Inledning

Teologiska begrepp såsom frälsning, nåd och evangelisation är begripliga för majoriteten av kristna runt om i världen. Sedan finns det andra som är mindre kända och få känner till innebörden av. Ett sådant begrepp är dispensationalism. Och eftersom detta hjälpte mig att förstå Bibeln på ett mycket bättre sätt – dess övergripande struktur och plan från A till Ö – vill jag gärna vidareförmedla informationen till andra.

Till en början kan termen låta invecklad och akademisk men i själva verket bygger dispensationalismen på en väldigt enkel princip – att läsa hela Bibeln på ett naturligt, normalt och bokstavligt sätt. Nämnda tolkningsprincip, som också kallas för bokstavlig och historisk-grammatisk, är dock inte bokstavligt fyrkantig (som många kritiker vill påskina) utan tar också hänsyn till exempelvis symbolspråk och Bibelns olika genrer. Mer om detta här: https://godanyheterna.com/2021/06/28/bokstavlig-lasning-av-hela-bibeln/

Dispensationalismen, som teologiskt system, är förvisso relativt ny (1800-talet) men dess fundament, ovannämnda tolkningsprincip, var allenarådande bland Bibelns författare och den första församlingen. Under reformationen fick den en tydlig renässans och detta mynnade sedermera ut i dispensationalismen på 1800-talet.

Dr. Andy Woods: ”Reformatorerna hade en fantastisk tolkningsmetod – den som användes av Jesus, apostlarna och den tidiga församlingen. De applicerade den dock inte konsekvent på hela Bibeln. Och det fanns orsaker till detta. Men andra kristna tog över stafettpinnen och använde deras hermeneutiska metod på hela Bibeln. Dispensationalisterna är de som gjort detta och därigenom fullbordade man de goda verk som de protestantiska reformatorerna påbörjade.”

Här är tre utmärkande punkter, eller kännetecken, för dispensationalismen, där punkt två och tre är en naturlig följd av punkt ett:

1. En konsekvent bokstavlig och historisk-grammatisk tolkningsmetod. Vad menade författaren, indirekt Gud själv, när texten skrevs? Texttolkarens uppgift är att hitta den ursprungliga intentionen och meningen med bibeltexten. Hela Bibeln är skriven för oss men inte hela Bibeln är skriven till oss. Mer om detta i länken ovan.

2. En distinktion mellan Guds plan för Israel och Guds plan för församlingen. Den kristna församlingen som bildades på pingstdagen i Apostlagärningarna 2 är alltså inte det nya Israel, vilket betyder att alla ouppfyllda löften till Israel i GT fortfarande väntar på sin uppfyllelse. Det betyder också att vi inte står under någon del av Mose lag eftersom den gällde Israel före korset. Hela Skriften är dock nyttig till undervisning (2 Tim 3:16) så nämnda faktum betyder inte att kristna inte kan lära sig något från Israels lag.

3. Det övergripande syftet och målet med Guds plan för skapelsen är att allt är till för Guds ära. Även om frälsningen är av yttersta vikt för mänskligheten kan det inte sägas vara den överordnade drivkraften för Gud. Ett bra bevis för detta är att de fallna änglarna, till skillnad från människorna, inte är inbegripna i Guds frälsningsplan.

Definition

Dispensation betyder administration, eller huslag ordagrant, och syftar till Guds olika förhållningsregler för mänskligheten inom en viss tidsperiod i historien. Adam och Eva, Noa och Israel fick exempelvis inte samma direktiv från Gud då de levde under olika administrationer. Varken vi eller Israel ska bygga en stor ark likt Noa. Inte heller ska vi stena äktenskapsbrytare till döds likt de som levde under Mose lag. Och till skillnad från Adam och Eva får vi äta från alla fruktträd.

Dr. Dennis Roksers definition: ”Administration, regler/instruktioner för människan inom en viss period av tid.”

Dr. Robert Deans definition: ”1) Gudomlig hushållning och administration av värdsliga ting. 2) Ettsystem av regler, principer och löften utställda och administrerade av Gud. 3) En period i historien under vilken en särskild gudomlig uppenbarelse har dominerat världsliga ting.”

