En vanlig uppfattning i dagens samhälle är att tron bara tillhör den religiösa sfären och att vetenskapen och människans förnuft är tillräckliga verktyg för att förstå och tolka tillvaron. Vetenskapen och det inomvärldsliga betraktas som fakta och verklighet medan religion och det utomvärldsliga ofta ses som vidskepelse och verklighetsflykt.
Det finns två huvudproblem med ovanstående uppfattning. Dels är det en missvisande och falsk dikotomi mellan tro och vetande och dels saknar den inomvärldsliga föreställningen objektiv grund när det gäller frågor om kunskap, moral och mening.
Alla människor har, medvetet eller omedvetet, någon form av världsbild. En världsbild kan beskrivas som en övergripande uppfattning om världen och tillvaron och kan utkristalliseras genom att svara på ett antal grundläggande frågor:
1. Vad är den yttersta verkligheten och var kommer vi ifrån (metafysik)?
2. Hur kan vi veta om något är sant (epistemologi)?
3. Vad är rätt och fel, gott och ont (etik och moral)?
4. Vad är syftet och meningen med livet?
Dessa frågor ligger till grund för alla typer av val och beslut i människors liv, både politiska och individuella.
1. Att den yttersta verkligheten består av energi och materia och att människan är en produkt av slumpmässig evolution.
2. Att all kunskap börjar med människans tankeverksamhet och erfarenhetsuppfattning och nås genom (av Gud) oberoende användning av sinnen, logik och förnuft – även kallat empirism och rationalism.
3. Att etik och moral bestäms av den rådande majoritetsuppfattning.
4. Att det inte finns något högre mål och syfte med livet och att varken tro eller gärningar i slutändan har någon egentlig betydelse.
Kristna svarar vanligtvis följande:
1. Att den yttersta verkligheten är en evig, allsmäktig, allvetande och allestädes närvarande Gud som har skapat människan med ett unikt värde.
2. Att all kunskap utgår från Gud och Hans uppenbarelse – den allmänna och särskilda – och nås genom beroende användning av sinnen, logik och förnuft (oberoende rationalism eller empirism var exempelvis inte tillräckligt för att Adam och Eva skulle förstå att frukten från kunskapens träd var förbjuden).
3. Att etik och moral är objektiv och främst uppenbarad i Bibeln.
4. Att ära Gud i livets alla skeenden genom att leva i enlighet med Hans uppenbarade vilja i Bibeln och därefter leva i evig gemenskap med Honom i det kommande himmelriket.
Med andra ord har båda tro, ateisten tror på naturalism och människans förmågor medan den kristne utgår från tron på Gud och Hans uppenbarelse.
Det andra problemet med ateism och naturalism är som sagt att det inte finns någon objektiv grund för kunskap, moral och mening. Om den yttersta verkligheten bara är energi och materia och människan bara är ett resultat av denna materiella utveckling genom slumpmässiga mutationer krävs det stor tro för lita på sina sinnen (som är grunden för empirism och rationalism).
Än mindre trovärdigt blir talet om moral och mening. Evolutionen är blind och handlar om en ”egoistisk” kamp för fortlevnad och tar inte hänsyn till lidande. Att exempelvis döda handikappade och ”sämre anpassade” är i ett evolutionistiskt perspektiv naturligt, då dessa är en samhällsbelastning som hindrar ”utvecklingen”/evolutionen. Även fri vilja och personligt ansvar blir här krystade efterhandskonstruktioner utan grund.
Eller som historieprofessor Richard Weikart skriver i boken ”The Death of Humanity”:
”Om människor och dess handlande bara är ett resultat av evolutionen och fysikens lagar, en oändlig kedja av orsak och verkan-samband, finns det inget ansvar utan människor är bara ‘offer’ för sakernas tillstånd. Och då finns det varken utrymme för moral, mening eller kärlek.”
