Vad är egentligen en jude? Och spelar den definitionen någon större roll?

Den traditionella synen har varit att judarna är ättlingar till de bibliska patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Men på senare år har det blivit allt vanligare att förkasta den uppfattningen till förmån för mer subjektiva alternativ.

En vanlig invändning bland många ersättningsteologer, dvs. sådana som menar att den kristna församling ersatt Israel och judarna och tagit över alla löften och välsignelser kopplade till Israel, är att dagens judar inte har någon etnisk koppling till Bibelns judar och att löftena om återupprättelse – primärt folkets fysiska återkomst till landet och ett andligt uppvaknande – därför inte kan vara bokstavliga.

Ersättningsteologen James B. Jordan: ”Genom det gamla förbundets avskaffande finns det inte längre någon som kan kallas jude i biblisk mening… det finns inte en droppe av Abrahams blod i någon av dagens judar.”ⁱ

Om det skulle vara som Jordan säger ovan, att dagens judar inte har någon koppling till Abraham (1 Mos 12:1-3) och landförbundet (5 Mos 29-30, 1 Mos 15:18-21), finns det ingen biblisk legitimitet (dock juridisk) till staten Israels existens.

Är det här en rimlig och välgrundad invändning? Nedan argumenterar jag för att så inte är fallet och varför det är viktigt.

Khazarteorin

Khazarteorin lanserades av den kommunistiske juden Arthur Koestler 1976 och går ut på att judarna, genom blandäktenskap/”rasblandning”, förlorade sin etniska identitet i staden Khazar under medeltiden. Hans teori omfamnades av bland annat araber, muslimer, nazister, förintelseförnekare, vänsterideologiska judar och ersättningsteologer.

Dr. Robert B. Thieme Jr., pastor och teolog, om implikationerna av nämnda teori:

”Om khazarer, inte de bibliska israeliterna, är de verkliga förfäderna till europeiska judar så har dessa judar ingen koppling till Guds utvalda folk i GT och är därmed inte beskyddade av löftena i 1 Mosebok 12:1-3. Och eftersom europeiska judar utgör den största delen av judar i både Israel och USA blir det därför lätt för antisemitiska krafter att använda detta som argument för att rättfärdiga förföljelse.”ⁱⁱ

Med andra ord leder Khazarteorins utbredning inte sällan till ökad antisemitism. Och inte bara det, den kan även användas som argument för ovannämnda ersättningsteologi.

Dr. Thomas Ice, pastor och teolog: ”Att omfamna khazarteorin kan leda till en signifikant förvrängning av den kristna förståelsen av Guds Ord.”ⁱⁱⁱ

Ett av problemen med Khazarteorin är att den inte bygger på evidens utan spekulation. Det är också därför den aldrig blivit accepterad i akademiska kretsar.

Historikern Bernard Lewis: ”Khazarteorin, som först började utvecklas av en österrikisk antropolog i början av 1900-talet, bygger inte på några bevis överhuvudtaget. Den har för längesedan avfärdats av alla seriösa forskare, inklusive forskare från Arabvärlden.”^iv

Khazarteorin förklarad och utvärderad

Ingen förnekar att det fanns ett land som hette Khazarien under medeltiden. Inte heller förnekar någon judarnas närvaro i landet eller att den kungliga familjen i landet konverterade till judendomen.

En av de främsta orsakerna till att judarna bosatte sig i Khazarien var den för tiden unika religionsfriheten i landet. När judar i det bysantinska riket och de muslimska delarna av världen hörde om judendomens accepterande i Khazar var det många som immigrerade dit eftersom de ofta var förföljda. Och de immigrerade judarna utgjorde en stor andel av den totala befolkningen i Khazar, långt större än de khazarer som konverterat till judendomen.

År 740 e. Kr. beslutade sig den khazariske kungen för att konvertera till en kompromissad form av judendom, främst till följd av att judar arbetat sig upp på höga poster i statsapparaten och påverkade kungen. Och trots att judendomen därefter blev den officiella statsreligionen fortsatte toleransen för andra religioner. Nämnda religionsfrihet i kombination med den motbjudande omskärelsen var huvudorsakerna till att det bara var en liten del av khazarerna som faktiskt konverterade till judendomen. Khazarteorin, som till stor del bygger på att majoriteten av khazarerna konverterade och ingick blandäktenskap med judarna, undermineras av detta faktum.

