I den här texten kommer jag visa på skillnaderna mellan evangeliet om riket och nådens evangelium och varför kristna inte ska predika det förstnämnda.

Evangeliet betyder som bekant ”goda nyheter” och används ca 100 gånger i NT. Den vanligaste uppfattningen är att det alltid syftar på nådens och trons evangelium om Jesus Kristus och hans frälsningsgärning på korset. Men en sådan förståelse är enligt mig både ytlig och felaktig. När Bibeln studeras är det viktigt att lägga märke till både likheter och skillnader. På samma sätt som ordet frälsning har olika innebörd beroende på kontext har de goda nyheterna också olika meningar i olika sammanhang.

Två exempel:

Markus 1:14 ”Men sedan Johannes hade blivit satt i fängelse kom Jesus till Galileen och predikade evangeliet om Guds rike.” (Svenska Reformationsbibeln)

Apg 20:24 ”Men inte något av detta rör mig, inte heller anser jag att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill endast med glädje få fullborda mitt lopp och den tjänst som jag har tagit emot av Herren Jesus, att vittna om Guds nåds evangelium.” (Svenska Reformationsbibeln)

I de aktuella verserna predikar alltså Jesus evangeliet om riket medan Paulus predikar evangeliet om nåd och det är en viktig distinktion att lägga märke till. Innan jag går in på varför och likheter och skillnader mellan evangelierna vill jag först belysa en övergripande fråga, nämligen varför Jesus kom till jorden första gången. Utan den bakgrundsförståelsen blir det svårt att förstå evangeliet om riket.

Varför kom Jesus till jorden?

1. För att uppenbara (”reveal”) Gud för människorna (Joh 1:18).
2. För att regera (”reign”) som Israels utlovade kung (Matt 1-2, Luk 1). Är kopplat till evangeliet om riket.
3. För att återlösa (”redeem”) de förlorade genom frälsningsverket (Gal 4:3-5). Är kopplat till nådens evangelium.

Likheter mellan evangeliet om riket och nådens evangelium

• Båda evangelierna är från Gud till människor
• Båda beskrivs som evangelium eftersom båda innehåller goda nyheter från Gud

Skillnader mellan evangeliet om riket och nådens evangelium

1. Innehållet

• Riket: När evangeliet om riket predikas uppmanas åhörarna att omvända sig för att Guds rike är nära (Matt 3:1-2, 4:17, 23; 9:35; 16:18, 21); Rom 15:8-12). Att omvända sig handlar primärt om ett förändrat tänkande (”a change of mind”) och i den här kontexten förändrat sinnelag gentemot Jesus, den i GT utlovade konungen, och om sin olydnad. För att Jesus skulle upprätta riket åt Israel krävdes, i generell mening, både tro och lydnad men det inträffade inte (betyder dock inte att frälsningen krävde lydnad, då den alltid varit ”av nåd genom tro”). Någon ny innebörd av ”Guds rike” gavs inte heller utan mottagarna förväntades förstå vad som åsyftades, nämligen det rike som det profeterats om i GT (Abrahamsförbundet och dess sidoförbund – ”land, regent och välsignelse”). Att riket var nära berodde på att kungen själv, dvs Jesus, erbjöd dem riket men folket (i huvudsak dess ledare) trodde inte att Jesus var den utlovade Messias och därför är rikets upprättande fördröjt till denna dag. Men eftersom Abrahamsförbundet är ett ovillkorat förbund, om än med villkorad välsignelse, kommer det att uppfyllas när Israel omvänder sig i framtiden. Att riket inte är upprättat och att det primärt berör Israel bekräftas av bland annat Apg 1:6-7, där apostlarna frågar Jesus om tiden var inne att upprätta riket åt Israel. Jesus korrigerar inte apostlarnas förståelse av riket, dvs att det tillhör Israel och att det inte hade kommit ännu.

• Nåden: Nådens evangelium handlar om Jesu frälsningsverk – hans ställföreträdande död och uppståndelse – och att alla som tror på detta är frälsta och har evigt liv (Matt 16:21; 1 Kor 15:1-4, 11; Rom 1:16).

2. Mottagare och uppdrag

Riket: Lärjungarna till Israel. Jesus säger åt de tolv lärjungarna att endast gå till de förlorade fåren av Israels hus (Matt 10:1-6).