Nedan följer en artikel från föreningen Genesis senaste tidningsutgåva, som handlar om hur man som kristen elev/student bör använda kritiskt tänkande i mötet med den svenska skolans läroböcker. Exemplet som används är biologiämnet och dess framställning av evolutionsteorin. Mycket av det som presenteras som vetenskaplig fakta är i själva verket antaganden utifrån en naturalistisk världsbild. Texten är lika relevant för föräldrar och kristna i allmänhet då evolutionsteorin ifrågasätter Bibelns trovärdighet och fundament (skapelseberättelsen).
”Om att läsa kritisktI skolans läroplaner står det att det är skolans uppdrag att du som elev ska träna dig i att tänka kritiskt, att granska information och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ1. Det innebär att du ska kunna analysera en text kritiskt för att kunna avgöra vad i den som är trovärdigt och vad du bör ”ta med en nypa salt”, det vill säga inte ta för givet. Det gäller förstås även när din lärare eller någon på TV eller Youtube påstår någonting. Det är lätt att gå på fake news om man inte kollar upp saker och ting.
Naturligtvis behöver du inte alltid vara kritisk när du läser en text i en lärobok. I din bok i matte, engelsk grammatik eller kemi finns det knappast någonting att ifrågasätta. Men när det handlar om SO-ämnen är det annorlunda. De som skriver läroböckerna i samhällskunskap, religionskunskap och speciellt historia återger vad majoriteten av forskare i de olika ämnena anser vara sant. Men eftersom forskares åsikter hela tiden förändras så kommer innehållet i läroböckerna att ändras lite grand med varje ny läroboksversion. Dessutom är det så att olika läroboksförfattare tycker lite olika, och därför skiljer sig läroböckerna åt beroende på vem som skrivit dem.
Och en sak till: eftersom man vet om att barn och ungdomar är lätta att påverka så är det också viktigt för många politiker vad som står i skolböckerna. Står det någonting som inte är ”politiskt korrekt” i en lärobok så kan den få kritik och dåliga recensioner och då är det inte så många skolor som väljer att köpa in den. Det gör att läroboksförlagen ser till att det står ”rätt saker” i böckerna så att de kan sälja många exemplar och tjäna så mycket pengar som möjligt på dem. Där kan alltså ibland stå de ”rätta” förklaringarna men inte alltid de bästa.
Hur är det då med ett ämne som biologi? Ja, det mesta i biologiböckerna handlar om hur levande varelser är uppbyggda, fungerar och samverkar med varandra, och hur de förändras och anpassar sig över tid – det som brukar kallas ”mikroevolution”. Sådant bygger på forskning som liknar den i kemi, där man observerar och gör experiment och drar slutsatser. Men där finns också ett område som liknar historieämnet, nämligen det om livets historia på jorden, hur en bakterieliknande varelse som levde för tusentals miljoner år sedan ska ha omvandlats till människor och alla andra varelser som finns på jorden idag – ”makroevolution”. Det är den del av evolutionsteorin som man inte kan observera eller göra experiment på, utan som man bara kan formulera olika tänkbara förklaringar till (så kallade hypoteser). Det som står i böckerna om mikroevolution behöver du därför inte vara särskilt kritisk till, men när det gäller den historiska makroevolutionen bör du vara uppmärksam precis som i det vanliga historieämnet.
Här kommer några tips på hur du kan tänka när du lyssnar på din lärare eller läser en text om livets historia på jorden. Börja med att ställa dig följande frågor:
1. Vad i texten bygger på experiment eller observationer? Stryk under.
2. Vad i texten är av historisk karaktär? Stryk under.
3. Vad i berättelsen är antaganden, sådant som läroboksförfattaren eller forskarna gissar eller tror? Stryk under.
4. Finns det andra sätt att förklara experimentresultaten och observationerna på?
5. Finns det resultat och observationer som inte omnämns som kan spela roll?
6. Kan lärarens, författarens eller forskarnas religiösa eller filosofiska övertygelse/tro påverka hur de väljer att tolka evidensen (”bevismaterialet”, faktan)?
