Inledning

I den förra texten beskrevs skillnaden mellan evangeliet om riket och nådens evangelium och om vikten av att hålla isär dessa begrepp. Kommande texter kommer att spinna vidare på det temat och fokusera på Guds rike, något som inbegriper både den bibliska teokratin genom historien och förbunden som ligger till grund för rikets bokstavliga uppfyllelse.

Vad är egentligen Guds rike? Är det, som många tror, ett andligt rike som sprider ut sig i en alltmer kristianiserad värld eller är det ett fysiskt rike som kommer upprättas när Jesus kommer tillbaka? Jag kommer nedan argumentera för det sistnämnda.

Idag finns det alltså en utbredd uppfattning om att kristna ska arbeta för att breda ut Guds rike på jorden, dels genom att predika evangeliet om riket och dels genom att infiltrera kulturen med kristen moral och kristna värderingar. Detta för att återställa skapelsen till dess ursprungliga kondition innan syndafallet.

I detta ligger bland annat arbete mot fattigdom, orättvisor, utanförskap och miljöproblem. Stort fokus finns också på mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Inget av detta behöver isolerat sett vara fel men när det blir en central del av kyrkans verksamhet – samtidigt som det sker på bekostnad av bibeltrohet – bör kristna vara på sin vakt, i synnerhet med tanke på Bibelns undervisning om den sista tidens antikristliga ekumenik och globalism i godhetens namn. Eller som Henry G. Bohn skrev år 1855: ”Vägen till helvetet är belagd med goda intentioner”.

Emerging Church (den framväxande kyrkan), en populär evangelikal rörelse i dagens kristenhet, är ett exempel där stort fokus ligger på Guds rike och dess utbredning. Nedan följer några citat från företrädare inom nämnda rörelse.

Doug Pagitt: ”Och jag säger er, talet om Guds rike är verkligen utbrett inom Emerging Church.”

Brian McLaren: ”Jesus utvalde 12 lärjungar och tränade dem i ett nytt sätt att leva. Han sände sedan ut dem för att lära alla att leva ett sådant liv. Även om bara ett fåtal praktiserade den nya livsstilen skulle många dra fördelar av den. Förtryckta skulle sättas fria. Fattiga skulle lyftas ur fattigdomen. Minoriteter skulle mötas med respekt. Syndare skulle bli älskade, inte hatade. Industriidkare skulle inse att Gud bryr sig om miljön. Hemlösa skulle bli inbjudna i hemmen och få mat. Guds rike skulle komma – inte plötsligt och direkt utan gradvis likt en jäsande surdeg.”

McLaren igen: ”Uppenbarelseboken handlar inte om framtiden utan om Guds rike gestaltat här och nu för alla.”

Russell Moore: ”Centrum för Guds rike nu är den kristna församlingen där Jesus regerar som kung. Genom att leva ut det kristna livet tillsammans breder vi ut Guds rike i världen.”

Rick Warren: ”Jag kan med säkerhet säga att Gud kommer att använda er för att förändra världen. Jag tittar på en fullsatt arena med människor som säger till Gud att de är villiga att göra vad som helst för att etablera Guds rike på jorden såsom det är i himlen.”

Definitioner av Guds rike

När man talar om Guds rike är det i vanlig ordning viktigt med distinktioner och definitioner. Det är stor skillnad på Guds eviga och universella rike (Ps. 93:1-2, Ps 103:19) som alltid är närvarande och Guds teokratiska, framtida, nationella och temporära rike på jorden (1 Mos 15:1-21, Apg 1:6-7, Dan 2, Upp 20:1-10). Det förstnämnda är alltid existerande genom en Allsmäktig Gud medan det sistnämnda riket kommer att upprättas när Israel kommer till tro på sin Messias (Hos 3:4-5, Sak 12:10, Hes 36-37, Mal 4:5-6, Matt 3:2, 11:14, 23:37-39). En annan skillnad är att det eviga riket styrs direkt av en allsmäktig Gud medan det teokratiska riket kommer styras indirekt av en medlare, Jesus Kristus (Ps 2:6-9).

Teokrati

Teokrati innebär att människan, som underställd Gud, förvaltar och råder över skapelsen på Hans uppdrag. Med andra ord handlar det om att Gud styr världen indirekt genom olika representanter – Adam innan syndafallet, Israel efter förbundet vid Sinai berg och Jesus Kristus efter återkomsten. De två första teokratiska projekten misslyckades till följd av människans synd men det sista – även kallat Tusenårsriket – kommer präglas av rättfärdighet och fred då Jesus själv regerar världen från Jerusalem.

Edens lustgård – Teokratins intåg och fall genom den förste Adam (ca 4000 f. Kr)

1 Mos 1:26-28 visar hur Adam, som även kallas ”den förste Adam”, fick mandatet att styra världen som Guds utvalda representant. Det här styret missköttes dock och upphörde i och med syndafallet. Då kastades Adam och Eva ut ur lustgården och gemenskapen med Gud bröts. Satan blev istället den här världens härskare (Luk 4:5-8, Joh 12:31; 14:30; 16:11; 2 Kor 4:4, Ef 2:2, 1 Joh 5:19) och det kommer han vara fram tills Jesus kommer tillbaka och upprättar den sista teokratin på jorden. Noaförbundet i 1 Mos 9 bekräftar att Adams roll som ”rådsherre” var avskaffad eftersom just detta direktiv, dvs råda och lägga jorden under sig, är borttaget där (1 Mos 9:1).

Men varför behövs ett framtida jordiskt rike? Räcker det inte med ett himmelskt paradis och kungarike? Dr. Charles Ryrie svarar på dessa frågor här:

”Anledningen till det kommande jordiska riket är att Gud måste segra på det område där han tillsynes förlorade makten en gång. Det är på den här jorden som han har avvisats och gjorts till åtlöje och det är också därför som hans upphöjelse och segertåg tar sin början här när han återkommer och regerar världen i rättfärdighet.”

Bibelns röda tråd är alltså att den ursprungliga teokratin en gång ska upprättas genom ”den andre Adam”, Jesus Kristus, i ett kommande jordiskt rike. En dag kommer Fadern att återupprätta det som förlorades i Edens lustgård.

Israel – Teokratins partiella återkomst och fall (ca 1400 f. Kr. – 586 f. K.)

Tiden mellan Adam och Mose betecknas i Bibeln som ett andligt mörker, där synd och död regerade på ett särskilt sätt (Rom 5:13-14). Vid tiden för Guds utväljande av Abraham i 1 Mos 12, dvs ca 1900 år f. Kr., var den dåtida världen genomsyrad av avgudadyrkan – så kallade ”Moderskulter” – som hade spridit sig från Nimrods familj till i stort sett alla folk efter språkförbistringen och folkskingringen i Babel. På grund av den här världsvida avgudakulten bland alla folken utvalde Gud ett nytt och av kulten oberoende folk genom Abraham, som sedermera fick namnet Israel.

Efter Guds löften och folkets avfall (med efterföljande fångenskap i Egypten) kom folket tillbaka till det utlovade landet ca 1446 f. Kr. Där upprättades det teokratiska styret som hade förlorats i Edens lustgård, om än i begränsad form genom Israel. Detta gjordes primärt genom domare och kungar och varade ända till den babyloniska fångenskapen 586 f. Kr., då ”hedningarnas tider” tog vid. Efter fångenskapen styrdes judarna av hedniska folk och imperier och man hade således ingen kung på ”Davids tron”.

Utmärkande tecken för att ”hedningarnas tider” tog vid och Israels teokrati avslutades: 1) Avsaknaden av en kung på ”Davids tron” i Jerusalem, 2) Juda ockuperades av hedniska makter och 3) ”Herrens härlighet” (Shekina Glory) försvann från templet.

Vad som är viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget, och något som kommer att utvecklas i en kommande text, är Guds ovillkorade löften till Israel i Abrahamsförbundet och dess sidoförbund – Landförbundet (löfte om fysiskt land i Israel), Davidsförbundet (löfte om en evig Kung av Davids ätt) och Nya förbundet (löfte om andlig välsignelse). Dessa förbund är en garant för att Gud ska återupprätta det judiska folket och realisera Guds rike åt Israel på jorden. Det kommer i sin tur att leda till världsvid välsignelse för alla folk (ex. 1 Mos 12:1-3 och Rom 11:11-14).

När Jesus kom till jorden första gången gjorde han det som Davids son och judarnas kung och genom släktledsbeskrivningar kopplas han ihop med både Abraham och David (Matt 1:17). Han erbjöd det utlovade riket – och detta utan att omdefiniera den etablerade judiska förståelsen av rikets natur (jordiskt och territoriellt rike med gudagiven Kung) – men den generationens judar accepterade honom inte. Det kommer de dock att göra i framtiden (exempelvis Hes 37:1-14, Sak 12:10, Matt 24:30-31, Rom 11:15, 26).

