Med anledning av Bulletinskribenten Janne Sjunnessons centrala frågor om kristendomen i Facebookgruppen ”Teologiska frågor” har jag här sammanställt svar på dessa. Utifrån kommentarerna till frågorna har jag även lagt till frågan om Jesu gudom. Svaren som presenteras nedan är generellt sett traditionella och i linje med vad bibelkonservativa varit övertygade om i alla tider. Med andra ord kommer jag inte med något revolutionerande nytt eller udda.

Hur kan Guds plan vara att korsfästa sig själv och stöder GT detta? Hur kan andras synder förlåtas genom Jesu korsfästelse och finns stöd i GT?

Svar: Eftersom syndens straff/lön är döden (Rom. 6:23, andlig sådan) och eftersom synden måste sonas genom blod (Heb. 9:22) offrades Jesus, av egen vilja (Joh. 10:18), för att möjliggöra frälsning för syndare (1 Kor. 15:3, 2 Kor. 5:15). Eller för att uttrycka det med andra ord, Han var Lammet som offrades ”för att ta bort världens synd” (Joh. 1:29). Även frälsningen av troende i GT baseras på Jesu korsdöd (Apg. 4:12, Heb. 5:9).

Då alla människor är förlorade i sig själva och inte kan betala priset för sin synd måste Gud, till följd av sin kärlek till människan och vilja om hennes eviga räddning, lösa problemet genom att sända den Ende som inte har det här syndaproblemet för att dö på ett kors. Med andra ord en som dels är värdig och dels kan dö, vilket bara kan innebära ”the God-man” – Jesus Kristus som både är 100% Gud och 100% människa. Dr. Charles Ryrie om människans oförmåga och Guds ställföreträdande lösning:

”… depravity does mean that because man’s entire being has been corrupted he can never do anything that would merit saving favor with God. In relation to salvation this means that help will have to come from someone who has not been affected with that corruption, someone who is sinless. The person involved in that sacrifice was the God-man. Only this kind of Being could have effected our salvation… This God-man, unique in all history, alone qualifies to be an adequate Savior. The Savior had to be human in order to be able to die, for God does not die, and the Savior had to be God in order to make that death an effective payment for sin. When a sinful person dies, he or she dies for his or her own sins. A sinless person can atone for the sins of others.” Basic Theology, s. 323-324

Vad som kan tilläggas, eller betonas, är att det således var Jesus mänskliga natur som dog, inte Hans gudom (eftersom Han som Gud inte kan dö).

Finns det något stöd för korsdöden i GT? Ja, det finns indikationer och tydliga hintar om detta även om detaljerna inte är explicita.

”There is nothing in Old Testament prophecy that explicitly mandates that the Messiah be crucified. At the same time, there are hints of the manner of His death in the Law and the Prophets. In Galatians 3:13, Paul applies Deuteronomy 21:22–23 to the death of Christ. Crucifixion allowed for the “piercing” mentioned in Zechariah 12:10 (cf. John 19.37). Crucifixion results in the shedding of blood, necessary for a sacrifice (Hebrews 9:22; cf. Leviticus 17:11). In crucifixion, the breaking of bones can be avoided (Exodus 12:46; cf. John 19.36). And the crucifixion of Christ perfectly fits the description of the anguish David faced in Psalm 22.” Från Gotquestion

William McDonald pekar, i sin bibelkommentar ”Believers Bible Commentary”, på Bibelns första antydan om Jesu korsdöd i 1 Mos. 3:15.

”This verse is known as the protoevangelium, meaning ‘The First Gospel.’ It predicts the perpetual hostility between Satan and the woman (representing all mankind), and between Satan’s seed (his agents) and her Seed (the Messiah). The woman’s Seed would crush the Devil’s head, a mortal wound spelling utter defeat. This defeat was administered at Calvary when the Savior decisively triumphed over the Devil. Satan, in turn, would bruise the Messiah’s heel. The heel wound here speaks of suffering and even physical death, but not of ultimate defeat. So Christ suffered on the cross, and even died, but He arose from the dead, victorious over sin, hell, and Satan.”

Här kan man dock tillägga att något inte nödvändigtvis behöver vara tydligt uppenbarat i GT för att vara giltigt eller gällande och ett bra exempel på detta är den kristna församlingen, Kristi kropp, som var en tidigare ”hemlighet” som uppenbarades i NT (Ef. 2-3).

Hur beräknas ens synder under livet inför Domedagen och hur registreras de?

Svar: Här gäller det att skilja på dom och dom. Kristna ska göra räkenskap inför Herren vid ”Kristi domstol” och där kommer var och en belönas efter mått av lydnad (2 Kor. 5:10). Med andra ord kommer det visa sig om vi burit mycket frukt och byggt våra liv med ”trä, hö och halm” (1 Kor. 3:12). Denna dom har dock inget att göra med frälsningen/det eviga livet som fås ”av nåd genom tro” allena i den stund människor förtröstar på evangeliet.

När det gäller domen vid den ”stora vita tronen” handlar den om en dom av icke troende utifrån vad de gjort, primärt att de inte trott på den enda ”räddningsplankan” Jesus Kristus. Dr. Thomas Constable:

”The dead before this throne are the unsaved of all time who then will stand trial, having been resurrected (v. 5; Dan. 12:2). They come from all classes and groups of humanity. The books contain a record of their deeds (cf. Deut. 32:34; Ps. 56:8; Isa. 65:6; Dan. 7:10; Mal. 3:16; Matt. 12:37). The book of life contains the names of God’s elect (3:5; 13:8; 17:8; 20:15; 21:27; Isa. 4:3; Ps. 69:28; Dan. 12:1; Luke 10:20; Phil. 4:3). God will condemn unbelievers, whom He will raise to face this judgment, based on their works, specifically their failure to believe in Jesus Christ (John 6:29). Or, if they never heard of Jesus Christ, they will be condemned because they did not seek God in response to the revelation of Himself that He has given in nature (Rom. 1). Since He will evaluate their deeds, there seems to be a difference in degrees of punishment, just as there will be differences in rewards for believers (cf. Matt. 11:20-24).”

Och på frågan om hur synderna ”registreras” kan vi lita på att en allsmäktig och allvetande Gud har fullständig koll på våra liv, både gärningar och tankar.

Är Jesus Gud?

Svar: Ja, det är den traditionella kristna övertygelsen och den har god biblisk grund. Jesus påstod sig själv vara Gud (vilket reaktionerna från hans motståndare bekräftade) och bevisade det genom sina under och mirakler.

”In conclusion, Christ claimed He was YHWH, that He was deity (not just “a god” but the one true God); His followers (Jews who would have been terrified of idolatry) believed Him and referred to Him as God. Christ proved His claims to deity through miracles, including the world-altering resurrection. No other hypothesis can explain these facts. Yes, the deity of Christ is biblical.” Från Gotquestion

Dr. Ryrie lyfter fram följande bibelbaserade argument för Jesu gudom: 1) Han är evig, utan början och slut (Joh. 8:58; 17:5), 2) Allestädes närvarande (Matt. 18:20; 28:20), 3) Allvetande (Matt. 16:21; Luk. 16:8; 11:17; Joh. 4:29), 4) Allsmäktig (Matt. 28:18; Mark: 5:11-15; Joh. 11:38-44), 5) Han utför gärningar som bara Gud kan göra (Mark. 2:1-12; Joh. 5:21; 11:43; 5:22, 27), 5) Gudsnamn (Joh. 10:36; Matt. 26:63-64), 6) Gudsproklamation (Joh. 10:30). Basic Theology, s. 284-286