I dagens ledartext i tidningen Dagen går opinionsredaktören Frida Park till angrepp på bakteriologiprofessorn Agnes Wold. Park menar att Wold agerar expert på områden där hon saknar kompetens och i det här fallet handlar det om barnuppfostran. Wold, som inte är kristen, säger att ”fostran nog är slöseri med tid” och det är denna uppfattning som Park opponerar sig mot. Innan jag går in på mina reflektioner vill jag börja med att säga att jag håller med om Parks slutsats: barnuppfostran är viktigt.

Från ett kristet och bibliskt perspektiv finns det dock ett antal problem med argumentationen i texten och nedan listas ett antal citat med efterföljande kommentarer.

Citat 1: ”Denna, något uppseendeväckande slutsats (att fostran är ett slöseri med tid), är inte så konstig om man enbart ser på människan som en biologisk varelse där genetiken är det avgörande. Men det är också en uppgiven inställning till den mänskliga naturen – om allt avgörs av biologi blir det ingen idé att anstränga sig, att bry sig om sina medmänniskor eller visa kärlek. Detta är en potentiellt mycket farlig inställning, en vars vetenskapliga underlag får relevant mothugg av psykologen och författaren Markus Dencker i nättidningen Kvartal.”

Kommentar: Problemet med Parks kritik – inklusive den länkade artikeln – är att den bortser från det faktum att en konsekvent materialistisk världsbild, där den blinda evolutionsläran är central, alltid landar i någon form av determinism, antingen arv eller miljö. Darwins materialistiska världsbild underminerade tanken på människans själ, fria vilja och självständiga tankeverksamhet.

I en sådan världsbild, där materialism och fysikens lagar ersätter allt övernaturligt, finns ingen egentlig grund för ondska eller dåligt beteende. Om allt bara är ett resultat av slumpmässiga och planlösa mutationer och kemiska kombinationer från ett ursprungligt Big Bang går det inte prata om moral och hur saker borde vara. Detta då det inte finns någon objektiv standard att förhålla sig till utan allt blir människokonstruerade ”värdegrunder” som varierar från tid till annan. Människan blir här per definition determinerad, antingen genom arv (biologisk determinism) eller miljö (självförgörande miljödeterminism), och kan i strikt mening inte hållas ansvarig för sitt handlande utan är bara ”offer” för omständigheterna.

Eller som den kristne historieprofessorn Richard Weikart skriver i boken ”The Death of Humanity”:

”Om människor och dess handlande bara är ett resultat av evolutionen och fysikens lagar, en oändlig kedja av orsak och verkan-samband, finns det inget ansvar utan människor är bara ‘offer’ för sakernas tillstånd. Och då finns det varken utrymme för moral, mening eller kärlek.”

Med andra ord är Wold, även om hon utifrån ett bibliskt perspektiv landar i fel slutsats, konsekvent med sin världsbild.

Citat 2: ”Nu får ju Agnes Wold givetvis uttala sig om vad hon vill. Men medier bör akta sig för att sätta expertstämpeln på någon som de facto saknar expertis. Det gäller hobbyepidemiologier i sociala medier, men faktiskt även bakteriologer som inte tvekar att påstå att det skulle saknas evidens för att Jesus existerat, vilket Wold twittrade som en kommentar till historikern Dick Harrisons bok om den historiske personen Jesus. Att konsensus bland historieforskare är att Jesus existerat gav hon inte mycket för, som Dagen skrivit om tidigare.”

Kommentar: För att vederlägga Wolds uppfattningar – att barnuppfostran är slöseri med tid och att Jesus aldrig funnits – använder sig Park av, vad jag kan förstå, icke-kristna experter i form av en psykolog och en historiker. Problemet med detta, i synnerhet i det sista exemplet, är att auktoriteten flyttas från Bibeln/Gud till (i hög grad) bibelfientliga akademiker. Och detta i frågor som Bibeln tydligt uttalar sig om.

Konsensus bland forskare kan, som historien lärt oss, skifta så det är ingen säker grund att stå på. Som alltid är det bäst att använda Bibeln som epistemologisk grund när liknande argument ska vederläggas, i synnerhet när läsekretsen är kristen. Därför kan Parks varning i citatet ovan vändas mot henne själv och parafraseras på följande sätt: ”Men Park bör akta sig för att sätta expertstämpeln på någon som de facto saknar eller bortser från den säkra kunskapskällan Bibeln.”

Ett bra exempel på detta är evolutionsläran där relativt stort konsensus råder i den akademiska världen.

Dr. Dr. Richard L. Mayhue: ”Three important principles should guide us as we consider the integration of sources of knowledge.

1. While all truth is God´s truth, not all truth is revealed truth and not all statements that claim to be truth are actually true.

2. Revealed truth is certain, while non-revealed truth claims can often be wrong and are subject to change. For example, the content of Genesis 1-2 is absolutely certain by virtue of being divinely revealed truth, while scientific theories of origins are tentative at best.

3. Revealed truth should help to interpret non-revealed truth/knowledge. For example, the certain content of Genesis 1-2 should be used to validate or invalidate the tentative scientific theories of origins.”

Alltså måste all vetenskap tolkas i ljuset av Bibeln, inte tvärtom.

Citat 3: ”Ett sätt att råda bot på den skräcken är ju att ge varje barn en kärleksfull fostran, goda värderingar och en insikt om att varje människa i högsta grad är ofullkomlig men likväl älskad. Med en sådan pålitlig kompass minskar därtill behovet att lyssna till usla råd från så kallade experter.”

Kommentar: Här håller jag så klart med om att föräldrar ska ge sina barn en kärleksfull fostran och goda värderingar. Men här vore det på sin plats att poängtera hur ofta det sekulära samhällets ”PK-värderingar” kolliderar med bibliska värderingar. Kristna spelar inte i samma lag som Wold (så länge hon inte omvänder sig) och därför är Parks ansats i bästa fall naiv.

En annan problematisk sak är nedtoningen av människans syndafördärv. Istället för att skriva att barnen är självcentrerade syndare i behov av tuktan och frälsning benämns de som ”i högsta grad ofullkomliga”.

Sammantaget finns det, som jag ser det, två huvudproblem med texten. För det första argumenterar hon inte med Bibeln som högsta auktoritet i frågor som Bibeln berör och för det andra finns det en brist på insikt vad gäller den diametrala skillnaden mellan den kristna församlingen och ”världen”. Att sträva efter konsensus med världen i bibelrelaterade frågor är inget som Bibelns författare rekommenderar och det får dessa bibelord gestalta:

Luk 6:26 Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

1 Kor 2:14 En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.