Här följer några konkreta exempel på hur Guds administration och regler har ändrats från lagens dispensation till nådens dispensation:

• Sexuell synd (dödstraff – tillrättavisning)

• Falsk profet (dödsstraff – avståndstagande)

• Mat (förbud mot viss mat – ät all mat)

• Evangelisation (bara till Israel – till hela världen)

• Evangeliet (Rikets evangelium – Nådens evangelium).

När man inte lägger märke till dessa skillnader kan det få förödande konsekvenser. Jehovas vittnen predikar till exempel evangeliet om riket och går, enligt Lukas 10:1, två och två. Evangeliet om riket och nådens evangelium skiljer sig både vad gäller mottagare, metod och innehåll men mer om det i en separat text.

Dispensationalismen är alltså ett teologiskt system som primärt lägger märke till skillnader och förändringar i Guds uppenbarelse, Bibeln, utifrån ovannämnda tolkningsprincip. Men det finns också en övergripande struktur och återkommande bud som gäller alla människor i alla tider, till exempel att Gud är nådig trots människornas ständiga misslyckanden och att frälsningen alltid varit ”av nåd genom tro” även om innehållet i den tron varierat till följd av progressiv uppenbarelse (i GT predikades det av naturliga skäl inte explicit om Jesu ställföreträdande död och uppståndelse).

Kännetecknande för en dispensation

• Auktoritet – Förvaltare. En part som bestämmer reglerna (Gud) och en annan part (Adam, Noa, hedningarna, judarna, församlingen, Kristus) som är förvaltare och ansvarig att följa dessa regler.

• Ny uppenbarelse/nåd → Ansvar/test → Misslyckande → Dom → Ny uppenbarelse/nåd. Den här cykeln är återkommande genom hela historien.

• Vissa regler, principer och ansvarsområden återkommer i dispensationerna (Gud är alltid helig, frälsningen alltid av nåd genom tro, bön, Gud vill alltid ha relation med människorna, gudagivna samhällsinstitutioner etc) medan andra är temporära (Mose lag exempelvis).

Historiens olika dispensationer

Det som återkommer och är utmärkande i nedanstående dispensationer är alltså att Gud ger människan instruktioner och direktiv som alltid slutar med misslyckande och synd. Även i det kommande Tusenårsriket kommer mänskligheten – trots perfekt ”politiskt” styre av Jesus – till slut att göra uppror. Vilka lärdomar kan dras av detta? Att Gud är allsmäktig och att människan utan Gud är felande och totalt beroende av Guds nåd. Vad leder det till? Att Gud får all ära och att glädjen och tacksamheten flödar.

Antalet dispensationer kan, lite beroende på definitioner, variera en aning bland dispensationalister men sju är den vanliga uppfattningen.

1. Oskuld (1 Mos 1:28- 1 Mos 3:7) – Från skapelsen till syndafallet

Ny uppenbarelse och instruktion: Adam och Eva ska vara fruktsamma, föröka sig, sprida ut sig över jorden, lägga jorden under sig, råda över skapelsen, odla och bevara lustgården och inte äta av kunskapens träd. Kvinnan ska vara mannens hjälpare. De ska äta örter och frukt.

Test: Ormens lockelse.

Synd: De åt av kunskapens träd.

Straff: Andlig och fördröjd fysisk död, utkastade ur lustgården, föda med smärta, jobba hårt, maktkamp mellan man och kvinna.

Nåd: Löfte om en kommande frälsare. Kvinnans säd ska krossa huvudet på ormens säd.

Folk: Hedningar.

Huvudperson: Adam.

Direktiv, löften och principer applicerbara idag:

• Skapade till Guds avbild.
• Adam trodde på Guds löfte vilket indikeras av att han gav kvinnan namnet Eva.
• Vara fruktsamma och försöka sig.
• Sprida ut sig över jorden.
• Kvinnan mannens hjälpare.