Ett annat problem med Khazarteorin är att det fanns judar i hela Europa vid den här tiden och det faller på sin egen orimlighet att också dessa skulle ha mist sin etniska identitet även om teorin varit sann.

DNA-forskaren Cameron Sawyer: ”Om ashkenazijudarna, som är den största gruppen judar, egentligen härstammar från khazarerna, vad hände då med alla ”riktiga” judar i Europa? Khazarerna konverterade endast till judendomen under 700-talet. Judar – ättlingar till judar från det bibliska Israel – har levt vid Svarta havets kust, Södra Ryssland och Kaukasien sedan före Jesu födelse. För att inte nämna alla judar i Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Försvann alla dessa judar plötsligt över en natt och blev ersatta av konverterade khazarer?”^v

De flesta ashkenazijudar har dessutom germanska förnamn och sedvänjor. Därutöver har deras språk Yiddish tyska rötter, inte khazariska. När riket upplöstes 965 e. Kr. flydde judarna primärt till Kiev och andra delar av Ryssland medan de överlevande khazarerna flydde till Ungern och blev kristna.

Utifrån ovanstående information kan man alltså konstatera att judarna behöll sin egna identitet och att blandäktenskap, precis som under fångenskapen i Egypten, var högst ovanligt. Detta bekräftas också av modern vetenskap och DNA-analyser.

DNA

Med den utvecklade teknik som existerar idag finns det alltså ytterligare belägg för att dagens judar, i synnerhet majoritetsgruppen ashkenazijudar, är etniska ättlingar till Abraham, Isak och Jakob. Här följer några citat om DNA-kopplingen från experter på området.

Kevin A. Brooks, ledande Khazarforskare: ”Vi behöver inte längre förlita oss på spekulation. Det är nu ett känt FAKTUM att tyska judar förenade sig med andra judar när de drev österut. Det är också bevisat att forntida judar har samma Y-DNA som dagens sefardiska, ashkenaziska, kurdiska och indiska judar…Sammanfattningsvis visar DNA-analysen att dagens östeuropeiska judar härstammar från antikens judar i Mellanöstern.”^vi

Sawyer igen: ”Hur som helst, modern genetisk forskning ger oss väldigt exakt information om blodlinjer, migrationer och genetiska förhållanden mellan folk och har därigenom fastslagit frågan en gång för alla. Ashkenaziska judar är faktiskt nära släktingar till sefardiska judar och andra judiska grupper och är till övervägande del ättlingar till hebréerna som levde i Israel för 2000 år sedan.”^vii

Rabbi Yaakov Kleiman, författare till boken DNA & Tradition: The Genetic Link to the Ancient Hebrews:

”De genetiska studierna av judiska män från alla stora judiska kluster runt om i världen bekräftar att den ursprungliga judiska befolkningen härstammar från Mellanöstern och de därifrån spreds ut i världen, precis som Bibeln förutspådde.

Vad som också förutses i Bibeln är att de trots världsvid utspridning skulle behålla sin unika nationella och etniska identitet och sedan återvända till det utlovade landet. De genetiska studierna har visat att detta osannolika scenario de facto också har uppfyllts i vår tid.”^viii

Det är inte bara judar i generell mening som kan spåras utan även en specifik del av folket – det judiska prästerskapet. I en DNA-studie från 2009 undersöktes 200 judiska präster från olika judiska befolkningsgrupper och där visade det sig att släktlinjerna för 46% av prästerna härstammar från Mellanöstern och sammanfaller vid en tidpunkt som matchar Aron, fadern till det aronitiska/levitiska prästerskapet. Vad man också kunde se var att många av prästerna i denna grupp hade ”identiskt utseende på ett flertal genetiska markörer på Y-kromosomen”.^ix

Matematikprofessor Ola Hössjer, molekylärbiologen Sebastian Ibstedt och miljömedicinprofessor Lennart Möller från Claphaminstitutet skriver följande om denna intressanta koppling:

