Är evolutionsläran sekundär och harmlös? Nej, förutom att den bygger på obevisade (och gudsfientliga) antaganden kan den dessutom få allvarliga konsekvenser, i alla fall om man konsekvent tar den på allvar och handlar därefter.

Pekka-Eric Auvinen, en finsk student med darwinistiska övertygelser, mördade under 2007 sex personer eftersom han menade att dessa människor var skadliga/destruktiva för människosläktet. Människan hade försämrat det naturliga urvalet och därför kände han sig tvingad att hjälpa evolutionen på traven. Han menade också att människan inte är högre än något annat djur och att ett särskilt människovärde var ett påhitt. Död och dödande var, enligt honom, inte något negativt eftersom det hände naturligt i övriga djurvärlden.

P { margin-bottom: 0.21cm }

”Evolution is both a a theory and a fact, creationism is neither one… Religious people, your gods are nothing and exist only in your heads. Your slave morals means nothing… Human life is not sacred. Humans are just a species among other animals and the world does not exist only for humans. Death and killing is not tragedy, it happens in nature all the time. Not all human lives are important or worth saving.

Only superior (intelligent, self-aware, strong-minded) individuals should survive while inferior (stupid, retarded, weak-minded masses) should persih. Today the process of natural selection is totally misguided. It has reversed… Modern human race has not only betrayed its ancestors, but the future generations too. It’s time to put Natutal Selection and Survival of the Fittest back on track!” (Auvinen 2007)

Många skulle säga att Auvinen var en ond dåre men problemet är att han faktiskt tog Darwins evolutionslära på allvar och praktiserade sina övertygelser. Med andra ord finns egentligen inget utrymme att kritisera Auvinens beteende, i alla fall inte i en värld som bara består av planlös materia – utan särskilt och objektivt människovärde – och som drivs ”framåt” genom eliminering av svagare individer och grupper/raser.

Om människan bara är ett slumpmässigt djur där vissa individer och grupper/raser är mer utvecklade än andra kan vi, på samma sätt som inom djuravel, rättfärdiga människoavel och ”rashygien”. Med andra ord, i syfte att hjälpa evolutionen på traven (och därigenom skapa ett bättre samhälle och en bättre värld) bör inte mindre utvecklade individer och raser ”para sig” med mer utvecklade diton. Därför var det inte heller konstigt att rashygienrörelsen, med exempelvis tvångssterilisering, föddes i kölvattnet av Darwins genombrott. Även legitimeringen av abort under andra halvan av 1900-talet kan ses som en logisk konsekvens av evolutionsläran.

Det finns dock ett mer grundläggande problem för evolutionister med moraliska övertygelser. Om människan utvecklats från planlös materia (Big Bang), utan någon Skapare som menat något med sin skapelse (inklusive gott och ont), blir moralen i sig både grundlös och godtycklig. När allt kommer omkring (och när alla, som vanligtvis gudsförnekare tror, är döda och solen en dag slocknat), vad spelar det då för roll om världen blivit ”bättre” och utvecklats till en viss grad? Och vem bestämmer vad som är bra?

I den kristna världsbilden, där Gud uppenbarat sin objektiva moral i främst Bibeln och där människan fått ett unikt värde och en unik ställning i skapelsen, finns däremot en rationell grund för att värna om svaga och utsatta. Utifrån det faktum att alla människor är skapade i Guds avbild ålägger Bibeln kärlek till sin nästa – inklusive fiender och handikappade – och förbud mot godtyckligt dödande. Och här finns också ett övergripande syfte med att göra gott eftersom alla en dag ska göra räkenskap inför Skaparen (dock inte i frälsningshänseende eftersom den bara bygger på tron på Frälsaren). Vidare talar Bibeln om att döden, som inte var en naturlig del av den ursprungliga skapelsen utan kom in till följd av syndafallet, en dag ska vara borta.

Sammanfattningsvis spelar världsbilden – övertygelser om tillvarons fundamentala frågor såsom ursprung, syfte, moral och sanning – stor roll, inte minst om man likt Auvinen förkastar Gud och omfamnar evolutionsläran.