Församlingens tid – Teokratins senareläggning (ca 30 e. Kr. – Uppryckandet)

Efter drygt 400 år av tystnad till följd av Israels olydnad (inga profeter) kom så Jesus Kristus till jorden som judarnas konung för att erbjuda Israel det utlovade riket. Men till följd av judarnas nekande skapades en ny entitet, den kristna församlingen – Kristi kropp. I denna kropp försvann, i alla fall för tiden fram till uppryckandet och vedermödan, de tidigare etniska distinktionerna mellan ”jude och grek” (Gal 3:26-29). Det faktum att Jesus bara predikade evangeliet om riket till Israel och att den kristna församlingen beskrivs som ännu framtida i Matt 16:18 bekräftar att det sker ett ”programskifte” i och med Israels nekande (Matt 12), korsdödens nerbrutna skiljemur (Ef 2:13-18) och församlingens födelse på pingstdagen (Apg 2).

Att riket inte är upprättat nu syns också i Apg 1:6-7 där Jesus inte korrigerar lärjungarnas uppfattning om att riket – till Israel – ännu inte kommit. Liknelsen om punden, där Jesus istället korrigerar åhörarna för deras tro på ett nära förestående rike, är en annan bibelpassage som illustrerar senareläggningen.

Ett annat viktigt argument i sammanhanget är att beskrivningarna av det utlovade riket (mer om det nedan), som primärt ges i GT, inte alls passar in på nuvarande tid och förhållanden. Såvida inte starka allegoriska glasögon används, dvs att bortse från den naturliga innebörden och läsa in någon krystad symbolik istället. Att förandliga riket, som RKK och andra former av ersättningsteologi gör, ligger i direkt konflikt med Jesus och apostarnas förståelse och användning av begreppet.

Tusenårsriket – Teokratins fullbordan genom den andre Adam – Jesus Kristus (-1000 år)

Riket åt Israel kommer att fullbordas på ett bokstavligt sätt i framtiden. Då kommer judarnas konung, Davids son/Jesus Kristus, sitta på Davids tron och regera världen från Jerusalem och Herrens härlighet återkommer till ett framtida tempel i Jerusalem (Hes 43:1-5).

På samma sätt som den judiska förskingringen till och återvändandet från Egypten och Babylonien i GT gick i bokstavlig uppfyllelse kommer återvändandet från den nu nästan tvåtusenåriga judiska diasporan gå i bokstavlig uppfyllelse. Mot denna bakgrund blir det, i tillägg till att bortse från den naturliga förståelsen av texten, inkonsekvent att hävda att det bara är förskingringen (efter år 70) – dvs inte texterna om återvändandet – som ska förstås bokstavligt.

När riket upprättas i framtiden kommer Jerusalem vara världens centrum, både andligt och politiskt. Detta resulterar bland annat i perfekt rättvisa, fred, sämja i djurriket och en universell andlig kunskap. (ex. Jes 2:1-4, 11:6-9, 65:17-25).

Att rikets längd är 1000 år framgår i Upp 20:1-6 där ”tusen år” upprepas hela fem gånger. Just upprepningarna är en tydligt indikation på att det inte rör sig om symbolspråk. Tusenårsriket kan för övrigt ses som den första fasen av evigheten.

Skillnader mellan nuvarande tid och det kommande riket

1. Jesus beskrivs inte som församlingens kung, men väl Israels.
2. Församlingen symboliseras aldrig som riket.
3. Jesus regerar inte från Jerusalem nu, vilket han dock gör i riket.
4. Omedelbar rättvisa skipas inte nu, vilket det dock gör i riket.
5. Omoral och avfall präglar den här tiden, till skillnad från riket.
6. Världen har i hög grad övertagit församlingen, inte tvärtom som det är i riket.
7. Riket kommer abrupt och plötsligt genom stora katastrofer, församlingen byggs upp långsamt.
8. Församlingen beskrivs i NT som arvtagare av ett kommande rike (även om Israel är i centrum kommer församlingen också att åtnjuta rikets välsignelse), i kontrast till att vara regenter i riket här och nu.
9. NT talar om att lidanden i en fientlig värld är det normala för en bibeltrogen församling, vilket inte är fallet i riket.
10. Under församlingens tid går djävulen runt som ett rytande lejon för att förleda medan han under rikets tid är bunden.
11. Den jordiska teokratin försvann 586 f. Kr. och ska inte återvända förrän Jesus kommer tillbaka.
12. Jesus nuvarande position är på Faderns högra sida i himlen medan han i framtiden kommer att regera från Davids tron i Jerusalem.
13. Riket, till skillnad från församlingens tid, beskrivs som en tid av överflöd där ingen lider brist.
14. Kvarlevan av Israel (1/3) kommer att komma till tro på Jesus i samband med återkomsten. Det är inte fallet idag.
15. Israel kommer till skillnad från nu att besitta hela det utlovade landet, från Egypten till Irak.

Här följer ett citat från Andy Woods bok, The Coming Kingdom, som belyser vikten av att rätt förstå Bibelns undervisning om Guds rike. Det har förvisso använts tidigare men det tål att upprepas.

”Idéer har konsekvenser…Precis som Clarence Larkin påpekade för nästan hundra år sedan, om ‘Kingdom Now’-teologin (herraväldesteologin) blir dominerande i kyrkan kommer det att grumla och förvanska Guds ursprungliga syfte på minst fem fundamentala sätt. För det första kommer kyrkan inte längre se sig själv som gäst och främling i den ondes värld. Istället kommer den att börja se sig själv som hemma i världen. För det andra kommer kyrkan att börja omfamna ett holistiskt evangelium som fokuserar på att förändra samhällsstrukturer snarare än människors eviga frälsning. För det tredje kommer kyrkan att knyta allianser med grupper som inte delar grundläggande bibliska övertygelser, allt för att främja den politiska allians som är nödvändig för att utbreda herraväldesagendan. För det fjärde kommer kyrkan också upphöra med eskatologisk undervisning och predikande om Bibelns framtidsprofetior. För det femte kommer kyrkan engagera sig i bygget av Satans rike, inte Guds rike, eftersom det är nästa rike på horisonten.”

Med andra ord finns det synnerligen goda skäl att vara reserverad till sammanhang med stort fokus på Guds rike. I nästa del kommer en utförligare redogörelse av förbunden som ligger till grund för riket, dvs det ovannämnda Abrahamsförbundet och dess sidoförbund.

Inledning

Den bokstavliga och naturliga/normala bibeltolkningen, som präglade Bibelns författare och den tidiga församlingen, fick en renässans under reformationen efter den i biblisk mening mörka och allegoriska medeltiden. Allt blev inte perfekt på en gång men de viktigaste områdena – Luthers fem ”solas” (endast genom Skriften, endast av nåd, endast genom tro, endast (genom) Kristus och endast Gud till ära) – åtgärdades och därefter fortsatte den bokstavliga restaureringsprocessen under de efterföljande århundradena.

Dr. Andy Woods: ”Reformatorerna hade en fantastisk tolkningsmetod – men de applicerade den inte konsekvent på hela Bibeln. Och det fanns orsaker till detta. Men andra kristna tog över stafettpinnen och använde deras hermeneutiska metod på hela Bibeln. Dispensationalisterna är de som gjort detta och därigenom fullbordades det goda verk som de protestantiska reformatorerna påbörjade.”

Dispensationalismen (utförligare redogörelse av denna rörelse kommer i en separat text senare), som växte fram på 1800-talet och alltså kan ses som reformationens slutstation, är med andra ord synonymt med en normal och bokstavlig läsning av hela Bibeln, även på eskatologins område. Det var framförallt detta område som Luther och de andra reformatorerna inte förändrade utan där behöll man den allegoriska tolkningen som Augustinus infört på 300-talet. Mer om det här: https://godanyheterna.com/2021/06/28/bibeltolkning-i-historiens-ljus/

Men samtidigt som den ursprungliga tolkningsmetoden återkom började den moderna vetenskapen växa fram under 1600- och 1700-talen och i dess kölvatten kom den gudsfientliga upplysningen (trots att många av den moderna vetenskapens förgrundsfigurer var bibeltroende kristna, exempelvis Newton). Det som tidigare hade förklarats med Gud och det övernaturliga skulle under upplysningen, till följd av naturvetenskapliga upptäckter, förklaras med naturliga orsakssamband utan Gud.

Denna upplysning, som satte människan och hennes förnuft över Gud och Bibeln, påverkade även den kristna kyrkan. Under 1800-talet, framför allt efter evolutionslärans introduktion, blomstrade den bibelkritiska liberalteologin – eller modernistisk teologi som den också kallas – där mycket av det övernaturliga ifrågasattes och bortförklarades och den objektiva sanningen ersattes av subjektivism. Bibelns auktoritet, dess tillförlitlighet och ofelbarhet, var inte längre självklar. Här är några uttalanden från liberalteologer under 1900-talet som bekräftar detta:

Julius Bewer: “Skapelseberättelsen är inte trovärdig” (Bewer, Te Literature of the Old Testament, 1940).

Millar Burrows: “Vi kan inte ta hela Bibeln som gudomlig sanning” (Burrows, Outline of Biblical Teology).