Nåden: Den kristna församlingen till hela världen. Den kristna församlingen ska gå ut i hela världen och predika nådens evangelium (Matt 28:19-20; Mark 16:15; Apg 1:8; 2 Kor 5:18-20).

3. Förberedelser för evangelisationen

Riket: När de tolv skulle predika evangeliet om riket uppmanas de att inte ta med sig extra tillhörigheter såsom kläder och pengar (Matt 10:8-14).

Nåden: När lärjungarna får instruktioner om evangelisationen av nådens evangelium är det nya direktiv som gäller. Här ska de dessutom beväpna sig med svärd för att kunna skydda sig ute i den vida världen (Luk 22:35-38).

Evangeliet om riket predikas för övrigt bara i evangelierna, innan Israels avfärdande av sin närvarande kung. Paulus pratar förvisso om riket vid några tillfällen i Apostlagärningarna (Apg 20:24-25, Apg 28:23,31) men aldrig evangeliet om riket. På samma sätt kan och ska vi som kristna också tala om det kommande riket men inte predika evangeliet om riket.

Det kommer dock att predikas igen, om än i något modifierad form (eller i kombination med nådens evangelium) och till en bredare publik till följd av progressiv uppenbarelse och historiska händelser, när riket står för dörren (Matt 24:14) och då kommer Israel att omvända sig, ropa på Herren och se upp till Honom som de har genomborrat. Matt 24-25, som har en tydlig judisk karaktär och beskriver en kommande vedermöda (den sjuttionde årsveckan för Israel), är alltså ett framtida skeende och det är min övertygelse att församlingen då är uppryckt. Men mer om vedermödan och argumenten för ett tidigt uppryckande i en annan text.

En vanlig invändning mot ovanstående förståelse är att Jesu korsdöd var ”plan b”, dvs ”plan a” var att judarna skulle acceptera sin konung. Men det är inget giltigt argument. Nej, lika lite som Jesu korsdöd var ”plan b” i förhållande till Adam och Eva, dvs ”plan a” var att Adam och Eva skulle vara lydiga. Och även om judarna hade accepterat sin konung och riket hade upprättats är det inget som utesluter Jesu frälsningsverk.

Konsekvenser av missuppfattningar om riket

Idag är det inom kristenheten vanligt att prata om att ”bygga Guds rike” och ”utbreda riket”, men som jag påvisat ovan är det inte den kristna församlingens uppdrag. Vår kallelse är att predika nådens evangelium till frälsning för alla människor.

Dr. Andy Woods fångar problematiken på ett bra sätt i boken The Coming Kingdom – What is the Kingdom and How is the Kingdom Now Theology Changing the Focus of the Church?:

”Idéer har konsekvenser…Precis som Clarence Larkin påpekade för nästan hundra år sedan, om ‘Kingdom Now’-teologin (herraväldesteologin) blir dominerande i kyrkan kommer det att grumla och förvanska Guds ursprungliga syfte på minst fem fundamentala sätt. För det första kommer kyrkan inte längre se sig själv som gäst och främling i den ondes värld. Istället kommer den att börja se sig själv som hemma i världen. För det andra kommer kyrkan att börja omfamna ett holistiskt evangelium som fokuserar på att förändra samhällsstrukturer snarare än människors eviga frälsning. För det tredje kommer kyrkan att knyta allianser med grupper som inte delar grundläggande bibliska övertygelser, allt för att främja den politiska allians som är nödvändig för att utbreda herraväldesagendan. För det fjärde kommer kyrkan också upphöra med eskatologisk undervisning och predikande om Bibelns framtidsprofetior. För det femte kommer kyrkan engagera sig i bygget av Satans rike, inte Guds rike.”

Att förstå skillnaderna mellan evangeliet ovanstående evangelier och den kristna missionsbefallningen är fundamentalt för den kristna tron och kan inte överskattas. För att riket ska kunna upprättas måste kungen vara närvarande och det är han inte nu. Nästa rike på horisonten är istället det antikristliga riket och det, om något, borde mana till vaksamhet, bibelstudier och samtidsanalys.

En längre text om Guds rike – dess syfte och löften och orsaker till förvirring – kommer för övrigt i en senare text.