syftar till Guds vredesdom mot Israels fiender i slutet av vedermödan. Texterna som talar om uppryckandet är inte förknippade med straffdomar.

* Pretribbare menar att 1 Tess 4:14 bara talar om döda/insomnade i Kristus (dvs inte alla kristna, som borde ha uttryckts om det rört sig om alla kristna) och att Paulus poäng är dessa också ska tas med (”will bring with him”, NKJV) i uppryckandet. I NKJV finns alltså ingen koppling till någon eskortering, vilket inte ”föra fram” ur gravarna heller gör om du frågar mig.

* Pretribbare tror också att församlingen ska komma tillsammans med Kristus när han sätter sina fötter på Oljeberget.

————————————————————————————————————

Mörker

”Den kronologiska ordningen är Vedermödan → Mörker → Herrens dag, enligt Apg 2:20 och Joel 2:31.”

* Det Joel åsyftar med ”den stora och strålande Herrens dag” är Israels upprättelse (judarnas kollektiva omvändelse), domen mot Israels fiender i slutet av vedermödan och den kommande välsignelsen för landet och folket under Tusenårsriket. Det bekräftas också i Joel 3.

* Apg. 2 är ingen uppfyllelse av Joels profetia eftersom ingenting av det som Joel profeterade om gick i uppfyllelse på pingstdagen. En rimligare tolkning är att det var en illustration av Guds särskilda verk i historien genom Anden.

Dr. Constable: ”Peter did not state that Joel’s prophecy was fulfilled on the day of Pentecost. The details of Joel 2:30-32 (cp. Acts 2:19-20) were not realized at that time. Peter quoted Joel’s prediction as an illustration of what was taking place in his day, and as a guarantee that God would yet completely fulfill all that Joel had prophesied. The time of that fulfillment is stated here (‘afterward,’ cp. Hos. 3:5), i.e. in the latter days when Israel turns to the LORD.”

* Och uppryckandet var som sagt ännu inte uppenbarat i GT.

————————————————————————————————————

Pre-triblärans uppkomst

”Före 1820 uppvisar kyrkohistorien inga spår av en pretriblära. Och det finns inga säkra bevis på att de första kristna trodde på pre-trib.”

* Pretribförespråkare skulle först och främst säga att läran finns dokumenterad i Bibeln så utifrån det, dvs om den är sann, finns rötterna i kristendomens kärna.

* Sedan måste man i sammanhanget komma ihåg att den mörka och i många hänseenden bibelfrånvända medeltiden (där bibeltrogna ofta förföljdes och vars verk brändes upp) gjorde at vi idag inte har särskilt många spår av bibelförankrad undervisning från den tiden. Detsamma kan sägas om Luthers ”upptäckter” på 1500-talet. Det var bibelförankrade läror som till stor del hade slumrat under många århundraden.

* Läran om ett tidigt uppryckandet finns dock omnämnt i många historiska dokument innan 1800-talet. Dr. Tommy Ice har bland annat skrivit om detta i kapitlet ”A History of the Rapture Teaching” i boken ”The Popular Handbook of the Rapture”. Även historiken William Watson vederlägger den här uppfattningen i den genomarbetade boken ”Dispensationalism Before Darby”.

”Pretrib-läran är alltså varken ursprunglig eller kommen ur gedigna bibelstudier.”

* Darby började av allt att döma tro på pretrib i slutet av 1826 och hade under 1827 en fast övertygelse. Och denna övertygelse kom efter långa bibelstudier, inte efter påverkan från McDonald eller Irving på 1830-talet. Den välkände teologen FF Bruce, som själv inte är pretribbare, är inne på samma linje:

”Where did he [Darby] get it? The reviewer’s answer would be that it was in the air in the 1820s and 1830s among eager students of unfulfilled prophecy,. . . direct dependence by Darby on Margaret Macdonald is unlikely. John Walvoord’s assessment is likely close to the truth: any careful student of Darby soon discovers that he did not get his eschatological views from men, but rather from his doctrine of the church as the body of Christ, a concept no one claims was revealed supernaturally to Irving or Macdonald. Darby’s views undoubtedly were gradually formed, but they were theologically and biblically based rather than derived from Irving’s pre-Pentecostal group.”

