Varför protesterar människor mot nådens evangelium och evig säkerhet? Det beror på en naturlig aversion mot nåden till följd av en inneboende stolthet. Det här leder till ett missförstånd av Guds fantastiska nåd och infogande av mänskliga prestationer och meriter. Guds kostnadsfria nåd verkar för bra för att vara sant. Men evangeliet om gratis nåd – att var och en som tror på Jesus Kristus som sin personlige Frälsare har evigt liv – är det enda budskapet som ger troende full försäkran om evig frälsning. Och viktigast av allt: det enda evangeliet som klarar en biblisk granskning.

Nedan följer nio vanliga argument som brukar anföras mot detta evangelium.

Invändning 1: ”Nådens evangelium förenklar något komplext och svårt till att bara handla om enkel tro, så kallad ‘easy believism’.”

* Ingen menar att det är lätt att tro. För många är det tvärtom väldigt svårt att tro på nådens evangelium, precis som Bibeln också påtalar. Att förstå sitt eget syndaproblem och Guds lösning i form av Jesu ställföreträdande död och uppståndelse är inte lätt för det mänskliga förståndet, i synnerhet inte med ett gudsfientligt och syndafördärvat sinnelag.

* Även om det ofta är svårt att tro är det dock enkelt i den meningen att det bara finns ett krav: tro på Jesus Kristus som Frälsare.

* Hur komplicerat är det att bli frälst enligt exempelvis Joh 3:16 och Apg 16:31? Vi ska inte lägga till krav som inte Bibeln ställer.

* Varför skulle Gud göra frälsningen komplicerad när han vill alla människors frälsning? Just därför har han undvikit överlåtelse, lydnad eller uthållighet som krav eller test för frälsningen.

Invändning 2: ”Nådens evangelium förnekar att den ofrälste måste omvända sig från synd för att kunna bli frälst.”

* Den här invändningen är sann men inte biblisk. Omvändelse är ett återkommande ord i NT men Bibeln talar aldrig om omvändelse från synd i något frälsningssammanhang. Omvändelse betyder i strikt mening ”förändrat sinnelag” och handlar alltså om att ändra sitt tänkande. Omvändelsen för en ofrälst innebär att inse sin egen synd och förtrösta på Jesu frälsningsgärning.

* Om omvändelse från synd är ett frälsningskrav är det omöjligt att veta om omvändelsen är tillräckligt ”radikal” eftersom ingen människa är syndfri, varken före eller efter frälsningen.

* I Johannesevangeliet och Romarbrevet, som är de mest frälsningsfokuserade bibelböckerna, lyser omvändelsen med sin frånvaro och det rimmar illa med synen på att omvändelse från synd skulle vara ett frälsningskrav.

Invändning 3: ”Nådens evangelium innebär att en frälst person inte behöver bära god frukt och göra goda gärningar för att bevisa frälsningens äkthet. Detta är i konflikt med ‘döda gärningar’ i Jakob 2:14-26.”

* Även denna invändning stämmer i hög grad men sista delen är obiblisk. Att kristna bör bära mycket frukt och göra många goda gärningar råder det inget tvivel om men det är en avgörande skillnad mellan bör och måste. Gärningar kan vara ett tecken på någons frälsning men aldrig ett avgörande bevis. Det är fullt möjligt för en kristen att leva ett helt liv präglat av synd och ”köttsligt” leverne (1 Kor 3 ett av många tydliga exempel).

* Alla sant troende bär någon form av god frukt men denna frukt är inte alltid synlig eller uppenbar för andra så det är därför omöjligt att använda detta som definitivt bevis för någons frälsning.

* Sedan måste goda gärningar definieras. Även ofrälsta gör många ”goda gärningar” i andra människors ögon men vad som räknas är goda gärningar i Guds ögon. Och det är att göra Hans vilja i Hans kraft. Kristna kan med andra ord också göra tillsynes goda gärningar i egen kraft och med själviska motiv. Det kommer dock att påverka den framtida lönen. Utifrån detta är det därför bara Gud som verkligen kan veta vad som är genuint goda gärningar.

* Om gärningar är det avgörande beviset för frälsningens äkthet blir det omöjligt att ha frälsningsvisshet (som vi kan ha, 1 Joh 5:13), eftersom vi aldrig kan veta om vi gjort tillräckligt många goda gärningar. Det finns alltså ingen objektiv standard utan allt blir subjektivt och leder till antingen självrättfärdighet eller självfördömelse. Vad vi kan veta är dock vad Jesus Kristus gjort för oss och vad han lovat alla som tror på Honom.

* Jakob 2:14-26 är ett klassikt bibelställe som ofta tas upp för att baka in gärningar som frälsningskrav. Den gode Luther ville som bekant riva ur Jakobs brev för att hans förståelse av brevet inte passade in med Bibelns övriga undervisning om nåd och tro. Problemet med invändningen är dock att verserna är ryckta ur sitt sammanhang och blir därför en blandning av äpplen och päron. Jakobs brev är skrivet till redan troende och de aktuella verserna handlar om hur frälsta människor kan bli lösta från en overksam tro. Precis som ett äktenskap kan vara juridiskt giltigt (frälst) och dött och fruktlöst på samma gång kan tron vara frälsande och död samtidigt. Jak 2:21-23 visar också på skillnaden mellan att vara erkänd som rättfärdig inför människor genom gärningar (v. 21) och att bli rättfärdig inför Gud genom tron (v. 23). Att tron ”fullbordas” (v. 22) handlar om gärningar och helgelse, inte tro och frälsning.