”Bibeltexten ger en spännande koppling. Alla präster som ordinerats enligt den mosaiska lagens föreskrifter antas vara ättlingar till Moses bror Aron, som enligt Biblisk kronologi levde för ca 3500 år sedan. I så fall skulle en stor andel av dagens judiska präster vara ättlingar till Aron, medan de övriga prästerna kan tänkas vara ättlingar till personer av icke-Aronitisk härkomst som ordinerats för prästtjänst. Det är intressant att notera att modern DNA-teknik kan kopplas till de urgamla bibeltexterna.”^x

Biblisk definition av jude

Den tidigare citerade Jordan menar att den judiska identiteten inte har med etnicitet att göra utan något som sker genom omskärelsen.

Jordan: ”Enligt Bibeln är en jude någon som ingått förbund med de judiska folket genom omskärelse. Vad detta visar är att det är förbundet, inte rasen, som alltid varit den avgörande markören för judiskhet.” ^xi

Problemet med den definitionen är att den inte stämmer överens med vad Bibeln faktiskt säger i frågan. Den säger istället att det är de som etniskt härstammar från Abraham, Isak och Jakob som utgör Israel och det judiska folket (1 Mos 12:1-3, 13:15-16, 15:4-5, 26:2-5, 24, 28:13-15). Jude är man alltså oavsett religiösa övertygelser.

Dr. Arnold Fruchtenbaum, jude och kristen teolog: ”Israel är alla avkomlingar av Abraham, Isak och Jakob; också känt som judarna, det judiska folket, israeliterna, hebréerna, etc.”^xii

Nazisterna gjorde för övrigt ingen distinktion mellan religiösa och sekulära judar under andra världskriget och det, alla grymheter till trots, ligger i linje med hur Gud ser på sitt folk. På samma sätt gör inte heller muslimer någon skillnad på judars religiösa övertygelser när de utför sina terrorattacker.

Och lika lite som kineser eller thailändare upphör att vara en distinkt etnisk folkgrupp till följd av ingifte/”rasblandning”, upphör judarna att vara det. Den långlivade antisemitismen i kombination med bibliska övertygelser (Guds utvalda folk) har också lett till att judarna bevarat sin etniska homogenitet mer än något annat folk. Blandäktenskap var förekommande även på Bibelns tid och till och med Jesus har ”hednablod” i sitt släktled. Men detta ändrar inte den etablerade definitionen på jude.

Dr. Ice igen: ”Det faktum att dagens judar ingått blandäktenskap med hedningar ogiltigförklarar deras judiskhet lika lite som blandäktenskapen i GT ogiltigförklarade den tidens judars identitet. Jesus själv hade ett antal hedningar i sitt släktträd och trots detta var han i högsta grad jude. På NT:s tid sågs dessa fortfarande som judar – ättlingar till Abraham, Isak och Jakob. Jesus refererade till sin samtids israeliter som judar. När man läser NT tycks det inte heller vara något problem att identifiera vilka som var judar på Jesu tid. Föreställningen att judar inte kan ha Abrahams, Isaks, och Jakobs blod i sin kropp är påhittat av de med antisemitisk dragning.”^xiii

Guds löften om Israels och judarnas upprättelse

Trots att ovannämnda argument är välgrundade och pålitliga finns ett ännu starkare skäl till att dagens judar verkligen har koppling till patriarkerna, nämligen Guds löften om Israels och det judiska folkets upprättelse. För om inte folket finns kvar, hur ska då löftena till dem kunna uppfyllas? Om vi tror att Bibeln är Guds ofelbara Ord och att Gud inte kan ljuga måste det finnas ett judiskt folk som kan åberopa de ovillkorade förbunden till Israel och judarna.

En mer utförlig redogörelse om förbunden och löftena finns här: https://godanyheterna.com/2021/08/22/guds-rike-forbundens-betydelse/

Inte nog med det, enligt Uppenbarelseboken 7 kommer dessutom Israels tolv stammar fortfarande vara en existerande realitet under den kommande vedermödan. Och även om vi kan tycka att det låter häpnadsväckande och orimligt är det inte orimligt för Gud.

