Stefan Gustavsson, direktor för Apologia och en av landets främsta företrädare för den kristna tron, likställer i sin senaste ledartext i Världen idag den så kallade Betlehemsstjärnan med en komet och argumenterar för en mer naturlig förståelse av händelserna i Matt. 2:1-12. Är det den bästa förklaringsmodellen utifrån bibeltexten? Personligen menar jag att Bibeln pekar mot en annan och mer övernaturlig förklaring.
Men innan jag lyfter fram argumenten mot Stefans tolkning vill jag först instämma med ledartextens avslutning – att Jesus, framför allt, kom till världen för att frälsa oss från synden. Och det är förstås det viktigaste och mest centrala i den kristna tron. Med andra ord står inte den eviga frälsningen på spel här, oavsett vem som har rätt.
Betlehemsstjärnan
Så, varför är inte Betlehemsstjärnan en komet? Och vad spelar det egentligen för roll? Dr. Jason Lisle, astrofysiker och grundare av Biblical Science Institute, pekar på följande huvudargument till varför stjärnan inte är en naturlig komet utan bäst förklaras av övernaturliga orsaker:
1. Onaturligt låg kännedom. En naturlig komet borde ha varit känd bland de flesta och det tycks inte ha varit fallet eftersom kung Herodes frågade var stjärnan först hade uppenbarat sig (Matt. 2:7). Och Herodes var, av allt att döma, betydligt närmare stjärnan när den först visade sig och skådades av de vise männen i ”Östern”. Utifrån bibeltexten verkar det dock bara ha varit de vise männen (som enligt Lisle var stjärntydare och den tidens belästa vetenskapsmän) som såg och följde stjärnan.
2. Onaturlig uppkomst. Till skillnad från vanliga stjärnor tycks ”Jesusstjärnan” ha gått upp i väster, vilket förstärker den övernaturliga tolkningen. Stjärntydarnas kunskap på astronomins område (dvs. att de insåg att stjärnans geografiska uppkomst inte stämde med andra stjärnors beteende), i tillägg till ett andligt (jmf. 1 Kor. 12) och bibliskt/profetiskt sinnelag (mer om det nedan), ger rimliga svar på varför bara de insåg stjärnans betydelse.
När stjärnan visade sig första gången uppfattade troligtvis männen bara en generell riktning för att sedan, när stjärnan uppenbarade sig en andra gång i Jerusalem, ge en mer direkt ledning.
Dr. Lisle: ”Kom ihåg att Bibeln inte säger att stjärnan ledde stjärntydarna till Jerusalem (även om den kan ha gjort det); vi vet bara med säkerhet att den gick före dem på resan från Jerusalem till huset där Jesus befann sig. Det är möjligt att stjärnan från början bara fungerade som ett tecken, snarare än som en guide. Stjärntydarna kan ha begett sig till Jerusalem bara för att detta skulle ha verkat vara en logisk plats att börja sitt sökande efter judarnas kung.”
3. Onaturlig titel. Det faktum att stjärnan benämns som ”hans stjärna” (Matt. 2:2) pekar också på att stjärnan inte var en vanlig stjärna utan hade profetisk betydelse.
Dr. Lisle: ”En mirakulös stjärna förklarar också varför de vise männen hänvisade till objektet som ”Hans stjärna” – en stjärna som är unikt skapad i syfte att tillkännage den efterlängtade Messias ankomst. I detta fall är julstjärnans position och utseende inte något som kan uppskattas utifrån naturlagar eller med hjälp av datorprogram. På samma sätt som uppståndelsen var det bara möjligt genom Guds befallning.”
4. Onaturligt beteende. Eftersom kometer inte roterar runt jorden och eftersom de är så långt ifrån jordens yta kunde den inte ha stannat över en specifik geografisk plats, dvs. på ett sådant sätt att de vise männen kunde veta exakt vilket hus som Jesus befann sig i (Matt. 2:9-11).
Dr. Lisle: ”Dessutom rör sig varken en komet eller en supernova på ett sådant sätt att de kommer och står över en plats på jorden som julstjärnan gjorde (Matt 2:9)…För en normal stjärna skulle det vara omöjligt att avgöra vilket hus som ligger direkt under den. Stjärnan över Kristus kan ha varit relativt nära jordens yta (en ”atmosfärisk” manifestation av Guds kraft) så att männen kunde urskilja den exakta platsen för barnet.”
På samma sätt som Gud på ett övernaturligt sätt ledde Israel via molnpelare och eldpelare (2 Mos. 13:21), leddes alltså de vise männen av ett ljusfenomen. Teologerna Dr. Robert Dean Jr. och Dr. Thomas Constable menar också att förklaringen måste vara övernaturlig.