Det här är i huvudsak en redogörelse av Dr. Bill Roach och Dr. James Whites genomgång av Dr. William Lane Craigs mytologiska syn på skapelseberättelsen, en syn som ligger till grund för vad som i teologiska sammanhang kallas för teistisk evolution (som försöker förena skapelseberättelsen med evolutionsläran och en gammal jord). Anledningen till att detta är aktuellt just nu är att Craig är aktuell med en bok på nämnda tema – In Quest of the Historical Adam.

William Lane Craig är en ledande kristen apologet och religionsfilosof som har stort inflytande på både den världsvida och den svenska kristenheten. Han är kanske mest känd för sitt skarpsinne och sin retoriska förmåga, främst i debatter med ateister och andra kristendomsförnekare.

Bakgrund

Dr. Craigs bok bygger vidare på en artikel där han argumenterar för att Adam uppstod ur en grupp av hominoider (människoliknande apor) och inte som en direkt skapelseakt av Gud, särskild från djuren.

Craigs teser är följande:

1. 1 Mos 1-11 är så kallad mythistoria, inte verklig historia, medan resterande kapitel i 1 Mos, dvs 12-50, är riktig historia. Med andra ord ska Bibelns första elva kapitel förstås metaforiskt och symboliskt, inte bokstavligt.
2. Moses är inte författare till Moseböckerna.
3. Det är en distinktion mellan den litterära Adam och den historiske Adam.
4. Jesus och övriga NT-författare refererar till den litteräre Adam, inte den historiske Adam.
5. Gud utvalde Adam från en grupp av ickerationella hominoider (människoliknande apor), dvs Gud upphöjde och förfinade en apa genom att ge honom förnuft/rationell själ.
6. Craig förnekar inte en historisk Adam i sig, men han förnekar den särskilda skapelseakten av Adam och historiciteten av 1 Mos 1-11.

Dr. Roach: ”Jag måste säga att Dr. Craigs syn är djupt problematisk och oroväckande då den underminerar Bibelns tydliga och normala förståelse och sättet som Jesus och apostlarna bekräftade skapelseberättelsens historicitet. Evangelikala apologeter bör därför ta tydligt avstånd från Craigs undervisning på det här området.”

Dr. White: ”En av orsakerna till Craigs popularitet är att kristna inte lyssnar noga på vad han faktiskt säger. Hans teologiska slutsatser är inte ett resultat av noggrann exegetik utan av filosofiska resonemang.”

Även reformatorerna varnade starkt för att inte tolka skapelseberättelsen bokstavligt (även om den evolutionära synen ännu inte hade populariserats då). Här är två citat från de mest kända reformatorerna:

Matin Luther: ”Vi vet från Moses att världen inte fanns före 6000 år sedan … Han kallar ‘en spade för en spade’, det vill säga han använder termen ‘dag’ och ‘kväll’ utan allegori, precis som vi brukar göra… vi hävdar att Mose talade i bokstavlig mening, inte allegoriskt eller bildligt, det vill säga att världen med alla dess varelser skapades inom sex dagar, som orden lyder. Om vi inte förstår orsaken till detta, låt oss förbli elever och överlämna lärarens jobb till den Helige Ande.” Från ”Luthers verk – Föreläsningar om 1–5”

Jean Calvin: ”Det har gått lite mer än fem tusen år sedan universums skapande…och som jag sa ovan så använde Gud sex dagar för att skapandet av allting.” Från ”Institute of the Christian Religion”

Översikt

• Apologetisk minimalism.
• International Council on Biblical Innerancy (ICBI), eller ”Internationella rådet för biblisk ofelbarhet” som det skulle kunna översättas till på svenska, varnade för den här tolkningen.
• 1 Mosebok 1-11 visar på tydliga tecken för att tolkas historiskt, inte mytologiskt.
• Kognitiv uppenbarelse motbevisar mytologiska inslag.
• Vad bibeltroende kristna måste bejaka och förneka.

# Apologetisk minimalism

Dr. Craig har en minimalistisk apologetik som fokuserar på några få utvalda delar av den kristna tron, primärt Guds existens och Jesu uppståndelse. Och i huvudsak sådant som utgår från utombibliska argument. Kristna ska dock försvara hela tron och hela Bibeln, inte bara sådant som kan tyckas rationellt och sannolikt ur ett filosofiskt och vetenskapligt perspektiv (Apg. 20:27). Vi ska ha samma syn på den kristna tron som Jesus, vilket inkluderar Bibelns ofelbarhet och den historiske Adam.

