Nedanstående citat, som är från en ledande (och populär) förkunnare i den svenska kristenheten, återspeglar den gängse och utbredda uppfattningen bland många kristna: döm inte andra i lärofrågor och bibeltolkning.

Även om samfund och kyrkor skiljer sig åt så ska vi – i kärlekens och toleransens namn – bejaka, eller i alla fall acceptera, teologiska olikheter och fokusera på det som förenar. Att peka det som är ”fel” eller ”obibliskt” ses av dessa ofta som andligt högmod, lagiskhet och/eller ”fariseism” (eller som den aktuelle förkunnaren skriver i nedlåtande ton: ”professionella Heresy Hunters”). Detta eftersom 1) alla är syndare, 2) ingen har den kompletta och felfria kunskapen/bibeltolkningen och 3) det inte finns någon perfekt församling.

”Har Bethel rätt i allt de gör? Det har ingen frågat mig under de senaste 22 åren i Svenska kyrkan, eller under alla år av engagemang i den tanzaniska lutherska kyrkan. Finns det någon kyrka i världen som är perfekt? Som har 100 poäng av 100 möjliga på teologitesten? Där alla, i alla åldrar och med alla bakgrunder blir mottagna och stormtrivs?

Utifrån min världsbild är livet allt för kort för att fokusera på allt som möjligen är fel hos alla andra kyrkor och ledare på planeten, på det sätt en del professionella ‘Heresy hunters’ ägnar sig åt. De har ofta inte besökt eller talat med dem de kritiserar. Polarisering och splittring är tidens ‘buzzwords’. Teologisk förståelse och specifika uttrycksätt kan man naturligtvis tala om i respektabel ton… Eftersom jag inte är fullärd, lär jag mig från hela det kyrkohistoriska spektrat och är tacksam över att vara en del av den världsvida kyrkan. Jag väljer att välsigna och tala väl om de sammanhang och människor jag besöker.”

Det kan förvisso låta fint, ödmjukt och kärleksfullt men argumentationen är inte bibliskt hållbar. Ett sådant resonemang skulle i princip kunna appliceras på nästan vad som helst, allt från katolska kyrkan till Jehovas vittnen.

När det gäller Bethel Church i Redding, som förkunnaren uppenbarligen ser som en sund och bra församling (även om den, likt alla andra församlingar, inte är perfekt), har det skrivits mycket om genom åren och här är en bra sammanfattning om de många obibliska inslagen i den församlingen: https://www.gotquestions.org/Bethel-Church-Redding.html

I det här sammanhanget kan det för övrigt tilläggas att till och med många karismatiker är skeptiska till Bethel Church.

Men hur är det då, ska vi inte överlåta allt dömande till Herren eftersom alla är inkompletta syndare med bristande bibelförståelse och eftersom ingen församling är perfekt? Nej, om vi vill ta hela Bibeln på allvar är ”rätt” dömande centralt och viktigt. Att utifrån Skriften pröva, tillrättavisa och peka på det som är fel är minst lika viktigt som att peka på det som är sant och rätt. Jesus själv säger att vi ska ”döma rätt” (Joh. 7:24) och varnar samtidigt för ”många” falska profeter och läror (Matt. 7:15, 24:11, 24:24). Dessa falska lärare ska till råga på allt göra stora under och tecken i Jesu namn (Matt. 7:21-23, 2 Tess. 2:8-12) och tillta i både antal och ondska ju närmare slutet vi kommer (2 Tim. 3). Därför ska vi, likt folket i Berea, pröva allt vi hör och läser mot Bibelns utsagor (Apg. 17:11).

Prövande och dömande kännetecknar inte minst Jesus och Paulus som bland annat kallade sina åhörare för hycklande ”huggormsyngel”, ”dåraktiga” och ”förhäxade”. Sådana ”tillmälen” skulle knappast bedömas som kärleksfulla idag.

Dömande är för övrigt en naturlig del av det kristna budskapet. Om vi säger att Jesus är enda vägen, att människor är onda och förtjänar helvetet och att frälsningen endast vinns ”av nåd genom tro” har vi oundvikligen fällt ett antal domar. Med andra ord leder exklusiva sanningsanspråk per automatik till att alla motstridiga sanningsanspråk är falska. Jesus och Paulus anammade alltså inte den ovannämnde förkunnarens ”perfekthetsprincip” (dvs. eftersom ingen är människa eller församling är perfekt kan vi i praktiken strunta i teologiska skillnader och bara fokusera på likheter).

Betyder det att all kritik är sund och bra? Nej, det finns till och med kritik som är helt rätt i sak (och som faktiskt får beröm, Upp. 2:2-3) men trots allt kritiseras (bristande kärlek, Upp. 2:1-7). Men bara för att kritik och tillrättavisning, som med allt annat (exempelvis barnuppfostran och den sexuella akten), missbrukas kan vi inte avskaffa principen/praktiken som sådan, i synnerhet då Bibeln uppmanar till det.

Avslutningsvis finns dessutom en annan problematik med citatet ovan, ett problem som kan kopplas till tidens avslutning och Jesu återkomst. Om man läser Bibeln med den bokstavliga/naturliga tolkningsmetoden kommer den sista tiden präglas av en avfallen kristenhet som går in i en världsvid och synkretistisk ekumenik med Antikrist som ledare. För att en sådan ekumenik ska kunna blomstra måste läromässiga skillnader tonas ner och suddas ut och i ljuset av detta blir förkunnarens ord alltså än mer problematiska. Här vill jag citera Dr. Andy Woods, angående den sista tidens ”förvärldsligade”, ickedömande och politiserade kyrka:

”Idéer har konsekvenser…Precis som Clarence Larkin påpekade för nästan hundra år sedan, om ‘Kingdom Now’-teologin (herraväldesteologin) blir dominerande i kyrkan kommer det att grumla och förvanska Guds ursprungliga syfte på minst fem fundamentala sätt. För det första kommer kyrkan inte längre se sig själv som gäst och främling i den ondes värld. Istället kommer den att börja se sig själv som hemma i världen. För det andrakommer kyrkan att börja omfamna ett holistiskt evangelium som fokuserar på att förändra samhällsstrukturer snarare än människors eviga frälsning. För det tredje kommer kyrkan att knyta allianser med grupper som inte delar grundläggande bibliska övertygelser, allt för att främja den politiska allians som är nödvändig för att utbreda herraväldesagendan. För det fjärde kommer kyrkan också upphöra med eskatologisk undervisning och predikande om Bibelns framtidsprofetior. För det femte kommer kyrkan engagera sig i bygget av Satans rike, inte Guds rike, eftersom det är nästa rike på horisonten.”

Betyder det jag skrivit ovan att jag inte ser den citerade förkunnaren som frälst? Nej, det gör det inte. Men det är, enligt mig, hur som helst allvarligt och talande för den tid vi lever i.