2. Samvete (1 Mos 3:8- 1 Mos 8:22) – Från syndafallet till syndafloden

Ny uppenbarelse och instruktion: Att följa sitt samvete och göra det som är rätt enligt de direktiv som Adam delvis redan fått (minus lustgården). Men att göra det med syndens konsekvenser som ny skillnad. Människan faller i synd och inser att hon är naken och skäms för Herren, vilket indikerar att de genom samvetet visste att det hade syndat. Människan får kunskap om gott och ont men väljer ändå det onda.

Test: Lyda Gud genom samvetet. Ska människorna klara av att leva i enlighet med samvetet och regera sin syndanatur? Det är en form av självstyre.

Synd: Jorden var korrupt och full av ondska. Människans döttrar väljer också att ingå sexuella relationer med fallna änglar.

Straff: Världsvid flod.

Nåd: Aldrig mer översvämma jorden och tecknet på detta är regnbågen. Om det bara var en lokal översvämning ljög Gud eftersom det har varit många tsunamis och översvämningar sedan dess.

Folk: Hedningar.

Huvudperson: Adam

Direktiv, löften och principer applicerbara idag:

• Att lyda Gud är viktigt.

• Arbete är en börda.

• Kvinnan föder med smärta.

• Maktkamp i äktenskapet.

• Samvetet ger signaler om rätt och fel.

• Gud lovar att sända en återlösare som ska besegra Satan och möjliggöra frälsning för människorna.

• Utan blodutgjutelse ges ingen förlåtelse för synd. Det ställföreträdande blodsoffret som Gud introducerar (1 Mos 3:21) ligger i linje med Jesu slutgiltiga och ställföreträdande försoningsdöd (Heb 9:22).

3. Mänskligt styre (1 Mos 8:23- 1 Mos 11:32) – Från syndafloden till folkförskingringen efter Babels torn

Anledningen till att detta inrättas är att samvetet inte är tillräckligt för att begränsa ondskan. Nu kommer dödsstraffet in i bilden för att skydda människolivet som är skapat till Guds avbild.

Ny uppenbarelse och instruktion: Fruktsamma, föröka sig och uppfylla jorden (”Lägg den under er och råd över alla djur” är dock borttaget). Från och med nu blir alla jordens djur rädda för människorna och människorna får börja äta djurens kött (dock inte blodkött, dvs kött som har liv i sig). Dödsstraffet inrättas också för dem som mördar en annan människa.

Förbund: Gud lovar att aldrig låta floden fördärva hela jorden igen. Ovillkorat och ännu gällande förbund.

Test: Att regera rättfärdigt, att föröka sig och uppfylla jorden. Gud är inte längre närvarande på jorden utan han delegerar styret till människan.

Synd: Man spred inte ut sig över hela jorden utan slog sig ner i Sinars land och byggde Babels torn.

Straff: Herren förbistrade språket så att de inte förstod varandra och kunde fortsätta på det globalistiska projektet.

Nåd: Bevarar och utväljer Abraham. Nationer, som är en frukt av språkförbistringen och utspridningen, blir en välsignelse för mänskligheten då det begränsar ondskans utbredande.

Folk: Hedningarna.

Huvudpersoner: Noa.

Direktiv, löften och principer applicerbara idag:

• Gud kommer aldrig mer dränka jorden med vatten.
• Dödsstraffet för mord introduceras och är ett sätt att begränsa ondskans utbredande. Det är alltså en evig princip som även gäller idag.
• Nationer är också en samhällsinstitution som instiftas med samma syfte.
• Be för överheten.

4. Löfte (1 Mos 12:1- 2 Mos 18:27) – Från Abrahams kallelse till slaveriet i Egypten

Ny uppenbarelse och instruktion: Abram blir tillsagd att lämna sitt land och gå till Kanaans land.

Förbund: Herren lovar att göra Abrahams efterkommande till ett stort folk och att genom detta folk ska alla folk bli välsignade. Ovillkorat och ännu gällande förbund.

Test: Tro på löftet, vara lydiga och hålla sig separerade från andra folk för att skydda Abrahams släktled (i vilket Kristus skulle komma).