Dr. Roach: ”Genom att fokusera på några få doktriner, likt Craig, blir också motargumenten och kritiken klart mindre, vilket leder till ett enklare apologetiskt arbete. Men Bibeln har en klart högre standard och målsättning för kristna.”

Dr. White: ”Craig har en ytterst begränsad förståelse av den tro som vi ska kämpa för och som ‘en gång för alla’ överlämnats åt oss (Jud 1:3). Inte ens arvssynden eller den historiske Adam ryms i Craigs definition av den tron.”

Historiskt sett har symboliska förståelsen av skapelseberättelsen dessutom alltid lett till en lägre bibelsyn och kompromissande på andra områden i tillägg.

Francis Schaeffer, av många ansedd som en av vår tids främsta teologer, varnade i boken ”The Great Evangelical Disaster” för att tolka 1 Mosebok på något annat sätt än det historiska och bokstavliga sättet. En stor orsak till detta är en önskan om akademisk ackreditering och prestige.

Dr. Craig förnekar och/eller grumlar flera andra aspekter av NT, exempelvis den historiska uppståndelsen av troende och att Jesus gick på vattnet. Detta görs framför allt genom att stämpla texten med någon symbolisk och i sammanhanget opassande genre.

Att förstå Bibeln på ett klassiskt, normalt och bokstavligt sätt är inget som utesluter symbolspråk, liknelser och verbala tekniker såsom hyperboler (som ofta brukar anföras som motargument). Den bortgångne teologen Carl F. Henry: ”Att hävda att evangelikala är stelbenta bokstavstroende som inte kan se skillnad på olika litterära stilar är bara ett sätt att förlöjliga meningsmotståndaren istället för saklig diskussion… Att Skriften innehåller symbolspråk utesluter på intet sätt Bibelns sanningar genom den bokstavliga och normala tolkningsmetoden.”

# ICBI:s avståndstagande

Artikel XIII: ”Vi bekräftar att det är lämpligt att använda ofelbarhet som en teologisk term med hänvisning till Skriftens fullständiga sanningsenlighet. Vi förnekar att det är korrekt att utvärdera Bibeln enligt normer för sanning och fel som är främmande för dess användning eller syfte.” (min kursivering)

Dr. Roach: ”Vi kan alltså inte underminera Bibelns absoluta sanning med godtyckliga genrebestämningar och så kallad högre bibelkritik (som likställer Bibeln med andra skrifter).”

Artikel IX: ”Vi bekräftar att inspiration, även om den inte är detsamma som gudomligt allvetande, garanterar ett sant och pålitligt yttrande i alla frågor som de bibliska författarna fick ingivelse att tala och skriva. Vi förnekar att dessa författares begränsningar eller synd, av nödvändighet, ledde till fel eller förvanskningar i Guds ord.” (min kursivering)

Dr. Roach: ”Även om inte Bibelns författare alltid har full insikt i vad de förmedlar är det alltid alltigenom sant. Om Bibelns text presenterar något som historisk händelse och verklighet och vi sedan säger att det rör sig om mytisk historia och någon symbolisk genre gör vi Gud till en lögnare.”

Artikel XII: ”Vi bekräftar att Skriften i sin helhet är ofelbar, fri från lögn och bedrägeri. Vi förnekar att Bibelns ofelbarhet är begränsad till andliga, religiösa eller försonande teman, exklusive påståenden inom historia och vetenskap. Vi förnekar vidare att vetenskapliga hypoteser om jordens historia på rätt sätt kan användas för att omvärdera undervisningen i Skriften om skapelse och syndaflod.

Dr. Roach: ”Skriften ger oss inte bara information om frälsningen utan också mycket annat som exempelvis hur Gud skapade allting.”

Artikel XVIII: ”Vi bekräftar att texten i Skriften ska tolkas genom grammatisk-historisk exeges, med hänsyn till dess litterära former och stilar, och att Skrift ska tolka Skrift. Vi förnekar legitimiteten för all behandling av texten, eller strävan efter källor som ligger bakom den, som leder till relativisering eller avhistorisering av dess undervisning eller avvisande av dess påståenden om författarskap.” (min kursivering)

Dr. Roach: ”ICBI menar inte att det är fel att använda andra källor som komplement men om det, eller genrer, används för att avhistorisera uppenbara och tydliga historiska utsagor blir det fel.”