Dr. Ice igen: ”Uppenbarelseboken 7 demonstrerar inte bara att judar kommer existera i framtiden utan också att Gud kommer att kunna identifiera dem. Det betyder inte bara att Bibeln ser judarna som distinkt från hedningarna utan att de också i framtiden kommer att vara det. Bibeln säger inte bara att judiska ättlingar från Abraham, Isak och Jakob kan identifieras som en särskild etnisk folkgrupp efter nästan 4000 år utan också att Gud kommer att kunna se deras stamidentitet i framtiden. Detta kan enbart betyda att det finns en judiskt etnicitet idag.”^xiv

Att likt ersättningsteologer hävda att löftena uppfylls andligen i den kristna församlingen eller att Israel försakat sin chans är att göra våld på bibeltexten och inte resultatet av biblisk/naturlig hermeneutik.

Paulus ord från Romarbrevet 9-11 förstärker tesen som presenterats ovan. I dessa utvalda verser bekräftar han både judarnas etnicitet och framtida upprättelse.

Rom 9:3-5 ”Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.”

Rom 11:25-29: ”Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel, och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder. När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.”

När kung Ludvig XIV på 1700-talet frågade den framstående matematikern och filosofen Blaise Pascal om bevis för det övernaturliga svarade den till kristendomen nyomvände Pascal: ”Why, the Jews, your Majesty, the Jews.”

Bakgrunden till svaret var att Pascal, som av många anses vara sannolikhetslärans fader, hade studerat Bibelns profetior och kombinerat detta med sina matematiska sannolikhetsteorier. Han kom då fram till att sannolikheten för att profetiorna om judarna skulle gå i bokstavlig uppfyllelse, utan gudomlig inblandning, var obefintlig. Till saken hör att Pascal, av naturliga skäl, inte sett uppfyllelsen av löftena om Israels och judarnas återupprättelse men hans övertygelse var ändå orubblig. Detta efter att han studerat judarnas historia och alla uppfyllda profetior fram till den tiden, bland annat det faktum att judarna på ett mirakulöst sätt lyckats behålla sin särprägel och identitet trots ständigt förtryck och förföljelse.^xv

Sammanfattning

Vad som framkommit i den här texten är att dagens judar är en etnisk folkgrupp som har rötter i Bibelns patriarker – Abraham, Isak och Jakob. Detta faktum bekräftas inte bara av Bibelns ovillkorade löften till folket utan också av modern DNA-teknik. Khazarteorin, som menar att nutidens judar egentligen är khazarer och därför inte har någon koppling till det judiska folket som beskrivs i Bibeln, ligger alltså i strid med såväl Bibeln som genetisk och historisk forskning.

i James B. Jordan, Future of Israel (Del 1, 1991), s. 4.

ii Robert B. Thieme Jr., Anti-Semitism (1991), s. 77.

iii Thomas Ice, The Case for Zionism (2017), s. 132.

iv Bernard Lewis, Semites and Anti-Semites: An Inquiry into Conflict and Prejudice (1999), s. 48.

v Cameron Sawyer, ”Zionism and the Talmud”, World Association of International Studies, Blog Archive at cgi.stanford.edu/group/wais/cgi-bin/index-php?p=108

vi Kevin Alan Brook, ”Re: Jews and the Khazars” on the Jewish Genealogy Forum, www.genealogy.com, postad 4 augusti 2004.

vii Sawyer, ”Zionism and the Talmud”.

viii Rabbi Yakoov Kleiman, DNA & Tradition: The Genetic Link to the Ancient Hebrews (2004), s. 169.

ix Ola Hössjer, Sebastian Ibstedt, Lennart Möller, https://claphaminstitutet.se/uncategorized/dna-analys-av-judar-i-samklang-med-bibeln/

x Ibid.

xi Jordan, Christian Zionism and Messianic Judaism (1986), s. 177.

xii Arnold Fruchtenbaum, Israelology: The Missing Link in Systematic Theology (1992), s. 2.

xiii Ice, The Case for Zionism (2017), s. 142.

xiv Ice, The Case for Zionism (2017), s. 145.

xv Blaise Pascal och profetior, https://godanyheterna.com/2021/06/23/blaise-pascal-och-profetior/