Att vara ”barn av sin tid” innebär bland annat en bristande förmåga att kunna bedöma den tid man själv lever i. Eller mer krasst, en blindhet för negativa företeelser i samtiden. Vissa saker tas för givet och ses som självklara eftersom det ”alltid” varit så och är så vedertaget. Detta gäller inte bara samhället i stort utan även kristenheten. Som kristen är det därför extra viktigt att jämföra den rådande kulturen med Bibeln och dessutom zooma ut för att se det historiska sammanhanget.

Ett bra exempel på ovannämnda fenomen är den svenska barn- och skolomsorgen. Majoriteten, inklusive många kristna, ser den statliga skolan som en sund och objektiv kunskapsförmedlare där eleverna lägger grunden för framtida yrkesliv. Och visst kan den många gånger fylla den funktionen. Men är den verkligen sund och objektiv ur ett bibliskt perspektiv?

I den här texten kommer jag argumentera för att den svenska skolan är ideologiskt styrd, primärt utifrån en sekulärhumanistisk världsbild. En sådan världsbild kan kortfattat beskrivas som gudsfrånvänd och människocentrerad (mer om detta nedan). Vidare kommer jag jämföra en gudscentrerad utbildning med en humanistisk dito, en jämförelse som i huvudsak utgår från kapitlet ”God-Centered vs. Man-Centered Education” i Doreen Clagetts bok Never Too Early. Min bakgrund som lärarstudent gör att jag också har personliga erfarenheter av detta ämne.

Utbildning i Bibelns och historiens ljus

Ur ett bibliskt perspektiv finns det några grundläggande principer vad gäller utbildning och kunskap: 1) All sann kunskap kommer från Gud (Ord. 1:7), 2) Guds vishet är inte som den här världens vishet (1 Kor 2), 3) Rätt uppfostran/utbildning lägger den tidiga grunden för ett i Guds ögon bra liv (Ord. 22:6), 4) Dåligt inflytande fördärvar goda vanor (1 Kor 15:33), 5) Värdslig vishet är ett jagande efter vind (Ord. 1:17-18) och gör människan högfärdig (1 Kor 1:8), 6) Falsk kunskap ska kristna vända sig bort ifrån (1 Tim 6:20), 7) All kunskap ska användas till Guds ära (Kol 3:22-25).

Mot denna bakgrund bör målet med utbildning vara att förstå Honom och Hans skapelse och vishet mer och mer och ära Honom i allt det vi företar oss.

Från historiens början fram till strax före Jesu tid (ca 4000-75 f. Kr) var utbildning tätt kopplat till hemmet och i Sverige dröjde det ända till 1842 innan vi fick den första folkskolan, dvs en obligatorisk skola för allmänheten som senare kom att ersättas av grundskolan. Med andra ord är den allmänna skolgången ett relativt modernt fenomen som merparten av Sveriges historiska befolkning aldrig upplevt. Vad som också bör nämnas i sammanhanget är kristendomens initiala inflytande över den svenska skolan. Fram till mitten av 1900-talet var bön och kristendomsundervisning en i det närmaste obligatorisk och allenarådande utgångspunkt i skolverksamheten, men därefter började en eskalerande sekulariseringsprocess.

Syftet med undervisning har också förändrats. På GT:s tid var det primära att lära barnen de hebreiska Skrifterna (ex. 5 Mos 6:5-9, Ords. 22:6), något som också bekräftas i NT (ex. 2 Tim 1:5). Fokus låg, i tillägg till grundläggande disciplin/lydnad och god moral, på att tidigt lära sig att tala och läsa. Därutöver var det vanligt att barnen fick arbeta i tidig ålder och därigenom lära sig både arbetsmoral och yrkeskunskaper. Lek och underhållning var alltså inte ledorden på den tiden (även om det inte var uteslutet).

”Utöver den bibliska utbildningen fick sönerna lära sig affärer och andra yrkesfärdigheter av sina pappor medan döttrarna fick lära sig hushållssysslor av sina mödrar. Båda könen fick lära sig att läsa.” Frank E. Gaebelein, Christian Education

Det finns för övrigt många historiska exempel på kopplingen mellan tidigt fokus på Bibeln och akademisk framgång, inte minst under den vetenskapliga revolutionen på 1500- och 1600-talen.