Artikel XII (från ICBI:s tillägg, Explaining Innerancy): ”När vi säger att Bibelns trovärdighet ska bedömas utifrån sin egen standard betyder det att alla sanningsanspråk måste korrespondera med verkligheten, oavsett om den verkligheten är historisk, faktisk eller andlig.”

Dr. Roach: ”Vi förnekar inte att Bibeln använder metaforer men vi förstår att det rör sig om en annan typ av verklighet än den historiska. Skapelseberättelsen är dock beskriven på ett historiskt och faktiskt sätt, inte mytologiskt eller hyperboliskt.

Artikel VI (från ICBI:s tillägg, Explaining Hermeneutics): ”Vi bekräftar att ett påstående är sant om det överensstämmer med sakernas faktiska tillstånd, men det är felaktigt om det förvränger fakta.”

Artikel XIII (från samma källa): ”Vi förnekar att genrekategorier som motsätter sig historicitet kan användas på bibliska berättelser som framställer sig själva som faktiska. Vissa ser exempelvis Adam som en myt medan Skriften framställer honom som en historisk och verklig person. Andra ser Jona som en allegori medan Skriften och Jesus betraktar honom som en historisk och verklig person.”

Dr. Roach: ”Det är precis det här Craig gör, dvs använder en för texten främmande genre för att mytologisera Adam. Det här kärnan i problematiken. Oavsett om Craig har viktiga poänger på andra områden behöver vi påtala att Craig vandrat ifrån IBCI:s synsätt som är i linje med traditionella evangelikala förståelsen.”

Artikel XIV (från samma källa): ”Vi förnekar att någon händelse, tal eller ordspråk i Skriften är påhittat av de bibliska författarna själva eller av traditionerna och kulturen som de införlivade.”

Dr. Roach: ”Det här inkluderar den mytologihistoriska förklaringsmodellen som Craig förespråkar.”

Artikel XXII (från samma källa): ”Vi bekräftar att 1 Mos 1-11 beskriver en faktisk och historisk verklighet, precis resten av boken.”

# Mose ses inte som författare till Moseböckerna

Skriftens tydliga vittnesbörd är att Mose är författaren till Moseböckerna (2 Mos 17:14, 24:4, 34:27, 4 Mos 33:1-2, 5 Mos 31:9). Även Jesus (Joh 5:46-47, 7:19) och apostlarna (Apg 3:22, Rom 10:5) refererade till Mose som författaren.

Dr. Roach: ”Jesus, apostlarnas och Bibelns auktoritet står på spel här.”

NT bekräftar många händelser från 1 Mos 1-11

1. Skapelsen – Mark 13:19, Joh 1:3, Kol 1:16
2. Skapelsen av Adam och Eva – Mark 10:6, 13:19, 1 Tim 2:13
3. Gud upphör med skapandet på den sjunde dagen – Heb 4:3-4
4. Äktenskapet mellan Adam och Eva – Matt 19:4-6, Mark 10:7-8, Ef 5:31, 1 Kor 6:16
5. Evas frestelse – 1 Tim 2:14, 2 Kor 11:3
6. Adams olydnad – Rom 5:12-19
7. Abels och Kains offer – Heb 11:4
8. Kains mord på Abel – Matt 23:35, 1 Joh 3:12, Judas 11
9. Sets födelse – Luk 3:38
10. Enoks uppryckande – Heb 11:5
11. Äktenskap före floden – Luk 17:27
12. Floden och utplånandet av de syndiga människorna – Matt 24:39
13. Bevarandet av Noa och hans familj – Luk 3:35-36
14. Noas son Sem och hans efterkommande – Luk 3:35-36
15. Abrams (Abrahams) födelse – Luk 3:34

Dr. Roach: ”Att förneka historiciteten av 1 Mosebokens första elva kapitel är att förneka a) NT:s inspiration och ofelbarhet och b) Jesu auktoritet som själv bekräftade sex av dessa fakta. Det underminerar också viktiga NT-läror som bygger på dessa kapitel. Detta inkluderar äktenskapet, enheten i människosläkten, syndafallet och försoningen genom den siste Adam, Jesus Kristus.”