Learoy Sperry: “Det är omöjligt att tro att Gud skapade allting 4000 år f. Kr.” (Sperry, Signs of Tese Times, New York: Doubleday, 1929, p. 110).

John Spong: “Jungfrufödseln kan så klart inte förstås bokstavligt.” (John Spong, Rescuing the Bible from Fundamentalism: A Bishop Rethinks the Meaning of Scripture, Harper & Row, 1991, pp. 215, 234).

Problemet med den här utvecklingen var att bibelkritiker, likt de ovan nämnda, började ta över bibelseminarier och pastorsutbildningar, vilket i förlängningen fick förödande konsekvenser för kristenheten. För precis som grodan inte känner faran när värmen stiger successivt blir församlingen lätt förförd när förändringar inom bibelsyn och olika läror sker gradvis. Det som ansågs chockerande och otänkbart för många i början på 1900-talet ses idag som normalt och den som ifrågasätter bedöms ofta som dömande, kärlekslös och splittrande.

I slutet av 1800-talet växte dock en motrörelse fram inom kristenheten – de så kallade fundamentalisterna. De accepterade inte attackerna på Bibeln utan förespråkade istället separation och avståndstagande från den liberala strömningen. Men den här motrörelsen började med tiden – i hegeliansk, dialektisk anda – själva kompromissa och söka samförstånd över ”blockgränserna”. Detta mynnade ut i vad som kom att kallas ”New Evangelicalism”, en ny och inkluderande evangelikal rörelse som ville förändra inifrån.

Innan jag går in på kompromisserna och den nya rörelsens kännetecken tänkte jag först försöka beskriva Bibelns syn på församlingens syfte och dessutom peka på vad som kommer att prägla kristenheten i den sista tiden.

Guds syfte och design med församlingen

Den kristna församlingen, även kallad Kristi kropp, föddes på pingstdagen i Apg 2 och i Bibeln framkommer tre centrala uppgifter för ”kroppen”: 1) Ära Gud (Ef 3:21), 2) Utrusta dess ”lemmar” (Ef 4:11-15), och 3) Uppfylla missionsuppdraget (Matt 28:18:20).

För att ovannämnda uppgifter ska kunna skötas på bästa sätt behövs sund bibelundervisning och efterföljande bibelförståelse. NT beskriver hur den första församlingen troget höll fast vid apostlarnas undervisning (Apg 2:42) och att församlingen, inte media eller det sekulära utbildningsväsendet, är sanningens pelare och grundval (1 Tim 3:15).

Dr. Andy Woods: ”När de förstod lärorna kunde de börja praktisera det kristna livet på korrekt sätt.”

Woods summerar den första församlingens praktiker utifrån Apg 2 (där den första ligger till grund för resten):

1. Undervisning/Läror

2. Förordningar (dop och nattvard)

3. Bön

4. Evangelisation

5. Tillbedjan/lovsång

6. Godhet

7. Gemenskap

8. Separation

Bibelns förutsägelser om församlingen i den sista tiden

Alla Bibelns tidsperioder – dispensationer – har slutat med avfall och dom och detsamma kommer att hända i slutet av församlingens tid, något som kulminerar under vedermödans tid. Mer om detta i en särskild text om dispensationalism.

2 Tim 3:1-13 är kanske det bibelställe som tydligast beskriver församlingens växande bortvändhet från Gud ju närmare återkomsten vi kommer. Människor kommer att vara självcentrerade istället för gudscentrerade.

”Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!”

Det här är tyvärr ingen beskrivning av världen och människor generellt eftersom de alltid, mer eller mindre, präglats av sådant beteende och leverne. Nej, det är tyvärr en redogörelse av kristna i den sista tiden.

Dr. Woods igen: ”Det här är en profetia om att den världsliga andan och kulturen kommer att invadera församlingen i de sista dagarna.”

Kompromisser och utmärkande drag för ”New Evangelicalism”

Som nämnts ovan växte det, ur striden mellan liberalteologer och fundamentalister, fram en kompromissrörelse under 1900-talets första hälft. Denna kom som sagt att kallas ”New Evangelicalism”, den nya evangelikalismen.

Utåt sett ville de gärna framstå som en mildare form av fundamentalism – bibeltrogen, rationell och inkluderande – men i själva verket var det enligt kritikerna sminkad och förförisk liberalteologi. Och när man tittar på ”sakfrågorna” nedan är det inte svårt att hålla med.

David Cloud, pastor och författare till boken New Evangelicalism:

”Till följd av det enorma inflytande som dessa nyevangelikala företrädare har så har nyevangelikalismen svept över jorden. Nästan alla som kallar sig evangelikala idag är nyevangelikala.”

John Ashbrook, pastor och författare till boken Axioms of Separation:

“[New Evangelicalism] har varit som en bomb som detonerat i alla kristenhetens riktningar. Denna spridning har inte gjort någon skada på liberalteologin utan enbart på konservativt bibeltroende. Överallt där den spridit sig har den nedmonterat Bibelns auktoritet och tillförlitlighet.”

Utmärkande drag för den nya evangelikalismen

I nedanstående punkter kan man skönja ett mönster, nämligen en önskan om att bli accepterad och omtyckt av det omgivande sekulära samhället. En sådan önskan leder oundvikligen till ett förvanskat och nedtonat evangelium och förändrat missionsuppdrag.

1. Avståndstagande från separation

Bibeln

• Bibeln lär att kristna ska ta avstånd från bland annat falska läror, kristna som lever i uppenbar synd och det som världen står för. (Exempelvis 2 Kor 6:14-17, 1 Pet 1:14-16, 1 Kor 5:9-13, 1 Tess 5:22, 2 Tess 3:6, 1 Joh 2:15-4:5, 1 Tim 6:5, 2 Tim 2:21, 2 Tim 3:5, Tit 3:10, 2 Joh 10, 1 Kor 15:33). En mer utförlig argumentation för biblisk separation kommer även det i en separat text senare.

• Pastor Cloud igen: ”Separation är inte ont eller kärlekslöst, det är lydnad mot Gud och ett skydd mot osunt andligt inflytande.”

Nyevangelikalismen

• Harald Ockenga, den förste ledaren i den nyevangelikala rörelsen, menade att läran om separation måste avskaffas och att detta var en stor anledning till varför fundamentalismen måste ersättas.

• Billy Graham, en annan frontfigur inom rörelsen, sade följande till en grupp katoliker som övervägde att lämna sin kyrka: ”Dra inte utan stanna och hjälp kyrkan istället!”. Att katolikerna predikar ett annat evangelium tycktes alltså inte bekymra Graham. Grahams ekumeniska hållning, i synnerhet gentemot katolska kyrkan, var en tydlig skillnad jämfört med fundamentalisterna.

• Rick Warren är en annan och mer nutida pastor som öppet välkomnar katoliker i den kristna familjen.

• Många av dessa har dessutom anammat en postmillennialistisk syn på historiens slut, vilket innebär att man tror att församlingen ska ta över världen innan Jesus kommer tillbaka. Det här ska ske genom kristen infiltration av kulturen, istället för separation. Problemet är dock att detta är en obiblisk tanke. Kristna kan och bör vara salt och ljus men vi är bara kapabla att begränsa ondskans utbredande innan Jesu återkomst. Vår primära uppgift är istället att predika evangelium och försöka rädda människor för evigheten. Mer om tidens slut under kategorin ”Eskatologi”, https://godanyheterna.com/eskatologi/.

2. Dialog

Bibeln

• Pastor Cloud igen: ”Teologisk dialog bygger dock på en falsk lära om kristen enhet. Dialog tonar också ner allvaret i villoläror och falska evangelier, då man istället fokuserar på det som förenar. Att förklara och genomskåda falska läror och lärare är kärleksfullt och centralt i det kristna livet. Jesus, Paulus, Johannes och Petrus var inga som förde dialog – i alla fall inte på ett ekumeniskt och nyevangelikalt sätt – utan de predikade evangelium och korrigerade läror och beteenden.

• Detta betyder dock inte att kristna ska isolera sig från omvärlden. Tvärtom ska vi predika ”i tid och otid” och vara salt och ljus med våra liv.

• Dialog värnar om ”ömsesidig respekt” och förutsätter att man lyssnar till varandra på ett relativt neutralt sätt. Visst ska kristna alltid ha respekt för sina medmänniskor och lyssna på vad de säger, men detta är inte detsamma som den dialog nyevangelikala företrädare vurmar för. Vidare är det farligt då lögnen kan vara väldigt förrädisk och dold. Mormonerna, adventisterna, Jehovas vittnen och katolikerna är alla exempel på rörelser som försöker dölja sina obibliska läror. Enligt Bibeln ska vi inte ha dialog med villoläror (Tit 3:9-11).

Nyevangelikalismen

• Istället för separation propagarerar nyevangelikala för dialog, både inomkyrkliga och utomkyrkliga. Även om dialogen i sig, i meningen att samtala med andra människor, inte är fel finns det här en underliggande kompromissagenda där Bibeln inte har högsta auktoritet.

