Hur kan en god, allsmäktig och allvetande Gud tillåta lidande och ondska i världen?
Ett av de mest frekventa argumenten mot Guds existens är ondskans realitet. Argumentet, som även kallas Teodicéproblemet, är inte nytt utan kan spåras till den grekiske filosofen Epicurus som levde på 300-talet f. Kr. För att kunna svara på invändningen är det först nödvändigt med definitioner. Och i sammanhanget kan det också vara bra att göra vissa grundläggande distinktioner utifrån världsbild, vilket annars lätt glöms bort eller tas för givet.
Biblisk definition: Ondska är allt som avviker från Guds vilja och moraliska perfektion.
Ateistisk och naturalistisk definition: Det människan själv uppfattar som ont i en given tid, på given plats. I en naturalistisk världsbild, där materialism och fysikens lagar ersätter allt övernaturligt, finns ingen egentlig grund för ondska. Om allt bara är ett resultat av slumpmässiga och planlösa mutationer och kemiska kombinationer från ett ursprungligt Big Bang går det inte prata om moral och hur saker borde vara. Detta då det inte finns någon objektiv standard att förhålla sig till utan allt blir människokonstruerade ”värdegrunder” som varierar från tid till annan. Människan blir här per definition determinerad, antingen genom arv (biologisk determinism) eller miljö (självförgörande miljödeterminism), och kan i strikt mening inte hållas ansvarig för sitt handlande utan är bara ”offer” för omständigheterna.
Med andra ord måste ateister hoppa in på den teistiska planhalvan för kunna framföra argumentet på ett trovärdigt sätt.
————————————————————————————————————————————————————————————
Förenklad problemställning
Premisser/Antaganden
A. Om Gud är alltigenom god vill han utplåna ondskan.
B. Om Gud är allsmäktig kan han utplåna ondskan.
C. Ondskan finns och därför kan inte Gud vara alltigenom god och allsmäktig.
Slutsats: Gud finns inte.
Utförligare problemställning
Premisser/Antaganden
A. Om Gud existerar är han allvetande.
B. Om Gud existerar är han allsmäktig.
C. Om Gud existerar är han alltigenom god.
D. Om ondska existerar är inte Gud allvetande.
E. Om ondska existerar är inte Gud allsmäktig.
F. Om ondska existerar är inte Gud alltigenom god.
G. Ondska existerar.
Slutsats: Gud finns inte.
En eller flera premisser måste alltså vara fel för att landa i en annan slutsats än att Gud inte finns.
Men som framkommer nedan stämmer inte premiss 4-6 med Bibeln.
Bibelns utsagor
1. Gud är allvetande. (1 Joh 3:20)
2. Gud är allsmäktig. (Ps 33:6)
3. Gud är alltigenom god. (Ps 106:1)
4. Gud kan inte skapa ondska. (Jak 1:13)
5. Gud skapade allt mycket gott. (1 Mos 1:31)
6. Gud gav både änglar och människor möjligheten att välja mellan rätt och fel och sedan ta konsekvenserna av dessa val. (1 Mos 2:16-17)
7. Människan valde ondskan genom att göra uppror mot Gud. (1 Mos 3:6-7)
8. Gud har redan straffat ondskan, framförallt i den globala syndafloden där det bara var den rättfärdige Noa med familj som skonades. (1 Mos 7)
9. Gud är nådig och väntar med det slutgiltiga domen eftersom han vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. (1 Tim 2:4)
10. Gud kommer att upprätta allt i ett kommande paradisiskt rike där ondskan inte längre existerar. (Upp 21)
Med andra ord skapades allting utan ondska och allting kommer att återgå till detta tillstånd i framtiden. Skillnaden mellan den första och sista ”anhalten” är att det var en oprövad godhet i den första. Och som framgår i punkt 6 ovan är det människans fria vilja som är orsaken till ondskan. En kärleksfull Gud vill att människorna väljer honom av fri vilja, inte som förprogrammerade robotar, och detta är själva kärnan i ”problematiken”.
En allsmäktig Gud hade förstås kunnat skapa himmelriket direkt men det hade varit som ett arrangerat bröllop utan frivilligt medgivande. Ett universum utan logisk möjlighet till ondska är också ett universum utan logisk möjlighet till äkta kärlek, uppoffring och lycka. Gud tillåter ondskan för att uppnå ett högre mål längre fram.