# 1 Mosebok 1-11 visar på tydliga tecken att tolkas historiskt, inte mytologiskt

Strukturen i 1 Mosebok är uppbyggd genom användningen av ”detta är historien om…” (toledot), något som återkommer tio gånger i 1 Mosebok (både i kapitel 1-11 och 12-50). En sådan beskrivning ger en tydlig indikation om att texten ska förstås som historisk och faktisk. Det finns alltså ingen bra anledning att tolka texten annorlunda.

Ett annat problem med den tydliga distinktionen mellan 1-11 och 12-50 är att kapitel 11 och 12 är är tätt sammankopplade genom berättelsen om Abraham som startar i slutet av kapitel 11 (11:27-32).

De detaljerade släkttavlorna i 1 Mos 5, 10 och 11 – som börjar med Adam och leder fram till den historiske Abraham – blir poänglösa och inkonsekventa om förfäderna inte är historiska personer också. Och när NT-författarna refererar till 1 Mosebok gör de ingen kategoriskillnad på personerna och händelserna i 1 Mos 1-11 och 12-50.

Dr. Craig menar att det idag inte finns någon GT-akademiker som har en annan syn är honom. Det finns dock flera som opponerar sig starkt, däribland den respekterade Walter Kaiser som av många anses vara en av de mest framstående på området. Han var länge verksam som forskare och professor i GT och även tidigare president vid Gordon-Conwell Theological Seminary.

Kaiser säger, precis som nämnts ovan, att den kontinuerliga användningen av ”toledot”, dvs ”historien om”, inte bara finns i 1 Mosebok och i övriga GT utan även i samtida utombibliska källor. Och även där handlar det uteslutande om historiska personer. Vidare menar han att den hebreiska grammatiken som används, i kombination med betoningen på definitioner, är andra tydliga tecken på att 1 Mosebok 1-11 ska förstås historiskt.

Därutöver pekar han på andra detaljer som signalerar en historisk och bokstavlig tolkning: 64 geografiska termer, 88 personnamn och 21 kulturella föremål. Avslutningsvis poängterar han Moses generella och språkliga struktur, dvs att gå från den stora bilden (1 Mos 1, himmel och jord) och därefter zooma in på detaljer (1 Mos 2-3, människan i Edens lustgård). Samma struktur återfinns exempelvis i 1 Mos 36 och 37-50 där Esaus efterkommande beskrivs ytligt (1 Mos 36) medan Jacobs efterkommande beskrivs i detalj (1 Mos 37-50).

Det är Gud som styr och bestämmer över sin egen uppenbarelse och hur den förmedlas, inte kritiska teorier och hedniska myter. Att förneka Bibelns sanning genom att hänvisa till att texten är influerad och påverkad av så kallad ”Ancient Near Eastern views” – den dåtida och omgivande kulturen – är att göra hedendom, inte Gud, till den yttersta auktoriteten.

Dr. Roach: ”Om Gud ska kommunicera frälsningshistoria till oss, varför skulle han göra det genom mytisk historia som dessutom är påverkad av gudsfrånvända hednakulturer? Det skulle vara i konflikt med både Guds natur och syftet med uppenbarelse.”

På samma sätt som Gud styrde och vakade över Jesus mänskliga natur utan att låta den influeras av synd och hednisk religion, styrde och vakade Gud över sin egen uppenbarelse utan att låta den influeras av misstag och och hednisk religion.

Ett annat problem med det akademiska argumentet är att den långtgående liberaliseringsprocessen har gjort teologiska lärosäten i det närmaste humanistiska då de utgår från människans förnuft som högsta auktoritet.

Dr. White: ”Majoriteten av dagens kristna akademiker och teologer tror knappt på någonting av Bibeln längre så Craigs akademiska majoritetsargument är poänglöst.”

# Kognitiv uppenbarelse

Den traditionella kristna synen på Guds uppenbarelse i Skriften är att den är kognitiv, dvs att den är begriplig och att vi kan veta att det som står där är sant och tillförlitligt (eftersom en allsmäktig och allvetande Gud är dess yttersta avsändare). Den moderna, liberala och postmoderna synen menar tvärtemot att Bibeln är en produkt av felande människor där budskapet är flytande och subjektivt. Craigs perspektiv kan beskrivas som en förrädisk syntes mellan dessa synsätt.