• Kenneth Kantzer, nyevangelikal pastor om hur evangelikala ska förena sig och lära från den katolska kyrkan: “Vi ska ha dialog med katoliker då dessa är en del av den stora församlingen och eftersom vi har mycket att lära av dem också.” (Kantzer, “Church on the Move,” Christianity Today, Nov. 7, 1986).

• Richard Mouw, nyevangelikal president för Fuller teologiska semirarium om kristna som distanserat sig från mormoner: “Låt mig vara tydlig: vi har syndat mot er genom att demonisera er.”

• John Stott, känd nyvangelikal om liberalteologer som förnekar människans syndafördärv och Jesu försoningsverk och uppståndelse (dvs evangeliet): ”Det är våra kristna bröder och systrar.” (Iain Murray, Evangelical Essentials, p. 228).

3. Kärlek till positivism och en icke-dömande attityd

Bibeln

• Bibeln lär att prövande och dömande av falska förkunnare och läror inte är fel (ex. Fil 3:2, Gal 1:8-9, 2 Tim 3:13, 2 Kor 11:1-4, 1 Joh 2:22-26, Ef 5:11, Joh 7:24, 1 Kor 2:15-16, 1 Kor 5:3, 12, 1 Kor 14:29, 1 Joh 4:1). Profeterna i GT var inga lyckoprofeter. De varnade och predikade om omvändelse och straff. Jesus och apostlarna fokuserade inte heller på det ”positiva” utan ofta på det som väckte anstöt. Jesus predikade exempelvis mer om risken för helvetet än himlen. För att förstå evangeliet, dvs de goda nyheterna, måste människor först förstå de dåliga nyheterna, dvs att människan utan Jesus är en hjälplös syndare på väg mot helvetet.

• Även om vi ska döma så ska vi döma rättfärdigt och inte hycklande och kärlekslöst (Matt 7:1-5, Jak 4:12).

Nyevangelikalismen

• Robert Schuller, känd nyevangelikal ledare och pastor: ”Om kristenheten ska överleva måste den upphöra att vara en negativ religion och bli positiv.”

• Billy Graham hade som princip att aldrig kritisera någon som kallade sig kristen, oavsett om denna predikade uppenbar villolära.

• Huvudproblemet med nyevangelikalismen är inte predikande av ren villolära utan undvikandet av bibliska och mindre ”smickrande” sanningar. I sin iver att vinna fler församlingsmedlemmar tonas exempelvis talet om synd, dom och frälsning ner. För att inte tala om skapelseberättelsen och den kommande vedermödan. Med andra ord är det inte primärt vad som sägs utan vad som inte sägs som är det stora problemet. Kristna ska dock förkunna hela Guds vilja och plan (Apg 20:27), inte utvalda och icke anstötliga delar.

• Att prata om synd och lögn i generella ordalag är dock inte ovanligt men aldrig/sällan specifikt och tydligt. Abort är till exempel väldigt populärt att tala om som synd inom nyevangelikala kretsar, då detta till stor del kan backas upp av naturvetenskapen och ”humanistiska”/allmänmänskliga argument.

• Positivismen hänger också tätt ihop med den postmillennialistiska synen som nämnts ovan, där världen kristnas och allt blir bättre och bättre.

4. Upphöjande av kärlek och enhet över läran

Bibeln

• Bibeln lär att kristna ska separera sig från falska lärare, inte förenas med dem i kärlekens namn. Detta för att Bibeln och evangeliet bygger på särskilda doktriner, dvs att tron på Jesus Kristus och hans försoningsverk är den enda vägen till himlen (Rom 6:17, Rom 16:17, Ef 4:14, 1 Tit 1:3, 1 Tit 4:16, 2 Tim 3:16, 2 Tim 4:2, Tit 1:9, 1 Joh 2:27).

• Biblisk kärlek är starkt förknippad med lydnad till Gud och hans Ord – inte upplevelser, snällhet och tolerans för allehanda tolkningar (Joh 14:23, 1 Joh 5:3). Fil 1:9-10 förknippar för övrigt kärlek med kunskap och att fälla rätt domar.

• Enheten som efterfrågas i Bibeln innefattar inte falska läror och lärare. Enheten bygger på sanningen. Det är dessutom Andens enhet, inte någon synlig och organiserad enhet. Biblisk enhet är adresserad till den lokala församlingen, inte en ekumenisk världskyrka med minsta gemensamma nämnare.

• Cloud: ”Inte alla läror är lika viktiga men alla läror är viktiga.”

Nyevangelikalismen

Eftersom det överordnade målet är att vara populär bland massorna omdefinierar nyevangelikaler bibliska termer som kärlek och enhet. Det blir då kärlek och enhet på bekostnad av sanningen.

• Billy Graham, om kärlek utan lära: “Kristen lärjungaskap handlar inte om rätt lära utan om kärlek.” (quoted from Iain Murray, Evangelicalism Divided, p. 33).

• Edward Carnell, tidigare president vid Fuller teologiska seminarium på samma tema: ”När Jesus beskriver en sann lärjunge talar han om kärlek, inte om läror.”

5. En mjuk och icke-dogmatisk inställning

Bibeln

• Att ta hela Bibeln på allvar och stå för det den lär är inte kärlekslöst eller dömande i negativ mening. Detta trots vår synd och begränsning. Bibelns författare var inte heller felfria men de gav sitt liv för Bibelns bokstavliga sanningar. Därför är det av stor vikt att studera och rätt förstå Guds uppenbarelse i Skriften (2 Tim 4:2-3, Tit 2:15, 1 Pet 4:11.

• Cloud: ”Den tydliga läromässiga hållning som framgår i Skriften lyser med sin frånvaro. Tolerans och öppenhet för villoläror är nyevangelikala ledord som är främmande för Bibeln. Jag menar inte att vi vet allt men jag vi ska vara frimodiga med Bibelns uppenbara sanningar.”

Nyevangelikalismen

• En vanlig hållning inom nyevangelikala kretsar är att försöka hitta minsta gemensamma nämnare och sedan vara öppen för olika tolkningar i alla andra frågor. Och eftersom det är svårt att ens enas om evangeliets innebörd och innehåll är det enklare att enas om att Gud existerar, att han älskar alla människor och att arbeta för en ”bättre” värld.

6. Mjuk attityd mot villolärare

Bibeln

• Bibeln är full med exempel på en hård attityd mot villolärare, inte minst genom offentliga tillrättavisningar och identifiering av vederbörande (Ex. Luk 13:32, Apg 13:9-10, Apg 19:13-16, 1 Kor 5:1-2, 11-13, Gal 2:4-14, Fil 4:2-3, 1 Tim 1:19-20, 1 Tim 5:20, 2 Tim 1:15, 2 Tim 2:16-18, 2 Tim 4:10).

Nyevangelikalismen

• John Carnell, tidigare president vid Fuller teologiska seminarium om liberalteologen Karl Barth: ”Om fundamentalister tror att jag ska ansluta mig till deras ‘heliga krig’ mot Barth tar de fel… oavsett Barths teologiska fel och inkonsekventa tolkningar kompenserar han det med sin kärleksfulla personlighet.” De teologiska fel som åsyftades var Barths förnekande av Guds ofelbara Ord och Jesu jungfrufödsel, i kombination med ifrågasättande av helvetet som en bokstavlig realitet.

7. Pragmatism

Den nyevangelikala rörelsen är, till följd av sin iver att blidka människor, pragmatisk till sin natur. Budskapet och församlingsverksamheten anpassas efter det som är kulturellt accepterat och intressant. ”Purpose Driven Church” och ”Emerging Church” är kända begrepp inom nyevangelikalismen.

Bibeln

Bibliska mål

1. Vi ska bara ha ett mål och det är att vara lydiga Gud och hans Ord (Pred. 12:13, Apg 20:27, Jud 1:3).

2. Vi ska underordna oss allt som Herren säger i Bibeln (Matt 28:20).

3. Vi ska bevara budskapet rent och oförfalskat (1 Tim 6:13-14).

4. När kung Saul bara lydde delar av Guds direktiv dömdes han (1 Sam 15:20-23).

• Folket älskar falska profeter som säger vad folk vill höra (Jer 5:31, 2 Tim 4:3-4).

Nyevangelikalismen

Istället för att predika Bibelns evangelium och Guds hela rådslut sätter man upp egenkonstruerade målbilder med det primära syftet att växa.

• Fokus på människors behov. Maslow’s antropocentriska behovspyramid har vunnit insteg i församlingen. Den går ut på att appellera till människans behov – en eller flera i pyramiden- för att ”sälja in” den kristna tron. Till följd av denna ”marknadsanpassning” talas det knappt om synd, dom, helvetets realitet eller Jesu återkomst i församlingarna idag.

Pragmatiska mål

1. Påverka och förändra världen för Kristus. Detta på bekostnad av den sanna läran. Kompromisser och olydnad mot Bibeln försvaras och rättfärdigas med evangelisation, dvs ändamålet helger medlen.