Dr. Dean: ”Den här stjärnan som de såg var inte ett astralt fenomen eftersom det så småningom är denna stjärna som kommer att peka ut en speciell boningsplats där Messias befinner sig. Det här är en annan typ av stjärna eftersom den kommer att indikera ett specifikt hus, och enskilt hus, utan någon förvirring. Det visar att det inte är något som är naturligt eller normalt. Det är något som är övernaturligt och jag tror att den bästa förklaringen är att det handlar om en representation av Herrens härlighet som markerar den exakta platsen för Jesu födelse.”
Dr. Constable: ”Notera att de vise männen kom till ett hus, inte till en krubba som många julkort visar. Gud ledde dem på ett övernaturligt sätt så att de hittade Messias. Guds försyn och hjälp gav dem mycket stor glädje (v. 10; cf. Luk. 2:10).”
Teologiprofessor Loui A. Barbieri Jr. menar att ingen av de naturliga tolkningarna gör bibeltexten rättvisa: ”Kan det vara så att ‘stjärnan’ som de vise männen såg och som ledde dem till ett specifikt hus var Herrens härlighet? Samma härlighet som ledde Israels barn genom ökenvandringen i 40 år i form av en molnpelare och en eldpelare. Detta var kanske vad de såg i Östern och i brist på en bättre beskrivning kallade de den för ‘stjärna’. Alla andra försök till förklaringar håller inte (konjunktion av Jupiter, Saturnus och Mars; en supernova; en komet etc.)”
Stefan Gustavsson verkar dock vara av en annan uppfattning. Utifrån antika texter och händelser lutar han – genom uttryck som ”tycks stå över en speciell plats”, ”ge intryck av” och ”ser ut att peka” – åt att stjärnan, eller kometen, bara gav ett sken av övernaturlig guidning. På samma sätt som Haleys komet gav intrycket av att stå stilla år 12 f. Kr. kan, menar han, Betlehemsstjärnan ha gett samma intryck.
En annan skillnad mellan Lisle och Gustavsson, en skillnad som delvis berörts ovan, är orsaken till de vise männens resa. Dr. Lisle menar att den rimligaste förklaringen är att de, som lärda stjärntydare från ”Östern” (troligtvis Persien), dels hade tillgång till hebreiska skriftdokument (delar av GT, exempelvis Bileams profetia i 4 Mos. 24:15 där det talas om en kommande Messias som ska stiga fram som en ”stjärna” ur Jacob) och dels hade nedärvd kunskap från tiden då profeten Daniel var ledare över stjärntydare i Babylonien (Dan. 5:11-12). Eftersom gudsmannen Daniel, i sin bibelbok, talade om en kommande och profetiskt tidsbestämd Messias (Dan. 9:24-25) kan man anta att detta var något han återkommande proklamerade till sina undersåtar.
Dr. Lisle: ”Men hur visste de om Messias? Som forskare borde de haft ett stort bibliotek och tillgång till många antika dokument. Så det är rimligt att anta att de hade tillgång till hebreiska skrifter, inklusive större delen av Gamla testamentet. Kom ihåg att judarna hade tagits till fånga av Babylon århundraden tidigare. Faktum är att profeten Daniel utnämndes till chef för ‘stjärntydarna’ (Daniel 5:11-12) vilket mycket väl kan ha varit ättlingar till stjärntydarna som skulle besöka Kristus århundraden senare. Daniel, som var en gudfruktig man, delade säkerligen sanningen i Skrifterna med dem som stod under hans auktoritet, inklusive löftet om den kommande Messias. Daniel själv fick en uppenbarelse från Gud angående tidpunkten för Kristi ankomst (Daniel 9:24-25).”
Dr. Dean pekar, i tillägg till Bileams profetia, också på profeten Daniels inflytande på de babyloniska stjärntydarnas släkte: ”Hur fick de reda på den judiske Messias, och varför ville de komma och tillbe den judiske Messias? Svaret är att det inom deras släkthistoria fanns en tradition kring Daniel eftersom han vid en tidpunkt hade varit stjärntydarnas ledare. Och från vad vi vet om Daniel, skulle han inte ha dött utan att ha undervisat dem om hebreiska profetior om Messias och evangeliet som det var känt i Gamla testamentet. Så det fanns en tradition av icke-judiska troende i Gamla testamentet inom stjärntydarnas släkte under Gamla testamentet.”