Synd:

• Israels synd: Beblandade sig med kananéerna.
• Abrams synd: Han flydde till Egypten när det blev hungersnöd trots att Herren lovat honom Kanaans land och han ljög om sin hustru för att rädda sitt eget skinn.
• Isaks synd: Han ljög om sin hustru (1 Mos 26).
• Jakobs synd: Han och hans mor lurade Isak och stal Esaus välsignelse trots att han redan var välsignad.
• Jakobs söners synd: De blir avundsjuka på Josef eftersom Jakob älskar honom mer. De planerade att mörda honom men sålde honom istället som slav till Egypten. De ljög också för Jakob om var Josef var.
• Jakobs söner drar inte tillbaka till löfteslandet efter att de kommit till Josef i Egypten.

Straff: Slavar i Egypten. En ny kung äntrar tronen och denne känner inte Josef. (2 Mos 1:8-14).

Nåd:

• Gud bevarar folket både etniskt och andligt i Egypten och de får skörda framgång i fångenskapen.
• Uttåget ur Egypten.

Folk: Israel.

Huvudperson: Abraham.

Direktiv och principer applicerbara idag:

• Gud håller alltid sina löften.
• Abrahamsförbundet – med löften om ”land, regent och välsignelse” till Israel – är ett evigt och ännu gällande förbund som väntar på sin uppfyllelse.

5. Lagen (2 Mos 20:1- Gal 3:13, Gal 3:24, Rom 10:4) Från Sinai berg till Golgata kors

Ny uppenbarelse och instruktion: Mose får Lagen med dess 613 bud på berget Sinai och det är den som folket ska leva efter. Tecknet på detta förbund mellan Gud och Israel är sabbaten.

Test: Att hålla hela lagen och acceptera Messias som profeten och den kommande återlösaren.

Synd: Folket bryter återkommande det villkorade förbundet med Herren genom avgudadyrkan (man tog efter folken runt omkring), otro, gnäll, otukt och dödandet av Jesus.

Straff: 1) Assyriska fångenskapen (722 f Kr), 2) Babyloniska fångenskapen (605 f Kr), 3) Den temporära förkastelsen av Israel efter deras förkastande av Jesus, 4) 400-årig tystnad efter profeten Malaki, 5) Korsfästelsen av judarnas Konung.

Nåd: 1) Djuroffer som temporär soning för synder i relationell mening, dvs så som syndabekännelse i NT. Dels försoningsdagen för hela nationen och dels offer för individuell synd. 2) Messias kommer trots deras synd. 3) Folket och landet kommer att upprättas.

Folk: Israel.

Huvudperson: Mose.

Direktiv, löften och principer applicerbara idag:

• Lagen gällde för Israel men den kan delvis, exempelvis nio av tio budord eftersom de upprepas i NT, användas i evangelisationssyfte för att visa på människans synd.
• Gud straffar och tuktar olydiga människor, både troende och icketroende, genom historien.
• Gud har inte övergivit sitt folk trots deras många synder.

Syftet med lagen: 1) Att Israel skulle vara en helig, mäktig och unik nation i världen. Lagen kunde helga nationen. 2) Att visa Israel och alla människor deras synd och skuld. 3) Att ingen människa kan bli rättfärdiggjord genom lagen. 4) Att fungera som ”uppfostrare”/vägvisare till Kristus. Lagen kan och bör användas även idag men då bara för att visa på människors synd vid evangelisation.

6. Nåden/Församlingen (Apg 2:1- Upp 3:21) – Från pingstdagen till uppryckandet

Guds nåd har alltid varit närvarande genom hela historien och utan den hade ingen människa fått leva eller bli frälst. Med andra ord är inte nåden något nytt men i vår tid men den gestaltar sig på ett särskilt sätt efter Jesu frälsningsverk på korset och församlingens födelse på pingstdagen.

Ny uppenbarelse och instruktion: Betoning av kärleksbudet, Anden bor permanent i alla troende, nytt böneprivilegium, möjlighet att ha relation med Kristus och att vandra i Anden, andlig enhet/ett i Kristus, Andens gåvor, missionsbefallningen.

