Det har på sistone varit relativt stor uppståndelse kring Ayaan Hirsi Ali, en framstående före detta muslim och ateist, och hennes konvertering till kristendomen. Flera kända kristna företrädare, även svenska sådana, har gjort en stor sak av detta och menar att omvändelsen kan ge stora ringar på vattnet. Och visst är det förstås fantastiskt om nämnda Ali blivit frälst/kristen och kommit till tro på Jesus Kristus. Det kan förvisso skapa ringar på vattnet och leda till andra människors frälsning i tillägg.
Problemet är dock att det inte finns några riktiga belägg för att hon faktiskt förstått vad den kristna tron i grunden handlar om. I hennes relativt långa artikel om varför hon konverterat – ”Why I am now a Christian” (länk i slutet) – finns ingenting om vem Jesus är (Gud och människa), vad Han gjort för oss och varför det är så viktigt att tro på Honom och Hans frälsningsgärning på korset (att Han dog för våra synder för att vi genom tron på Honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv). Istället handlar hennes konvertering primärt om kulturell pragmatism och andlig tröst.
Innan jag går in på Alis vittnesbörd och problemen med detsamma vill jag dock betona att jag inte bortser från att människor kan ha olika vägar till frälsning och att vissa är längre än andra. Grundproblemet är istället kristnas okritiska accepterande av hennes identifiering som kristen.
Kulturell pragmatism
Kristendomen, eller den ”judeokristna traditionen” som hon också talar om, är enligt Ali den grund som det västerländska samhällsbygget står på. Och för att föra civilisationen framåt, och för att motverka de auktoritära krafter som hotar västerlandet (framför allt kommunism, islam och ”wokeideologi”), bör vi därför fortsätta bygga på den här grunden. Ali menar alltså att det är den livsåskådning som i praktiken fungerar bäst som ska omfamnas och anammas, inte nödvändigtvis den som är sann.
”So, what changed? Why do I call myself a Christian now? Part of the answer is global. Western civilisation is under threat from three different but related forces: the resurgence of great-power authoritarianism and expansionism in the forms of the Chinese Communist Party and Vladimir Putin’s Russia; the rise of global Islamism, which threatens to mobilise a vast population against the West; and the viral spread of woke ideology, which is eating into the moral fibre of the next generation.”
För att kunna möta den här överhängande faran för det västerländska samhällsbygget säger Ali att ”vi” måste ena oss och ”upprätthålla arvet från den judeokristna traditionen”. Vad är det då för arv som Hirsi syftar på? Jo, det är ”idéer och institutioner utformade för att skydda mänskligt liv, frihet och värdighet – från nationalstaten och rättsstaten till institutionerna för vetenskap, hälsa och lärande.”
Med andra ord bör mänskligheten omfamna kristendomen, eller snarare den judeokristna traditionen, eftersom den bäst skyddar liv, frihet och värdighet. Och om alla icketroende människor bara zoomar ut och tittar på vad som byggt västerlandet borde, enligt Hirsi, alla förstå det rationella och positiva med den kristna tron. En sådan förhoppning, hur god och välmenande den än må vara, är dock naiv och bygger på en förskönad bild av den fallna och i grunden gudsfientliga människan. I alla fall om biblisk kristendom åsyftas.
Vad som kan noteras här är också att hennes gruppidentifiering inte primärt är kristna utan västerlänningar. Hon säger nämligen återkommande ”vi” om den senare gruppen och gör därmed, till skillnad från Bibeln, ingen skillnad på kristna och ickekristna.
Andlig tröst
Alis andra huvudargument till varför hon konverterat till kristendomen är andligt. Kristendomen kan, på ett bättre sätt än islam och ateism, ”hantera tillvarons utmaningar”.
”Yet I would not be truthful if I attributed my embrace of Christianity solely to the realisation that atheism is too weak and divisive a doctrine to fortify us against our menacing foes. I have also turned to Christianity because I ultimately found life without any spiritual solace unendurable — indeed very nearly self-destructive. Atheism failed to answer a simple question: what is the meaning and purpose of life?”
