Dr. Neil Shenvi, framstående kristen apologet som specialiserat sig på kulturmarxism och den kritiska teoribildningen (”Critical Theory”), drar följande slutsats om dessa moderna fenomen som genomsyrar den västerländska kulturen och i stor utsträckning även kristenheten:

”Om du omfamnar kulturmarxismen måste du överge kristendomens grundläggande principer.”

Om hans slutsatser är korrekta är det med andra ord viktigt för kristna att förstå vad det är och på vilket sätt teorierna strider mot Bibeln. Han poängterar dock att kulturmarxismen innehåller ett visst mått av sanning – precis som inom många andra ideologier och religioner – och att den, i kombination med förföriskt och appellerande språkbruk (”rättvisa”, ”jämställdhet”, ”jämlikhet” etc.), därför kan vara svår att genomskåda. De farligaste villfarelserna är som bekant inte de som kommer med 100% lögn utan de som lanseras i godhetens tecken. Mer om de positiva aspekterna längre ned.

Rötterna till kulturmarxismen och kritisk teori kan spåras till något som kallas Frankfurtskolan och den kan i sin tur spåras till marxismen. När marxisterna under 1900-talets första hälft märkte att klasskampen, dvs arbetarklassens kamp mot överklassen, inte mynnade ut i det klasslösa paradiset på jorden ändrades planerna och man började istället tala om en förtryckande västerländsk kulturhegemoni. Kort sammanfattat: det var den styrande, patriarkala och judekristna kulturen som var roten till all ondska och alla orättvisa skillnader.

Den här onda hegemonin präglades av judekristna värderingar och vita heterosexuella män som växt upp i medel- och överklasshem, menade man. Alla som inte tillhörde majoritetskulturen – företrädesvis ickevita, ickekristna och kvinnor – sågs som ”goda” offer medan hegemonins människor – företrädesvis vita medelålders män – betraktades som ”onda” och priviligierade förtryckare.

Grundläggande föreställningar bland kulturmarxister är att skillnader i utfall alltid beror på förtryck och orättvisor och att detta förtryck till stor del beror på den judekristna kulturen (objektiv och exklusiv sanning, äganderätten, kärnfamiljen, biblisk nationalism, traditionell moral, lag och ordning, underordning etc) som präglat västerlandet. Men istället för väpnad och våldsam revolution, som uppenbarligen inte fungerade, insåg man vikten av att förändra hela kulturen inifrån genom rättsväsende, universitet, kyrkor, litteratur och medier.

Denna kulturtransformering tog sin organiserade form i den nymarxistiska Frankfurtskolan på 1930-talet. Herbert Marcuse, Max Horkheimer och Theodor Adorno var skolans ledande tänkare och det är hit som begreppen kulturmarxism, politisk korrekt och kritisk teori kan spåras. Man ville helt enkelt genomsyra och underminera den rådande samhällsordningen och därigenom successivt bana väg för den nya.

Här följer Dr. Shenvis beskrivning av kulturmarxismens fyra grundantaganden om verkligheten och samhället och därefter jämför jag dessa med Bibeln.

Premiss 1: Samhället kan delas in i två grupper, förtryckare och förtryckta.

Gruppidentiteter utifrån förtryck och maktförhållanden. Lite förenklat kan man säga att det är människans grupptillhörighet som avgör om hon är ond eller god, förtryckt eller förtryckare. Se bifogad bild.

Bibeln

* Alla människor är skapade till Guds avbild.

* Alla människor är syndare/”förtryckare” oavsett kön, makt och hudfärg.

* Alla människor är i behov av frälsning.

* Alla människor är unika och har olika förutsättningar och på en relativt fri marknad baserad på den privata äganderätten leder detta automatiskt till skillnader i utfall. Jesus kom för övrigt inte för att utplåna fattigdom utan sa att de fattiga alltid kommer att finnas bland oss (i alla fall till hans återkomst).

* Den främsta orsaken till personlig framgång och makt är studier, hårt arbete och vidareförädling av personliga talanger.