Test: Tro på nådens evangelium, vara lydig/vandra i Anden, sprida evangelium till hela världen.

Synd: Merparten tror inte på evangelium och laglösheten kommer att tillta även bland kristna.

Straff: Helvetet för icke troende och tuktan och ”löneavdrag” för kristna.

Nåd: Uppryckandet. Kristna kommer genom uppryckandet att bli skonade från Guds straffdom över världen under vedermödan. Ickekristna kommer fortsatt att kunna omvända sig och tro under vedermödan.

Folk: Församlingen Kristi kropp.

Huvudpersoner: Jesus och Paulus.

Direktiv, löften och principer applicerbara idag:

• Vi har större privilegier än människorna som levde innan Kristus eftersom vi har fått Anden som permanent inneboende hjälpare.
• Men precis som i övriga dispensationer kommer det sluta med avfall och straffdom.

7. Tusenårsriket (Upp 20:1-15) – Från Jesu återkomst till den nya jorden

Ny uppenbarelse och instruktion: Jesus regerar jorden från Jerusalem och människorna ska underordna sig hans styre. Alla är till en början troende men vid rikets slut blir det återigen ett uppror och avfall, precis som i tidigare dispensationer.

Test: Lydnad.

Synd: Folken gör uppror tillsammans med djävulen.

Straff: Kastas i eldsjön.

Nåd: De dödas uppståndelse och en evighet med Gud på den nya jorden.

Folk: Initialttroende från alla nationer.

Huvudperson: Jesus.

Direktiv, löften och principer applicerbara idag:

• Inte ens perfekta samhälleliga förutsättningar, dvs när Jesus själv regerar mänskligheten, leder till en gudfruktig och god värld. Detta lär oss att människan är hopplöst förlorad och hjälplös utan Guds nåd och den kommande uppståndelsekroppen.
• Gud kommer att döma alla icketroende till en evighet i helvetet.

Dispensationalismen är som sagt inget komplicerat och människokonstruerat teologiskt system utan frukten av en naturlig och normal läsning och tolkning av hela Bibeln. Poängen och fördelarna med dispensationalism kan beskrivas på följandesätt: 1) Framhåller skillnader och distinktioner i Bibeln (Israel vs. Församlingen, Uppryckandet vs. Jesu återkomst, Lagen vs. Nåden, Evangeliet om riket vs. Nådens evangelium). 2) Framhåller och betonar det faktum att Bibeln består av progressiv uppenbarelse, dvs Paulus visste mer om Guds rådslut än exempelvis Noa.

Sammanfattning

Att se den stora bilden och strukturen i Guds plan för historien är verkligen berikande och det blir dessutom lättare att förstå enskilda bibelböcker och verser. Kategoriseringar och distinktioner hjälper till att förklara många till synes svårbegripliga passager och skenbara motsägelser. Om Bibeln är 100% Guds Ord kan vi veta att den är alltigenom sann och inte har en enda motsägelse.

Martin Luther var på intet sätt felfri men hans övertygelse om Bibelns auktoritet och ofelbarhet banande vägen för kyrkohistoriens största reformation. Han ville tillbaka till Skriften och Skriften allena.

Och även om inte Luthers reformation blev komplett och fullbordad kom hans bibelsyn och tolkningsprinciper, dvs den bokstavliga bibeltolkningen som präglade församlingen under de första århundradena, att spela stor roll för kommande generationer. Luthers ambition och övertygelse – Sola Scriptura – kan ses som en frukt av Bibelns tre sista verser.

Upp 22:18-20 ”För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord, ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok. Och om någon tar bort något från orden i denna profetias bok, ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. Han som betygar detta säger: ‘Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom Herre Jesus!”

Dr. Charlie Bing: ”Varningarna gäller inte de som kommer fram till olika tolkningar av svåra bibelpassager. Det är mer en kraftfull varning att inte manipulera eller på annat sätt förvanska Guds uppenbarelse uppsåtligen. Med andra ord är det viktigt att studera Guds Ord med gott uppsåt och underordnat hjärta.”