Teologen William MacDonald, som utifrån stjärnans beteende utesluter naturliga förklaringar, går ännu längre och menar att Gud på ett övernaturligt sätt kan ha kommunicerat med männen och förklarat stjärnans innebörd.
Det är, utifrån Matt. 2:2, hur som helst uppenbart att de vise männen visste om att judarnas kung hade fötts och att denne Kung var värdig tillbedjan. Med andra ord tydliga indikationer på att de trodde att detta var den i GT utlovade Messias.
Dr. Constable: ”Utifrån kapitel 1 vet vi att den nye kungen var värd sann tillbedjan. Ordet tillbedjan (gr. proskyneo) förekommer 13 gånger i Matteus och är något som författaren betonade. Uppenbarligen bekände de vise männen kungen som Israels Messias. ‘Judarnas kung’ var hedningarnas sätt att säga ‘Messias.’ Messias var verkligen judarnas kung.”
Stefan är lite vagare i sin orsaksbeskrivning. Han pekar på att stjärnfenomen, under antiken, ofta förknippades med gudomliga och ”stora kungar” (plural) och att sådana fenomen ägde rum år 44 f. Kr. (när en komet visade sig på himlen under sju dagar) och år 7 f. Kr. (när Jupiter och Saturnus stod mitt för varandra). Dessa fenomen kan enligt honom ha legat till grund för hur de vise männen tolkade den efterkommande kometen. Med andra ord nämns inga direkta kopplingar till Bibelns utsagor om en kommande Messias eller Guds aktiva ledning.
Dr. Lisles tolkning ger, till skillnad från Stefans, en rimligare och enligt mig mer bibelförankrad förklaring till varför männen visste att det var en specifik kung (singular), att det var judarnas kung och att Kungen var värdig tillbedjan.
Men spelar egentligen tolkningen av stjärnan någon större roll? Det är, som jag nämnde inledningsvis, inte en frälsningsavgörande fråga men jag menar att den trots allt har betydelse. En ”naturalistisk” tolkning riskerar inte bara att förringa Guds mäktiga gärningar, utan också Bibelns övernaturliga inspiration och profetiska karaktär. Även om inrättandet och upprätthållandet av naturlagarna, precis som Lisle skriver nedan, också är en manifestation av Guds allmakt och kraft är de övernaturliga manifestationerna ett kraftigare vittnesbörd, i synnerhet i en guds- och bibelfientlig kultur som vår.
Dr. Lisle: ”Naturfenomen är inte en mindre demonstration av Guds makt än övernaturliga fenomen, eftersom Gud upprätthåller allt genom sin makts Ord (Hebr 1:3). Gud har gjort så att universum fungerar på ett lagliknande sätt för det mesta, genom att använda mönster som människor kan upptäcka genom upprepade observationer och experiment. Detta är grunden för vetenskap. Men Gud är inte skyldig att alltid upprätthålla sin skapelse på ett förutsägbart sätt. Sekularister antar ofta godtyckligt att alla fenomen har naturliga orsaker, men det finns ingen logisk grund för denna tro. Så vi är inte rationellt begränsade till naturliga förklaringar till historiska händelser. Eftersom Gud normalt upprätthåller skapelsen på ett naturligt sätt, är det förnuftigt att först söka naturliga förklaringar; men om ingen lätt passar in i den bibliska texten, inser vi att Gud är Gud och gör vad han vill.”
Enligt mig finns också paralleller till tolkningen av skapelseberättelsen och Uppenbarelseboken – historiens början och slut. På samma sätt som dessa omtolkas genom allegori och naturliga orsaksmodeller (olika former av teistisk evolution och preterism) omtolkas stjärnans övernaturliga karaktär och förehavanden till att passa in i naturvetenskapligt acceptabla antaganden om verkligheten. Med andra ord menar jag att den ”naturliga” tolkningen av stjärnan sällan är isolerad utan ofta belyser en övergripande bibelsyn och hermeneutik.
Källor
Jason Lisle
https://biblicalscienceinstitute.com/theology/the-christmas-star/
https://answersingenesis.org/christmas/what-was-the-christmas-star/
Stefan Gustavsson
https://www.dagen.se/debatt/2014/01/07/verkliga-handelser-bakom-stjarnhistorien/
Thomas Constable
https://www.planobiblechapel.org/tcon/notes/html/nt/matthew/matthew.htm
Robert Dean Jr.
Loui A. Barbieri Jr.
Bible Knowledge Commentary (Walvoord and Zuck), s. 22
William MacDonald
Believer’s Bible Commentary: A Complete Bible Commentary in One Volume, s. 1116
Goda Nyheterna 