* Bibeln gör dock vissa gruppindelningar men det är inte i linje med ovanstående grupper (troende och icketroende, Israel/judar och hedningar, köttsliga och andliga kristna).

* Alla kristna, oavsett övrig kulturmarxistisk grupptillhörighet, är med rätta de mest priviligierade människorna i världen. Det främsta privilegiet är alltså frälsningen och en evighet med Gud.

* Alla former av förtryck är synd. Här gäller det dock att vara noga med definitionerna för mycket av det som klassas som förtryck av kulturmarxister är bara maskerade attacker på bibliska sanningar.

Exempel:

Heteronormativitet = Homofobi

Biblisk nationalism = Rasism

Kärnfamilj = Heterosexism

Kristendomen enda sanna religionen = Religiöst förtryck

Begränsad muslimsk invandring = Islamofobi

Mannen som familjens och församlingens ledare = Sexism

Premiss 2: Förtrycket kommer från hegemonin – människor med makt

Den dominerande gruppens ideologi påtvingas övriga grupper. Med andra ord behöver det inte vara majoriteten utan de med makt. Traditionellt har förtryck förklarats av orättfärdiga och onda handlingar såsom grymhet, våld, orättvisa och tvång men nu är det istället gruppidentiteten som avgör. Förtrycket ligger alltså inbäddat i de ledande gruppernas värderingar, normer och symboler, vilka används för att upprätthålla makt.

Bibeln

* Förtryck är synd och kommer från syndiga individer.

* Människor med makt löper förvisso större risk att förtrycka andra människor men problemet är inte makten i sig utan människans syndanatur. Alla människor tenderar, mer eller mindre, att missbruka makt när tillfälle ges. Eller som Lord Acton sa i slutet på 1800-talet: ”Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut.”

* Makt i form av politik och civil rättsskipning är inte ont i sig själv utan har sin grund i Guds ännu gällande förbund med Noa i 1 Mos 9.

* Överheten och ”de styrande” är Guds tjänare (Rom 13) i syfte att begränsa ondskan. Det betyder dock inte att historiens alla presidenter och kungar agerat efter Guds vilja men själva tjänsten och uppdraget är av godo.

* Eftersom människan efter syndafallet är ond och ”absolut makt korrumperar absolut” instiftade Gud nationstanken i 1 Mos 10 och den principen gäller fortfarande. Genom nationerna delas världens makt på många olika individer, vilket begränsar ondskans spridning.

Premiss 3: Upplevelser ger förtryckta grupper priviligerad rätt till sanning

De förtryckande grupperna är blinda för sitt eget privilegium och därför räknas inte deras ord lika mycket. Objektiv sanning och rationellt tänkande är en del av den förtryckande kulturen och därför är det underordnat de förtryckta gruppernas känslor och upplevelser.

Bibeln

* Kristendomen bygger på objektiv sanning och rationellt tänkande.

* Känslor och upplevelser är inte oviktiga men de kan aldrig stå över den objektiva sanningen.

* Alla människor är priviligierade i den bemärkelsen att ingen, till följd av synden, förtjänar att leva.

* Alla icketroende människor är helt eller delvis blinda för sin egen synd.

Premiss 4: Social rättvisa kräver frigörelse av förtryckta grupper

Det överordnade målet är jämlikhet och jämställdhet i fråga om utfall och ändamålet helgar medlen. Med andra ord är det försvarligt med våld och andra omoraliska tillvägagångssätt för den goda sakens skull.

Bibeln

* Det överordnade målet med alla människors liv är att bli frälsta och ära Gud.

* Att sträva efter lika förutsättningar och likhet inför lagen är något gott och positivt. Att sträva efter att alla ska ha lika mycket saft i glasen, dvs lika utfall, är dock ingen biblisk tanke, i synnerhet inte genom våld (Antifa), stöld (progressiv skatt) och diskriminering (kvotering).

