Är jorden och dess befolkning på väg att gå under till följd av klimatförändringar? Och ska bibeltroende kristna ställa sig i klimatrörelsens domedagskör för att rädda världen? Om man betraktar nedanstående citat är det lätt att svara jakande på dessa frågor.

2006: ”Humans may have only 10 years left to save the planet from turning into a total frying pan.” Al Gore, före detta amerikansk vicepresident, Nobelpristagare och miljöaktivist.

2007: ”If there’s no action before 2012, that’s too late. What we do in the next two to three years will determine our future. This is the defining moment.” Rajendra Pachauri, före detta ordförande i FN:s klimatpanel.

2017: ”Four years to save the Earth: 2020 is the deadline to avert climate catastrophe, experts claim in chilling commentary. ’When it comes to climate, timing is everything’ Nature commentary said. Letter was signed by former UN climate chief Christiana Figueres, three top climate scientists, and two sustainability experts from the business sector.”

2019: ”The world is going to end in 12 years if we don’t adress climate change.” Demokraten Alexandria Acacio Cortez.

2019: ”Människor dör, hela ekosystem kollapsar. Vi är i början på en massutrotning.” Greta Thunberg.

2019: ”Vi är elva år från en klimatkollaps som är oåterkallelig.” Greta Thunberg.

Listan kan förstås göras mycket längre men av utrymmesskäl stannar jag här. Det stora och fundamentala problemet med alla dessa domedagsprofetior är att de ligger i konflikt med Bibeln. En allsmäktig och allvetande Gud har full kontroll på sin skapelse och han har redan uppenbarat hur allt kommer att sluta. Alla ovanstående uttalande blir ett direkt eller indirekt ifrågasättande av Guds allmakt och uppenbarelse, som om Gud sitter hjälplös i himlen och hoppas att människorna ska rädda planeten från en oplanerad och oförutsedd undergång.

Här följer ett antal bibelförankrade punkter som visar varför vi som kristna inte behöver vara oroliga för att ovannämnda varningar ska bli verklighet:

1. Gud har lovat att jorden kommer bestå tills dess Gud själv förgör den i framtiden (2 Pet 3:12-13, Upp 21:1).

2. Gud har lovat att årstiderna, inklusive kyla, kommer att bestå så länge jorden består (1 Mos 8:22).

3. Gud har lovat att jorden och dess invånare aldrig mer riskerar en global översvämning som ”utrotar allt liv och fördärvar jorden” (1 Mos 9:8-11),

4. Gud har satt gränser för havets utbredande (Job 38:10-11, Ord 8:29, Ps 104:9, Jer 5:22).

5. Gud uppenbarar vanligtvis extraordinära och världsomfattande skeenden och händelser i Bibeln, exempelvis den dåtida syndafloden och den framtida vedermödan. När Gud beskriver tecknen på tidens avslutning står det inget om någon människoorsakad klimatkris eller klimatkatastrof. Istället talas det om att människorna ska leva vanliga och normala liv (Matt 24:37-39) i ”fred och trygghet” (1 Thess 5:3).

6. Vi lever sedan syndafallet i en värld under förbannelse så relativ miljö- och klimatskada, exempelvis naturkatastrofer, är en del av verkligheten (Rom 8:18-25).

7. Gud har uppmanat kristna att inte oroa sig och vara rädda men alla ovanstående citat göder just detta.

8. Nästa globala miljö- och klimatkatastrof kommer att vara iscensatt av Gud själv under vedermödan (bland annat Upp 6:12-17, 8:5-13).

Människan kan förvisso använda jordens resurser på ett ansvarslöst sätt, ett sätt som har negativ inverkan på miljön och klimatet, men det är långtifrån detsamma som att vi står inför hot om undergång om inget görs (som de inledande citaten indikerar).

Utöver detta finns det heller inga bibliska uppmaningar om att ”rädda jorden” utan vår primära uppgift är att rädda människor för evigheten. Många kristna brukar åberopa ”skapelsemandatet” i 1 Mos 1:26-28, dvs att människan ska ”råda över skapelsen”, som stöd för miljö- och klimaträddningsarbete. Problemet med detta är dock att verserna svårligen kan appliceras på människan efter syndafallet då människans förmåga att råda över skapelsen har ändrats dramatiskt.

Dr. Christopher Cone utvecklar: ”Man was no longer qualified to govern creation, as evidenced by: (1) the curse that came to the earth as a result of Adam’s governance (3:17), (2) increased difficulty in working with the earth (3:17), (3) finite lifespan that would make discovery of nature far more difficult (3:19), and most importantly, (3) the image of God in man was now altered or augmented by the image of Adam – of fallen man (5:3). God’s subsequent description of human quality sounds nothing like an endorsement of human qualification for governing the earth:

Then the Lord saw that the wickedness of man was great on the earth, and that every intent of the thoughts of his heart was only evil continually. (6:5)

Later, after God judges the world and begins anew with Noah and his family, God repeats the “be fruitful and multiply” imperative (c.f., 1:28 and 9:7), but omits entirely any discussion of ruling or subduing. Clearly, humanity has lost both the ability and the priviledge to govern.” Från boken ”Authentic Social Justice, What does the Bible say about environmental responsibility”.

Efter syndafloden upprepar Gud det ursprungliga skapelsemandatet i förbundet med Noa i 1 Mos 9, men det finns en viktig skillnad: uppmaningen att råda över skapelsen och lägga den under sig är borttagen. Med andra ord är inte människan längre förmögen att råda över Guds skapelse. Och även om vi faktiskt skulle ha mandat att råda över skapelsen är det trots allt inte ett giltigt skäl att ställa sig bakom miljörörelsens skrämselpropaganda eftersom de alarmistiska varningarna fortfarande ligger i konflikt med Guds löften i punkterna ovan.

Betyder detta att vi som kristna ska strunta i miljön och klimatet? Nej. Men istället för att i oro försöka rädda planeten genom olika panikåtgärder (som dessutom ofta bygger på lösa antaganden som saknar vetenskapligt stöd) ska vi, i trygg förvissning om att Gud har full kontroll på sin skapelse, vara goda förvaltare av Guds ägodelar och resurser – till Hans ära. Vidare bör vi förstå att miljö- och klimatproblematiken bara är symptom på ett djupare problem.

Dr. Cone igen:”The disease isn’t simply an ecological crisis, but it is first and foremost a spiritual crisis that has many destructive manifestations in the world around us. The disease of sin can only be cured by the grace of God through faith in Jesus Christ. If we ignore the symptoms, then we are bad stewards, missing opportunities to show God’s love and compassion to His creation around us. If we ignore the disease itself, then we fail at one of the greatest stewardships He has provided us – the priviledge of presenting the cure, namely reconciliation to God.”

Avslutningsvis bör det tilläggas att det också finns en eskatologisk aspekt när det gäller klimatrörelsen, en aspekt som jag diskuterat lite utförligare i en tidigare text (länk nedan) och som handlar om den sista tidens obibliska globalism. Slutsatsen blir alltså att kristna varken ska oroa sig för jordens undergång eller alliera sig med bibelfientliga rörelser.

Evangeliet – Goda nyheter om vad? Del 4