2. Påverka och förändra liberala församlingar/kristna. Problemet är bara att det motsatta händer, dvs det är de liberala som påverkar och förändrar de påstått bibeltrogna infiltratörerna.

3. Påverka och förändra nationer till att bli ”godare” och mer moraliska. Social rättvisa är ett ledord. Det här behöver inte vara fel i sig (ofta som en automatisk konsekvens av människors frälsning) men när det blir församlingens prioritet och viktigare än människors eviga hälsa är det obibliskt.

4. Sträva efter en stor kyrka. Numerisk tillväxt är viktigare än att behålla den sunda läran. Man vill inte fokusera på falska lärare och läror eftersom det kan förstöra ”kyrkan”. Bill Hybels och Rick Warren använder gärna kontemplativ lovsångsmusik och ett nedtonat budskap för att bygga en stor och populär kyrka. Sekulära marknadsstrategier där människors behov sätts i fokus är vanliga.

• Andy Stanley, känd kristen pastor: ”Kristna måste klippa banden med GT för att vara relevanta. Pastorer och bibellärare ska alltså inte predika ‘vers-efter-vers’ till dagens åhörare.”

• Brian Brodersen, pastor vid Calvary Chapel: ”Jag tror inte man behöver predika från alla 66 bibelböcker för att undervisa om Guds hela rådslut. Det räcker med NT.”

8. Rationalism

Nyevangelikala håller intellektet högt och högaktar teologisk och akademisk utbildning. Och som nämnts ovan vill de bli respekterade och accepterade för sin tro av det omgivande samhället.

Men vi vet att Bibeln talar om en fiendskap mellan kristna och världen och att hela världen är i den ondes våld (1 Joh 2:15 – 1 Joh 5:19). I 1 Kor 4:10 Paulus beskriver de sina som svaga och föraktade dårar, i kontrast till de aktade och samhällstillvända.

Bibeln

Bibeln om intellektet och rationellt tänkande

1. Kristna har fått ett intellekt av Gud och trots vår syndanatur och begränsning är det, med den Helige Andes hjälp, tillräckligt för att förstå Bibeln.

2. Herren har också gett församlingen pastorer och lärare i syfte att förklara och underlätta förståelsen. Med andra ord är inte teologisk utbildning fel utan något gott och bibliskt om det sker i sund regi. Men problemet med dagens teologiutbildningar är att den är så starkt påverkad av upplysningen och liberalteologin, vilket lett till ett lågt förtroende för Bibeln som helhet.

3. Bibeln varnar för intellektuellt högmod och en kärlek till mänsklig vishet. Bibeltroende ska inte vara antiintellektuella, dvs emot lärande och utbildning, men de ska förstå faran med världens akademier och kunskap på grund av människans fallna natur. Och som kristen ska man tydligt ta avstånd från ”det som kallas kunskap/vetenskap utan att vara det” (1 Tim 6:20), exempelvis teistisk evolution.

Nyevangelikalismen

• John Stott: ”I över 50 år har jag propagerat för att äkta evangeliska kristna inte är fundamentalister då dessa tenderar att vara antiintellektuella.” Problemet med Stotts uttalande är att det han kallar för ”antiintellektuell” är att tro på exempelvis biblisk separation och en bokstavlig skapelseberättelse. Att det finns obibliska avarter bland så kallade fundamentalister är inget argument för att förkasta nämnda doktriner.

• Mark Noll, tidigare professor vid Wheaton Collage, varnade under 1990-talet för en ”skandalös” antiintellektuell strömning i kristenheten och åsyftade då bibeltroende ”fundamentalister”.
• “För 40 år sedan trodde alla evangelikaler på Bibelns inspiration och ofelbarhet men idag, efter nyevangelikalismens intåg, är det radikalt annorlunda.” (Harold Lindsell, The Bible in the Balance, 1979, p. 319)

9. Anti-fundamentalism

Nyevangelikaler har en tydlig tendens att fokusera mer på fel inom den fundamentalistiska rörelsen än fel inom den liberala och modernistiska fåran.

Bibeln

• Noa, David och Petrus är alla exempel på troshjältar som ivrigt kämpade för hela sanningen trots sina synder. Med andra ord behöver man inte vara perfekt för att frimodigt stå upp för Bibelns klara undervisning. När det är sagt är det så klart eftersträvansvärt för alla kristna att leva rättfärdigt och inte vara en hycklare, i synnerhet inte som pastor eller församlingsledare (1 Tim 3:1-13).

• Det är inte rätt att döma en hel rörelse på basis av enskilda och individuella snedsteg.

Rolland McCunes, teolog och pastor: “Det är sant att fundamentalister sagt och gjort dåliga saker saker men fundamentalismen som rörelse är inte dålig.” (Fundamentalism in the 1980s and 1990s).

• Tillrättavisning och tydlig undervisning om synd går som en röd tråd i Bibeln och det har alltid väckt anstöt bland mottagarna. Några exempel: 1) Cain blev kärleksfullt tillrättavisad av Gud men mördade istället sin bror (1 Mos 4:6-7), 2) Israel ville inte höra sanningen om synden utan hellre lögnaktigt smicker (Jes 30:8-10), 3) Judarna på Jesu tid tyckte att hans predikan var för hård (Joh 6:60-66), 4) Hycklande fariséer och skriftlärda blev utdömda av Jesus (Matt 23:15), 5) Elymas blev hårt kritiserad av Paulus (Apg 13:8-10), 6) Johannes varnar för antikristliga läror och förespråkar separation (2 Joh 9-11), 7) Paulus säger att det ska komma en tid när människorna inte står ut med den sunda läran utan istället vill höra sådant som är icke anstötligt (2 Tim 4:3).

Nyevangelikalismen

• J.I. Packer, känd kristen pastor, angående kritiken mot hans signerande av ECT-dokumentet (Evangelicals and Catholics Together) 1994: ”Jag var förvånad över det protestantiska våldet och den stora rädslan som infann sig. Detta leder bara till att visheten och det sunda förnuftet försvinner.” Problemet var bara att inget våld förekom utan bara bibelförankrad och legitim kritik av den oheliga alliansen med katolska kyrkan.

• Francis Schaeffer, teolog och filosof: ”..kall fundamentalism är oattraktiv.” Som om Bibelns sanningar generellt är attraktiva.

• John Stott: “Fundamentalism är antiintellektuell; ett kulturellt fängelse; rasism; extremt högervriden politiskt.” (Stott, Essentials: A Liberal-Evangelical Dialogue, 1988, pp. 90-91).

10. Inkonsekvens och motsägelser

Nyevangelikaler talar ofta med kluven tunga och ger dubbla signaler, vilket leder till ovisshet och bristande bibelförtroende för åhörarna.

Bibeln

• Kristna ska inte bara bedöma vad pastorer och förkunnare säger utan också hur de lever (Matt 7:21-23). Att förkunna nådens evangelium och samtidigt rekommendera, acceptera eller samarbeta med personer som predikar gärningsevangelium är inte Bibelns väg.

Nyevangelikalismen

• Billy Graham predikade ena stunden om vikten av nådens evangelium om Jesus Kristus och andra stunden rekommenderade han nyomvända till församlingar med sakramentsevangelium. Vidare trodde han på jungfrufödseln samtidigt som han hyllade förnekare av samma lära. Han betonade också vikten av Bibelns auktoritet samtidigt som han vurmade för bred ekumenik, inklusive katoliker.

• J.I. Packer var också han ambivalent i sin framtoning. Å ena sidan prisade han den gamla och bibeltrogna evangelikalismen men å andra sidan var han inkluderande gentemot katoliker och modernister.

• John Stott, som också arbetade för bred ekumenik, sa å ena sidan att ”ignorans av Skriften är ignorans av Kristus” och å andra sidan att ”evangelikala tenderar att vara för dogmatiska”.

11. Viktigt och mindre viktigt

Nyevangelikaler menar att det bara är några få läror som är viktiga och som kristna behöver vara överens om och sedan får man acceptera varandras olikheter för enhetens skull.

Bibeln

• Även om inte allt är lika viktigt, i alla fall inte i frälsningshänseende, är allt Guds Ord viktigt (Matt 28:20).

• Paulus predikade ”hela Guds vilja och plan” (Apg 20:27) och han lärde Timoteus att tillrättavisa kristna i Efesus att inte förkunna några falska läror. Budskapet skulle dessutom bevaras ”helt rent och oförfalskat till Herren Jesu Kristi ankomst” (1 Tim 6:13-14). I kontexten syftar Paulus på läror som exempelvis krav på pastorer och församlingsledare, begränsningen av kvinnans roll i församlingen, omhändertagandet av änkor och församlingstukt. Detta är läror som av nyevangelikala ses som ”problematiska” och splittrande och därför inte är viktiga.

• Alla villoläror är inte lika förödande men alla villoläror ska bekämpas (2 Pet 2:1, Ef 4:14).