* Det finns heller inga bra historiska belägg för att McDonald verkligen trodde på ett tidigt uppryckande. Historikern Ernest R. Sandeen om pretribkritikernas påstående om att läran uppstod i sektliknande och karismatiska sammanhang:

”This seems to be a groundless and pernicious charge. Neither Irving nor any member of the Albury group advocated any doctrine resembling the secret rapture. . . . Since the clear intention of this charge is to discredit the doctrine by attributing its origin to fanaticism rather than Scripture, there seems little ground for giving it any credence.”

* Och precis som jag sa i en tidigare kommentar var Darby, liksom alla andra dispensationalister (vad jag känner till), cessationister. Det är dock sant att läran varit relativt vanlig inom pingstkretsar men det är inget argument i sig.

————————————————————————————————————

Argument 1 för Pretrib – Vredesdomen

”Vi kommer att skonas från vredesdomen men inte lidandet.”

* Alla martyrer som dör under vedermödan drabbas av vredesdomen, inte bara lidandet. Den stora skillnaden är också att lidandet under vedermödan, till skillnad från den här världens lidanden, kommer att vara iscensatt av Gud själv, dvs Guds vrede, och det är den vi är lovade att slippa, enligt 1 Tess 5:9 och 1 Tess 1:10 (räddas ”från” vredesdomen).

”Lindringen för tessalonikerna (2 Tess 1:7) kommer när Jesus uppenbarar sig från himlen, vilket inte rimmar med ett tidigt uppryckande.”

* Det här var en vers jag inte hade reflekterat över och vid en första anblick kan den tyckas peka mot att uppryckandet sker när Jesus kommer till jorden. Men i det stora sammanhanget är det enligt mig en isolerad vers som inte förändrar den övergripande bilden. Och det finns rimliga pretrib-förklaringar här också:

Dr. Constable: ”At first reading, it may appear that verses 5-10 offer hope that God would judge the Thessalonians’ persecutors very soon, and that the Thessalonian Christians would find ”relief” (v. 7) in the Rapture. However, the return of Christ in ”fire” (v. 7), dealing out punishment (vv. 8-9) when He comes ”with His saints” (v. 10), must refer to the Second Coming. Thus it appears in this section as though the Second Coming follows the Rapture immediately. This is what posttribulationists believe.[29] It is also what amillennialists and postmillennialists believe.[30] However, the seven-year Tribulation will first precede the Second Coming, as posttribulationists agree. This passage needs to be understood in the context of what Paul had written previously in 1 Thessalonians. There he made clear the course of future events, specifically an imminent pretribulational Rapture that is distinct from the Second Coming.”

Dr. Robert L. Thomas: ”Many have chosen to limit apokalypsei (‘revelation,’ ‘appearance’) to a single event, identifying it with Christ’s return to earth at the close of the tribulation. The role of ‘his powerful angels’ in the revelation favors this understanding in the light of Matthew 24:30, 31; 25:31. It is more persuasive, however, to explain apokalypsei as a complex of events, including various phases of end-time happenings. The present context associates the word with Christ’s coming for his own as well as his coming to deal with opponents. Since the primary thrust of vv. 5-10 is to encourage suffering Christians, the meaning of apokalypsei for them should receive the emphasis. God’s dealings with the rest of the world are included only to enhance the ‘relief’ experienced by believers at the righteous judgment of God.”

”Domen är selektiv.”

* Att domen är selektiv håller pretribbare med om i den bemärkelsen att alla inte kommer att dödas. Men även troende kommer att dödas under vedermödan (Upp 6:9-11) och det stämmer alltså inte med löftet till församlingen, Kristi kropp, om att slippa vredesdomen. Att exemplen från GT inte handlar om ett kollektivt uppryckande till himlen beror som sagt på att detta var en hemlighet/mysterium som uppenbarades i NT. Exemplen från GT visar också på att dessa inte drabbades av död, till skillnad från martyrerna i vedermödan.
”De som beskrivs i Upp 7:13-14 är inte martyrer utan människor som genomlevt vedermödan.”

”Upp 7:13-14 handlar om troende som genomlidit vedermödan, inte dött.”

* Även om Upp 7:13-14 inte skulle syfta på martyrer under vedermödan (som jag tror det finns goda skäl att tro) är martyrskapet tydligt från Upp 6:9-11 och Upp 20:4.