Kristendomen ger alltså andlig tröst genom at svara på existentiella frågor om syfte och mening. Vad syftet och meningen är mer konkret beskrivs inte nämnvärt, förutom ”att möta tillvarons utmaningar” och det hon redan skrivit om positiv samhällsutveckling.
Konsekvenser och problem
Nedan beskriver jag problemen med Alis vittnesbörd och även om jag delar in dem i tre separata punkter hänger de tätt samman.
1. Omdefiniering av den kristna tron
”Kristen” är benämningen på alla som kommit till tro på evangeliet och därmed blivit pånyttfödda och tillhör Guds familj, Kristi kropp. Som nämnts ovan finns inget om evangeliet i Alis artikel/vittnesbörd och detta faktum borde göra kristna reserverade.
”A true Christian is a person who has put faith and trust in the person and work of Jesus Christ, including His death on the cross as payment for sins and His resurrection on the third day. John 1:12 tells us, ‘Yet to all who received him, to those who believed in his name, he gave the right to become children of God’… A true Christian is indeed a child of God, a part of God’s true family, and one who has been given new life in Jesus Christ.” (Gotquestion.com)
Med andra ord är det inte god moral, regelbundna kyrkobesök eller praktiserande av andliga övningar som gör en person kristen. Men tyvärr är det just detta som idag definierar kristendomen i hög grad. Att be, hjälpa behövande, gå i kyrkan, ta nattvarden, engagera sig politiskt, värna miljön etc. är i sig ingenting negativt (tvärtom), men det är alltså inget av detta som är det grundläggande kriteriet för att få kallas kristen.
”Unfortunately over time, the word ‘Christian’ has lost a great deal of its significance and is often used of someone who is religious or has high moral values but who may or may not be a true follower of Jesus Christ. Many people who do not believe and trust in Jesus Christ consider themselves Christians simply because they go to church or they live in a ‘Christian’ nation. But going to church, serving those less fortunate than you, or being a good person does not make you a Christian. Going to church does not make you a Christian any more than going to a garage makes you an automobile. Being a member of a church, attending services regularly, and giving to the work of the church does not make you a Christian.” (Gotquestion.com)
Inte ens kristna bekännelser är tillräckliga om inte bekännelserna konkretiseras, dvs. vad vederbörande menar med begreppet kristen. Jonas Gardell, som i sammanhanget är ett bra typexempel, kallar sig som bekant kristen trots att hans teologi inte alls ligger i linje med Bibelns uppenbarelse. Bibeln varnar för sådana som både utger för att vara kristna och utför tecken och under: ”Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket… Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.” (Matt 7:21-22)
Med andra ord är definitionen av begreppet kristen av yttersta vikt, i alla fall om man vill bevara den bibliska förståelsen av ordet. Vad som händer, och vad som faktiskt hänt i stor utsträckning, är att allt fler kallar sig kristna utan vara det enligt den klassiska definitionen. Och det här förändrar kyrkan inifrån och leder till avfall.
2. Ett med världen
Ett annat dilemma med Alis text är hennes identifiering med västerlandet istället för församlingen. Vidare är hennes syn på ondskan problematisk. Enligt henne ska människor med ”sunda värderingar” enas och besegra de onda krafter som hon varnar för (kommunism, islam och woke-ideologi). I detta ligger en bristande förståelse för biblisk separation och Bibelns syn på världen och den fallna människan. Skriften talar om världen och människan som i grunden ond och att kristna därför inte ska vara ”vän med världen” (Jak. 4:4) och inte gå ”som omaka par i ok med dem som inte tror” (2 Kor. 6:14). Det är alltså inte bara moraliskt förkastliga människor som i biblisk/frälsande mening är onda utan även moraliska och laglydiga samhällsmedborgare.
2 Tim 4:3-4 talar om att det ska komma en tid då människor inte längre står ut med att höra den sunda läran. Istället ska de dras till sådant som göder köttets begär. Dr. Andy Woods: ”Varför är det så mycket villoläror idag och så lite intresse för bibelstudier? För det är vad folk vill ha. Precis som på marknaden styrs församlingen idag av efterfrågan.”
