Kan kristna förlora frälsningen? Om en kristen exempelvis mördar någon måste väl Gud i alla fall kräva bot och bättring för att vederbörande ska kunna beskrivas som frälst igen? Nej och åter nej.

I Sverige, där arminianistisk soteriologi är dominerande, skulle de flesta svara ja på dessa frågor. Ett sådant synsätt betonar människans fria vilja både före och efter frälsningen och leder därför till tron att kristna kan ”avfalla” från frälsningen genom antingen synder eller otro.

Detta kan för övrigt ses i kontrast till kalvinismens predestinationslära där människans fria vilja ersätts av Guds allsmäktiga och förutbestämda vilja. Den Gud på förhand har utvalt till frälsning kommer, enligt kalvinisten, förr eller senare att tro och därefter leva ett alltmer gudfruktigt liv som bevis på ”pånyttfödelsen”. Utöver dessa uppfattningar är den katolska frälsningsläran också utbredd inom kristenheten. Där blir man frälst först på yttersta dagen när Gud summerar alla människors gärningar.

Som jag varit inne på i tidigare texter kan man säga att katolikerna förtjänar, kalvinisterna bevisar och arminianisterna behåller frälsningen genom uthållig tro och goda gärningar. Och även om kalvinisterna håller med om ”en gång frälst, alltid frälst” utifrån Guds utväljande finns det ingen stabil grund för frälsningsvisshet och evig säkerhet i någon av ovanstående frälsningsläror eftersom alla, på ett eller annat sätt, involverar fortgående gärningar och tro för att bedöma frälsningens äkthet och giltighet.

Ovanstående frälsningsläror resulterar också vanligtvis i självrättfärdighet eller självfördömelse och oro.

Katoliken: ”Titta på mig. Min tro och mina gärningar kommer nog/kommer nog inte att leda till min slutliga frälsning på den yttersta dagen.”

Kalvinisten: ”Titta på mig. Min fortgående/bristande tro och mina goda/onda gärningar bevisar att jag är utvald och frälst/inte utvald och frälst.”

Arminianisten: ”Titta på mig. Genom min fortgående tro/otro och mina goda/onda gärningar behåller/förlorar jag min frälsning.”

Den naturliga följdfrågan blir då om Bibelns samlade vittnesbörd bejakar läran om evig säkerhet och om kristna verkligen kan ha visshet om sin slutdestination. Nedan kommer jag argumentera för ett bifall utifrån bland annat följande vers:

Rom 5:8-10 ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv?”

Definition av evig säkerhet: ”En person som blivit genuint frälst av Guds nåd genom tro på Jesus Kristus riskerar aldrig att komma under Guds vredesdom utan är för alltid räddad av Guds nåd och kraft.”

Att förneka evig säkerhet innebär följande:

1. Tar bort de goda nyheterna ur evangeliet.

2. Förvanskar evangeliet.

3. Förgör frälsningsvisshet.

4. Ignorerande av direkta påståenden i Bibeln.

5. Tar bort grunden för genuin kristen växt.

6. Fruktan för helvetet istället för Kristi kärlek blir ofta den drivande motivationen i det kristna livet.

7. Tar bort vissheten och det välsignade hoppet om uppryckandet.

Att bejaka evig säkerhet betyder dock inte:

1. Att alla som säger sig vara kristna är genuint frälsta.

2. Att de som förtröstar på sina gärningar i kombination med tron är genuint frälsta.

3. Att man som kristen bör leva ett liv som man själv önskar.

Här följer 29 bibelgrundade argument för evig säkerhet:

1. När du väl kommit till tro är du Guds barn för alltid (Joh 1:11-13). Att vara någons barn förändras inte av olydnad, otro eller uppror. När man väl är Guds barn genom pånyttfödelsen är det oåterkalleligt.

2. Evigt liv varar för evigt och kan således inte förloras (Joh 3:14-16).

3. Synd kan inte döma troende till helvetet (Joh 3:17-18).

4. Alternativen är att du antingen innehar evigt liv eller att du aldrig haft det (Joh 3:36).

5. Om man kunde förlora frälsningen skulle man ”törsta” igen men Bibeln säger att den troende aldrig mer ska törsta (Joh 4:13-14).