* Luk 21:36 handlar, precis som Matt 24:15-28, primärt om judarnas flykt i den kommande vedermödan (vilket 21:35 vittnar om, ”hela jorden”). Den kristna församlingen Kristi kropp bildades som bekant på pingstdagen och var här fortfarande ett mysterium. Men även kristna i församlingen ska alltid vara aktivt vakna och be om kraft att motstå/undfly djävulens och världens angrepp så det finns en andlig princip för oss också som ligger i linje med övrig undervisning till församlingen.

”Det finns inga explicita verser som talar om ett tidigt uppryckande.”

* Att det inte finns explicita verser råder det av naturliga skäl delade meningar om. Men även om det skulle vara på det sättet är det inget avgörande argument eftersom det finns andra (självklara) läror som har samma ”problem”, treenigheten exempelvis.

* Det finns goda exegetiska skäl att tolka Upp 3:10-11 som en beskrivning av uppryckandet och Upp 4-5 som församlingens himmelska tillvaro under vedermödan. Dr. Dean om Upp 3:10: https://deanbibleministries.org/new-testament-menuitem/revelation-menuitem/message/2004-revelation-079b/read

————————————————————————————————————

Argument 2 för Pretrib – 24 äldste

”De 24 äldste är andevarelser, inte representanter för församlingen.”

* Att 24 äldste och de fyra varelserna skulle betecknas som ”en stor skara” är förvisso inte omöjligt men det är inte sannolikt. Upp 7:9-11, som beskriver ett skeende i himlen, gör en distinktion mellan ”en stor skara som ingen kunde räkna” och ”de äldste och de fyra varelserna”. Så om man lägger ihop Upp 7:9-11 med Upp 19:1-7 tycks den stora skaran vara mycket stor och särskild från de äldste och dessutom i himlen.

* Att de fyra varelser är andevarelser betyder inte att de 24 äldste också är det. Man skulle faktiskt kunna göra det omvända argumentet, dvs om de också hade varit andevarelser hade det varit mer naturligt att skriva 28 varelser (eller ”äldstevarelser”).

* Upp. 8:4 är, trots likheten med böner, inget bevis för att de äldste i Upp 5:8 är andevarelser. I synnerhet inte med tanke på vad jag nämnt ovan.

Dr. Dean: There are some questions that are often raised which we will try to answer. 1)  First of all, we have to understand that even though the 24 elders are always grouped with the four creatures who are angels before the throne of God that doesn’t mean they have to be classified as angels. In many of the scenes in Revelation the Lamb is present also, but the Lamb obviously is not an angel either. 2)  The elders offer bowls of incense which represent prayer, as do the angels, but the angels are not the only ones who are involved in intercessory prayer.

* När det gäller Upp 5:9-10 blir det en helt annan betydelse om man läser exempelvis KJV eller NKJV där det står ”redeemed us”. Och eftersom inte änglar är en del av Jesu frälsningsverk är det en orimlig tolkning att de skulle sjunga så.

Dr. Dean igen: ”If angels are singing then that would not be singing because angels are not redeemed by the death of Christ on the cross. If we are reading the NASB or the NIV we are going to be led to the conclusion that it is the angels singing, and so the 24 elders would be angels, and if you are reading a KJV or NKJV we would say it must not be angels, it must be human beings that are singing this. So we have to understand what is behind this.”

Han går vidare med en lång utläggning om varför KJV är den mest korrekta och i linje med majoritetstexten: https://deanbibleministries.org/new-testament-menuitem/revelation-menuitem/message/2004-revelation-107b/read

————————————————————————————————————

Argument 3 för Pretrib: Rummen i min fars hus

”Joh 14:1-3 syftar på korsfästelsen och uppståndelsen och Petrus martyrskap blir en parallell till korsfästelsen.”

* Petrus ord om att ge sitt liv för Jesus var tomma ord, dvs Jesus korrigerar honom om detta i vers 38. Utöver detta finns det inga bibelverser eller säkra historiska källor som bekräftar att Petrus faktiskt blev martyr, så martyrskapsparallellen bygger på vag grund.

* En rimligare tolkning är att Jesus i Joh 13:33-38 talar om att ”gå” till Fadern i himlen eftersom det är den betydelsen ordet har på andra ställen i Johannes evangelium (7:33, 8:14, 8:21). Ordet som används för ”nu” syftar enligt Dean på en tidsperiod. Även den mer närliggande kontexten stärker uppfattningen om att Jesus går till Fadern i himlen (14:6 och 14:12).