”Många av de puritaner som växte upp med fokus på att lära sig Bibeln blev stora ledare och vetenskapsmän. Framgångarna på den tiden var nära förknippade med en ‘förståelse av religiösa angelägenheter’ och till en persons förhållande till Guds skrivna och levande Ord.” Doreen Claggett, Never Too Early

Sekularisering och nutida utbildning

Under 1800-talet, främst till följd av den kristendomsfientliga upplysningen, inleddes en stor förändring inom utbildningssfären. En av förgrundsfigurerna till detta skifte var den franske upplysningsfilosofen Jean-Jaques Rousseau. Istället för att tillskansa sig kunskap genom förnuftet och böcker (i synnerhet Bibeln) menade han att man måste utbilda barnens sinnen.

Orsaken till att Rousseau landade i den slutsatsen var hans övertygelse om barnens inneboende godhet och oskuld, dvs inte att de var syndiga, i behov av uppfostran och tuktan. Barnen behövde släppas fria från ”förtryckande” auktoriteter – företrädesvis kristna föräldrar – för att på så sätt utveckla sin inre potential. Allt lärande börjar, enligt Rousseau, med barnens upplevelser och erfarenheter och kunskap ska därför aldrig komma uppifrån och utifrån. Med andra ord i strikt konflikt med den bibliska modellen där den primära kunskapen finns i Guds Ord och förmedlas via auktoriteter (föräldrar och/eller pastorer).

John Dewey (1859-1952), amerikansk filosof och pedagog, tog över stafettpinnen efter Rousseau och han ses idag som den allmänna skolans och den moderna pedagogikens fader. Under min tid på lärarutbildningen var han den stora auktoriteten som ofta citerades. Han opponerade sig starkt mot den judekristna traditionen vad gäller tidigt läsande.

Dewey växte upp i en tid där kristendomsfientligheten blomstrade. För det första var det liberalteologin (som underminerade Skriftens tillförlitlighet), för det andra var det den uniformistiska geologin (som beräknade jordens ålder till miljarder år), för det tredje var det Darwins evolutionslära (som menade att alla biologiska livsformer hade utvecklats från samma ursprung) och för det fjärde var det marxismen (som ville avskaffa Gud och omkullkasta den judekristna synen på familjen och privat ägande).

”Dewey var ansvarig för att överföra sin tids radikala, sekulära idéer till klassrummet genom sin inflytelserika akademiska post. Vad offentliga skolor blev, är till stor del ett resultat av Deweys framsynthet. Eftersom han var så inflytelserik i att forma amerikansk offentlig utbildning är det viktigt att förstå vad han trodde på och vad som är inbäddat i dagens offentliga skolor.” Brandon Clay, https://answersingenesis.org/public-school/failure-john-dewey/

Kännetecken på Deweys övertygelser och pedagogik är följande:

1. Ingen absolut sanning. Detta är fundamentet för den kristna världsbilden, dvs att det finns en objektiv sanning och att den primärt finns uppenbarad i Bibeln. Och detta, dvs relativismen, är också grunden till att dagens pedagoger och lärare föredrar grupparbeten och dialog framför lärarledd katederundervisning där lärare förmedlar fakta.
2. Ateism. Gud finns inte. Och detta kan ses som den grundläggande orsaken till ovanstående punkt.
3. Skolan är instrumentet där det nya, kollektivistiska och sekulära samhället tar form. Här kan den marxistiska drömmen skönjas, ett globalistiskt enhetsprojekt där människor förenas och gränser suddas ut.

”Deweys rörelse hade en ny vision för skolor. Han ville använda skolor som instrument för samhällets återuppbyggnad. Dewey ville inte uppfostra barn att tänka själva: ‘Barn som vet hur de ska tänka själva förstör harmonin i det kollektiva samhället som kommer där alla är beroende av varandra.’ Hans vision avvek dramatiskt från det traditionella Kristus-centrerade förhållningssättet till utbildning.” Mark J. Koscak, Undoing John Dewey´s Impact on American Public Education

Även om försvararna av den allmänna skolan brukar peka på det faktum att långt fler får en utbildning idag (vilket förstås är bra) finns det en annan, och i bibliskt perspektiv, klart värre baksida. Andra parametrar tyder nämligen på att folkbildningen varit ett misslyckande. Efter att John Dewey hjälpte till att implementera ett mer sekulärt förhållningssätt till offentlig utbildning började många riktmärken för den allmänna moralen falla sönder. Vissa tog längre tid än andra, men effekterna var desamma.