6. Jesus lovar troende att de har evigt liv och att de ska aldrig ska drabbas av domen (Joh 5:24).

7. Jesus lovar att aldrig ”visa bort” de som kommer till Honom (Joh 6:35-37).

8. Det är Guds vilja att troende aldrig ska gå förlorade utan alla ska uppstå till liv (Joh 6:38-40).

9. Jesus lovar att troende aldrig någonsin ska gå förlorade (Joh 10:27-28).

10. Ingen kan rycka troende ur Faderns hand (Joh 10:28).

11. Det är omöjligt för Gud att bryta sina frälsningslöften till troende (Rom 5:8-10).

12. Gud har bestämt, utifrån sitt allvetande och sin förkunskap, att alla som kommer till tro också kommer att bli förhärligade i framtiden (Rom 8:28-30).

13. Som troende är Gud för dig och Jesus frälsningsverk säkerställer att ingen kan anklaga dig i framtiden eller fördöma dig i nuet (Rom 8:31-34, Heb 7:25, 1 Joh 2:1-2, Upp 12:9-10).

14. Ingen och ingenting, varken människans otro eller synd, kan skilja den troende från Guds kärlek i Kristus Jesus (Rom 8:35-39).

15. Frälsningen är en kostnadsfri och oåterkallelig gåva (Rom 6:23, 11:29).

16. Troende är accepterade, återlösta och förlåtna av Guds nåd (Ef 1: 6-7). Om man måste göra något för att behålla frälsningen är det inte längre nåd.

17. Alla troende är förseglade med den Helige Ande fram tills återlösningens dag (Ef 1:13-14, 4:30). Vi har alltså en garanti om en framtida och förhärligad uppståndelsekropp.

18. Frälsningen varken erhålls eller upprätthålls genom goda gärningar eller heligt liv (Ef 2:8-10).

19. Frälsningen är en permanent verklighet sedan den erhållits (Ef 2:8).

20. Gud ser redan nu den troende som innehavare av det himmelska medborgarskapet (Fil 3:20-21).

21. Den troendes liv är dolt med Kristus i Gud och när Kristus återkommer ska alla troende träda fram i härlighet tillsammans med honom, utan krav på varken uthållighet eller goda gärningar (Kol 3:3-4).

22. Alla troende har dött med Kristus och därför kommer de också att leva med honom i evighet (2 Tim 2:11).

23. Även om troende kan vara otrogna mot Jesus, kommer han alltid att vara trogen mot dem och sina löften. Även om vi tappar tron förblir han trofast. Om vi däremot är uthålliga och trogna kommer vi att regera med honom, men om vi förnekar honom kommer han att förneka oss vad gäller belöningar. Uthållighet garanteras inte men Gud garanterar att positionen som frälsta bevaras (2 Tim 2:12-13).

24. Troende är för alltid positionellt fullkomnade till följd av Jesu slutgiltiga försoningsoffer (Heb 10:10-14).

25. Jesus har lovat att han aldrig ska lämna eller överge troende (Heb 13:5).

26. Troende bevaras av Guds kraft och har ett oförstörbart arv i himlen som aldrig kan förloras (1 Pet 1:3-5).

27. Alla synder – dåtida, nutida och framtida – är positionellt förlåtna för alltid (Ps 103:12).

28. Även om kristna faller riskerar de inte att falla ur Herrens hand (Ps 37:23-24).

29. Troende kan gå miste om lön till följd av syndigt leverne men Gud garanterar trots allt deras frälsning (1 Kor 3:11-15).

Bibeln: ”Titta på Jesus och Hans löften. Hans ställföreträdande frälsningsgärning på korset är grunden för den frälsning som erhålls av nåd allena genom tron allena och med säkerhet bevaras av Guds makt och löften.”

Denna argumentation är som sagt på intet sätt ett försvar för liberalteologi eller rättfärdigande av ett liv i synd. Men det är en viktig grund för det kristna livet.