Dr. Dean: ”.When the Lord says that he is going He uses the word hupago [u(pagw], present active indicative, second person singular, meaning to go, to take a journey….Generally in John it is used of Jesus going to the Father. It is characteristic in John to use it of Jesus…What Jesus is saying is, ”You can’t follow me now,” and it is important to understand the Greek here. The word for ”now” is nun [nun], a general time frame, meaning now at this general time period. Now at this time or during this age it is not for you to come to me. In other words, there is more going on here and I have another plan for you.”

* Det finns dock pretribbare som tolkar 13:36 som att det syftar på korsfästelsen och martyrdöden, men utan att för den skull tolka Joh 14:1-3 på samma sätt.

* Pretribbare håller med om att Joh 16:16-20 mest sannolikt talar om tiden mellan korsfästelsen och uppståndelsen så de ser inget nödvändigt samband mellan Joh 14:1-3 och Joh 16:16-20. Och personligen kan jag inte heller se vad som gör att det måste tala om samma händelse.

”Att Jesus bereder plats syftar på blodet i korsfästelsen, dvs han öppnar vägen för frälsningen.”

* Att Jesus bereder plats med sitt blod blir en långsökt allegorisk tolkning, enligt mig. Den naturliga tolkningen är som sagt att han går till Fadern i himlen och där bereder plats för församlingen.

”Min fars hus syftar på det jordiska templet i tusenårsriket, inte på himlen.”

* ”Min fars hus” har bara ett parallellställe och det är Joh 2:16. Men det finns en viktig skillnad mellan ställena och det är att Jesus i Joh 2:16 använder ett maskulint ord som syftar på det jordiska templet medan ordet som används i Joh 14:2 mer syftar på en generell ”uppehållsplats”. Därför är det inte onaturligt för lärjungarna att koppla ”Faderns hus” till Faderns tron i himlen.

Dr. Dean: ”The phrase ‘My Father´s house’ has only one other similar use. In John 2:16, Jesus used a similar phrase to refer to the temple. The important distinction between the two phrases is that in John 2:16 Jesus used the masculine noun ‘oikos’, but in John 14:2 He used the femine noun ‘oikia’. Though these terms are cognate, there does appear to be a subtle distinction in their use. ‘Oikos’ is typically used with ‘of God’ as a designation for the temple in the Septuagint, as well as in John 2:16, but ‘oikia’ never is. ‘Oikia’ is used of a standard house or dwelling place, and never for the temple of God. This indicates an important distinction, showing that Jesus was not speaking of the temple in John 14:2. By the analogy of Scripture we discover that the place to which Jesus was going the right hand of the Father’s throne (Ps 110:1; cf. Acts 2:33-35; Revelation 3:21).”

* Joh 14:2 talar för övrigt om ”många rum” medan Hes 40:44-46 bara talar om två rum, vilket gör jämförelsen mindre trovärdig.

* 1 Pet 2:8-10 talar om det allmänna prästerskapet som gäller hela Kristi kropp (eller ett ”folk” som det står), dvs inte bara apostlarna. Upp 20:6 beskriver hur vedermödans alla martyrer kommer att vara präster under tusenårsriket och det rimmar inte heller med de få rummen som beskrivs i Hes 40.

————————————————————————————————————

Argument 4 för Pretrib: Judisk bröllopssed

Det här utombibliska argumentet har jag faktiskt inte hört så det har jag inga egentliga invändningar emot. Men de flesta pretribbare skulle inte köpa ditt motargument eftersom det är från liknelsen om de tio jungfrurna under vedermödans tid, dvs efter uppryckandet. Inte heller skulle de säga att Matt 26:27-29 är detsamma som bröllopsfesten i himlen.

————————————————————————————————————

Tilläggsargument (min egen rubrik)

Utöver det som skrivits ovan finns det fler argument som talar för ett tidigt uppryckande, argument som inte behandlas i videon (med viss reservation). Och det jag främst vill fokusera på är de många skillnader som finns mellan texterna om uppryckandet och texterna om Jesu synliga återkomst till jorden.