7. Som kristen kan du också ställa dig frågan: Står det någonting i Bibeln om det här?
Låt oss ta ett konkret exempel: Det står i läroboken att fossilen utgör evidens (”bevis”) för evolutionen eftersom man kan följa utvecklingen från små primitiva organismer längst ner till allt större och mer komplexa organismer uppåt genom berglagren. Vi tillämpar våra kontrollfrågor:
1. Vad är experiment eller observationer?
Svar: Man hittar fossil av många olika slags organismer i berglagren. Alla olika sorter finns inte överallt, och man hittar till exempel inga dinosaurier längst ner och inga trilobiter (en slags utdöda kräftdjur) högst upp. Det finns vissa mönster i hur fossilen påträffas, exempelvis att de längst ner är bottenlevande havsdjur och att däggdjur, fåglar och människor hittas ganska högt upp i lagren. De olika livsformerna är väl avgränsade i förhållande till varandra (en fossil mus är alltid en mus och en fossil fladdermus alltid en fladdermus och man har aldrig hittat något mittemellan).
2. Vad i berättelsen har med historia att göra?
Svar: Att författarna utgår från att berglagren med fossil har bildats under hundratals och ibland tusentals miljoner år.
3. Vad i berättelsen är antaganden?
Svar: Att alla djur och växter har utvecklats gradvis trots att deras fossil alltid dyker upp plötsligt, utan några föregångare (mellanformer) i berglagren. Att det är biologiskt möjligt för de olika livsformerna att förändras steg för steg till nya sorters organismer, det vill säga idén att variationen inte har några gränser – en bakterie kan utvecklas till en människa, bara det finns tillräckligt mycket tid.
4. Finns det andra sätt att förklara fossilen på?
Svar: Att det saknas tydliga mellanformer av organismerna i fossilen kan också bero på att sådana aldrig funnits. De flesta fossil kan ha bildats på kort tid i samband med en jättestor naturkatastrof i stället för under hundratals miljoner år av normala, stillsamma förhållanden. Fossilens fördelning i berglagren inte behöver bero på när de levde utan till exempel var de levde och i vilket skede av en översvämningskatastrof som de begravdes.
5. Finns det resultat och observationer som inte omnämns som kan spela roll?
Svar: Många observationer inom geologin pekar på snabb berg- och fossilbildning. I naturen bildas fossil ytterst sällan och då i samband med små eller stora naturkatastrofer, praktiskt taget aldrig under normala omständigheter på land, i hav och sjöar. Experiment och observationer inom biologin visar att det i praktiken alltid finns gränser för hur mycket en organism kan förändras.
6. Kan tro eller filosofi spela roll?
Svar: Forskare och andra som anser sig ”veta” att världen är urgammal och att ”evolutionen är ett faktum” – det vill säga människor som valt att utgå från en naturalistisk2 syn på världen – ifrågasätter aldrig att fossilen avspeglar livets urgamla historia på jorden. Men att inte ifrågasätta någonting är detsamma som att vara okritisk. Det bör man som sagt inte vara när det gäller historiska vetenskaper som biologins makroevolution eller historisk geologi.
7. Står det någonting i Bibeln om det här?
Svar: I Bibelns första kapitel står det att Gud skapade de olika varelserna ”efter sina slag” utan några mellanformer. Bibeln dokumenterar också på ett väldigt detaljerat sätt en global översvämning, syndafloden, på Noas tid som kan förklara fossilbildning av en global omfattning.3
Det här var som sagt bara ett exempel. Naturligtvis är det inte så lätt för dig som elev – i synnerhet inte på grundskolan – att ha koll på en massa saker som du kanske aldrig hört så mycket om. Men det här handlar egentligen inte alls om att bevisa att läraren har fel eller att skapelsetroende har rätt. Det enda du behöver göra är egentligen att be om sakliga motiveringar, evidens, för vad läraren eller läroboken påstår. Bevisbördan ligger nämligen på dem som tror att livets mångfald skapat sig självt.
Du kan därför säga: – Jag tycker inte att det där låter särskilt övertygande eller – Det där måste väl vara en tolkningsfråga. Då blir det liksom du som tar kommandot.
Om du känner att läraren eller kompisen lägger fram argument som du inte har svar på, så säg att du ska undersöka saken och återkommer i ärendet. Genesis är din resurs. Hittar du inte svar på vår webbsida i artiklar eller föredrag, så mejla oss på redaktionen. Vi brukar svara redan samma dag.
