Richard Dawkins, känd ateist och religionskritiker, skriver följande i sin kritik av Bibeln/Gud och folkmorden i GT:

”Bibelns berättelser om Josuas invasion av Jeriko är lika moraliskt förkastliga som Hitlers invasion av Polen och Saddam Husseins massaker av kurder. Bibeln kan möjligtvis vara fängslande och poetisk skönlitteratur men den är inget att ge våra barn i syfte att ge dem god moral.”

Hur kan en god och kärleksfull Gud som vill alla människors frälsning beordra utrotning av ett helt folk, inklusive kvinnor och barn? Det här är ett vanligt förekommande argument mot den Gud som beskrivs i Bibeln. Antingen brukar det leda till uppfattningen att Gud inte är alltigenom god och kärleksfull eller att Bibelns utsagor inte är helt tillförlitliga. Eller så gör man som den tidiga kyrkofadern Origenes gjorde på 200-talet, nämligen att tolka Bibelns texter om folkmord på ett symboliskt sätt.

Ingen av dessa ”lösningar” är dock hållbara ur ett bibliskt perspektiv eftersom 1) Gud är god, 2) Bibeln är ofelbar och 3) ingenting tyder på att de aktuella texterna ska tolkas symboliskt.

Här följer ett antal argument till varför det inte är någon konflikt mellan Guds godhet och hans beordrande av folkmord:

1. Alla människor är syndare som förtjänar att dö och detta är en grundläggande sanning som nästan alla förbiser. Om Gud skulle fälla sin rättvisa dom här och nu skulle ingen människa leva. Med andra ord bör vi fascineras och häpnas över Guds godhet, nåd och tålamod med syndiga människor. Dr. Voddie Baucham utvecklar resonemanget i den här länken: https://www.youtube.com/watch?v=vQl4Zd5T9Kc&t=286s
2. Direktiven om folkmord var inte något allmänt bud utan gällde i en specifik historisk kontext.
3. Folken som Gud beordrade folkmord på, exempelvis kanaanéerna i det utlovade landet, levde i grov synd (avgudadyrkan, barnoffer, incest och homosexualitet) och var en stor risk för Guds utvalda folk.
4. Gud visade stor nåd och stort tålamod genom att ge kanaanéerna över 400 år för att omvända sig (precis som han under 120 år gav människorna chans att omvända sig innan syndafloden).
5. Gud varnade lång tid i förväg för den kommande domen.
6. Folket hade förhärdat sina hjärtan så till den grad att omvändelse var omöjlig.
7. De här direktiven gällde enbart dåtidens Israel och kan inte appliceras på oss idag.

Men kvinnor och barn är väl ändå lite drastiskt och magstarkt? Jag håller med om att det för vårt mänskliga förstånd kan tyckas hårt men vi måste samtidigt begrunda att vi pratar om en allsmäktig och alltigenom god och rättvis Gud som per definition aldrig gör några fel. Det är utifrån det perspektivet vi måste närma oss frågan och det finns även här rimliga svar.

1. Alla människor, inklusive barn, är enligt Bibeln syndare så inte ens de kan ses som oskyldiga offer som förtjänar att leva. Alla människor är yttersta sätt Guds egendom som Han, i egenskap av Gud, har rätt att göra vad han vill med.
2. Dessa barn skulle, till följd av sina onda föräldrar, mest troligt ha följt i sina föräldrars fotspår och skapat ännu större ondska.
3. Vidare skulle de förmodligen ha försökt hämnas israeliterna för vad de gjorde mot deras föräldrar.
4. Till sist, att dö behöver inte ses som något negativt. För kristna är döden en vinst och det finns även många kristna som tror på ”age of accountability”, dvs barn som inte hunnit göra ett medvetet val kommer till himlen. Eftersom Gud också är allvetande vet vi att ingen av de som dog skulle ha kommit till en annan slutdestination om de överlevt, i alla fall inte en sämre. Sedan finns även exempel på troende i NT som blev straffade med fysisk död till följd av synd så det faktum att Gud beordrade folkmord betyder inte per automatik att alla individer i det aktuella folket var ofrälsta.

Avslutningsvis kan det tilläggas att ovannämnde Dawkins inte har någon egentlig grund för att tala om gott och ont. I en naturalistisk världsbild, där materialism och fysikens lagar ersätter allt övernaturligt, finns ingen plats för moral . Om allt bara är ett resultat av slumpmässiga och planlösa mutationer och kemiska kombinationer från ett ursprungligt Big Bang går det inte prata om moral och hur saker borde vara. Detta då det inte finns någon objektiv standard att förhålla sig till utan allt blir människokonstruerade ”värdegrunder” som varierar från tid till annan. Människan blir här per definition determinerad, antingen genom arv (biologisk determinism) eller miljö (självförgörande miljödeterminism), och kan i strikt mening inte hållas ansvarig för sitt handlande utan är bara ”offer” för omständigheterna.

Med andra ord måste ateister hoppa in på den teistiska planhalvan för kunna framföra argumentet på ett trovärdigt sätt.