Dr. John MacArthur: ”Skriften är ett slutet system av sanning; komplett, tillräckligt och förbjudet att addera till (Jud 3, Upp 22:18-20)….På samma sätt som GT:s fullbordan följdes av tystnad (400 år) har NT:s fullbordan följts av fullständig frånvaro av gudomlig uppenbarelse. Sedan Uppenbarelsebokens slut har varken någon skriftlig eller muntlig profetia varit allmänt accepterad av den kristna församlingen som gudomlig sanning från Gud… Skriften är tillräcklig för alla kristna (2 Tim 3:16-17).”

På den bifogade bilden följer ett axplock av historiska rörelser, någorlunda kronologiskt, som i större eller mindre utsträckning har/har haft Bibeln som urkund men som samtidigt lagt till eller dragit ifrån innehåll.

Ibland blir man extra fascinerad av Bibeln. Nu syftar jag inte på det faktum att det är den mest publicerade, citerade, översatta och inflytelserika boken i historien och att dess trovärdighet bekräftas av traditionella historicitetsstest av antik litteratur. Nej, det jag tänker på är den stora mängd profetior som gått i bokstavlig uppfyllelse och i det här fallet den profetiskt detaljerade kopplingen mellan påskens ursprung, dvs Israels befrielse och uttåg ur Egypten, och Jesu korsdöd.

Alltsedan Gud räddade Israel från det egyptiska slaveriet (ca 1446 f. Kr.) har folket, på Guds begäran, årligen firat minnet av detta under en veckolång påskhögtid. Räddningen föregicks av att Gud, till följd av Faraos vägran att släppa folket, sände tio plågor över Egypten och det var först efter den tionde plågan, där Gud dödade alla förstfödda egyptiska pojkar som inte befann sig i blodsbeskyddade hus, som Farao gick med på att låta Israels folk gå fria. Israel lyssnade istället på Guds uppmaning och lät slakta ett felfritt lamm, vars blod applicerades på dörrposterna för att därigenom rädda gossebarnen. En central del av ovannämnda högtid var (och är) att på fredagen, den 14:e dagen i hebreiska månaden Nisan, offra ett felfritt lamm av manligt kön till åminnelse av befrielsen.

Det som gör det hela så fascinerande och intressant är att Jesu död inträffade på exakt samma dag och exakt samma timme (nionde timmen) som påskalammet offrades i templet. I sammanhanget bör också nämnas att de som korsfäste Jesus var hans fiender och därför inte hade någon medveten avsikt att förverkliga profetior. Med andra ord är inte ”självuppfyllande profetia” ett berättigat motargument. Här följer en jämförelse mellan de båda händelserna:

1. Påskalammet var syndfritt – Jesus var och är syndfri.

2. Påskalammet var av manligt kön – Jesus var och är man.

3. Påskalammet dödades och dog i de hebreiska gossebarnens ställe – Jesus dödades och dog i människornas ställe.

4. Påskalammets blod applicerades på dörrposter av trä – Jesu blod utgjöts på ett träkors.

5. Israeliterna enda räddning var inne i det av offerblod skyddade huset – Människornas enda räddning är genom tron på Jesus Kristus och hans offerblod.

6. Dom och död blev lagd på påskalammet i gossebarnens ställe – På samma sätt blev hela mänsklighetens dom lagd på Jesus när han dog i vårt ställe.

7. Israeliterna blev tillsagda att inte bryta något ben på påskalammet – Jesu döda kropp var och förblev utan benbrott trots att det alltid var standard vid korsfästelse.

8. Påskalammet offrades vid nionde timmen på 14:e dagen i månaden Nisan – Jesus offrades vid exakt samma tid.

Israels fysiska frälsning genom påskalammets blod är alltså en profetisk bild på den eviga frälsningen genom Guds Lamms blod.

Joh 1:29 ”Se Guds Lamm som tar bort världens synd!”

Upp 5:12 ”Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången!”

När kung Ludvig XIV på 1700-talet frågade den framstående matematikern och filosofen Blaise Pascal om bevis för det övernaturliga svarade den till kristendomen nyomvände Pascal: ”Why, the Jews, your Majesty, the Jews.”

