I tidigare texter om Guds rike har jag försökt visa att Guds rike är ett framtida och fysiskt rike och att Israel och judarna fortfarande är dess primära målgrupp. Grunden för rikets framtida tillkommelse finns primärt i GT:s förbund där Israel utlovas 1) ett bestämt landområde, 2) en Kung som ska regera från Jerusalem och 3) en andlig och materiell välsignelse som kommer hela jorden till gagn.

Den här synen kallas i teologiska kretsar för Premillennialism, som betyder att Jesus kommer tillbaka före (”pre”) tusenårsrikets (”millennium”) början. Rikets längd definieras i Uppenbarelseboken 20:1-6 där ”tusen år” återkommer fem gånger.

Det finns dock två andra synsätt som är klart vanligare i dagens kristenhet och det är Amillennialism och Postmillennialism. Till skillnad från premillennialismen menar förespråkare för båda dessa att gudsriket är en realitet här och nu, att Jesus regerar från tronen i himlen och att evigheten tar vid när Jesus kommer tillbaka. Skillnaden ligger främst i att postmillennialister är mer optimistiska, dvs de tror att världen kommer att kristianiseras genom en allt större väckelse innan Jesus kommer tillbaka medan amillennialister i högre grad ser riket som andligt. Premillennialister tror vanligtvis att tiden före Jesu återkomst kommer präglas av avfall och en vedermöda med globala katastrofer. Med andra ord finns det diametrala skillnader mellan premillennialism och övriga två.

En annan tydlig och fundamental skillnad är hermeneutiken (texttolkningen). Premillennialismen, som var den allenarådande övertygelsen den första århundradena och kan spåras till apostlarnas lärosäte i Antiokia, tolkar Bibelns eskatologiska texter bokstavligt och naturligt. Amillennialismen och Postmillennialismen, som har sina hermeneutiska rötter i den grekiskinfluerade skolan i Alexandria, tolkar Bibelns profetiska delar allegoriskt. Mer om dessa texttolkningsskillnader finns här: https://godanyheterna.com/2021/06/28/bibeltolkning-i-historiens-ljus/

Konsekvensen av den allegoriska tolkningsmetoden blir i det här fallet så kallad ersättningsteologi, där löftena till Israel uppfylls symboliskt i ”det nya Israel” – den kristna församlingen.

Riketperspektivens historia

Den historiska utvecklingen av ovannämnda synsätt är intressant då det ger en bild av vilket system som var närmast apostlarna och den tidiga församlingen.

Premillennialism (Kiliasm)

Premillennialismen, eller kiliasm som det kallades under de första århundradena e. Kr., är alltså den äldsta eskatologiska övertygelsen i kyrkohistorien. Det är både konservativa och liberala kyrkohistoriker överens om. En av anledningarna till att premillennialismen betonades var gnosticismens inflytande under den här tiden.

J.N.D. Kelly, av många ansedd som den främste auktoriteten på den tidiga församlingen, säger följande om de eskatologiska övertygelserna under det andra århundradet e. Kr.:

”Konflikten som uppstod mellan kristendomen å ena sidan och judendomen och hedendomen å andra gjorde att kristna kände sig tvingade att formulera Bibelns läror på ett utförligt sätt. De gnostiska tendenserna att förvandla den kristna eskatologin till myten om ‘själens återgång till Gud’ var tvungen att bemötas. Det var bland annat därför som millennialismen, eller läran om att Jesus ska komma tillbaka och regera på jorden i 1000 år, betonades starkt vid den här tiden.”

Gnostikerna menade att det materiella var ont och kunde således inte tänka sig ett fysiskt gudsrike på jorden med en fysisk kung utan för dem var riket andligt. De främsta teologerna som följde efter apostlarna – däribland Ireneus, Tertullianus och Hippolytus – var alltså primärt fokuserade på att försvara den traditionella eskatologiska synen i syfte att hindra gnosticismens framfart.

Den första som överhuvudtaget ifrågasatte den här synen inom den kristna församlingen var en man vid namn Gaius i början på 200-talet. Han menade att ”tusen år” skulle förstås symboliskt och att Uppenbarelseboken inte skulle ingå i Bibelns kanon.

Dr. Gerald Stanton har gjort följande sammanfattning till varför Premillennialism, till skillnad från Amillennialism och Postmillennialism, är den bibliskt korrekta:

* Konsekvent bokstavlig tolkning

* Förbundens villkorslösa karaktär

* Abrahamsförbundet

* Gamla testamentet lär ett bokstavligt jordiskt rike

* Riket omdefinieras inte i Nya testamentet

* Jesus bekräftade den gammaltestamentliga uppfattningen om riket

* Det finns flera uppståndelser i Skriften, dvs både före och efter riket

* Uppenbarelseboken 20 beskriver Premillennialism

* Den tidiga kyrkan var Premillennial

* Amillennialismens och Postmillennialismens misslyckande

* Premillennialismen harmoniserar hela Bibeln

* Endast premillennialism ger en tillfredsställande avslutning på historien

Antimillennialism

Antimillennialismen är inget eskatologiskt system men det fungerade som en intressant brobyggare till amillennialismen. De första kritikerna mot den naturliga förståelsen av Uppenbarelsebokens tal om ”tusen år” presenterade inte en annan tolkning utan avfärdade istället hela bokens legitimitet. Orsaken till detta var att man insåg det orimliga med en annan tolkning än den bokstavliga.