I en tid där kyrkan blivit pragmatisk och främst fokuserar på församlingstillväxt för den egna verksamhetens skull är det lättare att vara ”vän med världen” och anpassa budskapet till sådant som är kulturellt relevant och inte anstötligt, exempelvis samhällspolitiska frågor till både vänster (ex. social rättvisa och klimatfrågor) och höger (ex. äktenskapet, familjen och lag och ordning). Och eftersom kulturen drivit allt längre bort från Gud och Bibeln har även den sökarvänliga kyrkan gjort detsamma.
Med detta menar jag inte att politik är irrelevant för kristna eller att Bibeln är tyst på området. Kristna som är intresserade och känner sig kallade kan definitivt vara salt och ljus även där och motverka, eller snarare begränsa, ondskans utbredning i världen. Och Bibelns förmaningar på politikens område, det som också delvis kan benämnas som den ”judeokristna traditionen”, är definitivt högerorienterade.
Men även om samhällsengagerade kristna kan dela många värderingar med företrädesvis konservativa och ickekristna människor bör man alltid ha i åtanke den grundläggande identiteten som kristen och skillnaden mellan trossyskon och ”världens barn”.
3. Fokusförflyttning och eskatologisk fara
För Ali tycks det övergripande målet med den kristna tron vara dels samhällsutveckling och implementering av god moral och dels en form av andlig tröst för att uppmuntra den redan relativt goda människan. Med andra ord är inte människors eviga frälsning det huvudsakliga. Det senare lyser som sagt helt med sin frånvaro i Alis texter och bara detta i sig är problematiskt nog. Därutöver tillkommer också en eskatologiskt aspekt.
Om man läser Skriften på ett naturligt sätt vet vi att den sista tiden kommer att präglas av enhetssträvan och doktrinär nedtoning. Upp 17:15 talar om en ”sköka” som kommer få inflytande över hela världen. Skökan representerar vanligtvis falsk religion och det ligger i linje med Upp 13:8 där det framgår att hela jordens befolkning kommer att tillbe ”vilddjuret”/Antikrist. Och om Antikrist ska få världsherravälde krävs det att han enar världen, något som inbegriper både religiöst och politiskt enande. Det här globalistiska projektet kommer sedan att dömas av Jesus när Han kommer tillbaka.
Ekumenik och religionsdialog är idag vanligt förekommande, inte minst inom kristenheten. Objektiv och exklusiv sanning har i västerlandet, inklusive den kristna församlingen, bytts ut mot subjektivism och tolerans för olika synsätt, perspektiv och tolkningar. Den inflytelserika Oprah Winfrey, som kan sägas företräda en New Age-inspirerad kristendom, illustrerar detta på ett bra sätt i följande kommentar.
”…ett av mänsklighetens största misstag är att tro att det bara finns en livsväg som är rätt. Det finns dock många vägar och stigar som kan kallas Gud.”
En omdefinierad kristendom, en sådan som undviker det exklusiva evangeliet och separation och istället fokuserar på politik och god moral, kommer tyvärr passa bra in i den sista tidens avfall och ekumenik.
Sammanfattning
Vad jag skrivit ovan är alltså att Alis argument till varför hon nu kallar sig kristen inte matchar Bibelns beskrivning av vad det innebär att kallas kristen. Istället för evangeliet handlar konverteringen om sunda värderingar för att göra världen till en bättre plats, i tillägg till att kristendomen fungerar bättre som själsligt och andligt plåster i tillvaron. Man skulle kunna tycka att detta är av mindre vikt och att ifrågasättande och problematisering av Alis kristna deklaration är onödigt och splittrande. Men texten är som sagt egentligen ingen kritik av henne utan av kristna som okritiskt omfamnar henne som en i den kristna familjen. Vi kan förvisso be för henne och hennes resa men utifrån vad hon säger är det inte rättvist mot varken henne eller Skriften att se henne som en kristen syster, i alla fall inte ännu.
Källor
https://www.gotquestions.org/what-is-a-Christian.html
Goda Nyheterna 