• Här följer ett längre citat från pastor David Nettletons bok Begränsat budskap eller begränsad gemenskap från 1950-talet, där han ifrågasatte den kompromissande evangelikala utvecklingen i kristenheten:

”Det var då innebörden i Apg 20:27 verkligen landade hos mig. Den store aposteln Paulus hade aldrig allierat sig med någon eller något som kunde äventyra budskapet. Han kunde säga med ett rent samvete, ‘jag är inte skyldig till någons blod för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan’. Varför kan så få säga så idag? I mitt och många andras fall berodde det på en önskan om att predika för stora människoskaror och att arbeta med en större grupp kristna.

Många saker är inte frälsningsavgörande men de är trots allt avgörande för full lydnad. Och kristna har inte friheten eller mandatet att sortera ut oviktiga saker i Bibeln. Det är vår skyldighet att förkunna hela Guds rådslut och att göra det överallt där vi går fram.

Idag väljer vi mellan två alternativ: ETT BEGRÄNSAT BUDSKAP ELLER BEGRÄNSAD GEMENSKAP. Om vi predikar och står upp för alla bibliska sanningar kommer det vara många församlingar och sammanhang där vi inte är välkomna. Om vi simmar medströms och går armkrok med massorna kommer det leda till ett nedtonat budskap. Och det är nästan alltid de bibelkonservativa som faller för trycket och kompromissar.

Läror som troendedopet, separation, evig säkerhet, Jesu snara återkomst, tillrättavisning av obibliska läror är inte längre självklart. Men sadducéer (liberalteologer) och fariséer (gärningsevangelier) måste belysas och stämplas även idag. Enligt den nya evangelikala strömningen i kristenheten måste vi dock lägga alla sådana olikheter och strider åt sidan i kärlekens och enhetens namn.”

Nyevangelikalismen

• Nyevangelikala vill gärna undvika sådant som är kulturellt anstötligt eller ses som löjeväckande och därför är det inte konstigt att man omtolkar Bibelns första och sista bok, dvs skapelseberättelsen och uppenbarelseboken. Att ha en normal förståelse av skapelseberättelsen och tidens avslutning leder inte till akademiska poäng och popularitet.

• Chuck Swindoll, pastor: ”Min uppmaning till er är att fokusera på det som förenar oss istället för de få saker som skiljer oss åt.”

12. Fokus på social rättvisa

Nyevangelikaler är kända för att fokusera på sociala och politiska frågor i lika hög (eller ofta högre) utsträckning som missionsbefallningen. Inte sällan finns här en tydlig slagsida åt den politiska vänsterhållet och kulturmarxismen, där skillnader i utfall ses som något ont som måste åtgärdas med obibliska metoder.

En intressant iakttagelse är att det kristna missionsarbetet, inte minst i Sverige, har övergått från evangelisation och en iver att vinna människor för evigheten till att nästan helt övergå till sociala hjälpinsatser. Nu behöver det förvisso inte vara fel med det sistnämnda men när det sker på bekostnad av det förstnämnda är det något fundamentalt fel.

Bibeln

• Missionsuppdraget innehåller inte sociala och politiska åtaganden utan handlar istället om att predika evangelium, döpa och göra troende till lärjungar Matt 28:18-20).

• Genom att studera apostlarna och den första församlingen i Apostlagärningarna och epistlarna framgår det tydligt att uppdraget inte inbegrep sociopolitiskt arbete (Apg 8:4). De försökte inte ändra beteendet och den moraliska kompassen på icketroende i det romerska imperiet utan ägnade sig istället åt problemens rot och lösning, dvs människans syndiga natur och behovet av pånyttfödelse.

• Även om kristna på individnivå kan involvera sig politiskt för att därigenom begränsa ondskans utbredning är det inte församlingens uppdrag. Vi vet att den här världen går mot sin undergång (1 Kor 2:6, 1 Kor 7:31) så allt tal om gudsrikets utbredande är obibliskt.

• Insikten om Jesu plötsliga ankomst och realiteten av ett evigt helvete utan Gud var tydliga drivkrafter för den första församlingen och därför predikades evangeliet i tid och otid.

Nyevangelikalismen

• Även om många nyevangelikala, likt nedanstående företrädare, säger sig värna om både evangeliespridning och socialt arbete är det nästan alltid det sistnämnda som är klart dominerande.

• Harold Ockenga, av många ansedd som nyevangelikalismens grundare: ”Vår kallelse involverar även socialt och politiskt arbete.”

• David Hubbard, president vid Fuller Seminary: ”Både evangeliet och socialt arbete ingår i den kristna missionsbefallningen.”

• Evangeliska Missionsorganisationen: ”Vi är alltid redo att ge skäl för vår tro när det är lämpligt och önskvärt i de länder där vi utför socialt arbete.”

• Glenda Moore, sjuksköterska och missionär, uttryckte sig på följande sätt när hon intervjuades angående det sociala arbetet hon utförde i Indien 2001: ”Vi vet att det inte är ett kristet område så för att inte väcka anstöt förkunnar vi inte evangelium.”

13. Andlig pacifism

Bibeln

• Församlingen ska vara strikt när det gäller läran och kristet leverne (1 Tim 1:3, Ef 5:11).

• Att vara strikt med läran och levernet betyder inte att man är kärlekslös och hård, även om det tyvärr kan förekomma. Både Jesus och Paulus är bra exempel på hur dogmatik och tillrättavisning går hand i hand med kärlek (Joh 8:11, 1 Tess 2:7).

Nyevangelikalism

• William Ashbrook, pastor, skrev följande kritiska ord om nyevangelikalismen redan på 1950-talet:

“En an kristenhetens nyaste rörelser är Nyevangelikalismen. Men en bättre titel är Nyneutraliteten då den ser den fallna människan som neutral. Den har även förenat sig med världens kultur och filosofi i sitt försök att vinna anhängare. Den söker hela tiden neutral mark och är därför aldrig fisk eller fågel, höger eller vänster, för eller emot – den är istället en kompromissande mitt.”

• Wayne Van Gelderen, baptistpastor,:

”Inom den nyevangelikala rörelsen är det klart större fokus på nya metoder för att nå tillväxt och de här metoderna är marknadsorienterade och gjorda för att tillgodose människors behov. Att inte väcka anstöt är av största vikt då detta kan skrämma iväg potentiella ”kunder”. Personlig separation och helighet ses som förlegade begrepp. Trots en markant ökning vad gäller kristna som lever i öppen synd lyser tillrättavisningar och församlingstukt med sin frånvaro då detta inte ligger i linje med ovannämnda filosofi.”

14. Filosofisk apologetik

I sin iver att behålla akademisk kredibilitet och respekt i det sekulära samhället har nyevangelikala uppfunnit ett nytt och till stora delar utombibliskt sätt att försvara den kristna tron. Detta genom filosofiska och rationella sannolikhetsargument, primärt för Guds existens. I Bibeln lyser dock argument för Guds existens med sin frånvaro, då alla människor redan vet att Gud finns. Mer om olika apologetiska inriktningar kommer för övrigt i en separat text men nedan följer en kort sammanfattning och jämförelse.

Bibeln

• Kristna ska vara beredda att svara var och en som begär att vi ska förklara den kristna tron (1 Pet 3:15). Det primära som åsyftas här är evangeliet.

• Jesus och apostlarna var inga filosofer som använde världens sätt att argumentera (Kol 2:8). Och de är våra föredömen när det gäller att försvara tron. De utgick alltid från Skriftens auktoritet och Guds existens.

• Kristnas jobb är inte att ”sminka” sanningen och göra den mer sannolik/trolig, accepterad eller tilldragande. Vårt jobb är att försvara och proklamera dess sanningshalt och innebörd. Vi kan säga som Jesus ”Sannerligen, sannerligen” är detta sant..

Nyevangelikalismen

• Nyevangelikala ser sig ofta som brobyggare, som minröjare av intellektuella hinder på vägen, innan evangeliet kan presenteras. Först måste människan inse att Gud finns innan hon kan tro på evangelium, resonerar man. Problemet är dock att Bibelns författare alltid utgår från Guds existens eftersom alla människor – genom samvetet, skapelsen och en inneboende gudsmedvetenhet – vet att Gud finns (ex. Rom 1:18-20, 2 Tim 3:5).

• Den nyevangelikala apologetiken utgår från mänskligt förnuft istället för Guds uppenbarelse, allt för att vara mer attraktiv. Man kan därför inte använda Bibeln som bevismaterial i sin argumentation för Guds existens, utan istället läggs grunden för ”Gudstesen” med förnuftet och logiken (som då tar Guds auktoritativa plats). Ett sådant exempel är det så kallade ”Kalam-argumentet”. Problemet är som sagt att Bibelns apologetik utgår från Guds existens och Skriftens auktoritet.

• William Lane Craig är kanske den mest kände i den här disciplinen och han sätter sitt eget förnuft och logiska argument före Bibelns uppenbarelse. Han menar att vår tro är baserad på rationella argument. Människans förstånd och förnuft är dock underställd Guds logik, enligt Bibeln. Med andra ord är bibliska argument de verkligt rationella i Guds ögon.