Teologen Hans Bietenhard: ”Idag erkänner alla – med några få katolska undantag – att den premillennialistiska tolkningen av Uppenbarelseboken 20 är den enda exegetiskt rimliga. Alla andra tolkningar måste alltså bygga slutsatsen på annat än exegetik.”

Dr. Tommy Ice: ”Den här poängen måste fastslås: Antimillennialism uppstod inte till följd av noggranna bibelstudier utan snarare som ett resultat av känslostyrda individer som var präglade av grekiskt filosofi.”

Den ovannämnda bibelskolan i Alexandria var det lärosäte där antimillennialismen fick fäste och spridning under mitten av 200-talet. När sedan kejsar Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion blev det mer naturligt att börja tolka in ett aktualiserat gudsrike eftersom församlingen gick från förföljd till upphöjd och privilegierad. Många kristna började alltså förkasta den naturliga förståelsen av Guds rike på grund av de omvälvande samhällsförändringarna.

Historieprofessor Norman Cohn: ”Premillennialism var den dominerande uppfattningen i den kristna församlingen så länge den var en förföljd och impopulär minoritet. Men när den under 300-talet e. Kr. blev statsreligion och därigenom fick en upphöjd och skyddad status, försvann dessa övertygelser mer och mer.”

Origenes, som kan ses som amillennialismens ursprunglige fader, var starkt påverkad av grekisk filosofi och gnosticism. Han opponerade sig därför mot premillennialismen eftersom den talade om fysiska uppståndelsekroppar i en renoverad och fysisk skapelse.

Amillennialism

Jerome (347-420 e. Kr.) och Augustinus (354-430 e. Kr.) var de som på allvar populariserade amillennialismen under slutet av 300-talet. Uppfattningen om ett framtida och fysiskt tusenårsrike försvinner nästan helt under Augustinus ledarskap då denne förbjöd en sådan tolkning.

Det grekiska inflytande var en bidragande orsak till den bortförklarande och allegoriska tolkningen av Uppenbarelseboken 20, eftersom nämnda kapitel också talade om den fysiska uppståndelsen. Ett fysiskt rike med uppståndna, fysiska kroppar rimmade illa med den grekiska filosofin där det materiella och fysiska sågs som ont. Paulus tal i Aten illustrerar det här på ett bra sätt: ”När de hörde Paulus tala om uppståndelse från de döda började några håna honom…” (Apg 17:32).

Nedan följer en övergripande lista med orsaker till Amillennialismens intåg och Premillennialismens uttåg.

1. Behov av omedelbar relevans. Man ville vara relevanta och populära för åhörarna och då var det mer lockande med det som hade betydelse för samtiden.

2. Mänsklig filosofi blev integrerad med teologi. Philo var den som på allvar började med att förena mänsklig filosofi med Bibeln då han hade en stor förkärlek till grekisk filosofi. När dessa mänskliga filosofier krockar med Bibelns läror allegoriserar man bibeltexten för att passa det filosofiska systemet.

3. Gnostisk dualism som säger att världen och det fysiska är ont och att Jesus därför inte kan ha varit Kristus/Gud i mänsklig gestalt. Inte heller att han uppstod från det döda i en fysisk kropp. På grund av detta började man i Alexandria även förneka ett kommande fysiskt rike på jorden med fysiska människor.

4. Den hedniska dominansen och avsaknaden av judar gjorde att församlingen saknade grundläggande kunskaper i GT, där talet om ett kommande jordiskt rike var central.

5. Konstantins påbud 313. Ända sedan år 64 och kejsar Neros dagar hade församlingen varit förföljd av Rom men nu ändrar kejsar Konstantin detta och gör kristendomen till statsreligion, främst för att stärka upp en vacklande romersk stat. Man blir alltså allmänt accepterad och får en upphöjd status, vilket leder till att kristna börjar tro att de är i riket och regerar.

6. Judarnas diaspora år 70-138 och förstörelsen av templet och djuroffren. Så länge judarna var ett samlat folk i sitt hemland kunde man tro på en bokstavlig uppfyllelse av profetiorna om landets och folkets upprättelse men när romarna slog ner dem och intog landet blev det enklare att allegorisera dessa bibelställen.

Flera av punkterna är för övrigt högst relevanta även idag.