Här följer statistik från det amerikanska samhället efter att sekulariseringen fått fäste i den allmänna skolan:

* Tron på Gud sjönk från 98 % 1944 till 87 % 2014 (Time.com).

* Kyrkans medlemsantal sjönk från 73 % 1937 till 47 % 2020 (Gallup.com).

* Födslar utanför äktenskapet har ökat från 28 % 1990 till 40 % 2018 (ChildTrends.org).

* Tron på abort som acceptabelt alternativ steg från 37 % 2003 till 47 % 2021 (Gallup.com).

* Stödet för samkönade ”äktenskap” ökade från 27 % 1996 till 70 % 2021 (Gallup.com).

Siffrorna lär knappast vara bättre i Sverige, i synnerhet inte när det gäller tron på Gud. Sedan bör man komma ihåg att gudsbegreppet år 2014 var något helt annat än 1944 så den reella siffran, dvs de som trodde på Bibelns Gud, lär inte ha varit i närheten av 87% år 2014. Nu finns det förstås fler orsaker till ovanstående statistik men skolans roll ska på intet sätt förringas.

”Det är sant att det offentliga skolsystemet inte är helt ansvarigt för medborgarnas moral. Och när det gäller vårt lands moraliska förfall kan vi inte bortse från varken individuellt ansvar eller föräldraansvar. Men när ett utbildningssystem tar på sig ansvaret att utbilda nästan hela befolkningen genom att ta bort grunden för människovärde och moral, är det inte orimligt att hävda att det bär en betydande del av det moraliska ansvaret – säkerligen mer än något annat offentligt system.” Brandon Clay, https://answersingenesis.org/public-school/failure-john-dewey/

Pedagogik och världsbild

Som nämnts ovan är barnen, enligt Rousseau och Dewey, goda och ska därför släppas fria i största möjliga mån. Det ska vara fria att utforska sin omgivning och lära genom att göra. Lärandet ska också vara lustfyllt eftersom det utgår från barnens vilja och intressen. Den traditionellt kristna synen – att barnen ofta är egoistiska, upproriska och lata och därför behöver disciplinering, krav och sund uppfostran – är enligt dessa herrar ett förlegat synsätt.

Nedan följer en jämförelse mellan den traditionella judekristna utbildningssynen och den progressiva synen från Rousseau och Dewey. Jämförelsen är hämtad från Doreen Clagetts ovannämnda bok.

Biblisk världsbild	Sekulär världsbild
Gud är på tronen, Han är Frälsare och Herre.	Människan är på tronen, hon är sin egen frälsare.
Utbilda med Kristus i centrum. Andliga och moraliska sanningar lärs genom akademiska studier.	Utbilda utan Gud.
Barnens natur är syndfull, tuktan och disciplin behövs.	Barnens natur är oskyldig, de ska därför vara fria att leva ut sina lustar och begär.
Tidiga studier, inklusive läsning, är bra.	Böcker och skola kan vänta. Tidiga studier är skadligt.
Utbilda genom stegrande studier kombinerat med praktisk tillämpning. Att lära och göra gäller.	Utbildningen kretsar kring barnet och dennes erfarenhet. Lärande genom att göra betonas.
Memorering, verbalisering och läsning utgör en viktig grund.	Utbilda sinnena. Utflykter och demonstrationer är bäst.
Läraren är en förmedlare av kunskap, efter varje barns behov.	Läraren är en medhjälpare, efter barnets önskemål.
”Arbetslek” är prioriterat.	”Lekarbete” är prioriterat.
Utbilda för kristen mognad.	Låt barnen få vara ”barn”.

Konsekvenser

Även om det i den svenska läroplanen, till följd av politiska kompromisser, finns beröringspunkter med den vänstra kolumnen ovan är det den högra som dominerar, i alla fall i praktiken. Att läroplanen talar om att främja en etik ”som förvaltats av kristen tradition” betyder ingenting om lärosätena och dess pedagogiska företrädare föraktar denna etik (som de gjorde på min utbildning).

Den statliga skolan har inte bara lett till en ökad sekularisering och bibelfrånvänd utbildning/pedagodik, utan även en demontering av den judekristna kulturen som i mångt och mycket byggt upp västerlandet.

Här följer en lista med ett antal punkter (punkter som delvis berörts ovan) som enligt mig, i alla fall delvis, kan skyllas på den statliga skolan och bidragit till det ”avfall” vi ser idag. Listan utgår i huvudsak från Bibelns så kallade ”Divine Institutions” (Personligt ansvar, Äktenskap, Familj, Civilt styre och Nationalism), dvs grundläggande och gudagivna samhällsinstitutioner från Bibelns elva första kapitel.