Dr. Roach: ”Jag menar att Craigs syn varken är den klassiskt kognitiva eller den klassiskt liberala utan istället är det en modifierad kognitiv modell som blandar myt och historia. Problemet med detta är att Bibelns syfte är att alltid kommunicera sanning – ett begripligt budskap genom meningsfulla ord.”

Eftersom Gud har skapat människan till sin avbild har vi både kapaciteten att tänka och förmågan att förstå Guds uppenbarelse i Bibeln. Att beteckna Guds uppenbarelse som delvis myt är att reducera den till en icke-kognitiv eller modifierad kognitiv form av uppenbarelse som inte är faktiskt och/eller fullständig sanning. Och det ligger som sagt i strid med Guds natur och Guds syfte med Bibeln. Myt kan per definition inte vara sann så det finns inget som heter ”sann myt”.

Carl Henry: ”Att blanda objektiv sanning med myt är inte möjligt då en sådan blandning antingen förnekar myten eller logiken.”

# Vad bibeltroende kristna måste bejaka och förkasta

Här följer utvalda punkter från Dr. Greg Bahnsens summering av vad kristna, utifrån vad som sagts ovan, måste bejaka och förneka när det gäller skapelseberättelsen.

Skapelseberättelsens historicitet

VI BEKRÄFTAR att redogörelsen för skapelsen i det första kapitlet av 1 Mosebok är tydlig, korrekt och historisk berättelse som visar ursprunget till allt skapat inklusive mänskligheten, medan det mer specifika fokus för berättelsen i 1 Mosebok 2 är historien om den första mannen och kvinnan, besläktade med antropomorfa talfigurer.

VI FÖRNEKAR att naturvetenskapliga sanningar och religiösa sanningar talar om helt olika dimensioner av verkligheten, och att de är helt isolerade, orelaterade eller oberoende av varandra.

VI FÖRNEKAR att första kapitlet i 1 Moseboken är poesi, saga eller myt.

VI FÖRNEKAR att skapelseberättelsen i 1 Mosebok 2 är i konflikt med 1 Mosebok 1.

Skapelseveckans dagar

VI BEKRÄFTAR att de numeriskt sekventiella dagarna i skapelseveckan i 1 Mosebok 1, bestående av en kväll och en morgon, var de allra första kronologiska dagar av verklig historia, med samma allmänna varaktighet av dagar i en konventionellt förstådd vecka, och att Gud genom dessa dagar gjorde himlen och jorden till ett välordnat kosmos, beboeligt för människan, varefter Gud upphörde med sitt arbete med fysisk skapelse.

VI FÖRNEKAR att ”dagarna” i 1 Mosebok var åldrar eller långa perioder.

VI FÖRNEKAR att tidsåldrar eller långa perioder ägde rum mellan de separata skapelsedagar som nämns i 1 Mosebok 1.

VI FÖRNEKAR att dagarna i skapelseveckan i 1 Moseboken bara är symbolspråk eller poesi som ger en pedagogisk ram för att bekräfta att Gud skapade allt.

VI FÖRNEKAR att bibeltroende på ett trovärdigt sätt kan tolka skapelsedagarna på ett ickekronologiskt sätt i en önskan om att slippa de svårigheter som kan finnas mellan en naturlig läsning av 1 Mosebok 1 och naturvetenskapens påstådda fynd.

Jag har för övrigt själv skrivit en text där jag argumenterar för att ungjordskreationism: https://godanyheterna.com/2021/07/01/ungjordskreationism/

Slutsats

• Apologetisk minimalism är inte bibliskt eftersom vi är kallade att förkunna hela Guds vilja och plan (Apg 20:27).
• ICBI förkastar Craigs synsätt.
• 1 Mos 1:1-11 indikerar tydligt att den ska förstås historiskt.
• Kognitiv uppenbarelse utesluter mytologiska inslag.