/Redaktionen 1 Citatet är hämtat från gymnasiets läroplan under rubriken Skolans uppdrag, men är ungefär detsamma för grundskolan. 2 Naturalism innebär lite kortfattat att allting som finns har naturliga orsaker. Inom naturalismen finns ingen plats för en Gud som på något vis skulle ha med den naturliga världen att göra. 3 Se föregående nummer av Genesis (nr 4 december 2020) som handlade om syndafloden.”
Hur kan en god, allsmäktig och allvetande Gud tillåta lidande och ondska i världen?
Ett av de mest frekventa argumenten mot Guds existens är ondskans realitet. Argumentet, som även kallas Teodicéproblemet, är inte nytt utan kan spåras till den grekiske filosofen Epicurus som levde på 300-talet f. Kr. För att kunna svara på invändningen är det först nödvändigt med definitioner. Och i sammanhanget kan det också vara bra att göra vissa grundläggande distinktioner utifrån världsbild, vilket annars lätt glöms bort eller tas för givet.
Biblisk definition: Ondska är allt som avviker från Guds vilja och moraliska perfektion.
Ateistisk och naturalistisk definition: Det människan själv uppfattar som ont i en given tid, på given plats. I en naturalistisk världsbild, där materialism och fysikens lagar ersätter allt övernaturligt, finns ingen egentlig grund för ondska. Om allt bara är ett resultat av slumpmässiga och planlösa mutationer och kemiska kombinationer från ett ursprungligt Big Bang går det inte prata om moral och hur saker borde vara. Detta då det inte finns någon objektiv standard att förhålla sig till utan allt blir människokonstruerade ”värdegrunder” som varierar från tid till annan. Människan blir här per definition determinerad, antingen genom arv (biologisk determinism) eller miljö (självförgörande miljödeterminism), och kan i strikt mening inte hållas ansvarig för sitt handlande utan är bara ”offer” för omständigheterna.
Med andra ord måste ateister hoppa in på den teistiska planhalvan för kunna framföra argumentet på ett trovärdigt sätt.
A. Om Gud är alltigenom god vill han utplåna ondskan.
B. Om Gud är allsmäktig kan han utplåna ondskan.
C. Ondskan finns och därför kan inte Gud vara alltigenom god och allsmäktig.
Slutsats: Gud finns inte.
Utförligare problemställning
Premisser/Antaganden
A. Om Gud existerar är han allvetande.
B. Om Gud existerar är han allsmäktig.
C. Om Gud existerar är han alltigenom god.
D. Om ondska existerar är inte Gud allvetande.
E. Om ondska existerar är inte Gud allsmäktig.
F. Om ondska existerar är inte Gud alltigenom god.
G. Ondska existerar.
Slutsats: Gud finns inte.
En eller flera premisser måste alltså vara fel för att landa i en annan slutsats än att Gud inte finns.
Men som framkommer nedan stämmer inte premiss 4-6 med Bibeln.
Bibelns utsagor
1. Gud är allvetande. (1 Joh 3:20)
2. Gud är allsmäktig. (Ps 33:6)
3. Gud är alltigenom god. (Ps 106:1)
4. Gud kan inte skapa ondska. (Jak 1:13)
5. Gud skapade allt mycket gott. (1 Mos 1:31)
6. Gud gav både änglar och människor möjligheten att välja mellan rätt och fel och sedan ta konsekvenserna av dessa val. (1 Mos 2:16-17)
7. Människan valde ondskan genom att göra uppror mot Gud. (1 Mos 3:6-7)
8. Gud har redan straffat ondskan, framförallt i den globala syndafloden där det bara var den rättfärdige Noa med familj som skonades. (1 Mos 7)
9. Gud är nådig och väntar med det slutgiltiga domen eftersom han vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. (1 Tim 2:4)
10. Gud kommer att upprätta allt i ett kommande paradisiskt rike där ondskan inte längre existerar. (Upp 21)
Med andra ord skapades allting utan ondska och allting kommer att återgå till detta tillstånd i framtiden. Skillnaden mellan den första och sista ”anhalten” är att det var en oprövad godhet i den första. Och som framgår i punkt 6 ovan är det människans fria vilja som är orsaken till ondskan. En kärleksfull Gud vill att människorna väljer honom av fri vilja, inte som förprogrammerade robotar, och detta är själva kärnan i ”problematiken”.