Bakgrunden till svaret var att Pascal, som av många anses vara sannolikhetslärans fader, hade studerat Bibelns profetior och kombinerat detta med sina matematiska sannolikhetsteorier. Han kom då fram till att sannolikheten för att profetiorna om judarna skulle gå i bokstavlig uppfyllelse, utan gudomlig inblandning, var obefintlig. Här är de profetior som Pascal främst syftade på:

1. Mose förutsåg att folket ska avfalla från Herren kort efter hans död. Uppfyllelse: Israel föll och började tjäna andra gudar strax efter Mose död och intåget till det utlovade landet.

2. Mose förutsåg att Jerusalem skulle falla och bli förstört och att folket skulle bli utspritt över hela jorden. Uppfyllelse: År 70 e. Kr. förstördes Jerusalem av romarna och folket spreds ut över hela världen.

3. Mose förutsåg att folket skulle lida under stort förtryck (antisemitism) var de än kom i världen. Uppfyllelse: Mellan år 70 e. Kr. och 1948 var judarna förskingrade till jordens alla hörn och det finns inget annat folk som lidit så mycket genom historien (inkvisitionen, pogromer, nazismen etc).

4. Mose förutsåg att folket, i motsats till andra historiska folkgrupper i exil, inte skulle assimileras i de främmande kulturerna utan i stor utsträckning behålla sin identitet (etnicitet, kultur och religion). Uppfyllelse: Judarna har på ett mirakulöst sätt lyckats behålla sin särprägel och identitet trots att man levt under mer eller mindre ständigt förtryck och förföljelse.

5. Mose förutsåg att Gud, strax före Jesu återkomst, skulle återsamla folket till landet som Gud med ed hade lovat Abraham till evig tid. Uppfyllelse: Folket började återvände till landet i mitten av 1800-talet till följd av utbredd förföljelse och detta mynnade ut i bildandet av det moderna Israel 1948.

Till saken hör att Pascal, av naturliga skäl, inte hade sett den sista punkten gå i uppfyllelse men hans övertygelse var ändå orubblig.

Varför är detta viktigt?

Först och främst är det en påminnelse om att Bibeln är Guds ofelbara ord. Det är den enda religionen som sätter sin trovärdighet på spel genom detaljerade profetior. Bibeln ger också svar på tillvarons stora frågor; universums ursprung, människans ursprung, ondskans ursprung, dödens ursprung, livets mening, människans grundläggande problem och människans lösning och framtid.

Vidare finns det en universell princip som är kopplad till det judiska folket och som gäller alla människor i alla tider (efter 1 Mos 12). Principen grundar sig i Abrahamsförbundet i 1 Mos 12 där Gud säger: ”Jag ska välsigna dem som välsignar dig och jag ska förbanna dem som förbannar dig. I dig ska alla släkter på jorden bli välsignade.”

Fem punkter som bekräftar Bibelns tillförlitlighet:

1. Övernaturlig enhet. Bibeln består av 66 böcker, skriven av 40 olika författare från alla samhällsklasser, på tre olika språk, under en tidsperiod på ca 1600 år och på tre olika kontinenter. Den präglas av harmoni och kontinuitet och är utan motsägelser.

2. Uppfyllda profetior. Det finns ingen annan religion som har en helig Skrift med profetior. Bibeln är full med profetior som gått i uppfyllelse och ingen har varit fel. Vid Jesu första ankomst uppfylldes över 100 profetior.

3. Exklusivitet. Säger sig vara Guds Ord över 4000 ggr. Över 1000 manuskript och kopior. Den enda boken och religionen som presenterar frälsning genom tro (på Jesu försoningsverk), inte genom gärningar.

4. Arkeologi. Arkeologiska fynd och utgrävningar bekräftar Bibelns historicitet.

5. Jesu vittnesbörd. Jesus bekräftar GT och säger att det är sanning in i minsta detalj. Han refererar bland annat till Adam och Eva, Abraham och Mose som historiska personer.