• Rationella och evidensbaserade argument (arkeologi etc.) behöver inte nödvändigtvis vara fel men om det ska användas ska det vara som komplement till den bibelbaserade apologetiken. Problemet med den nyevangelikala apologetiken är att man så sällan eller aldrig kommer till själva poängen, dvs det frälsande evangeliet. Ett brobygge utan anhalt är inget lyckat projekt. Ett annat problem är att den bara kommer fram till att Gud och Bibeln är det mest sannolika, dvs inte helt och fullt Sant.

15. Mysticism och karismatik

En devalverad bibelsyn leder oundvikligen till ett uppsving för upplevelsebaserad mysticism och karismatik. Och en sådan utveckling ligger i linje med den nyevangelikala sökarvänligheten och pragmatismen. Människor vill ha andlighet och upplevelser utan att underordna sig någon helig Skrift. Även detta förtjänar en separat text vid ett annat tillfälle men några korta ord här.

Dr. Woods: ”Om du inte längre kan lita på Guds Ord men trots allt vill ha kvar gudstron och ‘höra’ från Gud uppstår lätt mysticism, dvs subjektiva upplevelser.”

Bibeln

• Mysticism är andlighet oberoende av Bibeln. Den kompletta Skriften är fullt tillräcklig för att leva ett gudfruktigt liv (2 Tim 3:16-17).

• Somliga kommer avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror (1 Tim 4:1).

• Antikrist kommer att kopiera Jesus när han kommer i stor makt och med lögnens under och tecken (2 Tess 2:9). Sataniska mirakler: 2 Mos 7-8, 5 Mos 13:1-3, Job 1:12-19, 2:7-8, 1 Sam 28, Matt 7:21-23, 24:24, Apg 8:9, 16:16, Gal 1:6-9, 2 Tess 2:9, Upp 13:3, 12, 15, 16:13-14.

• Satan kommer maskerad som en ljusets ängel så bara för att en upplevelse känns verklig och bra behöver den inte vara från Gud (2 Kor 11:14).

Mysticism och karismatik

• Bibeln är enligt mystiker inte tillräcklig för det kristna livet.

• Många utombibliska villoläror har kommit som en brev på posten genom utombiblisk uppenbarelse. Montanismen, mormonismen, katolicismen, nyortodoxin är alla exempel på detta.

Sammanfattning

Den gemensamma nämnaren för alla 15 punkter är att kristenheten – framförallt på grund av utom- och inomkyrkligt tryck och en önskan om acceptans, respekt och tillväxt – kompromissat med många av Bibelns läror och därigenom förlorat sin unika identitet och kallelse.

Inledning

Ett av Bibelns mest omdebatterade och minst populära ämnen att tala om är den yttersta tiden och Jesu återkomst. Många kristna har, delvis till följd av många felaktiga och utombibliska datumprofetior, blivit smått apatiska till denna lära. Det anses inte heller särskilt relevant och kärleksfullt att tala om att Jesus ska komma tillbaka och döma levande och döda.

Men det faktum att en lära vantolkats och missbrukats är inget giltigt argument för att strunta i densamma. Bibeln är tydlig med att Jesus ska återkomma och att kristna ska förtrösta på och proklamera detta hopp.

Dr. Andy Woods menar att intresset för Jesu återkomst kan ses som en indikator på kristnas relation med Herren. Precis som en maka eller make är intresserade av att veta när deras älskade livskamrat kommer hem från utlandsresan ska församlingen, som kollektivt beskrivs som Kristi brud i Bibeln, längta efter brudgummens återkomst.

Innan jag går in på vad jag menar är tecken på återkomsten vill jag först ge några anledningar till varför detta är viktigt.

* Hela Bibeln, inklusive läran om Jesu återkomst, är Guds Ord som är ”nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning” (2 Tim 3:16). Rätt eskatologisk förståelse ger god grund för sund gudsfruktan och rätt prioriteringar i livet.

* Även om det inte är en frälsningsfråga är det på intet sätt oviktigt. Vi ska alla stå till svars inför Herren och få lön baserat på hur vi levt våra liv i förhållande till Skriften. De som älskar hans återkomst ska exempelvis få en segerkrans (2 Tim 4:8).

* Skydd mot villoläror och förförelser. Bibeln varnar för att den sista tiden ska bli lurig och är man inte rotad i Skriften kan det lätt leda till avfall.

Den yttersta tiden syftar i Bibeln på två olika perioder beroende på kontext – dels på den långa tiden från Jesu första ankomst fram till återkomsten och dels på en mycket kortare tidsperiod (i huvudsak den sjuåriga vedermödan) innan samma återkomst. I den här texten kommer jag att fokusera på den senare perioden.

Tolkningsmodeller

Eskatologin brukar vanligtvis delas in i tre olika tolkningsfack och det är min avsikt att beskriva dessa lite mer ingående i en separat artikel vid ett senare tillfälle. Här följer dock en kort beskrivning av dessa tolkningsmodeller:

1. Premillennialism. Läran att gudsriket upprättas efter Jesus återkomst. Tiden före kommer att präglas av avfall och en sjuårig vedermöda. De eviga löftena till Israel ses som bokstavliga ännu gällande, vilket betyder att landförbundet och ett judiskt andligt uppvaknande väntar på sin uppfyllelse i framtiden. På samma sätt som profetiorna om hans första ankomst gick i bokstavlig uppfyllelse kommer profetiorna om hans återkomst gå i bokstavlig uppfyllelse. Var dessutom den dominerande synen i den tidiga församlingen fram till 300-talet f. Kr.

2. Amillennialism. Läran att gudsriket inte är ett fysiskt rike utan ett andligt rike, där Jesus nu sitter på ”Davids tron” i himlen och regerar. Löftena till Israel överförs här till den kristna församlingen genom att tolka texten allegoriskt/symboliskt, dvs inte bokstavligt. Detta kallas också för ”dubbel-hermeneutik” eftersom all ickeprofetisk text och alla profetior som redan gått i uppfyllelse tolkas bokstavligt medan alla profetior som inte gått i uppfyllelse tolkas symboliskt. Blev populär på 300-talet när Augustinus gjorde kristendomen till statsreligion.

3. Postmillennialism. Läran att gudsriket upprättas före Jesu återkomst. Tiden före kommer att präglas av stor väckelse och ett kristet erövrande av världen. Med andra ord kommer världen bli bättre och bättre och när Jesus sedan anländer kommer han till dukat bord. Även här krävs allegorisk tolkning av profetiska texter. Är den yngsta tolkningen i klassen då den utvecklades efter reformationen.

Om man tar Bibeln på allvar och läser den på ett naturligt och bokstavligt sätt (mer om det under Hermeneutik) landar man oundvikligen i den första tolkningen. Den kristna frågesidan Gotquestion.org fångar problematiken med de två andra tolkningarna på ett bra sätt:

”Those who hold to postmillennialism or amillennialism use a non-literal method of interpreting unfulfilled prophecy, often interpreting prophetic passages allegorically. The problem with this is that when the normal meaning of a passage is abandoned, its meaning can become entirely subjective. All objectivity concerning the meaning of words is lost. When words lose their meaning, communication ceases. However, this is not how God has intended for language and communication to be. God communicates to us through His written word, with objective meanings to words, so that ideas and thoughts can be communicated.”

Argument för Premillennialism och bibliska tidstecken

Det finns förvisso premillennialister som inte tror på ett tidigt så kallat ”uppryckande” (Mid-tribulational eller Post-tribulational) men majoriteten, mig inkluderad, är i alla fall av uppfattningen att uppryckandet sker före den kommande vedermödan (Pre-tribulational). Även denna lära, dvs det tidiga uppryckandet, kommer jag argumentera för i en annan text. I sammanhanget är det trots allt bra att nämna eftersom uppryckandet och Jesu tillkommelse i ”skyarna” (1 Tess 4:17), av pretrib-förespråkare, ses som ”teckenlöst” och kan inträffa när som helst medan Jesu fysiska återkomst till jorden har många angivna tidstecken i Bibeln.

Att uppryckandet inte har några tecken är enligt mig logiskt då det lägger grunden till vaksamhet och sund gudsfruktan. Om vedermödan och Antikrists framträdande först måste inträffa blir det saliga hoppet om hans plötsliga återkomst grumlat och delvis irrelevant för majoriteten av kristna som levt sedan det första århundradet.

Dr. Woods igen: ”But I believe that the Lord has set up the doctrine of the Rapture in such a way that every generation should have an any moment expectation of the return of Jesus Christ.”

Med detta menar jag inte att det är omöjligt att se tecken i tiden. Tvärtom. För att den sista tidens sjuåriga vedermöda ska kunna börja behöver manegen krattas och de rätta förutsättningarna infinna sig.

Tidstecken

Nedan följer en komprimerad och övergripande lista med sju tecken som indikerar att den kommande vedermödan är relativt nära förestående. Och om den kommande vedermödan är nära förestående är det ännu närmare till uppryckandet, i alla fall om det är den rätta bibliska förståelsen.