Invändning 4: ”Nådens evangelium leder till falsk frälsningsvisshet.”

* Enbart frälsningen som är ”av nåd genom tro” möjliggör full frälsningsvisshet eftersom den baseras på en objektiv verklighet utanför mig själv – Jesu frälsningsverk och löften.

* Frälsningsvisshet kommer från tron på en objektiv sanning som aldrig förändras, inte från subjektiva gärningar och skiftande känslor.

* Bibeln lär som sagt att troende kan ha full frälsningsvisshet genom tron (1 Joh 5:13).

Invändning 5: ”Nådens evangelium leder till ett rättfärdigande av synd och att kristna kan ‘synda på nåden’.”

* Det här är en så kallad halmgubbe då ingen ledande företrädare för nådens evangelium ser nåden som en ursäkt för att leva ett liv i synd.

* Ofta leder frälsningen till lydnad och tjänst för Herren, inte till synd. Den som inser sin egen syndfullhet och hjälplöshet och storheten i Guds nåd och Jesu frälsningsverk brukar vanligtvis, utifrån tacksamhet och glädje, vilja behaga Herren med ett helgat liv.

* Nåd är dock nåd och därför är helgelsen ingen garanti. Paulus alla förmaningar om bättring och helgelse till redan troende blir poänglösa om helgelsen sker automatiskt vid frälsningen.

* Nåden är inget vi kan förtjäna genom att leva rättfärdigt (Tit 3:5) utan den lär kristna att leva rättfärdigt (Tit 2:11-13).

* Troende är ansvariga för sina liv och ska en dag göra räkenskap inför Kristus (Rom 14:10, 2 Kor 5:10).

Invändning 6: ”Nådens evangelium gör nåden ‘billig’ (‘cheap grace’) genom att inte kräva överlåtelse och goda gärningar.”

* Nåden kan per definition inte vara billig – eller kostsam överhuvudtaget – eftersom den är gratis och oförtjänt (Rom 3:24, 11:6).

* Även om nåden inte kräver överlåtelse eller goda gärningar motiverar den troende att leva gudfruktiga liv (Rom 12:1-2, Ef 2:8-10, Tit 2:11-13).

* Överlåtelse och goda gärningar handlar om helgelse och lärjungaskap, inte om frälsningen. När dessa begrepp blandas ihop blir Bibeln full av motsägelser och frågetecken.

Invändning 7: ”Nådens evangelium leder till laglöshet.”

* Återigen är definitioner av yttersta vikt. Bibeln beskriver en tydlig skillnad mellan Israel och den kristna församlingen (där det inte är någon skillnad på ”jude och grek”). Israel levde under Mose lag och den lagen är inte längre aktiv och gällande (Rom 6:14, 7:4, 10:4).

* Det betyder dock inte att kristna är ”laglösa” utan vi står istället under Kristi lag (Gal 2:8) och den kungliga lagen (Jak 2:8).

* Därför betonas både ansvar och skyldigheter i det kristna livet och ett laglöst liv leder till disciplinering och konsekvenser (Heb 12:5-11). Ihärdigt syndade kan dessutom leda till för tidig fysisk död (1 Joh 5:16).

Invändning 8: ”Nådens evangelium lär att en person kan avfalla från den kristna tron och ändå vara frälst.”

* Först måste man ta reda på om vederbörande verkligen förstått och trott på evangeliet, eftersom det är möjligt att personen i fråga har ett falskt vittnesbörd och därför aldrig varit frälst.

* Bibeln är dock full med exempel på troende som avfallit från tron utan några indikationer på att de aldrig var frälsta eller förlorade frälsningen.

* Hebreerbrevet varnar för allvarliga konsekvenser när troende avfaller men ingen av dessa är förlust av frälsningen.

* Guds nåd täcker alla synder – dåtida, nutida och framtida. En frälsning som inte kan erhållas genom gärningar kan inte heller förloras genom gärningar. Och även om den frälste till och med mister sin tro är Gud trots allt trofast sina löften (2 Tim 2:11-13).

Invändning 9: ”Nådens evangelium är en relativt ny lära inom kristenheten.”

* Frälsningen ”av nåd genom tro” har alltid predikats av Guds tidlösa Ord. Ingen har någonsin blivit frälst på något annat sätt (1 Mos 15:6, Rom 4:3-4, Gal 3:5-9).

* Nådens evangelium har varit kontroversiellt ända sedan församlingens födelse, kanske främst illustrerat av det ”lagiska” motstånd som Paulus stötte på och konfronterade i Galatien.

* Nådens evangelium fick en tydlig renässans under reformationen med Luther i spetsen. De insåg den stora skillnaden mellan det katolska gärningsevangeliet och Bibelns nådesevangelium.

Den angörande faktorn i bedömningen av evangelier och teologiska system måste som sagt vara en korrekt tolkning av Skriften. Många invändningar mot nådens evangelium kommer från dåliga och traditionsbundna tolkningar av Bibeln, missförstånd eller retoriska vinklingar.

Den fria nåden upphöjer en nåderik Gud, Jesu Kristi herravälde och Kristi fullbordade verk för alla människor. Endast en korrekt förståelse av Guds nåd och frälsning kan ge människor full försäkran om frälsning och därigenom frigöra dem att älska, växa i nåd och dela den med andra.