En allsmäktig Gud hade förstås kunnat skapa himmelriket direkt men det hade varit som ett arrangerat bröllop utan frivilligt medgivande. Ett universum utan logisk möjlighet till ondska är också ett universum utan logisk möjlighet till äkta kärlek, uppoffring och lycka. Gud tillåter ondskan för att uppnå ett högre mål längre fram.
Dr. Norman Geisler: ”Storheten i moraliska val innebär förmågan att antingen välja det goda som Gud designat för oss eller att välja bort detsamma. Det sistnämnda kallas ondska. Det är gott att vara fri, men frihet gör ondskan möjlig. Fri vilja är något gott i sig själv men det innebär också förmågan att välja motsatsen till det goda.
Om Gud skapade fria varelser, och om det är gott att vara fri, ligger ondskans ursprung i missbruket av friheten. Det här är inte svårt att förstå. Vi älskar alla friheten att köra bil men många missbrukar friheten genom att köra hänsynslöst. Med andra ord kan inte myndigheterna som tillåter bilkörning skuldbeläggas för all olovlig körning. De vars oansvariga körning leder till andras död är ansvariga för det inträffade. Kom ihåg att myndigheten som gav oss tillåtelse att köra också informerade oss om hur man framför fordonet på ett säkert sätt.
På samma sätt är Gud ansvarig för givandet av det goda – dvs den fria viljan – men Han är inte moraliskt ansvarig för allt det onda vi använder den fria viljan till. Precis som Salomon påpekar i Predikaren 7:30: ‘Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människan god, men de har tänkt ut många påhitt.’ ” Slut citat.
Samma resonemang kan för övrigt appliceras på sexualakten mellan man och kvinna. I rätt sammanhang är det något fint, gott och Gud välbehagligt men så fort människan går utanför Bibelns ramar blir det osunt missbruk.
En annan vanlig invändning är att ondskan och lidandet är oproportionerlig och orättvis och att Gud är för passiv. Här följer några bibliska motargument:
1. Alla är syndare och ingen förtjänar egentligen att leva.
2. Gud har redan dömt ondskan vid många tillfällen i historien, i synnerhet genom den globala syndafloden. Skulle det inte vara för hans godhet, beskydd och tillbakahållande skulle ondskan vara långt mer utbredd än vad den är idag.
3. Bibeln talar även om lidandets roll och syfte i tillvaron. Den har en märklig förmåga att föra den ofrälsta människan till vägs ände, till ett tillstånd där hon ger upp kampen och förtröstar på Gud istället för sig själv. Lidandet fyller även en funktion i den kristnes liv. Job är kanske det främsta bibliska exemplet på detta. Han var en rättfärdig man (dock inte perfekt i Guds ögon) som trots detta utsattes för extremt och tillsynes orättfärdigt lidande. Men Gud visste förstås vad han gjorde och lidandet och sorgen ledde till lovprisning, tacksamhet och andlig mognad. När Job, som först ifrågasatte Guds godhet och rättvisa, insåg Guds suveränitet och allvetande ångrade han att han överhuvudtaget öppnade munnen.
4. I Guds slutliga dom för icketroende kommer alla som inte trott/förtröstat på Guds evangelium få stå till svars för sina handlingar. Inga synder glöms bort av en allvetande Gud. Med andra ord kommer absolut rättvisa att skipas i framtiden. Även troendes gärningar och liv kommer att bedömas rättvist men det handlar om lön och sker i Kristi domstol.
5. Att dö ung, som av människor ofta bedöms som orättvist, behöver inte vara något negativt. Som kristen är det definitivt något positivt, i alla fall på ett individuellt plan. Paulus räknar exempelvis döden som ”en vinst” (Fil 1:21), då han får vara med Jesus och slippa lidande. Sedan är det många kristna som tror på ”age of accountability”, dvs att Gud kommer att visa nåd för små barn som inte hunnit bli kapabla att förstå och ta ställning till evangeliet (2 Sam 12:21-23).