1. Israel

* Staten Israels återfödelse 1948. Israel har en central funktion i den sjuåriga vedermödan och utan judar i sitt hemland finns inte förutsättningar för en bokstavlig uppfyllelse av profetiorna. Enligt Daniel 9, som också beskriver de för sammanhanget viktiga årsveckorna, kommer Antikrist ingå ett fredsförbund med Israel och det blir starten för den sista årsveckan – den sjuåriga vedermödan. Det faktum att folket, trots en 2000-årig diaspora, överlevt som distinkt folkgrupp (med intakt språk, kultur och religion) är ett mirakel i sig.

Dr. John Walvoord, teologiprofessor men eskatologi som specialitet: ”Of the many peculiar phenomena which characterize the present generation, few events can claim equal significance as far as Biblical prophecy is concerned with that of the return of Israel to their land. It constitutes a preparation for the end of the age, the setting for the coming of the Lord for His church, and the fulfillment of Israel’s prophetic destiny.”

Eller som evangelisten William E. Blackstone sa redan 1908, 40 år innan Israels återfödelse: ”Israel är Guds solur. Om någon vill veta något om Guds kronologi, vår position i det eskatologiska skeendet, titta på Israel.”

* Kontroll av Jerusalem 1967. Matt 24:16 och Sak 14:2 är två exempel som förutsätter att judarna åter har kontroll över landet och Jerusalem.

* Önskan om ett nytt tempel. Dan 9:27, Matt 24:15, 2 Tess 2:4 och Upp 11:1-2 talar om ett kommande judiskt tempel där Antikrist ska avskaffa de återupptagna offren i templet i mitten av den sjuåriga vedermödan. För att detta ska kunna ske måste judarna ha kontroll över landet och staden, vilket finns redan nu, och en vilja att bygga upp ett nytt tempel. Och till saken hör att det finns detaljerade planer för både tempel och offer.

* Önskan om fred. Med tanke på att Israel är omringade av fientliga och närmast oräkneliga muslimländer är det ingen orimlig och långsökt tanke att Israel kommer ingå fredsförbund med den kommande fredsmäklaren Antikrist.

2. Globalism och internationell politik

* Världsregering. Jorden invånare kommer likt Nimrod att sträva efter global enhet i den sista tiden. Och det kommer att lyckas (Dan 7:23, Upp 13:7-8, Upp 13:16-18, Upp 17:15).

David Rockefeller, inflytelserik finansman och globalist som nyligen avled, svarade följande på kritiken om att han försökte detronisera USA som nation till förmån för en ny globalistisk världsordning med gemensam politik och ekonomi: ”Om det är ‘åtalet’ erkänner jag mig skyldig. Och det är jag stolt över.”

* Nationerna mot Israel. Sak 12:3, Joel 3:2 och Hes 38-39 beskriver hur alla jordens nationer kommer att gå emot Israel i slutet av vedermödans tid. Då kommer Jesus tillbaka och räddar sitt utvalda folk och dömer dess fiender. När man tittar på resolutioner i FN och andra internationella organisationer och samtidigt ser den allmänna aversionen gentemot Israel och det judiska folket är ovannämnda scenario ingen verklighetsfrämmande dystopi.

3. Ekonomi

* Global ekonomi. Upp 13:16-17 talar om att alla ska vara förslavade under Antikrists globala ekonomiska system.

George Soros, känd finansman och globalist: ”Dollar är under attack. I långa loppet kommer en internationell valuta vara till vår fördel.”

* Kontantfritt samhälle. Upp 13:17 talar om att ingen kommer att kunna köpa eller sälja utan Antikrists märke.

Kontanterna är idag marginaliserade eller nästan helt borta i många länder och digitaliseringen leder till ökad kontroll av och makt över konsumenterna/människorna.

* Ekonomisk kollaps. Upp 6 talar om när de första sex sigillen bryts och straffdomarna går ut över världen under vedermödans tid. Det tredje sigillet (Upp 6:5-6) pekar mot en ekonomisk kollaps till följd av det omfattande världskriget (andra sigillet).

Dr. Robert Dean: ”Then we come to the third seal judgment, Revelation 6:5 ”When He broke the third seal, I heard the third living creature saying, ‘Come.’ I looked, and behold, a black horse; and he who sat on it had a pair of scales in his hand.” The scales are going to indicate value. We use scales to weigh out certain things that we purchase… A denarius is the equivalent to a day’s wage. So if a day’s wage is what half a pound of flour is going to cost we get some idea of how difficult it is going to be to survive.”

Dr. Thomas Constable: ”The prices of both ”wheat” (good food) and ”barley” (cheap cattle food) will be very high. A quart of wheat will provide one day’s ration for a person, but it will cost a whole day’s wages.[443] In John’s day, a denarius would purchase eight to 16 times as much food as what he said it will purchase in the future.”

Men Dr. Woods menar att den ekonomiska kollapsen inte bara är orsakad av det kommande kriget utan också av den omfattande och aldrig tidigare skådade ”lånekulturen”.

4. Teknologi

* Mikrochipteknologi. Den bokstavliga uppfyllelsen av Upp 13:16-17 har genom hela historien varit svår att förstå men i vår tidsålder, med den avancerade teknologiska utvecklingen, är det inte längre obegripligt. Idag kan man operera in mikrochip för att både legitimera sig och handla. Och även om den här utvecklingen inte är ond i sig själv så kan den utnyttjas av onda krafter.

* Satellit-TV. Upp 11:8-10 talar om att hela jordens befolkning, under vedermödan, ska se de två dödade vittnenas kroppar i Jerusalem. För 100 år sedan var detta problematiska verser för texttrogna teologer men idag, med televisionens och datorns intåg är det fullt realistiskt.

5. Andlighet

* Förföljelse av kristna. Matt 24:9 och Luk 21:17 talar om att troende kommer att bli förfölja för Jesu namns skull. Enligt Voice of Martyrs Ministries har det varit fler kristna martyrer under det senaste århundradet än under de första 19 århundradena tillsammans.

* Synkretism och världsreligion. Upp 17:15 talar om en sköka som kommer få inflytande över hela världen. Skökan representerar vanligtvis falsk religion och det ligger i linje med Upp 13:8 där det framgår att hela jordens befolkning kommer att tillbe ”vilddjuret”/Antikrist. Och om Antikrist ska få världsherravälde krävs det att han enar världen, något som också inbegriper ett religiöst enande.

Ekumenik och religionsdialog är idag vanligt förekommande, inte minst inom kristendomen. Absolut sanning har i västerlandet bytts ut mot tolerans. Den inflytelserika Oprah Winfrey, som kan sägas företräda en New Age-inspirerad kristendom, illustrerar detta på ett bra sätt i följande kommentar.

”…ett av mänsklighetens största misstag är att tro att det bara finns en livsväg som är rätt. Det finns dock många vägar och stigar som kan kallas Gud.”

Mer om detta här: https://godanyheterna.com/2021/06/23/evangeliet-goda-nyheter-om-vad-del-4/

* Förlöjligande av talet om Jesu återkomst. 2 Pet 3:3-4 talar om att det i den sista tiden kommer att vara en nedsättande attityd, framför allt bland kristna, mot talet om Jesu återkomst.

Rick Warren, framstående kristen förkunnare: ”Profetior och detaljer om Jesu återkomst är oviktigt och tar bort fokus från vårt uppdrag.” (fritt översatt från hans bok Purpose Driven Life)

När apostlarna i Matt 24 frågade Jesus om tecknet för hans återkomst fick de dock ett detaljerat svar.

* Avfall inom kristenheten. 2 Tim 4:3-4 talar om att det ska komma en tid då människor inte längre står ut med att höra den sunda läran. Istället ska de dras till sådant som göder köttets begär.

Dr. Woods: ”Varför är det så mycket villoläror idag och så lite intresse för bibelstudier? För det är vad folk vill ha. Precis som på marknaden styrs församlingen idag av efterfrågan.”

I en tid där kyrkan blivit pragmatisk och främst fokuserar på församlingstillväxt för den egna verksamhetens skull är det lättare att vara ”vän med världen” och anpassa budskapet till sådant som är kulturellt relevant och inte anstötligt, exempelvis ”social rättvisa”. Och eftersom kulturen drivit allt längre bort från Gud och Bibeln har även den sökarvänliga kyrkan gjort detsamma.

6. Samhällstecken

* Upp 9:20-21 talar om att människorna i den sista tiden kommer vara omoraliska och präglas av avgudadyrkan, ockultism och droganvändning, mord, stöld och sexuell omoral. Vi lever nu i en tid som präglas av just detta (mer än i någon annan tid): materialism, kontakt med döda, alkohol, droger (även receptbelagda), progressiv skatt, extremt liberal sexual- och äktenskapssyn och kön som social konstruktion.

7. Ökad förståelse av Bibelns profetior

* Dan 12:4 talar om en ökad förståelse och kunskap av Bibelns profetior ju närmare återkomsten vi kommer. Med andra ord är det inte bara negativa tecken i den sista tiden.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns mycket som tyder på att Jesu återkomst, och i synnerhet uppryckandet, är nära förestående.