1. Skillnader mellan uppryckandet och Jesu återkomst.

a) När Jesus kommer vid uppryckandet kommer alla troende att förvandlas och få uppståndelsekroppar. En sådan förvandling nämns aldrig i samband med den synliga återkomsten. Troende som dör under vedermödan kommer också få uppståndelsekroppar men det får inte troende som lever när Jesus kommer tillbaka utan det är dessa som kommer befolka det tusenåriga riket. Detta är ett stort problem för posttrib, dvs det finns inga som kan befolka det tusenåriga riket vars avkommor senare kommer avfalla och göra uppror mot Gud tillsammans med Satan i slutet av de tusen åren.

b) I texterna om uppryckandet nämns inget om domar över jorden men det gör det återkommande i texterna om återkomsten.

c) Uppryckandet berör bara troende medan återkomsten berör alla människor.

d) I texterna om uppryckandet nämns inget om Satan men i texterna om återkomsten sägs det att hans makt ska krossas och att han ska bindas i tusen år.

e) Vid uppryckandet kommer han för/till församlingen medan han vid återkomsten kommer tillsammans med församlingen.

f) Kristi domstol, där alla kristna ska få sin lön utifrån gärningar, och bröllopet mellan Kristus och bruden (församlingen) sker i himlen. Och därför är det rimligare att anta ett glapp mellan uppryckandet och återkomsten. När det gäller bröllopsfesten, dvs den sista delen av bröllopet, finns det lite olika synsätt bland pretribbare. En del menar att den också äger rum i himlen medan andra menar att den äger rum på jorden under tusenårsriket. Personligen lutar jag mot den senare tolkningen.

g) Vid uppryckandet kommer han ”bland molnen” medan han vid återkomsten kommer till jorden.

h) Församlingen väntar på det ”välsignade hoppet” och det blir krystat att tala om detta om Antikrist först ska komma och regera världen.

i) Uppryckandet nämns som plötsligt medan texterna om återkomsten är fyllda med specifika tecken. Dessa verser brukar anföras för ett plötsligt uppryckande: Joh 14:1-3, 1 Kor 1:7, Fil 3:20, 4:5, 1 Tess 1:9-10, Tit 2:13, Jak 5:7-9, 1 Joh 2:28, 3:2-3, Upp 3:11, 22:7, 12, 17, 20.

k) Uppryckandet är förknippat med ”Kristi dag” (1 Kor 1:8, 2 Kor 1:14, Fil 1:6, 10) medan texterna om återkomsten beskrivs som ”Herrens dag”.

2. Daniel 70:e årsvecka. Detta, dvs att den sjuåriga vedermödan primärt är en ”straffvecka” för Israel (inte församlingen), är ett fundamentalt argument för pretrib. Mer utförligt om detta här: https://digitalcommons.liberty.edu/pretrib_arch/109/

3. Församlingen ska röjas ur vägen. 2 Tess 2:6-7 är ett annat tungt argument för det tidiga uppryckandet, dvs innan Antikrist träder fram måste ”Han” först röjas ur vägen. Och den mest rimliga tolkningen är att detta är den helige Ande som bor i församlingens alla lemmar (vilket dock inte betyder att Guds Ande, som är allestädes närvarande, försvinner.)

4. Välsignade hoppet. Församlingen väntar på det ”välsignade hoppet” (Titus 2:13) och det blir krystat att säga det om Antikrist först ska komma och regera världen.

5. Församlingens frånvaro under vedermödan.

Upp 1-3: Behandlar församlingens tidsålder, dåtid, nutid och framtid. Israel nämns här 3 gånger och församlingen 19.

Upp 4-18: Händelser under Daniels 70:e årsvecka. Israel nämns 26 gånger och församlingen inte någon gång (i alla fall inte explicit och på jorden).

Upp 19-22: Händelser som berör Jesu synliga återkomst och ända fram till evigheten. Israel nämns en gång och församling 6 gånger.

Avslutning

Utifrån ovanstående utläggning menar jag att Pretrib-tolkningen är den tolkning som beaktar och tar hänsyn till detaljerna och Skriftens samlade vittnesbörd vad gäller uppryckandet. Ofta grundar sig dessa tolkningsskillnader i synen på Israel och judarna, dvs de som tror att församlingen är det nya Israel tenderar i större utsträckning att omfamna Posttrib-synen.

Och som jag sa inledningsvis har läran om uppryckandet betydelse för det dagliga kristna livet. Det är skillnad att vänta på Antikrist eller Jesus Kristus.

Länk till Gärdeborns video här: https://www.youtube.com/watch?v=0BekNcvqScw&t=2540s