Utifrån det faktum att människan är ansvarig för ondskan blir alltså den stora frågan hur en helig och rättvis Gud kan ha sådant tålamod med syndare, inte varför han tillåter ondskan. Vår existens är helt beroende av Guds nåd. Dr. Voddie Baucham sammanfattar detta på ett bra sätt i den länkande videon.
Den brittiske författaren C.S. Lewis menade att det lite förenklat finns tre alternativ till Jesu person och anspråk: ”Liar, Lunatic or Lord”. Antingen var han alltså en lögnare, en dåre eller den han utgav sig för att vara. Han betonade att det inte finns utrymme för den vanligt förekommande uppfattningen att Jesus var en ”god moralisk lärare” i sin samtid. Vid en närmare titt på alternativen finns det bara ett som är rimligt och sant och det är det sistnämnda.
Alternativ 1: Lögnare
En lögnare har generellt sett två motiv till att ljuga, undvika obehag eller vinna något värdefullt. Jesus hade dock inte något sådant motiv. Till att börja med undviker han inte obehag eftersom han hade kunnat undvika den brutala korsdöden genom en lögn. Och istället för att vinna något värdefullt förlorade han allt. Vidare var han inte människor till lags, dvs inställsam för att vinna ära och berömmelse, utan pekade på människors synd och utmanade alla till omvändelse.
Alternativ 2: Dåre
En dåre är till skillnad från lögnaren omedveten om sina felaktiga påståenden och uppfattningar till följd av sin dårskap. Tror man att man är Gud har man tappat kontakten med verkligheten på ett mycket djupt plan. Jesus har dock inte dessa drag utan han var varmhjärtad, empatisk och klarsynt. Han var också skarp och konsekvent i teologiska diskussioner. Inte ens sekulära forskare kommer till den här slutsatsen.
Alternativ 3: Gud och Frälsare
Jesus förutser sin egen död och uppståndelse och sätter därmed hela sin trovärdighet på spel. Enligt Bibeln (1 Kor 15:14) är den kristna tron meningslös om Jesus inte uppstått från det döda. Bibeln är dock tydlig med att Jesus uppstod och att han därefter visade sig för många människor. Det faktum att han visade sig för fiender, tvivlare och skeptiker gör inte saken mindre trovärdig. Jesu liv, korsfästelse och uppståndelse ägde heller inte rum i periferin utan mitt i kritikernas centrum. Dessa hade lätt kunnat falsifiera påståendet om de haft tillgång till kroppen. Många gav dessutom sina liv för tron på den uppståndne Jesus men trots förföljelser, fängslande, tortyr och korsfästelse dog inte den kristna rörelsen ut.
När romarna, som hade hört talas om uppståndelsen, får höra om den tomma graven och Jesu uppståndelse försöker de tysta ner händelsen, vilket inte är den naturliga reaktionen vid en bluff. Att det var kvinnor som först upptäckte den tomma graven talar också för att källorna är autentiska. En fabricerad version skulle nämligen inte ha haft kvinnor som källor då dessa ansågs mindre värda.
Även ickekristna källor bekräftar Bibelns utsagor. Den mest kända och ansedda historikern från det första århundradet är Josefus Flavius och han föddes fyra år efter korsfästelsen. Han var inte kristen men skriver ändå följande angående uppståndelsen:
”At this time there was a wise man called Jesus, and his conduct was good, and he was known to be virtuous. Many people among the Jews and the other nations became his disciples. Pilate condemned him to be crucified and to die. But those who had become his disciples did not abandon his discipleship. They reported that he had appeared to them three days after his crucifixion and that he was alive. Accordingly, he was perhaps the Messiah, concerning whom the prophets have reported wonders. And the tribe of the Christians, so named after him, has not disappeared to this day.”
Jesu ställföreträdande död och uppståndelse är alltså historiska sanningar och grunden för människans frälsning.
Joh 3:16 ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son för att var och en som tror på Honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.”
Goda Nyheterna 