Som synes är det stora skillnader mellan kulturmarxismen och Bibeln. Skillnaderna belyses ännu mer grundläggande och överskådligt genom ett antal världsåskådningsfrågor:

1. Vilka är vi?

Kulturmarxism: Medlemmar i olika grupper

Bibeln: Guds skapelser

2. Vad är problemet?

Kulturmarxism: Förtryck (från människor med makt och tillgångar)

Bibeln: Synd (alla människor)

3. Vad är lösningen?

Kulturmarxism: Frigörelse

Bibeln: Jesus

4. Vad är vår kallelse?

Kulturmarxism: Frigöra de förtryckta

Bibeln: Älska Gud och vår nästa och sprida evangelium

5. Vad är vårt syfte?

Kulturmarxism: Arbeta för frigörelse och social rättvisa

Bibeln: Ära Gud

6. Historieutveckling?

Kulturmarxism: Big Bang → Förtryck → Aktivism → Frigörelse

Bibeln: Skapelse → Fall → Återlösning → Upprättelse

Kulturmarxismen bygger alltså på en gudsfientlig världsbild och är således inget kristna ska omfamna eller gå armkrok med. Och den bygger på samma synd som i lustgården, dvs avund och uppror mot Guds ordning.

Här följer några varnande och relevanta citat:

”För det första är det en obiblisk agenda i syfte att bryta ner den judekristna kulturen som präglat det framgångsrika västerlandet. För det andra leder den här agendan till att riktigt lidande och riktig synd inte blir adresserad. Om man exempelvis påtalar svarta mäns kriminella leverne anklagar man offret och det får man inte göra. De är enligt kulturmarxisterna offer för det felande systemet, för den kulturella hegemonins förtryck, och därmed inte personligt ansvariga. För det tredje är kristna den mest priviligierade gruppen på jorden.” Dr. Voddie Baucham (svart hudfärg för övrigt)

Kristna frågesajten Gotquestion.org ringar också in problematiken på ett bra sätt:

”Kristna behöver förstå att kulturmarxism inbegriper en andlig dimension. Det är ett obestridligt faktum att kristna värderingar är under attack i västvärlden. Men bakomliggande orsaken till attacken är inte enbart politisk, etnisk eller social. Den är andlig. Den traditionella västerländska kulturen reflekterar i hög grad bibliska sanningar och fundament och en attack på den kulturen blir per definition en attack på Gud.”

Men det finns som sagt också positiva aspekter med kulturmarxismen ur ett bibliskt perspektiv och Shenvi lyfter här fram dessa:

* Betoningen på förtryck visar på människans synd.

* Fokus på strukturer, system, lagar och normer som kan vara syndfulla. Slaveriet och Nazityskland var inte bara individuell synd utan innefattade lagar och normer som genomsyrade hela samhället. Abort kan ses som ett sådant exempel idag.

* Hegemonisk makt existerar. Externt skönhetsideal och utseendefixering är en dominerande kraft idag. Evolutionslärans och genusvetenskapens hegemoni på lärosäten är andra exempel.

Att det finns inbakade sanningar betyder dock inte att kristna bör söka samförstånd och plocka russinen ur kakan. Även islam har som bekant beröringspunkter med kristendomen men det är inget argument för synkretism och samarbete. Bibeln uppmanar istället till separation.

Avslutningsvis vill jag citera en av punkterna ovan, en punkt som konkretiserar och sammanfattar fientligheten och visar varför kristna bör ta avstånd från kulturmarxismen.

”Alla former av förtryck är synd. Här gäller det dock att vara noga med definitionerna för mycket av det som klassas som förtryck av kulturmarxister är bara maskerade attacker på bibliska sanningar. Exempel: Heteronormativitet = Homofobi, Biblisk nationalism = Rasism, Kärnfamilj = Heterosexism, Kristendomen enda sanna religionen = Religiöst förtryck, Begränsad muslimsk invandring = Islamofobi, Mannen som familjens och församlingens ledare = Sexism.”