Källor

Dr. Bill Roach: https://www.youtube.com/watch?v=f9CzHsth6qA&t=3063s

Dr. James White: https://www.youtube.com/watch?v=ITg8laFP5Ng

I den här texten kommer jag att argumentera för att Bibeln lär att jorden är relativt ung (ca 6000 år), att den skapades på sex bokstavliga dagar och att en global flod för ca 4300 år sedan dramatiskt ändrade förutsättningarna på jorden och dödade nästan allt liv.

Inledningsvis vill jag dock ge några orsaker till varför detta är viktigt.

* Bibelns auktoritet. Först och främst handlar det om Bibelns trovärdighet. Om inte Bibelns första bok är tillförlitlig underminerar detta förtroendet för resterande delar och en kompromiss brukar inte sällan leda till flera.

* Gudsbild. Att tro på en allsmäktig Gud som skapar allting ”mycket gott” och beskriver döden som en fiende blir minst sagt problematiskt om denna Gud självvalt lagt in död och lidande i skapelseprocessen.

* Jesu korsverk. När Jesus dog på korset besegrade han döden till följd av människans synd och en dag ska döden vara borta helt (Upp 21:4). Det blir återigen problematiskt att förstå denna seger om döden var en del av Guds ursprungliga plan och vilja.

* Lön vid Jesu återkomst. Även om det inte är en frälsningsfråga ska kristna en dag få lön av Herren och då kommer vårt förtroende för Guds uppenbarelse ha betydelse.

Nedan följer en lista med bibliska argument för den bokstavliga förståelsen av skapelseberättelsen och syndafloden:

1. Skapelseberättelsen och 1 Mos 1-11 är, i likhet med resten av boken (kap 12-50), skriven som historiska händelser. Det finns ingen biblisk eller logisk grund för att särskilja bokens första elva kapitel från resten av boken och hävda att inledningen är en annan och icke bokstavlig genre (poesi, symbolism, mytologi etc). Även NT:s författare, inklusive Jesus, behandlar 1 Mos som historisk och bokstavlig.

2. Den klart dominerande innebörden av ordet dag (”yom”) i GT är en bokstavlig dag och kontexten i 1 Mos bekräftar den meningen. Varje gång ordet dag används i kombination med en sifferbestämning (första dagen, andra dagen) i GT åsyftas en vanlig dag. Detta förstärks ytterligare av specifikationen av afton och morgon och ljusets funktion som skiljemarkör mellan dag och natt i vers 14.

3. Gud skapade allting fullt utvecklat och färdigt, redo att fortplanta sig. Det finns inga indikationer i texten om att Gud skapade små beståndsdelar som sedan utvecklade sig under miljarder år.

4. Bibelns skapelseordning skiljer sig markant från den evolutionära Big Bang-synen. Bibeln säger exempelvis att jorden skapades före solen och stjärnorna, att fruktträden skapades före havsdjuren och att fåglarna skapades före dinosaurierna. Bibeln säger också att jorden varit helt täckt av vatten två gånger – dels före dag tre och dels under syndafloden – och detta är inte heller förenligt med evolutionsläran som säger att jorden aldrig varit helt täckt av vatten.

5. 2 Mos 20:8-11, som jämför sabbatsdagen med den sjunde dagen i skapelseveckan, utesluter allegoriska skapelsedagar. Om sabbatsdagen syftar på en bokstavlig dag (som den gör) måste också skapelsedagarna göra detsamma. Det är för övrigt samma grammatiska struktur i båda fallen.

6. När Jesus kommenterade Adam och Eva, Kain och Abel, Noa och floden, Sodom och Gomorra etc, såg han personerna och händelserna som historiska realiteter. Det framgår även tydligt att Jesus trodde att Adam och Eva skapades ”i början”, dvs under den bokstavliga skapelseveckan (Mark 10:6, 13:19, Luk 11:50-51). Jesu mirakler, som inte var några långsamma processer, bekräftar också detta eftersom Jesus är den ursprunglige skaparen som skapade allt färdigt och fullt utvecklat som nämnts ovan.

7. Bibeln lär att det inte fanns någon död före syndafallet, varken för människor eller djur. Evolutionsläran bygger på lidande och död från första början och att detta till slut ledde fram till människan. Argument mot död före fallet:

* Gud sa att allt var ”mycket gott” och att inbegripa döden (som i övriga Bibeln beskrivs som en fiende) i detta begrepp är inte hållbart.