Postmillennialism

Det här perspektivet bygger alltså på samma grund som Anti-millennialismen, dvs ett förnekande av ett framtida och fysiskt tusenårsrike på jorden, och kan ses som en positivare form av Amillennialism. Man tänker sig att Guds rike bryter fram mer och mer och att världen kommer att kristianiseras till följd av global väckelse. Postmillennialismen växte fram på allvar efter reformationen på 1500-talet.

Kopplingen mellan postmillennialism och det ”sociala evangeliet” är påtaglig då fokus ligger på att ”rädda” och förbättra världen. Under och efter 1900-talets världskrig blev det dock en naturlig tillbakagång men från 1970-talet och framåt har synsättet spirat och vunnit många sympatisörer.

Gary Scott Smith: ”Postmillennialister gav exemplet, inspirationen och principerna för mycket av det sociala evangeliet. . . . millenniumets evangeliska ideologi gick samman utan att bryta in i det som kom att kallas det sociala evangeliet åren efter 1870.. . . dessa evangeliska arbetade lika kraftfullt för social förbättring som ledarna för sociala evangelier.”

Det är ingen slump att den här gruppen gärna tonar ner olika bibelläror och allierar sig med sekulära och humanitära organisationer för att överta världen. Människans eviga frälsning blir ofta sekundär (på sin höjd).

Hermeneutik

Den grundläggande skillnaden mellan ovannämnda synsätt är, som nämnts i inledningen, texttolkningsprincipen. Om Bibeln och dess profetiska texter tolkas på ett normalt och bokstavligt sätt är det bara premillennialismen som kan vara sann. Det erkänner också vissa amillennialister och postmillennialister.

Floyd Hamilton: ”Nu måste vi uppriktigt erkänna att en bokstavlig tolkning av Gamla testamentets profetior ger oss just en sådan bild av en jordisk regering av Messias, precis som premillennialister hävdar. Det var den typen av messianskt rike som judarna på Kristi tid letade efter, på grundval av en bokstavlig tolkning av Gamla testamentets löften.”

Oswald Allis: ”Om Gamla testamentets profetior tolkas bokstavligt kan de inte betraktas som ännu uppfyllda eller som kapabla att uppfyllas i denna nuvarande tid.”

Att tolka Bibeln bokstavligt betyder dock inte ett förnekande av exempelvis symbolspråk och genreskillnader.

Dr. Ice igen: ”Det faktum att människor vill blanda hermeneutik inom eskatologi visar för mig att de inte riktigt förstår bokstavlig tolkning till att börja med. Om man följer ordentlig hermeneutik, kommer igenkänning av symbolspråk och liknelser att bli uppenbart genom det bokstavliga tillvägagångssättet. Problemet är att människor inte gillar vad texten säger. Således grumlar de tolkningsprocessen med en massa utombibliska idéer.”

En mer utförlig text om varför den bokstavliga tolkningsmetoden är den enda hållbara finns här: https://godanyheterna.com/2021/06/28/bokstavlig-lasning-av-hela-bibeln/

Sammanfattning och konklusion

Premillennialism är det enda av ovanstående synsätt som klarar ett bibliskt test och det är skäl nog att avfärda de andra tolkningarna. Guds rike är framtida och fysiskt och tillhör framför allt Israel. Med andra ord är det inte en realitet här och nu. Det kommer att upprättas av Jesus när han kommer tillbaka och varar därefter i tusen år. Fram tills dess kommer ondskan breda ut sig alltmer och kulminera i ett antikristligt rike under vedermödan. Globalismen och staten Israels återfödelse är, utöver en mängd andra tecken, indikationer på att vi kan vara relativt nära den tiden nu.

Vissa kanske tycker att synen på den yttersta tiden är irrelevant och spekulativ men det får reella konsekvenser på församlingens syfte och verksamhet. Jag har återkommande citerat Clarance Larkins skarpsynta varning för snart 100 år sedan och jag gör så igen:

”Idéer har konsekvenser…Precis som Clarence Larkin påpekade för nästan hundra år sedan, om ‘Kingdom Now’-teologin (herraväldesteologin) blir dominerande i kyrkan kommer det att grumla och förvanska Guds ursprungliga syfte på minst fem fundamentala sätt. För det första kommer kyrkan inte längre se sig själv som gäst och främling i den ondes värld. Istället kommer den att börja se sig själv som hemma i världen. För det andra kommer kyrkan att börja omfamna ett holistiskt evangelium som fokuserar på att förändra samhällsstrukturer snarare än människors eviga frälsning. För det tredje kommer kyrkan att knyta allianser med grupper som inte delar grundläggande bibliska övertygelser, allt för att främja den politiska allians som är nödvändig för att utbreda herraväldesagendan. För det fjärde kommer kyrkan också upphöra med eskatologisk undervisning och predikande om Bibelns framtidsprofetior. För det femte kommer kyrkan engagera sig i bygget av Satans rike, inte Guds rike, eftersom det är nästa rike på horisonten.” Från Andy Woods bok The Coming Kingdom.