• Människovärde. Gud skapade människan till sin avbild och vi har därigenom ett särskilt och externt värde och syfte. Den sekulära skolan har ingen grund för att tala om människovärde eller mening, vilket sannolikt kan vara en bidragande orsak till den lavinartade ökningen av mental ohälsa i vår tid.

• Personligt ansvar. Vi lever i en ”offerkultur” där det personliga ansvaret förminskas eller suddas ut helt. Antingen ses människan och hennes tillkortakommanden som offer för arv (dvs för genetiska och medfödda anlag) eller miljö (dvs för andra människors eller gruppers tillkortakommanden/synder) eller en kombination av båda. Bibeln förnekar varken arv eller miljö men det personliga ansvaret är ändå det centrala.

• Äktenskapet. Gud instiftade äktenskapet mellan en man och en kvinna, inte mellan man och man eller kvinna och kvinna. Och äktenskapet är något heligt och livslångt som människan inte har rätt att bryta (om det inte rör sig om de undantag som Bibeln talar om). I detta ligger också tanken på att sex enbart ska praktiseras inom äktenskapet, något som är stick i stäv med den rådande skolkulturen. Därutöver talar Bibeln om mannen som ledare och kvinnan som hjälpare medan skolan förespråkar en egalitär syn på könsroller.

• Familjen. Det är i huvudsak familjen, inte staten/skolan eller kyrkan, som har ansvar för barnens utbildning och sin egen försörjning. Barnen ska underordna sig föräldrarna men i skolan råder ofta en Dewey-inspirerad revolt mot auktoriteter som vill bestämma. Det stämmer väl överens med 2 Tim 3:2 där det talas om att barnen, på ett aldrig tidigare skådat sätt, ska bli olydiga mot sina föräldrar.

• Civilt styre. Rättsväsendet ska straffa brottslingar, i synnerhet de som begår mord och därigenom kränker människovärdet. Skolorna lär ofta att de som begått brott också är offer (se punkten om personligt ansvar ovan) och därför behöver vård istället för straff.

• Nationalism. En gränslös och enad värld är det som mer eller mindre explicit propageras för i skolorna. Men för att begränsa ondskans utbredning har Gud bestämt att världen inte ska enas utan bestå av nationer. Allt tal om nationalism och kritik av ”mångkultur” brukar vanligtvis stämplas som rasism.

• Guds allmakt och löften. Gud har full kontroll över jorden och Han har förutsagt hur allting kommer att sluta. Och detta ligger i strid med skolornas tal om klimatkollaps. Som kristna ska vi värna om miljön och vara goda föredömen men det betyder alltså inte att vi ska oroa oss för jordens undergång före Jesu återkomst eller arbeta för att införa akuta och dyra panikåtgärder.

• Abort. Skolorna, i linje med den fria sexualiteten, propagerar för kvinnans rätt till sin egen kropp men eftersom Bibeln betonar att det handlar om fler än enbart kvinnan finns det inget bibliskt försvar för abort.

• Könsidentitet. Skolan lär ofta att kön bara är en social konstruktion som barnen själv kan välja efter tycke och smak. Men Bibeln lär att Gud skapade människan som man och kvinna och att detta inte är valbart.

Eftersom dessa kulturella förändringar skett gradvis och ”grodan kokats långsamt” är det, precis som jag nämnde inledningsvis, lätt att bli blind för sin egen samtid och bagatellisera/normalisera punkterna ovan. Men vi är kallade att kämpa den goda kampen och ta avstånd från det som är fel (ex. 2 Tim 4:7). Om kristna från tidigare generationer, i synnerhet före 1900-talets början, skulle se dagens kultur skulle de med stor sannolikhet bli chockerade.

Avslutningsvis kan det också vara bra att påminna om att ovanstående punkter ligger i linje med de tecken som ska föregå Jesu återkomst. Bibeln talar om en tilltagande laglöshet och ondska som ska breda ut sig över världen (ex. 2 Tim 3, 2 Tess 2, Matt 13) och Jesus frågar dessutom retoriskt om han ska finna någon tro på jorden vid sin återkomst (Luk 18:8).

Ord. 22:6 ”Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.”

1 Kor 15:33 ”Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor.”