Är pingströrelsens historia och framväxt beviset för att kvinnligt ledarskap är sanktionerat av Gud?

I en färsk text på Facebook argumenterade en relativt känd förkunnare inom den karismatiska rörelsen i Sverige för kvinnligt ledarskap i den kristna församlingen. Som stöd för sin tes hänvisade han till tre kända och framstående kvinnor i pingströrelsens historia: Kathryn Kuhlman, Aimee Semple McPherson och Maria Woodworth-Etter. Att ifrågasätta dessa kvinnliga ledares legitimitet angränsar enligt honom till hädelse eftersom de gjorde så mycket gott för Guds verk.

Avsikten med den här texten är emellertid inte att redogöra för de bibliska argumenten mot kvinnligt ledarskap, utan att belysa den (förment goda) frukt som kom genom ovannämnda kvinnors tjänst som ledare. En övergripande och kort artikel om Bibelns syn på pastorer och församlingsledare utifrån kön finns istället här: https://www.gotquestions.org/women-pastors.html

Så hur är det då, var frukten från dessa kvinnors liv och gärning sund och biblisk? Eller finns det tvärtom tydliga tecken på det motsatta?

David Cloud lyfter i boken ”The Pentecostal-Charismatic Movements: The History & Error” fram följande, högst problematiska, punkter om Kuhlman och hennes liv:

• Som pastor inledde hon en romans med en gift man på 1930-talet, dvs. redan innan han hade skilt sig. Efter att han skilt sig och gift om sig med Kuhlman valde dock hon, efter bara några år, att skilja sig för att satsa ”helhjärtat” på Herren.

• Kuhlman hade ett osedvanligt stort intresse för lyx i form av dyra kläder och smycken. Och detta finansierades med pengar från hennes ”ministry” som drog in 2-3 miljoner dollar per år (något som var väldigt mycket pengar på den tiden).

• Hennes möten präglades av att folk blev ”slagna av Anden” (slayed in the Spirit) och föll till golvet. Det finns dock inget bibelstöd för detta fenomen.

• Kuhlman var också den stora inspirationskällan för den kända heretikern Benny Hinn.

• Hon lärde inte som hon levde vad gäller helanden, dvs. hon menade att vi var garanterade fysiskt helande här och nu men långt ifrån alla blev helade på hennes möten.

• Det finns inga belägg eller någon dokumentation som styrker att helanden faktiskt inträffade på Kuhlmans möten, i alla fall inte i någon större omfattning. Cloud: ”While it was alleged that documented healings took place in Kuhlman’s meetings, they were not very many, certainly no more than the healings that are experienced by Christians who believe the sign gifts have ceased and who simply pray for healing, trusting God to do His perfect will.” Här kan också tilläggas att den sista tidens avfall ska, om man läser Bibeln på ett naturligt sätt, präglas av många under och tecken i Jesu namn. Så även om det faktiskt sker övernaturliga helande (exempelvis) betyder inte detta att sammanhanget i fråga är sunt.

• Kuhlman var, precis som många andra karismatiker, ekumeniskt lagd och tonade ner doktrinära skillnader. Hon byggde exempelvis broar till katolska kyrkan och träffade även påven, ett möte/relation som hon beskrev som ”oneness”.

Aimee Semple McPherson tycks inte ha varit mycket bättre. Cloud igen:

• Hon var gift tre gånger och skild två. Hon hade även, av allt att döma, en affär med en gift man.

• Hon blandade också in ett särskilt andedop och fysiskt helande i evangeliet. Arno Gaebelein, som gjorde en grundlig undersökning av de påstådda helandeundren på hennes möten, hittade inga genuina helanden överhuvudtaget.

• Precis som Kuhlman predikade hon ett ”positivt” budskap som tonade ner synden och frälsningen från helvetet.

• Utöver att hon, i likhet med Kuhlman, praktiserade ”slagen av Anden” omfamnade hon även ”andlig fylla”.

• Hon avslutade livet i ”sus och dus” och hon misshandlade även sin mamma i ett av deras många bråk. Hon dog sedan av en överdos 1944.

Alarmklockorna ringer även när man läser följande citat om Maria Woodworth-Etter (från samma bok):

”Her meetings were charaterized by ‘slaying in the spirit’, prophesying, trances, and general pandemonium. ‘She often went into trances during a service, standing like a statue for an hour or more with her hands raised while the service continued.’ (The Dictionary of Pentecostal and Charismatic Movements, p. 901). She was thus dubbed the ‘trance evangelist’ and the ‘voodoo priestess.’ She falsely prophesied that the San Francisco Bay area would be destroyed by an earthquake and tidal wave in 1890.”

Dessa punkter bevisar inte nödvändigtvis att kvinnligt ledarskap är felaktigt (det måste bedömas utifrån Bibeln, inte utifrån numerär tillväxt och vad som tycks ”fungera”), att pingströrelsen som sådan var/är osund eller att kvinnorna i fråga inte var frälsta. Men det visar med all önskvärd tydlighet att nämnda kvinnors liv och ”ministries” på intet sätt kan användas som bevis för det motsatta heller, dvs. att kvinnligt ledarskap är sanktionerat av Gud. Därutöver borde de aktuella kvinnornas stora inverkan på pingströrelsens framväxt leda till eftertanke och reflektion.

Som bibeltroende kristna ska vi alltid ha ett prövande sinnelag och vara redo att, utifrån bibelordet, ompröva uppfattningar som visar sig vara felaktiga. När jag påtalade ovannämnda punkter för den karismatiske förkunnaren blev kommentaren, liksom vår vänrelation på Facebook, genast borttagen. Det är, om något, att stoppa huvudet i sanden och blunda för sanningen.