Dr. Norman Geisler: ”Storheten i moraliska val innebär förmågan att antingen välja det goda som Gud designat för oss eller att välja bort detsamma. Det sistnämnda kallas ondska. Det är gott att vara fri, men frihet gör ondskan möjlig. Fri vilja är något gott i sig själv men det innebär också förmågan att välja motsatsen till det goda.
Om Gud skapade fria varelser, och om det är gott att vara fri, ligger ondskans ursprung i missbruket av friheten. Det här är inte svårt att förstå. Vi älskar alla friheten att köra bil men många missbrukar friheten genom att köra hänsynslöst. Med andra ord kan inte myndigheterna som tillåter bilkörning skuldbeläggas för all olovlig körning. De vars oansvariga körning leder till andras död är ansvariga för det inträffade. Kom ihåg att myndigheten som gav oss tillåtelse att köra också informerade oss om hur man framför fordonet på ett säkert sätt.
På samma sätt är Gud ansvarig för givandet av det goda – dvs den fria viljan – men Han är inte moraliskt ansvarig för allt det onda vi använder den fria viljan till. Precis som Salomon påpekar i Predikaren 7:30: ‘Se, bara detta har jag funnit: Gud skapade människan god, men de har tänkt ut många påhitt.’ ” Slut citat.
Samma resonemang kan för övrigt appliceras på sexualakten mellan man och kvinna. I rätt sammanhang är det något fint, gott och Gud välbehagligt men så fort människan går utanför Bibelns ramar blir det osunt missbruk.
En annan vanlig invändning är att ondskan och lidandet är oproportionerlig och orättvis och att Gud är för passiv. Här följer några bibliska motargument:
1. Alla är syndare och ingen förtjänar egentligen att leva.
2. Gud har redan dömt ondskan vid många tillfällen i historien, i synnerhet genom den globala syndafloden. Skulle det inte vara för hans godhet, beskydd och tillbakahållande skulle ondskan vara långt mer utbredd än vad den är idag.
3. Bibeln talar även om lidandets roll och syfte i tillvaron. Den har en märklig förmåga att föra den ofrälsta människan till vägs ände, till ett tillstånd där hon ger upp kampen och förtröstar på Gud istället för sig själv. Lidandet fyller även en funktion i den kristnes liv. Job är kanske det främsta bibliska exemplet på detta. Han var en rättfärdig man (dock inte perfekt i Guds ögon) som trots detta utsattes för extremt och tillsynes orättfärdigt lidande. Men Gud visste förstås vad han gjorde och lidandet och sorgen ledde till lovprisning, tacksamhet och andlig mognad. När Job, som först ifrågasatte Guds godhet och rättvisa, insåg Guds suveränitet och allvetande ångrade han att han överhuvudtaget öppnade munnen.
4. I Guds slutliga dom för icketroende kommer alla som inte trott/förtröstat på Guds evangelium få stå till svars för sina handlingar. Inga synder glöms bort av en allvetande Gud. Med andra ord kommer absolut rättvisa att skipas i framtiden. Även troendes gärningar och liv kommer att bedömas rättvist men det handlar om lön och sker i Kristi domstol.
5. Att dö ung, som av människor ofta bedöms som orättvist, behöver inte vara något negativt. Som kristen är det definitivt något positivt, i alla fall på ett individuellt plan. Paulus räknar exempelvis döden som ”en vinst” (Fil 1:21), då han får vara med Jesus och slippa lidande. Sedan är det många kristna som tror på ”age of accountability”, dvs att Gud kommer att visa nåd för små barn som inte hunnit bli kapabla att förstå och ta ställning till evangeliet (2 Sam 12:21-23).
Utifrån det faktum att människan är ansvarig för ondskan blir alltså den stora frågan hur en helig och rättvis Gud kan ha sådant tålamod med syndare, inte varför han tillåter ondskan. Vår existens är helt beroende av Guds nåd. Dr. Voddie Baucham sammanfattar detta på ett bra sätt i den länkande videon.
Goda Nyheterna 