* Den andliga (1 Mos 2:17) och fysiska döden (1 Mos 3:22, Rom 5:12, 1 Kor 15:21-22) kommer in efter syndafallet.

* Ormen, liksom övriga djur, blev ”förbannade” efter syndafallet.

* När förbannelsen försvinner kommer tillståndet att återgå till hur det var innan syndafallet, dvs ingen mer död vare sig i djurriket eller bland människorna (Jes 11:6-9, Jes 65:25, Upp 21:3-5, Upp 22:3).

Dr. Terry Mortensen: ”To accept millions of years of animal death before the Creation and Fall of man contradicts and destroys not only the Bible’s teaching on death but also undermines its teaching on the full redemptive work of Christ.”

* Om törne och tistlar är en konsekvens av syndafallet – som Bibeln lär – ligger detta i konflikt med evolutionsläran som menar att detta, i tillägg till allvarliga sjukdomar, kan hittas i berglagren och dateras till hundratals miljoner år.

* Människan och djuren var vegetarianer innan syndafallet (1 Mos 1:29-30), vilket inte är förenligt med evolutionslärans tal om att djuren åt varandra miljoner år före Adam och Eva.

* Enligt evolutionsläran har det varit fem perioder av global förödelse under historien, där 65-90% av alla arter som då levde utrotades. Det innebär att det som Gud kallade ”mycket gott” i 1 Mos 1 inte alls var så gott. Och konsekvenserna av synden kan bara vara andlig död för människan, vilket inte ligger i linje med Bibelns undervisning.

8. Guds natur utesluter att han skapade under millioner år. Det finns ingenting i texten som antyder att Gud skulle ha skapat genom långa processer utan den signalerar istället tydligt att det rör sig om mirakulösa och ögonblickliga händelser. Gud säger återkommande ”och det blev så” efter att han beordrat sakernas uppkomst och existens. Och som nämnts ovan rimmar en långsam process illa med Jesu direkta mirakler i NT. Vidare är en lång skapelseprocess genom död och lidande inte förenlig med Adams rådande roll över allt skapat.

Dr. Mortensen igen: ”What kind of God would create the earth 4.5 billion years ago and let it exist for one billion years before He made the first microscopic creatures (protozoans) and then wait another 2.875 billion years before He made the first metazoans  and then waited another 625 million years before He made Adam, who was the ultimate goal of His creation and was made to rule over all the animals, most of whom lived and died before Adam was created? This is a bizarre, wasteful God, and nothing like the wise and omnipotent Creator revealed in Scripture.”

Det faktum att Gud ger återkommande uppmaningar till Israel att vårda och ta hand om djuren på ett bra sätt ligger inte heller i linje med planerad djurdöd innan syndafallet.

9. Den globala flodkatastrofen orsakade den stora majoriteten av geologiska berglager och fossil.

10. Släkttavlorna i 1 Mos 5 och 11 ger oss tidsrymden (ca 2000 år) mellan Adam och Abraham. Den sistnämnde är nästan alla teologer eniga om att han levde ca 2000 år f. Kr. och det betyder att skapelsen är ca 6000 år.

11. Fram till 1800-talet trodde nästan alla i kyrkan att skapelsen var ca 4000-5000 år f. Kr. så ungjordskreationism är den historiska synen inom kristenheten. Det var också den judiska förståelsen av skapelseberättelsen fram till det första århundradet efter Kristus då den allegoriska och platoniska bibeltolkningen började göra insteg mer och mer.

Dr. Mortensen igen: ”In light of this fact, it seems inconsistent with the truth-loving nature of God revealed in Scripture to think that for about 3,000 years God let faithful Jews and Christians (especially the writers of Scripture) believe that Genesis teaches a literal six-day creation about 6,000 years ago but that in the early nineteenth century He used godless men (scientists who rejected the Bible as God’s inerrant Word) to correct the Church’s understanding of Genesis.”

Sammanfattningsvis finns det alltså ingen biblisk grund för kombinera Bibeln med den vedertagna evolutionsläran. Det är dock inte detsamma som att säga att kreationister förnekar alla former av evolution. Så kallad mikroevolution – där det sker förändring inom de olika djurgrupperna – är förenligt med Bibeln men det är inte ämnet för den här texten.